Under en himmel av stål

 
 
När jag var liten så var det peka och klicka spel som gällde, titlar som Day of the Tentacles och Grim Fandango gick varma på datorn och det var inte förrän tio år senare som jag sökte mig tillbaka till dena gener.Ett av de spelen som jag återupptäckte då var Beneath a Steel Sky.
Man antar rollen som Robert Foster som blivit uppväxt utanför staden i vildmarken och uppfostrad att leva där, bland annat så bygger han sig en liten robot följeslagare vid namn Joey vars "personlighet" man man via ett datorchipp sätta in i olika robotskal.
I början av spelat blir han kidnappad och hela hans stam dödade. Robert blir då förd till staden av stadens poliser men helikoptern störtar och Robert får sedan pussellösa sig igenom staden

Älskar den här typen av spel, de cyniska replikerna, cyberpunken och myspusslandet och ni som säger att de inte åldrats väl kan tas och äta lite okot sparris. Det är bra och ännu bättre spelet går att finna på Steam, helt gratis!
Men det som är lite roligt och anledningen till varför denna post är lite relevant och inte bara jag som ser tillbaka till min ungdoms bästa spel är att den på senare tid fått en uppföljare nämligen den 16 Juli detta år! Jag har inte fått ro att sätta mig ner med det spelet än men det är absolut på min att göra lista!
 
 
Trailer till Beyond a Steel Sky
2020-11-16 @ 18:46:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Natt i skogen



Under hösten spelade jag och min älskade väldenens mysigaste spel. Thea bodde inte his mig då utan spelandet så fick vara till helgenarna så då vi kunde komma och hälsa på vararndra.
Tanken var att vi skulle spela det under en helg, men det var längre än vad man tror! Lite innan jul lyckades vi då klara det. Tänkte passa på att skriga några ord om det när jag ändå håller på. 
Spelet utspelar sig i den lilla staden Possum Spring, Mae som är huvudpersonen kommer tillbaka, börjar hänga med sina gamla vänner. Men mystiska saker börjar hända i staden och Mae som faktiskt inte har något annat för sig börjar undersöka den lilla stadens hemligheter.

Spelet har massor av existentiella teman i en söt förpackning,  man under den pusade fasaden så glglimtar man fram frågor om existenialism , att vars och inte vara och depression.
Tillochmed stade har en känsla av att både förändas men ändå så still.
Så vi besöker de gamla vännerna, Gregg och Bea, spelar små minipussel, tittar på stärnorna och matar råttor.
Samtidigt som man såklart löser det stora mysteriet. 
Egentligen var jag inte så intresserad av huvudhandlingen, det var vägen dit som var spelets hjärta. 


PS.  Soundtracket är underbart!


2018-03-24 @ 14:17:47 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Drömmar

 
Jag älskar Humble Bundle, men jag hatar dem lite gran nu när jag faktiskt har lite pengar att spendera. Om man inte har koll på vad Humble Bundle så är det en sida som man kan få betala lite vad man känner för och få tillbaka ett gäng (oftast) bra spel - betalar man lite mer får man fler spel. Det här har uppenbarligen ett lyckat koncept för de har hållt på sen 2010. Så jag skulle bara "titta" lite på sidan och nu sitter jag här med 7 nya spel. En av dem spelade jag i helgen, tills att det blev för svårt och jag i min frustration gick till mitt stammishak istället.
Iallafall! Spelet jag spelade hette The Dream Machine och är ett peka klicka äventyr med massa kluriga pussel. Men det som gör spelat till ett sådant ögongodis är att hela spelet är gjort i lera och kartong vilket får spelet att se sådär underbart surrealistiskt ut. Det är två svenskar som sitter och knåpar ihop dessa moijöer och spelet ges ut i "kapitel" som tidigare har gätts ut lite sporadiskt har jag hört. Jag vill inte säga för mycket men spelet handlar om drömmar, att säga mer skulle förta upplevelsen, men gillar man peka och klicka spel så är det här spelat ett jag verkligen rekommenderar till en regnig dag nu i sommar.
 
 
 
2015-06-29 @ 14:32:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skördaren

Förra veckan spelade jag ett spel som jag lite försiktigt ska rekommendera här, det är inget för den som är äckelmagad. Det är ett skräckspel vid namn Harvester och finns att köpa på steam nu. Spelet har räknats som det mest våldsamma peka och klicka spelat någonsin.
Spelat börjar med att man vaknar upp i en säng, undersöker rummet lite och inser att man inte kommer ihåg någonting alls, man kommer inte ihåg vem man är eller hur man kom dit, man känner inte igen sin påstådda mamma inte häller sin påstådda lillebror och verkligen inte sin fästmö.
Man knatar runt lite i staden och känner inte någon men alla verkar veta vem man själv är, dock så är hela staden lite.. skev, den med alla sina invånare. Varför kör alla samma bil till exempel och varför står ens mamma och bakar kakor sen slänger dem i papperskorgen?
Men det största mysteriet av dem alla är nog "The lodge" som alla verkar hinta om att man ska gå med i.
 
 
 
Hela staden verkar kretsa runt "The lodge" och för att bli antagen i gemenskapen så måste man göra vissa... utmaningar som ges en. Det börjar i något som kan nästan likna bus men eskalerar snabbt och den ena utmaningen blir värre än den andra.
Jag och min bästis Henrik slog våra peka och klicka kunskaper ihop och spenderade en helg med det här spelet förra veckan. Vi delar en kärlek för den här typen av spel och vi blev inte missnöjda.
 
 
2015-03-23 @ 00:03:39 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kungen i gult

 
Song of my soul, my voice is dead,
Die thou, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa.

 

Idag ska jag skriva om ett ämne som jag har funderat på att skriva om i några månader; Kungen i Gult och sambandet med tv-serien True Detective. Det var i vintras jag läste boken och fick låna min mammas HBO Nordic-konto. Jag tyckte det hörde samman då True Detective har gjort boken glödhet igen!


Så vad är det här för bok som alla pratar om och refererar till hela tiden? Kungen i gult är faktiskt en novellsamling skriven 1895 av Robert W. Chambers och hette på originalspråk The King in Yellow. Boken kretsar kring en pjäs, denna pjäs har två akter och den första akten gör inte en fluga förnär men i akt två blir det andra bullar och man börjar ana ugglor i mossen när folk som läst den blir galna.

 

Som läsare får vi aldrig veta vad pjäsen handlar om egentligen, inte heller vad det mystiska "gula tecknet" är för något och inte häller hur det ser ut. Som katten kring het gröt tassar man runt runt och får bara brottstycken nämnda för sig. Men detta förstärker bara berättelserna, om man verkligen fått veta vad pjäsen egentligen handlat om så hade man nog behövt förbereda sig på en besvikelse, mystiken och skräcken ligger ju i att inte få veta.

 

Boken har senare varit inflytelsefull i den mer kände H.P. Lovecrafts verk,där element ur novellserien har dykt upp lite då och då. Men har nog blivit desto mer använt i det Chtulhu mythos som senare skapats av fans, man kan se exempel på det i rollspelet Call of Chthulu och brädspelet Arkham Horror där ett tillägg faktiskt heter The King in Yellow.

 

 Från serien True Detective
 

Hitintills har boken bara intresserat de riktigt nördiga fansen av Lovecrafts verk men med den nya serien True Detective så har boken fått ett uppsving och i somras kom även en översättning på svenska, men man kan även läsa den gratis på internet. True Detective refererar flera gånger till Kungen i gult och hintar friskt till den galenskap som vi ser i bland annat Lovegrafts verk. Bland annat nämns Staden Carcosa, det gula tecknet och de svarta stjärnorna. Vilket är solklara reverenser till Kungen i Gult.

 

För att komma i stämning till att skriva det här inlägget har jag förresten lyssnat musiken från serien, perfekt för en sömning söndag i det gula tecknets tid. Mamma den här sista meningen är till dig :)

2015-03-22 @ 17:29:43 Permalink Andras drömmar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Pottermore

 
 
Jag upptäkte en liten fin sak igår, något bortglömt och nu åter funnet. Pottermore. Jag tror att det var bra att jag hittade sidan såhär några år efter den kommit ut för det verkar ha varit lite torftigt innan, nu känns sidan smäckfull med historier, berättelser och samlarobjekt. Man klickar sig igenom hennes böcker om Harry Potter genom att titta på olika ögonblicks tekningar från böckerna, supermysigt om man känner att man saknar Hogwarts men inte känner att man behöver läsa alla sju böcker igen. 
Men det absolut roligaste var ju att bli tilldelad sin trollstav - Järnek med en enhörnings kärna - och sist men inte minst, bli tilldelad ett av de fyra husen. Jag har ju gjort en ziljion tester på internet för att se vilket hus jag tillhör, men här fick man verkligen känslan av att J.K. Rowling själv satte sorterings hatten på ens huvud. Jag blev en Slytherin och jag är verkligen inte alls missnöjd med det, börjar faktiskt redan känna mig lite patriotisk.
 
 

Det finns även ett tävlings element på sidan där man kan duellera och göra trolldrycker för att få elevhemspoäng men jag har svårt att se hur det ska vara kul, jag tycker det är mysigare att titta på de vackra bilderna från böckerna och samla chokladgrodkort.
Jag fick även min pojkvän till att registrera sig så jag ser fram emot att sitta ner myst under en filt med honom under jullovet (som vi båda ska spendera hos min familj i Skåne) samtidigt som vi klickar oss fram genom böckerna, drickandes ryckande hett kryddat te.

 
 
Och är det inte helt fantastiskt att det är helt gratis? Man blir nästan lite tårögd för att hon gör detta för sina fans utan att be dem om något tillbaka. Fantastiskt.
2014-12-21 @ 15:25:05 Permalink Att läsa Kommentarer (0) Trackbacks ()

I kikaren

Nästa år kommer bli ett bra år känner jag. Av många orsaker, en bra sak eller kanske jag ska säga tre, är de spel som ska komma ut 2015. Alla tre är så kallade kickstarter projekt, ni vet där man ber allmänheten om hjälp för att få göra ett spel eller liknande och drar ihop pengar för sin idé eller projekt på det sättet. 
 
 
Fösta spelet heter Sunless Sea och ser ut att bli någon slags pirat rougelike som utspelar sig under 1800-talet i ett alternativt London, om man vill känna lite på världen som de har skapat finns det ett gratis online text rollspel som heter Fallen London där man kan skapa en karaktär och utforska världen allt eftersom. Jag har spelat lite och det verkar supermysigt, bra story och grym stämning. Sunless Sea utspelar sig i samma värld som Fallen London och det har sagts vara en typ av spinoff till det spelet, det kommer bli en rent litet nöje att spela när jag får ta på det... jag har ju som sagt inte spelat det än, men betan ligger uppe på steam så det finns folk där ute som spelat det, så länkar jag helt enkelt en recension om spelet.
 
 
Skaparna bakom Scratches, ett av mina favoritspel, har gjort ett nytt spel! Det här spelet som ska komma ut nästa år, förhoppningsvis. De har redan släppt en teaser för spelet som går att ladda ner här. Men eftersom jag sitter på en dålig dator i skrivandets stund kan jag inte ladda ner den utan jag måste vänta några dagar innan jag kommer hem och kan testa spelet. Spelet ska som titlen skvallrar om utspela sig på ett mentalsjukhus och verkar riktigt rysligt. 
 
 
Jag sperade det här spelet till sist för att detta är spelet som jag ser fram emot mest. Jätte mycket faktiskt. Skaparna bakom Fallout, Arcanum Icewind Dale, Knights Of The Old Republic II, Temple of Elemental Evil, (måste jag fortsätta?) håller på att göra Pillars of Eternity som ska släppas tidigt nästa år. Jag vet inte vad jag ska säga. Ord kan inte beskriva hur mycket jag ser fram emot det här spelet. Inte mycket her släppts om det här spelet än men en liten trailer har dock sipprat ut. 
2014-11-23 @ 10:24:26 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Katt

 
Det här spelet har jag försökt ta mig igenom nu i några veckor, kommer nog inte klara det för jag tycker nästan att det är lite för tungt att spelas.
Spelet börjar med att huvudkaraktären, Susan Ashworth tar livet av sig. Vad som händer sedan är att hon hamnar i en surrealistisk värld där hon träffar en kvinna som kallar sig Gueen of Maggots som ger henne ett uppdrag i utbyte för att Susan ska kunna vila i frid.
Ensamhet och depression är ett genomgående tema i det här spelet vilket har gjort det väldigt tungt för mig att spela, samtidigt vill jag se vad som händer sen... så vi får väl se ifall jag någon dag lyckas fortsätta spela det. Det är iallafall ett av de bästa spelen jag spelat detta år.
2014-11-15 @ 16:15:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slutgiltig fantasi

I mitt förra inlägg blev jag sjukt peppad att skriva om kanske den bästa spelserie som gjorts nämligen *trumvirvel* Final Fantasy! Jag vet att det är gammal skåpmat men det är trots allt spel som format mig och mitt liv. Jag har ingen aning om inte hur många timmar jag lagt ner på de spelen och kanske det andra spelet som vinner den tävlingen är World of Warcraft. Jag var då barn av min tid och spelade nummer sju, åtta och nio.
 
Åh jag kommer ihåg första gången jag spelade sjuan, 3-grafiken var så underbart ny och spännande, tittar jag tillbaka på det nu var det ju kantigt och inte särskilt vackert, skaparna hade inte ens försökt ge dem fingrar. Trots det var Final Fantasy ett av de mest rörande och vackra spel jag någonsin spelat. När Aeris dör grät jag.
 
 
 
Sen kom åttan, med ännu finare grafik men då hade alla hoppat på den här trenden "3-D", jag blev inte särskilt imponerad av spelet, kanske för att efter sjuans genomslag i mitt liv hade jag byggt upp otroliga förväntningar på nästa spel. Jag tror inte ens att jag spelade klart till slutet.
 
Nian däremot, efter åttans magplask så var detta spel som en frisk vårvind, den lite "bulliga" designen som sjuan hade återinfördes i detta steampunkiga spel. Nian är tillsammans med sjuan de spel jag spelat igenom flest gånger... 2 gånger.. men jag spelar aldrig igenom spel så det är ganska mycket för mig.
 
 
År jag har även en favorit karaktär från alla spelen, och en karaktär jag inte gillar alls. Tifa står ju inte alls högt upp på min lista, hennes roll i spelet var bara lite, menlös. Men min absoluta favorit karaktär är, den lilla svart magikern från nian. Sötare svart magiker får man leta efter, inte för att det är så svårt då det finns en hel by med dem. Det var faktiskt ett tag jag ville ha en tatuering föreställandes honom. Men när jag var åtta ville jag har en tår under mitt öga så vissa saker är det bra att man växer ur.
 
 
2014-05-16 @ 14:34:51 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ljusets barn

 
Veckans spel är Child of Light som är ett vackert litet plattforms spel, hela spelet är som ett rörligt konstverk som man färdas igenom, flyger igenom faktiskt. En rolig liten detalj är att i bakgrunden kan man hela tiden ser saker som händer, jättar som går förbi i landet som heter Lemuria.
Man spelar prinsessan Aurora och historieberättandet är taget från ett västerländskt sagoramverk, bara i prologen kan jag dra paralleller mellan till Skönheten och odjuret, Törnrosa och Snövit. Aurora är ett hopplock av alla dessa prinsessor fast med ett stor svärd att puckla på monster med och förmågan att flyga.
Med sig har man en lite blå eldfluga som hjälper en i strider och ibland att lösa pussel. Man kan även som en andra spelare spela eldflugan, så man kan uppleva Auroras äventyr med en medspelare.
Jag gillar verkligen den här trenden med att spelen ska se handmålade ut (eller faktiskt vara handmålade) det känns verkligen som att spelen börjar nå en helt ny nivå. Spelet är vackert, stillsamt och striderna har samma makliga takt som jag mest känner igen från serien Final Fantasy. Historier kanske inte är revolutionerande men miljöerna och tempot i spelet är skönt.
 
 
2014-05-16 @ 12:35:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett år sedan

 
Det var kanske för ett år sedan som jag bad en av mina käraste vänner om musik, då jag vet att hon har god smak öppnar hon mina ögon för Sopor Aeternus. Hon drog paralleller mellan den här sångerskan och rollspelet Vampire the Masquerade. När man tittar tillbaka på det så var det faktiskt Vampire The Masquerade som först fick mig att öppna mina ögon för rollspelens underbara värld. En värd som nu tyvärr ligger i träda. Det gjordes även ett dator spel för en herrans år sedan som baserades på rollspelet. Som mina kära Troika Games var skyldiga till. Spelet var fyllt av buggar som deras spel alltid är men tack och lov fanns det entusiaster som fixade patcher relativt snabbt. Annars var spelet rikigt bra, tyvärr var det spelet det sista de gjorde innan spelföetaget fick lägga ner. 
 
Det var
2014-05-16 @ 12:02:00 Permalink Att höra Kommentarer (0) Trackbacks ()

Platta former

Det har det senaste året kommit en exposition av vackra och genomtänkta plattformsspel, tänk att för några år sedan i och med att 3D-spelen gjorde sitt intågande så trodde man att de klassiska 2D-spelen skulle dö ut. Så blev det inte riktigt men de utväxlades, blev bättre, djupare och spännande. Så jag tänkte att jag skulle sammanställa en liten lista på de bästa spelen som jag spelat de senaste åren.
Alla finns till x-box men jag vet inte om de finns till andra spelplattformar
 
 
 
Insanly twisted shadow planet
I detta spel spelar man ett sött litet rymdskepp och nu undrar man kanske hur ett litet rymdskepp kan vara sött men spelutvecklarna har verkligen lyckats med att göra det sötaste lilla rymdskeppet som mina ögonen skådat.
Så det söta lilla rymdskeppet står emot ett sport hot, planeten blir anfallet av en stor svart sak som infekterar och hotar med att ta över hela planeten och det är bara det modiga lilla rymdskeppet som kan stoppa det.
Här är spelets story i en liten ask, spelets pussliga bit är av lagom svårighetsgrad och erbjuder en lagom utmaning.
 
 
 
 
Botanicula
Ännu ett spel som är sådär sött så att man inte vet var man ska ta vägen, men spelets story är i princip likadant som i Insanly Twisted Shadow Planet men istället för ett sött litet rymdskepp så spelar man 5 olika karaktärer vars olika förmågor hjälper en att lösa kluriga små pussel, i detta spel är det visuella som är kärnan i spelet.
 
 
 
 
Dead iight
Dead light utspelar sig i en postapokalyptisk värld fylld av zombie likande människor kallade "shadows", de försöker med med alla sina krafter jaga ner en och, äta upp en? Jag antar det i alla fall. Det riktigt fina med det är spelt är att huvudkaraktären komenterar världen runt om kring sig och hans domedags kommentarer om sin omgivning är väldigt stämningsfulla. Detta är inget pusselspel utan det är ett: springa snabbt, döda zombies och överleva. Hela spelet får mig förresten att osökt tänka på Michael Jacksons Moonwalker! Kanske då även det spelet utspelar sig på 80-talet.
 
 
 
 
The Cave
I The Cave spelar man sju olika karaktärer som alla har varsin som är gömt i den stora mörka grottan och alla deras historier är lite mörka som grottan de är begravna i. Det är min favorit Ron Gilbert som är skaparen till detta spel, han som gjorde till exempel Day of the Tentacle. Focus är på historieberättandet så de små pusslena är väldigt lätta och jag tror att hela spelet är anpassat för en yngre publik.
2014-04-17 @ 19:21:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Berättande historier

De senaste månaderna så har jag unnat mig några spel som sticker ut lite i dagens flöde. Det är The Walking Dead och The Wolf Among Us som båda är utgivna av Telltale games. Dessa spel ges ut i episoder och marknadsförs med att dina val skapar historien. Den sista är en halvsanning, du gör val men de spelar inte stor roll för huvud historien, men de små förändringarna påverkar du med dina val.
Båda spelen är baserade på serietidningar, och spelat The Wolf Among Us får mig riktigt sugen på att läsa om Fabels som den är baserad på, The Walking Dead, är helt enkelt baserad på tidningen The Walking Dead.
 
 
I The Walking Dead, spelar du som en dömd fånge som i början av historien är på väg till fängelset då men kör på en vandrande död. Kort därefter möter man Clementine som är en liten flicka som man bestämmer sig för att ta under sina vingar.
Resten av historien försöker man som både i boken och i tv-serien överleva samtidigt som man möter spillror av människor som desperat försöker ta sig fram genom de döda samhällena. Sammtidigt som de döda vandrar och är livsfarliga.
 
 
The The Wolf Among Us baseras som sagt på Fabels, universumet där sagofigur som rödluvan och vargen, snövit och andra sagofigurer som har kommit till våra värld och försöker smälta in i vår värld. De lever i ett samhälle mitt i New York kallad Fabeltown och hela samhället är kantat av intriger.
Karaktären man spelar, Bigby vargen som åt rödluvan - nu sheriff, kastas rakt in i intrigerna och i resten av spelet försöker man trassla ut härvan som man hamnat i genom att intervjua de olika sago figurerna. Trassel trassel.
 
Dessa båda spel är riktigt bra, nu får vi hoppas att Telltale games fortsätter göra spel i samma klass, för jag är fast.
2014-04-12 @ 16:36:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

I Have No Mouth, and I Must Scream

 
 
Det är ett fängslande mörkt namn till ett litet peka och klicka spel som jag spelat nu i mellandagarna. Historien som berättas är lika mörk som som titlen till spelet.
Man spelar 5 olika karaktärer som torteras kontinuerligt i hundratals år av en stor superdator vad namn AM som tagit över världen. AM verkar dock har tröttnat eller något liknande och hittat på ett nytt spel åt de fem, ett spel där han lovar att de ska kunna besegra honom om de löser hans lilla pussel.
Grafiken är från 1995, så det är inte allas kopp av te men det är en liten pärla för alla som älskar peka och klicka spel.
 
 
 
Spelet bygger på en novell skriven av Harlan Ellison som jag inte läst (än) eftersom det verkar som att den inte finns att få tag på här i Sverige. Kanske ska man damsuga bilioteken någon dag. Synd att jag är så rädd att låna på bibliotek, men det brukar alltid bli så dyrt för mig.
Tack och lov hittade jag en trevlig liten uppläsning av författaren Harlan Ellison själv på youtube som jag kan lyssna igenom någon trevlig dag.
 
Harlan Ellison posar med skrivmanskin och pipa
 
 
2013-12-29 @ 14:36:00 Permalink Att läsa Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vinterskrud

 
Det här spelet kan vara det finaste spelet att spela så här års, tillängnad snön på utsidan. Företaget som gör spelet har för övrigt en hel mängd små vackra, söta spel med passande ambient musik till på sin hemsida som man kan fördriva lite av sin tid på, om man nu har den tiden. Tid är kanske något man tar sig. Särskit i sådanna här tider.
Spelen är oftast icke våldsamma vilket är ett stort plus i min bok. Tycker inte spel måste innehålla någon form av våld för att vara bra spel.
2013-12-21 @ 12:55:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lilla hjulet

 
Om man har läst min blogg vet man att jag är dödens svag för små spel som innehåller små robotar som vrider på saker. Här är ett litet gratis flash spel som man kan spela på max 15 minuter, ett pussel spel av det simplaste formen men man bör inte nedvardera det för det. Mysig bakgrundsmusik är det minsann med.
Klicka bara på bilden så kommer ni direkt till spelet.
2013-12-16 @ 01:45:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Giftiga träsk

Jag har gått ner mig i många träsk, mudträsket och wowträsket för att bara nämna två av dem. Nu har jag funnit ett till, eller kanske inte funnit snarare halkat ner, igen. Det är de här jädra textbaserade webbläsarspelen som har tagit klorna i mig och börjat att långsamt dra mig ner.
Det började så oskyldigt med en anekdot om ett webbspel jag för länge sedan spelade. Warriors2. Inte något märkvärdigt men då jag några dagar senare satt framför datorn och upplevde lite tristess så tänkte jag att jag skulle se om det fortfarande fanns kvar där ute på webben. Oh ja, det fanns det. Alla mysiga minnen kom tillbaka, man kan inte spela mer en en gång per dag, i mysiga 15 minuters pass, dock måste man betala då test månaden har tagit slut. Detta är jag inte lika pigg på. Även om skaparen verkar störtskön och jag känner verkligen att jag vill ge mina penningar till mysiga, kreativa initiativ.
 
 
Sen kommer min vän, den onda lilla rödhättan och säger, jag spelade ett sådant spel för några år sedan... rätt vad det är sitter han där och läser högläsning och vips så har jag skaffat mig en karaktär. Det gick för snabbt.
Storyn är jätte fin, men blir utkastad på en ö, målet är att stoppa (döda?) osannolikhetsmaskinen. Medans man är övervakad av små kamoror som sprutar ut pengar om man har varit duktig. Jag skulle säga att atoryn är som Hunger Games blandat med Liftarens gide till galaxen. Men man kan spela var fjärde timme istället för en gång per dag, och det är riktigt bra text samt att striderna med öns monster har en strategi del som tar ganska lång tid. Plus att det är gratis. Visst man kan köpa till saker men det är som oftast med dessa spelen så att det mer betalar serverkostnaden och går till skaparens ficka. Iallfall de riktigt bra spelen.
 
Kreativ person som jag tror gör ett kortspel baserat på spelet har ritat denna
 
2013-10-08 @ 03:15:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fadda fabler

 
Utdraget är från min nordiska familjebok som jag hade turen att fiska upp ur en soptunna för ett år sedan, ja hela uppslagsverket utom då nummer åtta som jag fortfarnde letar efter.
 
Jag tyckte att citatet passade bra då det skrevs mitt under industrialismens höjdpunkt och det är där mitt senaste spel, Fable III, utspelar sig, fast i en fantastisk värld av magi och talande trädgårdstomtar. Ja helt enkelt de har korsat steampunk med fantasy, precis som det helt underbara spelet Arcanum gjorde i början på 2000-talet.
 
Men det här inlägget handlar inte om hur bra spelet Fable är utan hur bar idén på Fable är. För när det väl kommer till kritan gör det tredje spelet samma sak som de föregående två. Lämnar mig med en känsla av att att ha spenderat min tid på något som inte gett mig tillräckligt mycket. Spelet är inte så bra och djupt som de hade kunnat vara, det är kort och innehållslöst. Synd.
 
 Men jag kan inte hjälpa att jag älskar konsten i spelet :)
 

Så det ryktas om att de ska göra ett till spel snart, det kommer antagligen vara så att jag kommer att spela det med. Men chansen är stor att jag kommer att känna samma besvikelse igen. Borde hålla mig till att läsa fabler istället.
2013-09-27 @ 12:56:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

September regn

De senaste dagarna har jag legat hemma i en snabb dunderförkylning, kanske gick den fort över så jag har botat den med massvis av min väns starka ingefära te som han alltid gör varje gång han börjar känna den där lilla smärtan i halsen. Ett mycket enkelt recept
 

Henriks duderförylnings dryck

Ca 15 halvtunna skivor av ingefära
Lite mer en 1 liter vatten
En tesked honung
Koka i ca 40 minuter... eller längre. Sila bort ingefärsbitarna och häll sedan upp på flaska, tillsätt avkoket när du kokar ditt te eller om du vill dricka det kallt så späd ut det med lite vatten annars kan det nog vara lite i stakraste laget.
 
 

 
För att fördriva tiden  och förkylningen så har vi spelat tv-spelet Borderlands och varvat det med avsnitt av den gamla advokat drama serien Ally McBeal.
 
 
Borderlands var riktigt bra, jag fick till min lycka låna den av ev vän precis innan min förkylning slog till, skönt litet spel men jag kan inte för mitt liv förstå hur man ska kunna sikta på en x-box. Så sag valde närstrids boxar karaktären, Brick. Vi lyckades klara av spelet lagom till förkylningens slut. Även om min lootkåta vän blev besviken på den slutgltiga skatten. Men jag måste verkligen ge mina komplimanger till musiken i spelt. Sjukt bra soundtrack.
 
 
När vi blev alldeles för trött och febriga och inte ens klarade av att hålla i en kontroll så tittade vi på serien Ally McBeal som vi båda tycker om alldeles för mycket för att det skulle vara riktigt okej. Denna osannolika men dödscharmiga serien var ett perfekt sällskap i min förkylning.
 
Kombinationen av de här två aktiviteterna har fått mina feberdrömmar att bli en blandning av relations drama blandat med zombie-plast-spiontema, medan jag sov så spelade Henrik Perfect Dark vilket kan vara en förklaring till det sistnämnda. Men som min pojkvän så vitsigt sa så är några regniga heldagar med stakt te och soffliggande är septembers motsvarighet till att ligga i juli månad på en solstrand med en glass i handen utan ett moln på himlen.
2013-09-18 @ 16:32:00 Permalink Att se Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vilse i skogen



Ibland, väldigt ett fåtal tillfällen så önskar jag att ag hade en Iphone. Iallfall när spelproducenter skapar fina spel till bara mobila plattformar, vilket borde vara brottsligt, jag gillar tanken på att bra spel produceras till datorer sen ska det komma en lite sämre version till telefon-folket.
Men så är inte fallet här utan detta spel som verkar helt makalöst kommer inte finnas tillgänglig för mig som kommer dra mig med de gamla tjocktelefonerna tills jag inte har något val längre.
Svenska Simogo har grävt långt ner i det svenska kulturarvet för att skapa det här spelet, uppenbarligen är det inte bara vackert utan siktar mot att undervisa den gemene svensken om vår mytologiska historia. Den som inte handlar om vikingarna och asatron.
 
Jag vill spela, jag vill, jag vill, jag vill

Årsgång var en en sak man gjorde runt Smålandsområdet där man en gång om året gav sig ensam ut i skogen för att med övernaturliga varelsers hjälp få ledtrådar om framtiden. Detta om man följer vissa regeler som att inte samtala med någon på vägen och inte äta något innan sin färd in i skogen.
 
2013-02-25 @ 04:47:00 Permalink Att spela Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tidigare inlägg