Ge mig ett leende eller inte...

Jag har hela mitt liv haft en dragning till clowner. Inte dem man ser på cirkusar idag, nej de gillade jag inte alls. Men... det är ändå något tilldragande med en maskerad person med överdrivet kroppsspråk och smink. Jag samlade på dem när jag växte upp och mitt rum var helt översvämmat med clowner, stora och små, på väggarna hände olika planscher av clowner på samma sätt som ungdomar i den åldern satt upp bilder på stjärnor som Spice Girls eller de snyggaste killarna i Backstreets boys.
Favoriten var Pierrot.
Denna för alltid sorgsna clown med brustet hjärta med svart smink nästan rinnande från sina ögon. Helt klädd i vitt och svart. Men alltid lika missförstodd och naiv, som svår flicka i 13 års åldern hade jag inte en chans ;)

Ett skönlitterärt verk som min vän Smilla rekommenderade åt mig. Cirkus Pilo. Underbar bok om du som jag älskar clowner, lite åt fantasy hållet men ändå inte. Mörk så in i. Inte lång häller men vacker på så många sätt. Jag ska faktiskt inte berätta så mycket om den. Det förstör magin. Boken är skriven av Will Elliott

 

Hedersomnämnande: Harley Quinn i Batman. För hennes underbara galenskap.
ursprung till bild här

 

Trackback
RSS 2.0