obel

Så, jag har gjort så mycket den senaste månaden att jag inte haft varken tid eller inspiration till att skriva något alls här.. Men idag så! För några veckor sedan bad en vän mig att göra en fin liten snodd som han kunde ha till sin klädnad, så jag tar fram min solgulnade gaffel och börjar.. när jag väl börjar med något har jag.. en viss tendens att inte sluta. Så vad är det jag gör? Låt mig förtälja!
Hantverket som jag spenderar min tid på att göra heter på svenska gaffelpåtning eller att slynga. Det är ett gammalt hantverk, inte sätt källor på hur gammalt men hörsägen säger att man hittat fynd av gafflar sedan medeltiden.
I princip går det ut på att med en liten gaffelliknade mackapär ska en liten men ack så hållbar snodd. Snodden kan sen användas till att snöra dina kläder, skor, väskor eller helt enkelt använda som dekoration. Låter inte så spännande kanske och hantverket tar dödligt lång tid men det är trevligt terapeutisk och man kan ha med sig den lilla gafflen nästan överallt! Det kräver näst intill ingen tankeverksamhet (tja det beror väl på hur avancerad man vill vara) så man behöver inte släppa det man gör utan kan bara låta händerna arbeta medans man lyssnar till sin podcast socialiserar eller tittar på den där filmen som kräver ens uppmärksamhet.

De snoddar jag gör för tillfället är väldigt simpla, men det finns massvis tekniker med olika mönster, färger och att binda in pärlor i sitt arbete. Är man intresserad av det är det bara att söka på det engelska ordet "Lucet" då hittar man massa beskrivningar på alternativa sätt att göra sina snoddar på, en liten youtube serie för att implementera pärlor länkar jag här.

Jag har lite problem att komma på vad jag nu ska göra med alla dessa snoddar.. Lite inspiration har jag fått från sidor och det är att göra lite dekorativa knutar och armband. Varför sluta hantverka bara för att snodden är klar? Lite makramé har väl ingen dött av!

Min gaffel har jag hittat på medeltidsveckan för några år sedan för en tjuga men det finns många tjusiga därute! Men ibland måste man vara beredd på att betala några hundra för de som är väldigt vackra och dekorativa. Jag vill ha en. Ge mig en.

Så min vän var över och spelade ett underbart litet mobilspel tillsammans med i dagarna Rusty Lake Hotel. Pusselspel när är som mest surrealistiskt, komplett med talande djur.
Du spelar en passop på ett avlägset hotel på en ö, där ska du få era gäster att ha en så bekväm vistelse som möjligt. Detta innebär att blanda drinkar åt dem, se till deras behov och servera dem... på fat och se på när de andra gästerna äter upp varandra.. Precis i enlighet med den lilla receptboken uppe i högra hörnet gärna med de matchande ingredienserna. För fler stjärnor.

Hur tänker du då? Med kniven du hittar i början? Nej, nej, nej. Ty det vore alldeles för lätt. Genom att lösa görsvåra pusslegåtor och kreativt designa den teknik som passar ditt offers rum och omständigheter. Ibland så blev jag ärligt talat lite irriterad på gåtorna som faktiskt made no sense at all ibland. Och jag måste erkänna att jag fuskade. Men jag skäms inte.
Flera gånger under spelets gång får jag känslan av att detta inte är ett spel utan en vackert utformad vuxen bilderbok. Känslan förstärks av de handmålande miljöerna av det gammalmodiga hotellet som det hela dramat utspelar sig i.

Spelet saknar dock ett visst djup, karaktärerna har inte många kommentarer eller ledtrådar till vilka de kan vara (förutom väldigt delikat mat) och det är synd för spelat bygger verkligen upp det en god mysterie saga som slutar i att bara vara ett vackert serie escape the room spel i slutet. Men vad ska man begära av ett spel som bara tar 4 timmar att klara?
Sådärja, litet speltips såhär på torsdags förmiddagen.

Jag tänkte damma av två stycken härliga fashanimationer från en svunnen tid, medans jag sitter en gråmulen dag i Malmö, en kopp te framför mig och väntar på att min vän ska vakna. Finns tusentals där ute eftersom det är ett väldigt lätt format att jobba i och i princip varenda student som varit intresserad av datorer och konst på något sätt gjort en liten animation. Jag kommer lägga upp två stycken serier som inspirerat mig.

En liten introduktion till vad som du kommer att bevittna. Jag kommer skicka dig till en sida kallad Newgrounds. En sida där man lägger upp sina skapelser och har funnits med sedan. Ja. Jag har inte tid att göra efterforskningar nu men, när internet var en bäbis och jag hade modem. Då hängde jag där här är wikisidan om den. Finns mängder av fashspel, animationer men jag kan kan inte säga att jag varit inne på en herrans år så jag vet inte riktigt hur den ter sig idag.

För att du ska bli varm i kläderna så tänkte jag börja med en klassiker. Salad fingers. Bizarr så fantasi eggande uppenbarligen att det finns ändlöst med teorier om vad skaparen kan ha menat med sin skapelse. Vilken jag insåg i natt då jag lång och googlade klockan tre på natten som vanligt av insomnia på intervjuer.

Nästa är historierna från Brackenwood. Om Bitey och hans äventyr där, På något sätt har de fastnat och genom alla åren hängt kvar i mitt medvetande. Kika in dem. väldigt vackra, i all sin flsh enkelhet.