obel

Hösten är nära sitt slut snart, nästan alla löv är fallna och det rengar nästan varje dag nu, jag älskar hösten. Men med hösten tror jag en trötthet har lagt sig över mig, jag måste kämpa för att ta mig för saker, nu mer än någonsin, trots det lyckas jag ta mig ut och iväg, nu senast i helgen satt jag och var trött på en klubb, det var ju halloween och att spöka ut sig är en av de finaste sakerna jag är. Jag är glad över att jag klarade av det. Börjar komma närmare min indre clown. En clown med spiral på ena kinden.

Annars har det varit en turbulent höst, mycket dåligt som hänt, mycket dåligt jag gjort, både mot mig själv och andra, men jag överlevde och överlever.  Överlever varje dag numera, försöker hitta vägar som fungerar och lyssna till vad både jag, min kropp och min själ behöver samtidigt som jag försöker lyssna mer på mina närmaste. Det är en skör balansgång och jag kommer att falla mer än en gång, medveten om det så placerar jag så många kuddar jag bara kan under min lina så fallet inte kommer vara så förödande.

Behövde bara skriva av mig några höst tankar någonstans, en slags påminnelse eller ett öppet brev från den här hösten, från mig till framtids jag. Hej framtids jag, hoppas du mår bättre nästa gång du läser det här!