Dödens metall är svart
Igår spelade Russian Circles och Deafheaven på strand. Lokalen var lite liten men jag antar att detta är musik som inte helt går hem hos alla. (Förutom väligt många skäggiga män med rutiga skjortor.) Själv njöt jag. När jag inte var uppe och tittade på dem, båda banden var riktigt bra på scen, så kunde jag luta mig tillbaka i en av sofforna och bara lyssna. Jag bukar tycka att instumentell musik kan bli väligt reperativ men ingen av banden gör det misstaget.
Insåg för sent att jag borde haft med mig pengar till attt köpa alla skivorna, t-shirts och väskor. Jag var tvungen att prioritera. Önskar jag hade varit mer förberätt då det för jag har hört så måna musiker säga att det är sättet att tjäna pengarna på mufrtiden. Det är mercen runt och detta är två band som jag gärna skulle vilja stödja.
Jag är förresten överbevisad, livespelningar klår att sitta hemma med sina hörlurar och lyssna på musik. Även om det är väligt fint det med. Det blev en t-hirt förresten. En grön. Jag tycker att Deafheaven bättre men Russian Circles hade en snygg grön som jag ville ha. Önskar jag hade haft råd med en skiva med. Men jag resonernar att skivor är lättare att få tag på än snygga band t-shirts.
Insåg för sent att jag borde haft med mig pengar till attt köpa alla skivorna, t-shirts och väskor. Jag var tvungen att prioritera. Önskar jag hade varit mer förberätt då det för jag har hört så måna musiker säga att det är sättet att tjäna pengarna på mufrtiden. Det är mercen runt och detta är två band som jag gärna skulle vilja stödja.
Jag är förresten överbevisad, livespelningar klår att sitta hemma med sina hörlurar och lyssna på musik. Även om det är väligt fint det med. Det blev en t-hirt förresten. En grön. Jag tycker att Deafheaven bättre men Russian Circles hade en snygg grön som jag ville ha. Önskar jag hade haft råd med en skiva med. Men jag resonernar att skivor är lättare att få tag på än snygga band t-shirts.
skymningssånger i höst
här är min playlist inför tentaplugget.
den jag lyssnar på när jag sitter uppe och läser litteraturen på nätterna
Lisa Germano – Reptile
Lisa Germano – Bad Attitude
Lisa Germano – No Color Here
Lisa Germano – the prince of plati
Lisa Germano – Wood Floors
Lisa Germano – Lullaby For Liquid Pig
Lisa Germano – Way Below The Radio
Lisa Germano – Bruises
maow
No More Lullabies
Jag var på den första konserten sen jag flyttade upp i onsdags förra veckan. Ane Brun och några till har skapat en festival som står utanför politiken och ekonomiska intressen. Eller så har jag bara köpt snacket rakt av.
Hur som helst var det en underbar konsert där man kunde plocka upp en hel uppsjö av talangfulla superhjältar (jag kallar dem så för att de försöker musikaliskt rädda världen, vilket är jättefint).
Bob Hanson presenterade hela kalaset och var fullkomligt lysande. Hans ord i det här sammanhanget var raka och gjorde ett helt bedårande klumpigt försök till att blanda vetenskap och poesi. Som ackompanjerades av min pojkväns förklarade ord ifrån morgonkvisten (då vi faktiskt hade diskuterat precis samma biologiska utveckling)
Det som träffade mig mest av hans ord var dock att alla är vinnare, för alla vann loppet till att födas. Äh. Man måste nog ha varit där.
Detta är inte en festival som händer en gång i livet, detta är ett långsiktigt projekt som kommer fortsätta, tills något faktiskt händer... för något måste hända.
En artist jag verkligen fastnade för var Wendy McNeill som insperarade mig att skriva det här inlägget
Sen var det ju även Ane Brun som alltid är fantastisk. Bob Hanson (här är hans blogg den är söt) En vädigt talangfull Rebekka Karijord
Väldigt många fler duktiga musiker. Men de var dem som jag tog till mig mest av.
Hur som helst var det en underbar konsert där man kunde plocka upp en hel uppsjö av talangfulla superhjältar (jag kallar dem så för att de försöker musikaliskt rädda världen, vilket är jättefint).
Bob Hanson presenterade hela kalaset och var fullkomligt lysande. Hans ord i det här sammanhanget var raka och gjorde ett helt bedårande klumpigt försök till att blanda vetenskap och poesi. Som ackompanjerades av min pojkväns förklarade ord ifrån morgonkvisten (då vi faktiskt hade diskuterat precis samma biologiska utveckling)
Det som träffade mig mest av hans ord var dock att alla är vinnare, för alla vann loppet till att födas. Äh. Man måste nog ha varit där.
Detta är inte en festival som händer en gång i livet, detta är ett långsiktigt projekt som kommer fortsätta, tills något faktiskt händer... för något måste hända.
En artist jag verkligen fastnade för var Wendy McNeill som insperarade mig att skriva det här inlägget
Sen var det ju även Ane Brun som alltid är fantastisk. Bob Hanson (här är hans blogg den är söt) En vädigt talangfull Rebekka Karijord
Väldigt många fler duktiga musiker. Men de var dem som jag tog till mig mest av.
Eldflugor
Sista festivalen? Kanske, eldsjälarna säger att elden brunnit ut. Så om de inte kommer fler små eldflugor som skapar kanske årets bästa festival som helt och hållet skapas av dem som är boende på möllevånsfestivalen. I år var jag lite besviken för det hade bivit så stort. Kändes inte längre som det bara var vännerna och grannarna som man festade med utan folk kom dit från hela Skåne. Coolt. Men. Mysigheten var lite bortblåst. Vackert ändå, guldkorn fanns att hittaäven på den här festivalen. Tillexempel så spelade Alla fagra som var honung för öronen.
Men fyndet var en jätte söt Singer-songwriter men förvånadsvärt bra röst.
Det brukar heta att man är känd i Japan men hon påstår att hon är känd i Australien. Coolt.
Mattis. Hennes låt Explode passar in på dagen så lyssna till den dagen i ära. Efter festivalen, efter nattens äventyr. Idag är framtiden.
Fresh up
Jag börjar känna mig som en människa efter alldeles för mycket cigaretter och mina försök att fylla upp tomrummet efter Stockholm. När tomhetskänslan blev för stor var man tvungen att fly från stor staden till, ja, i brist på fantasi tog jag fridhem. Men det var en bra dag, det var en fotoutställning i mörkret och slutet av ännu en era.
Jag tycker väldigt mycket om slut. Döden och eld. Förändingen. För slut är aldrig slut. Bara en omvandling, ibland till det sämre men en föränding lika så.
Laura Veirs – Rialto
I could still go there
But my mind would be too loud
Sun on water
Bright colors drowning me out…
Tomrummet fylldes upp.
Jag tycker väldigt mycket om slut. Döden och eld. Förändingen. För slut är aldrig slut. Bara en omvandling, ibland till det sämre men en föränding lika så.
Laura Veirs – Rialto
I could still go there
But my mind would be too loud
Sun on water
Bright colors drowning me out…
Tomrummet fylldes upp.
Blunda med mig en stund
Jag kan drömma det andra, det som inte hände och sen drömmer jag om livet, det röda lilla huset, alla färger och drömmar som jag har att berätta, allt det vackra jag visar dig. Sen så visar jag det för någon annan men det hade lika gärna varit du.
Allt det här fick mig att tänka på kärlek och förhållande. Ska man kräva kärlek eller be om den? Jag tar den aldrig förgivet, och jag ser det inte som något jag tar utan något som jag ger till någon. Är jag med någon så vill jag aldrig ta utan jag vill ge min älskade allt, minnen och värme.
Men att ta emot kärlek kan nog även det vara svårt ibland.
Allt det här fick mig att tänka på kärlek och förhållande. Ska man kräva kärlek eller be om den? Jag tar den aldrig förgivet, och jag ser det inte som något jag tar utan något som jag ger till någon. Är jag med någon så vill jag aldrig ta utan jag vill ge min älskade allt, minnen och värme.
Men att ta emot kärlek kan nog även det vara svårt ibland.
thing of niceness
...
Kate Nash – Nicest Thing
Äsch
Jag kanske borde göra det här till min dagbok. Jag skulle behöva skriva av mig. Jag har nu varit i Stockholm i 3 veckor och jag har massiv hemlängtan. På måndag ska jag hem.
Jag har lyckats bli kär. Vi kan kalla honom Findus. Men han är den snällaste någonsin och jag förtjänar inte det.
Det började den 14de februari. Jag behövde bara kärlek men jag tänkte nog inte att det skulle bli såhär att även jag blev kär. Vi kysstes. Nu har jag lagt den här låten på hans dator, det sista jag gjorde innan jag lämnade hans lägenhet. Förstår han att jag frågade chans? Jag säger så för att jag kände mig som en busig 12 åring när jag gjorde det.
Åh. Han tyckte att det var skönt att jag åkte,,,han säger att han är bättre på olycklig kärlek. Jag är bra på slut.
Jag har lyckats bli kär. Vi kan kalla honom Findus. Men han är den snällaste någonsin och jag förtjänar inte det.
Det började den 14de februari. Jag behövde bara kärlek men jag tänkte nog inte att det skulle bli såhär att även jag blev kär. Vi kysstes. Nu har jag lagt den här låten på hans dator, det sista jag gjorde innan jag lämnade hans lägenhet. Förstår han att jag frågade chans? Jag säger så för att jag kände mig som en busig 12 åring när jag gjorde det.
Åh. Han tyckte att det var skönt att jag åkte,,,han säger att han är bättre på olycklig kärlek. Jag är bra på slut.
David Shrigley
http://www.davidshrigley.com/
Jag har precis upptäckt David Shrigley, jag gillar hans arbete, hans teckningar är så fruktansvärt klockrena. Det finns något barnsligt och enkelt i dem som gör att man träffas av en klockren vardags sanning. Sjukt bra. Om ni inte kollat in hans sida förut så rekomenderar jag att ni gör det snarast.
Själv kan jag inte vänta tills denna mångsysslare kommer till Sverige.
Läs här om hans väldigt intressanta skiva som jag just nu faktiskt sitter och lyssnar igenom --->
Och så kan ni ju faktiskt lyssna på den med:
Vad var höstmusiken 09?
Jo det måste jag så klart berätta, Höstmusiken 09 var:
Stina Nordenstam
Favorit playlist (med lyrics!):
Everyone else in the world
People are strange
So Lee - Youtube video till "So Lee"
I’m Staring Out The World
Purple rain
Butterfly
Circus
Welcome to happiness
Clothe yourself for the wind
Sharon and Hope
Stina Nordenstam
Favorit playlist (med lyrics!):
Everyone else in the world
People are strange
So Lee - Youtube video till "So Lee"
I’m Staring Out The World
Purple rain
Butterfly
Circus
Welcome to happiness
Clothe yourself for the wind
Sharon and Hope
Vårmusik
Nja, det är inte sant, denna våren är jag inte trogen någon grupp, inte nu när jag hittat Spotify där jag kan lyssna på att som faller mig in.
Men jag har iallfall Pascal som jag lyssnar på. Deras låttexter är så sjukt oslagbara så det finns inte, låter lite som någon sorts rock från ett garage men det finns en viss... deperation i deras låttexter som är så... klockren.
din andedräkt smakar kött och mjölk
Tja, och eftersom jag inte är konsekvent när det gäller något alls så är den andra jag lyssnar till Wanda Jackson. Coundtry rokablilly brud. Jag fastnade för hennes texter eftersom de var en sådan kontrast mot hur jag mår just nu.
And happiness is all around that's the reason why I've gotta sing
Jo. Tänk er den låten när jag sitter på mitt rätt så mörka rum med persiennerna nerdaragna och blänger på alla som går in och föröker få mig ut i solskenet.
Ger lite fallout trailer vibbar.
Men jag har iallfall Pascal som jag lyssnar på. Deras låttexter är så sjukt oslagbara så det finns inte, låter lite som någon sorts rock från ett garage men det finns en viss... deperation i deras låttexter som är så... klockren.
din andedräkt smakar kött och mjölk
Tja, och eftersom jag inte är konsekvent när det gäller något alls så är den andra jag lyssnar till Wanda Jackson. Coundtry rokablilly brud. Jag fastnade för hennes texter eftersom de var en sådan kontrast mot hur jag mår just nu.
And happiness is all around that's the reason why I've gotta sing
Jo. Tänk er den låten när jag sitter på mitt rätt så mörka rum med persiennerna nerdaragna och blänger på alla som går in och föröker få mig ut i solskenet.
Ger lite fallout trailer vibbar.
Höstmusik
Det är såhär; varje år väljer jag musik för en årstid. Vår, sommar, höst och vinter.
Detta årets hörstmusik har helt enkelt blivit Cocorosie som är ett indiepop band med helt underbar och väldigt skum musik. Till mina stackars roomies stora förtret, jag spelar dem om och om igen. Just valet indiepop var oväntat men det är omstädighetena som oftast väljer.
Låten som jag fastnade för: http://www.youtube.com/watch?v=eCtDaNvCi30
Höstmusik 2008 - Cocorosie
Detta årets hörstmusik har helt enkelt blivit Cocorosie som är ett indiepop band med helt underbar och väldigt skum musik. Till mina stackars roomies stora förtret, jag spelar dem om och om igen. Just valet indiepop var oväntat men det är omstädighetena som oftast väljer.
Låten som jag fastnade för: http://www.youtube.com/watch?v=eCtDaNvCi30
Höstmusik 2008 - Cocorosie
