obel

Jag älskar Humble Bundle, men jag hatar dem lite gran nu när jag faktiskt har lite pengar att spendera. Om man inte har koll på vad Humble Bundle så är det en sida som man kan få betala lite vad man känner för och få tillbaka ett gäng (oftast) bra spel - betalar man lite mer får man fler spel. Det här har uppenbarligen ett lyckat koncept för de har hållt på sen 2010. Så jag skulle bara "titta" lite på sidan och nu sitter jag här med 7 nya spel. En av dem spelade jag i helgen, tills att det blev för svårt och jag i min frustration gick till mitt stammishak istället.
Iallafall! Spelet jag spelade hette The Dream Machine och är ett peka klicka äventyr med massa kluriga pussel. Men det som gör spelat till ett sådant ögongodis är att hela spelet är gjort i lera och kartong vilket får spelet att se sådär underbart surrealistiskt ut. Det är två svenskar som sitter och knåpar ihop dessa moijöer och spelet ges ut i "kapitel" som tidigare har gätts ut lite sporadiskt har jag hört. Jag vill inte säga för mycket men spelet handlar om drömmar, att säga mer skulle förta upplevelsen, men gillar man peka och klicka spel så är det här spelat ett jag verkligen rekommenderar till en regnig dag nu i sommar.

 

 

 

I sommarens heta omfamning har jag läst mitt första litterära verk för i sommar, förhoppningsvis lär det bli fler innan sommaren löper mot sitt slut. Här ska jag försöka mig på en recension av den senaste boken jag läst, bokens namn är Vril - eller den kommande rasen skriven av Edwars George earle Bulwer-Lytton och nyutgiven av Vertigo som är ett ascoolt förlag.

Boken ifråga utspelar sig under 1800-talet och handlar om en man som genom slump upptäcker en ras under jorden vars samhällsuppbyggnad enligt författaren är mer utvecklad än vår. Boken kretsar runt en person som utforskar rasens historia, samhälle och allmänna filosofi. Det är bokens tema, utforskandet av den så länge undan skymda rasen och den märkliga vrilkraften som de använder.

Enligt vertigo så marknadsförs den som en skäckklassiker men förutom de allra sista sidorna då ( om du spoila din upplevelse av boken sluta läs nu) han inser att han inte bara är en gäst utan även fånge och rasen men hjälp av sin vril kraft kan med lätthet avsluta hans liv.
Det är då en skräckhistoria men det som gör mig verkligt mörkrädd är dåtidens syn på kvinnan  och kvinnan i det här perfekta samhället och trots författarens välmening.  Så med det i bakfickan låt mig berätta hur kvinnan detta idial samhälle beskrivs.
Kvinnan (eller Gy-ei som är benämningen) är fysiskt starkare än männen mer kunniga när de använder vril kraften och de får välja sin egen man, som på 18hundra talet verkar vara en revolutionerande tanke. Nu måste jag nog ta ett utdrag från boken så ni närmare kan förstå vad jag menar:

 

• Varje An (mannen) har sina egna tidsfördriv, sina egna vanor, sina egna nöjen, och vilka dessa än må vara kräver han ett löfte om att utöva dem helhjärtat och fullt ut. Detta lovar kvinnan villigt för att få den hon åtrår; och eftersom ett karaktärsdrag hos detta säregna folk är en outtalad dyrkan av sanningen, så att inte ens den mest lättsinniga Gy brytar mot detta löfte som hon en gång avgivit, är en Gy-ei den mest älskvärda förbindliga och undergivna hustor jag sett ens i det lyckligaste hushåll ovan jord göra. Vril-ya har en aforism som lyder "när en Gy älskar är lydnaden hennes njutning."

Hurra.
Finns otaliga sådana här exempel som man kan finna i boken, men det var den här jag skrattade högst till.Men det är klart, man ska bara damma av sina 1800-tals glasögon och försöka se världen ur dessa. Men en eloge till översättningen som även om den är en nyöversättning känns gammalmodig och tar en tillbaka till en tid utan mobiltelefoner och andra nymodigheter av våran tid
Jag som gammal Jules Verne fantast var glad över att få ta del av den här litteraturen och rekomenderar den varmt till likasinnade

 

Den här helgen har jag och bästa vännen peppat för den nya filmen i Mad Max universumet: Fury Road. Vår pepp gick ut på att titta på de tre gamla filmerna Mad Max från 1979, Mad Max 2 The Road Warrior som kom ut 1981 och Mad Max Beyond Thunderdome som kom ut 1985 och nu den senaste filmen som kom ut nu 2015.
Före detta hade jag bara sätt film nummer tre, som gästas ingen mindre än av stjärnan Tina Turner btw, det är även den som anses vara mest B-film av de tre, vilket i min bok oftast är den som är bäst. Så även i det här fallet! Men jag har ju inte sätt den senaste filmen än så vem vet..
Filmerna utspelar sig i Australiens ödemarker där laglösheten har spridit ut sig,  man skulle kunna säga att de skildrar en pågående samhällskollaps.
Första filmen är Max en polis som slåss mot ett motercykelgäng, andra filmen som utspelar sig längre fram i tiden är det tydligt att det är djungelns lag som råder, det verkar som att det helt saknas en ordningsmakt och man roffar åt sig det man kan och behöver. Max blir en slags antihjälte som glider in och hjälper andra, men bara för att hjälpa sig själv. Tredje filmen är i princip samma sak, men med mindre biljakter och mindre motercykelgäng.

Arvet efter Mad Max går att se i dagens populär kultur, det finns massvis med filmer, tvspel och konst som har inspirerats av Gorge Millers postapokalyptiska vision, såsom Borderlands, Saw-filmerna, Tank girl, Fallout där Max ikoniska enarmade läderjacka även återfinns som rustning i alla hittills släppta spel i serien. Wikiperdia har en artikel som på att bra sätt sammanfattar betydelsen av dessa filmer. För skulle jag lista alla referenser skulle det här inlägget bli onaturligt långt.

Så filmen jag ska gå och se ikväll spelas alltså in 30 år senare efter fimerna från 80-talet, Mel Gibson har gått och blivit en frireligös anisemit, vilket antagligen är en del av orsaken till varför han inte får vara med utan har blivir resatt av Tom Hardy. Men jag vill inte säga för mycket, inte när det finns en underart formulerad artikel som heter Do You Realize Mad Max Fury Road Is A Miracle som man måste läsa om man inte förstått att Mad Max är det bästa som hänt detta året, eller kanske detta åtiondet.

 

En annan lite rolig parentes om den här filmen är mängden arga män som är helt utom sig för att årets stora actionfilm har en kvinna i huvudrollen, ja på riktigt, det är de arga för. Inte bara arga utan rasande. Det här är kanske det roligaste inlägget i debatten som någonsin kommer skrivas. Japp feministpropaganda för hela slanten.