Väsen

 
 
Ångestveckan börjar ta slut. Med trasig hand och snurrigt huvud sitter jag  den här veckan och ägnar mig åt massiv eskapism i form av Grimm, serien som enligt Wikipedia sidan tillhör kategorin övernaturlig deckare (på engelska "Occult detective fiction"), som ja är en vedertagen genrer.
Jag är inne på andra säsongen och den börjar göra mig lite besviken, den lider lite av det Buffy led av, men misslyckas där Buffy lyckades.
Första säsongen var fristående avsnitt, men i andra säsongen försöker de fördjupa karatärena men faller platt. Vi har minnesförlust, galenskap, intrigmakerskor, drama drama och lite mer drama det känns som en soppa Sunset Beach hade kunnat kokat ihop. Det ända som saknas är att skurkarna pratar högt för sig själva. Synd att i försöker att lyfta serien och fördjupa karaktärerna lyckas lämlästa serien med otaliga cliffhangers. Jag avskyr cliffhangers och andra säsongen fullkomligt kryllar av dem.
Men jag tänker se tredje säsongen innan jag avskriver den helt. Men jag saknar de fristående avsnitten och känner inte att en serie som den här behöver besmittas med till exempel svartsjukedrama och andra kärlekskrusiduller.
Åh just ja, serien handlar om polisen Nick som genom sitt släktskap med Bröderna Grimm besitter förmågan att de något som inte alla kan se, nämligen olika väsen som går bland oss maskerade som vanliga människor. Grimms är monster som monster berättar för sina barn om för att skämma upp dem. Men Nick är en snäll polis och bryr sig bara om rättvisan.
Om min ångest fortsätter kommer jag nog att titta klart på den, sen även kolla upp Once Upon a Time som jag har hört även ska ha ett sagotema, vars tema dock låter väldigt mycket som temat i serietidningen Fabels.
Jag hoppas min hand kommer må bättre igen snart, har precis införskaffat garn för att nålbinda en ny tröja, åt mig själv den här gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0