obel

Så inte haft internet sen jag flyttade till södern, förutom hemma hos mamma där jag sitter nu för att de renoverar fönsterna hemma hos mig idag, så jag tänkte passa på att skriva lite om vad jag har haft för mig de senaste veckorna. Tja, inte mycket, första veckorna funderade jag på att träffa folk, så det gjorde jag men insåg att Helsingborgare var … inte så trevliga. Så jag slutade med det, Så jag började lyssna på ljudböcker, tittade på serier, lyssnade på podcasts såg en hel del filmer. Kommer posta några poster efter det här inlägget med de olika populärkulturella fenomenen som jag företagit mig.
Ja, lite ensam är jag, men mina vänner från Stockholm kommer och hälsar på mig nästan varje vecka och jag har min familj nära och de är fina (mamma kom och hjälpte mig ta bort en mögelblobb från min vask i tisdags, är allergisk så kunde inte använda mitt kök på 3 dagar) så tack och lov för det!

Så låt oss börja med med den stora det här är det coolaste jag sätt de senaste veckorna då jag inte haft något att göra dumpen.

Ps.  jag ska försöka det här med att träffa de där jävla Helsinngborgarna en gång  till.
Alltså den första var en en stalker
Den andra var en inskränkt cis-man
Den tredje verkade trevlig men... lämnade mig bara med kalla kårar om hur
Helsingborgare ser på mäniskor. Äcklad nästan.

 

Slöskollade internet idag och hittade en awsome liten youtubeserie. The Wizards of Aus, Handlar om en missampassad tollkarl som tröttnar på alla idiotiska krig med alla idiotiska människor som gör idiotiska val i trollkarls världen. Så han flyr till människans värld, närmare bestämt Australien och försöker sitt bästa för att passa in. Trots alla fördommar (han råkade förvanlda tågstationen till en gigantisk fisk och fick lite dålig publicitet). Klicka på bilden av den ack så karismatiske ärkefiende till stackars tollkarlen Jack så hittar du till youtube kanalen.

 

Jag är vegan, med undantag så aldig en riktig vegan i alla bemärkelser, äter fortfarande honung då och då, äter fortfarande ägg då och då men jag undviker alla mjölkprodukter och äter såklart inte kött. Så jag är vegitarian och dålig vegan. Men det bästa vegan världen har fått är ändå det här; Vegan black metal chef. Jag säger bara det. Vegan black metal chef. Smaka på namnet och visst låter det gott. Men inte lika gott som hans recept.

 

Läser Bilbo då jag och Petter min ser sträckser alla Bilbo Baggings filmer den här veckan, blev både missnöjd och inspirerad av att läsa boken igen så det är det jag företar mig denna natt. Precis kommit till avsnittet där första filmen slutar och la ner den för att skriva detta.
Ja jag har läst den men gör det uppenbarligen gärna igen och jag kommer ihåg första gången jag läste den, med original målningarna som jag verkligen saknar i den version som jag läser nu.
Så då inser jag verkligen hur mycket hans konst verkligen betydde för min upplevelse av Bilbo, boken känns inte komplett annars. Man glömmer kanske ibland att förutom författare var han även en skicklig illustratör och jag tänkte delge lite av den magi som hans bilder förmedlade till mig.

 

 

"han försökte dränka sina sorger men dem kunde simma"

Julafton, alltid lita ångestframkallande. Denna jul firade jag med svärföräldrarna i Stockholm. En liten stund innan jag drog iväg för att se på skräckfilmer med jultema. Med bästa vännen som även han är anti julafton.

Men en bra sak hände, medans jag satt och väntade på julmaten och pojken min var inne i det hemliga julklapps rummet där man slår in och hittar på julrim så hittade jag en seriebok som jag bara älskade. Sträckläste den och innan maten var klar hade jag läst ut den. Ur djupen ropar jag till dig var dens namn utgiven av Galago och skiven och tecknad av serietecknaren Benjamin Stengård.

 

 

Den här boken är onekligen en av de bästa jag läst i serie väg, det är berättelser om diskbänks realist med en regäl sked och skäck och mardrömmar.

Först när jag tog upp den så hade jag inte någon uppfattning alls om vad  det var för seriebok jag höll i mina händer därför blev jag klart överumplad av hur första berättelsen slutade, den slutade i en mardröm som man inte kan vakna upp ur. Mysrysningar.

Berättar stilen är något lågmäld och fylls av ett större mer sugande känsla av obehag. Läs den och följ med Benjamin i hans seriefigurers privata infernon.

När jag mår dåligt ägnar jag mig på excessiva självdestruktivia tendenser

så därför har jag skaffat alla twilight saga filmerna. 

 

Hej då alla, jag har köpt en ny och förhoppningsvis bättre värld.

 

I Sverige finns det ett antal humorgupper men ingen om har satt sina spår imig som Klungan, jag tycker de är het geniala på det dem gör..Gruppen bildades på 2003 och det var inte förren Ingen bor i skogen som sändes 2009som jag på riktigt började älska dem.

Mammas nya kille som gick på p3 tog mig ett bra tag att komma in i... men det är lite gjejjen med deras humor, det tar ett tag att gräppa kring den. plus att de kan ha riktigt mörk humor, som när de tvinga stackars pappan att dricka alkohol för att han blir roligare då. Det är så mörkt att jag nästan ryser med älskar det samtidigt. Enlite wikepediasidan så beskriver de sin föreställning Det är vi som är hemgiften men de här fåtal men väldig bekrivande orden för deras skapande och humor, Vilset vemod med desperat berättargläde.

 

 

Här är en liten saga jag och min pojkvän knåpade ihop för några år sedan på landet, den handlar om alla mina husdjur jag hade som liten och är ytterst självbiografisk, men förståss från mitt håll så den kanske inte alltid är så allt kanske inte ska tas för helt och hållet sanning. Tidvis sorlig tidvis rolig, mn vad är inte det i livet

Man börjar läsa till vänster, man kan inte missa det, och sidorna har även nummrering. Sorry för den kassa kvaliten jag gorde den lite snabbt här hemma idag.

 

   

 

 

 

Rip Natascha
Det här är till minne av dig

 

 

 

 

Medans jag skriver det här har det börjat åska ute och himlen har öppnat sig, men jag tycker det är lite passande för idag tänkte jag skria om lite om en artist favorit jag haft nu i några år.
Alexander Vertinsky var en poet, artist och författar men framförallt ser känner de flästa till honom som en sångare, d känner antagligen även ttll honom som hans artist persona pierrot med sitt vita smink och sina extravaganta tillhörande kläder. De var hans musik jag fastnade för men ju mer jag forskade om honom desto häftigare tyckte jag att han var.
Han beskrivs ofta som avantgarde, och flr den som inte vet eller är lite osäker på betydelsen så är det benämningen på personer som ligger i framkant i konst eller kultur oftast folk som är så extravaganta och överdrivna i sitt sätt att vara eller klä sig, han har idag en kultstatus bland många både i Ryssland men var riktigt känd främst under första halvan av 1900-talet
Hans persona pierrot som jag fokuserar på var det som tilltalade mig främst då jag har haft kärlek för clowner då jag var liten, han var verksam även inom teatern och det märks i hans sångtexter med, varje låt är ett minidrama med en prolog, historia ett klimax och allt som oftast ett sorgligt slut. Mot början av andra världskriget ändrades både hans kläder och låtar, hans kostym och uppträdande blev mycket mörkare, sen blev även hans misk soligare och handlade allt som oftast om länder långt borta men det var precis den eskapism som hans publik då behövde.

Den första låten jag hörde och även en av hans mer kända var Tango Magnolia så jag tänkte lägga in den precis här under:

 

 

 

Jag har ju en svaghet, tecknade serier/filmer och nu har jag gottat ner mig i en till.
Gravity Falls! Upplägget är detta, två syskon, tvillingar vid namn Dipper och Mabel får över sommaren bo hos sin farbror Stan. Stan har en turistfälla kallat The Mystery Shack, ett museum för det oförklarliga, eller nått sånt. Jag har faktiskt knappt någon aning om vad hans affärsidé kan möjligtvis vara. Anyways. Under de första dagarna hittar Dipper en bok som beskriver oförklarliga väsen, monster och annat ovätt. Han börjar med hjälp av denna bok bekämpa alla märkligheter som försigår i staden.
Serien känns kanske vuxna för att vara en serie som går, hör och häpna, på Disny Channel (ven hade trott att de någonsin skulle kunna frambringa något gott?) det är lite fantasy lite scifi och en stor dos av mysterium. Samt att den är rolig, jag har faktiskt kommit p mig själv med att sitta och skratta.

 

Och nej Henrik, jag är inte lik Mabel. Bara nej.

 

 

 

 

En liten skatt bland filmer är Strings som är en dansk film från 2004.
Den utspelar sig i ett kungarike där alla är marionetter och en prins förklär sig själv till en vanlig människa och inte ett kungabarn för att söka rätt på sin fars mördare.

Filmens plot är ganska oinspirerande och ibland lite förvirrande, dock så är miljöerna magiska och skrämmande. Men det som verkligen gör detta till en intressant film är marionetternas mytologi. Så den är en liten pärla  till film som bara ett fåtal har sätt.

 

Jag älskar Humble Bundle, men jag hatar dem lite gran nu när jag faktiskt har lite pengar att spendera. Om man inte har koll på vad Humble Bundle så är det en sida som man kan få betala lite vad man känner för och få tillbaka ett gäng (oftast) bra spel - betalar man lite mer får man fler spel. Det här har uppenbarligen ett lyckat koncept för de har hållt på sen 2010. Så jag skulle bara "titta" lite på sidan och nu sitter jag här med 7 nya spel. En av dem spelade jag i helgen, tills att det blev för svårt och jag i min frustration gick till mitt stammishak istället.
Iallafall! Spelet jag spelade hette The Dream Machine och är ett peka klicka äventyr med massa kluriga pussel. Men det som gör spelat till ett sådant ögongodis är att hela spelet är gjort i lera och kartong vilket får spelet att se sådär underbart surrealistiskt ut. Det är två svenskar som sitter och knåpar ihop dessa moijöer och spelet ges ut i "kapitel" som tidigare har gätts ut lite sporadiskt har jag hört. Jag vill inte säga för mycket men spelet handlar om drömmar, att säga mer skulle förta upplevelsen, men gillar man peka och klicka spel så är det här spelat ett jag verkligen rekommenderar till en regnig dag nu i sommar.

 

 

 

I sommarens heta omfamning har jag läst mitt första litterära verk för i sommar, förhoppningsvis lär det bli fler innan sommaren löper mot sitt slut. Här ska jag försöka mig på en recension av den senaste boken jag läst, bokens namn är Vril - eller den kommande rasen skriven av Edwars George earle Bulwer-Lytton och nyutgiven av Vertigo som är ett ascoolt förlag.

Boken ifråga utspelar sig under 1800-talet och handlar om en man som genom slump upptäcker en ras under jorden vars samhällsuppbyggnad enligt författaren är mer utvecklad än vår. Boken kretsar runt en person som utforskar rasens historia, samhälle och allmänna filosofi. Det är bokens tema, utforskandet av den så länge undan skymda rasen och den märkliga vrilkraften som de använder.

Enligt vertigo så marknadsförs den som en skäckklassiker men förutom de allra sista sidorna då ( om du spoila din upplevelse av boken sluta läs nu) han inser att han inte bara är en gäst utan även fånge och rasen men hjälp av sin vril kraft kan med lätthet avsluta hans liv.
Det är då en skräckhistoria men det som gör mig verkligt mörkrädd är dåtidens syn på kvinnan  och kvinnan i det här perfekta samhället och trots författarens välmening.  Så med det i bakfickan låt mig berätta hur kvinnan detta idial samhälle beskrivs.
Kvinnan (eller Gy-ei som är benämningen) är fysiskt starkare än männen mer kunniga när de använder vril kraften och de får välja sin egen man, som på 18hundra talet verkar vara en revolutionerande tanke. Nu måste jag nog ta ett utdrag från boken så ni närmare kan förstå vad jag menar:

 

• Varje An (mannen) har sina egna tidsfördriv, sina egna vanor, sina egna nöjen, och vilka dessa än må vara kräver han ett löfte om att utöva dem helhjärtat och fullt ut. Detta lovar kvinnan villigt för att få den hon åtrår; och eftersom ett karaktärsdrag hos detta säregna folk är en outtalad dyrkan av sanningen, så att inte ens den mest lättsinniga Gy brytar mot detta löfte som hon en gång avgivit, är en Gy-ei den mest älskvärda förbindliga och undergivna hustor jag sett ens i det lyckligaste hushåll ovan jord göra. Vril-ya har en aforism som lyder "när en Gy älskar är lydnaden hennes njutning."

Hurra.
Finns otaliga sådana här exempel som man kan finna i boken, men det var den här jag skrattade högst till.Men det är klart, man ska bara damma av sina 1800-tals glasögon och försöka se världen ur dessa. Men en eloge till översättningen som även om den är en nyöversättning känns gammalmodig och tar en tillbaka till en tid utan mobiltelefoner och andra nymodigheter av våran tid
Jag som gammal Jules Verne fantast var glad över att få ta del av den här litteraturen och rekomenderar den varmt till likasinnade