Fyra

 

Det finns två alternativa inledningar till detta inlägg

 

1. Wow klockan är fyra, det måste vara torsdag
2. Varje natt, samma rutin, klockan är fyra

 

Tror jag går med det sistnämnda

 

Bakgrund, så jag har sömnproblem, för att jag ens ska kunna somna någon gudsförgäten tid krävs det en sömntablett och några lugnande och ljud. Jag klarar aldrig av att somna i tystnad. Det räcker med att en person andas i samma rum som mig, eller snarkar. Eller lever.
Men eftersom jag nu är singel i min tvåa är min go to Huset Ushers undergång Av Edgar Allan Poe. Jag lovar jag har satt på den ljudboken minst 10 gånger nu och inte kommit längre än till att han beskriver sin väns yttre, ingående. Där somnar jag alltid. Hans vän måste se extremt tråkig ut.
Sedan slår klockan 4. Mitt inre klockverk slår på och jag vaknar igen. Varje natt. Gör mig själv en kopp te av märket Bedtime som jag har köpt just för detta ändamål och sätter på Fever Ray.

 

 

 

Ypperlig musik för sömn. Var på en fest en gång där de slog på Fever Ray, den musiken är så kopplat till min sömncykel att jag var nära att somna right then and there.


När vi väl är inne så det kan jag ju säga några rader om Fever Ray, upptäkte dem på en Arvika festival för en herrans år sedan, skitcool ljushow och awsome scenframträdande. Det är Karin Dreijer soloprojekt, ett av syskonen från The knife, och det är i princip the kinfe. Fast man har skalat bort dansbeatsen och lämnats kvar med en mycket mörkare och mer mystisk underton som förstärks av hennes djupa röst. Det är något magiskt äver det samtidigt som det abolut hör hemma i den elektroniska musikens värld. Lyssnar upplevelse om du inte hört än.

 

 Fever Ray i scenkläder
 

Iallfall, sidospår. Jag undrar vad som kan hänt mig som gör att jag vaknar varje natt vid fyra.

 

Teorier:
Tarumatisk händelse vid fyratiden
Jag har blivit förbannad av en ond häxa/voodoo prästinna
Jag är hämsökt

 

Fler teorier?


Hund

Att jag snöat in på Creepypasta är nog inget som förvånat någon som känner mig. En Creepypasta är i sin enklaste form små korta skräckhistorier (oftast försäckligt skrivna!) som klipps ut och klistras in på olika forum på nätet, det finns även olika uppsamlingsplatser där man kan spendera timtal och bläddra igenom tusen och åter tusen, några bra några sämre CreepyPastas. Tor jag även sammanställt en lista på mina favoriter här på min blogg för några år sedan nu när jag tänker efter.. Vill man fördjupa sig finns den en väldigt fin svensk bok skriven av Jack Werner kallad Creppypasta - Spökhistorier på internet och han har även en podcast kallad Creepypodden på svenska som man kan kasta sig in! Men det är inte det jag ska ta upp i detta inlägg.
 
Att jag älskar den postapokalyptiska genren, efter katastrofen skildringarna är verkligen inte någon överraskning om man pratat med min i några minuter bara, kan inte ens svara på enkla frågor som
 
H: "tänker du ta körkort"
J: "neej men det hade ju varit bra att köra bil"
H: "varför?"
J: "...becuze zombizzz"

uppenbarligen inte ett socialt korrekt svar för hennes blick efteråt visade det sen sa hon att jag inte var helt normal, men jag tänker, borde inte mitt gröna hår redan skvallrat henne om att jag kanske inte var som alla andra?
Jag slukar allt, från Vägen till The Day After Tomorrow, som jag bara vill påpeka att jag inte tyckte var allt för tråkig. Men det är inte häller det här jag ska ta upp i detta inlägg.

Jag tänkte ta upp ett speciellt giftermål mellan dessa två fenomen, som växte till sig och blev till någonting alldeles extra skitkonstingt. In träder Dogscape.
Världen kan gå under på många olika sätt, vi förstör den med kärnvapenkrig, vi kan förstöra den med miljöförstöringar eller så sprids en smitta som utrotar mänskligheten.
Men att människans mesta vän skulle bli jorden var nog ingen berädd på. Ja ni hörde rätt flickor och pojkar i denna värld har vår fyrbenta vän blivit jorden. Träden. Hund. Bergen. Hund. Vattnet. Hund. Frukt. Ofödda hundfrukter från de pälsbeklädda som nafsar och river efter dig när du försöker klättra upp för dem. Jorden är, mer eller mindre ersatt av, hund.
Ingen vet var denna värld kom från men man försöker överkleva bäst man kan i den, använda det den nya gjorden har givit en, man gör redskap av hundbenen, kläder av hund huden på marken, äter av hundfruterna på träden.
 
Kostnär Skittycat Från deviantart
 
 
The Wongry.com har skrivit en lite längre introdution till The Dogscape om detta invägg har fått dig intresserad till att gräva vidare.
Och här är den helt absurda creepypastan

En heelt ny värld

Så, reddit är ett forum på internet, det kan döda många timmar, det kan även vara väldigt svårt att komma in i, ofta så finns det bloggar som sammanfattar den massiva informationsström som genomsyrar detta forum. Det är ofta det som kommer fram till dig. Du vet inte om det, men väldigt mycket av de artiklar du läser på internet, är från reddit. Nu tänkte jag ge dig en liten inblick i ett litet hörn. Nu ska vi resa genom dimensioner!
Egentligen är det meningslöst att försöka beskriva de olika dimensionerna, detta har redan gjorts av bättre flera gånger och kommer säkerligen göras fler, ni kan kika in det här om ni är intresserade men jag tänkte ändå ge en liten introduktion och ett litet smakprov och även min relation till detta fenomen, för den som må orka gita lyssna någon kväll, så ta en kopp te och slå dig ner.
 
Allt började som ett skämt. Ett meme började flöda runt kallat First world problems ett typiskt exempel på ett sådant kan vara "Åh nej, jag kan inte höra min tv.. när jag äter mina chips" för att ta ett exempel. Sen blir det lite mörkare Sen har de hittat på Second Wold Problems, som är lite mörkare de ska utspela sig i de länder som inte leve vid guldkanters rand utan helt enkelt har det lite kämpigare, ett typiskt exempel ur denna shargongen kan vara "Jag hörde någon knacka på dörren, det är en björn". Finns även en tredje, och en fjärde (?!) Hela den här "tre världar" terminologin har de förresten fått från kalla kriget.
Man trodde att internet skulle stanna där. Men nej. Den kollektiva hjärnan hade en annan plan.
Och här kommer.
 
 
En dag på stranden i femte världen, kanske
 
Fifth World Problems
Nu blir det konstigt. Nu hamnar vi i femte världen, det är en värld där all rim och ranson tycks upphöra, släng allt du vet om lagar o gravitation och allt du lärde dig om Pytagoras sats genom väggen, det vill säga om det fortfarande finns en vägg att slänga dem igenom. Vardagliga problem i denna värden, hm vänta jag loggar helt enkelt in och kollar vad som är på agendan idag. "Jag trodde jag tittade på samma begravning, men sen visade det sig vara 15 olika begravningar, men sen insåg jag att det var min egen" Ja.. sådana problem kan man ha. Detta är ett intressant tanke experiment. Men jag vill inte stanna där.. nej. Vi går vidare.
 
 
Jag vill inte ens tänka på hur sjätte välden ser ut så här, söt katt.
 
The Sixth World Problems
Den här blir lite värre att beskriva med ord.. Det finns nämligen inte så många... sammanhängande meningar i detta forum på reddit. mest, tecken, skrik och osammanhängande meningar. Jag är faktiskt lite rädd. Vi går genast vidare utan att passera gå.
 
 
En vanlig dag i sjunde världen, kanske
 
Seventh World Problems
Ah, sådär ja. Nu känns det. Hemma. Bortom kaoset från både femte och sjätte värden verkar vi finna en värld som har funnit frid. Där finns ett torn, bor invånarna av denna värld i detta? Jag är inte riktigt säker, de verkar kommunicera, inte direkt med varandra utan via maskiner och äta medicin. Världen, dimensionen har även ett väldigt specifikt narrativ. Detta skulle jag säga den värld som lyckats bäst i sitt lilla rollspel, litterära spontana kollektiva konstverk.
 
Efter det här finns det hundratals fler. Många många fler världar att upptäcka, döda dimensioner, levande mer eller mindre, jag tror att det finns ett hive minde där ute som faktiskt håller på att försöka utrota mänskligheten. Inte säker men man kan dyka in i det vida denna länken om man känner sig sinnessvag någon kväll
Så hur kom jag in på det här? Jo jag satt hemma en kväll och eftersom jag är lite konstig så tycker jag om att googla saker som är konstiga för då mår jag bättre, känner mig inte alls så konstig själv! Så jag stöter på det här. På en vägen var det.

Vände vinden

Det har alltid varit en fascination för mig det här men rymden, vad som inte har varit det har varit de här mossiga gamla männen som skriver litteratur. Ibland slår det dock gnistor. Det finns ett verk jag bara inte kunnat ignorera i mitt intresse för rymden, siencefiction och litteratur och det är Aniara.

Aniara är en diktsvit bestående av 103 sånger skriven av Harry Martinson och handlingen följder såsom att jorden är död, kärnvapenkrig och miljöförstöring har ätitupp planeten och för att fly från den förkolnade bit som återstår. För att fly så skickas gigantiska skepp ut, utformade som någons slags noas ark, för att bosätta sig på de närliggande planeterna. Ett av dem, där denna historia utspelar sig, slås ut kurs och driver ut. I världs rymden utan hopp om att bli räddade. Bara utsikten att driva längre oh längre ut och leva där tills resurserna på skeppet tar slut.

Upplyftande eller hur!

För några år sedan var jag på Stockholms Stadsteater och tittade på deras 50-jubileum 2010 så presenterade dem en musikal version av verket med väldigt tystlåten vemodig musik av Kleerup. Ni skulle varit där, det var mäktigt, men bäddar in en liten smula från en bit av repetitionerna
 

Så min vän var hos mig i helgen, jag råkade ha färg, små små dukar, han råkade ha en bok(altså det är ju aniara om ni inte listat ut det), gnistor slog och inspirationen flödade och det här hände!
 
 
Ser ni det lilla lilla rymd skäppet i den stooora rymden?
 
Tänkte avsluta med dikt nummer åtta, den som insperarade oss tilla att måla detta verk.
 
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
Och allt som ligger fjärran blir vårt hem,
ja, bortom alla gränser finns vårt stöd
åt Doris dal förtror jag all min nöd
och att i ständig längtan vistas där
blir hälsan själv, blir levnadskonsten här.
 
Vi ägnar sällan någon tanke åt
vårt stora stolta underverk till båt,
och bara vid begravningstalen slår
det oss med ens att denna värld är vår,
och många svarta tankar flaxa då
omkring i valven i det slutna rum
som fyllt av ekon från sitt eget liv
drar framåt i en rymd ofattligt stum.
Då skyndar vi till miman för att få
dess tröst att se men inte till att nå.
Då myllra tusenden i ändlös flock
i alla gångar in mot mimahallen.
Då minns vi kanske plötsligt i en blink
att skeppets längd är sexton tusen fot,
dess bredd tre tusen och att människomängden
som myllrar i dess valv är åtta tusen själar,
att allt blev byggt för stor emigration,
att detta skepp är bara ett av tusen
som alla lika stora, lika byggda
gå trygga i trafik till Mars och Venus,
att bara vi har slungats ur vår kurs
tills vi en dag av förste astroloben
fick veta att vi inte längre låg
i det interna fältet, men att allt
som kunde göras skulle göras för
att livet i externa fältet blev
en pionjärfärd och en trevare,
den längsta hittills ut mot nästa fält.
 
När sedan det gick upp för Ledningen
att ingen återvändo mera fanns
och att externa fältets lagar var
av annat slag än de som klart bestämmer
interna rymdens trygga färdrutin
kom först paniken, sedan apatien
som mellan stormar av förtvivlan lade
sin kalla stiltjevärld av känslodöd,
tills miman som en tröstare i nöden
och fylld av prover ifrån andra världars liv
till allas tröst slog upp visionens skrin.
 
 
Ps. ett till litet avslut, alltså, det finns så mycket att skriva om Aniara så jag vet inte, jag tog bara upp det som berört mig mest, det finns opror, serietidningar you name it! Bara att börja leta! Ds.

Besynnerliga

 
Så det första jag gjorde var att lyssna på ljudböcker, och nålbinda, höjdpunkterna var Färjan av Mats Strandberg och Kyrkokgårdsboken av Neil Gaiman men den som jag verkligen fastande för var Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs.
Det var visst tänkt att boken skulle bli en sorts fotobok från början men författaren började spinna historier kring de gamla bilderna som han samlat på sig och snart vävdes det ihop till en historia..
 
Jacob är en tonåring som slutat tro på sin farfars fantastiska historier om sin flykt från ett krigsdrabbat polen till ett barnhem i Wales, när Jacob börja tro att det finns ett gryn i sin farfars historier åker även han dit med sin pappa som ser det som ett ypperligt tillfälle att fila på en fotobok om fåglar. Där försöker Jacob hitta det gamla barnhemmet för att nysta ut lite mysterier kring sin farfars liv. Barnhemmet är övergivet och det är där historien verkligen börjar :)

Åh och precis när jag hade läst klart den satt jag på min underbara nya balkong och rökte medan jag pratade med en vän..

Vännen: Ja! Jag funderar oxå på att läsa den! Var den bra?
Jag: Jaha vad kul! Jo den var mysig..
Vännen: har du sätt den nya trailen?
Jag: Vad för boken?
Vännen: Nej för filmen såklart! De ska göra en film! Med Tim Burton som regissör!
Jag: ?!? Wow. Det är awsome.

Sen hade vi en lång diskussion om Tim Burtons senaste filmer och hur de bara blir sämre och sämre och hur trötta vi är på att se Johnny Depp i ledande manliga huvudroll i precis samma roll precis hela tiden. Nej snälla Tim, vidga dina vyer. Snälla. Men det verkar det som att han gör i den här filmen, och efter att ha sätt trailern så ser jag fram emot årets film! (förutom några saker som jag verkligen störde mig på i trailern. Men. Ja. Sånt får man väl ta.
 
Eva Green som Miss Peregrines

Sagokatt

Här är en liten saga jag och min pojkvän knåpade ihop för några år sedan på landet, den handlar om alla mina husdjur jag hade som liten och är ytterst självbiografisk, men förståss från mitt håll så den kanske inte alltid är så allt kanske inte ska tas för helt och hållet sanning. Tidvis sorlig tidvis rolig, mn vad är inte det i livet
Man börjar läsa till vänster, man kan inte missa det, och sidorna har även nummrering. Sorry för den kassa kvaliten jag gorde den lite snabbt här hemma idag.
 
   
 
 
 
Rip Natascha
Det här är till minne av dig
 
 
 

Underjorden

Edward George Earle Bulwer-Lyttoni egen hög person
 
I sommarens heta omfamning har jag läst mitt första litterära verk för i sommar, förhoppningsvis lär det bli fler innan sommaren löper mot sitt slut. Här ska jag försöka mig på en recension av den senaste boken jag läst, bokens namn är Vril - eller den kommande rasen skriven av Edwars George earle Bulwer-Lytton och nyutgiven av Vertigo som är ett ascoolt förlag.
Boken ifråga utspelar sig under 1800-talet och handlar om en man som genom slump upptäcker en ras under jorden vars samhällsuppbyggnad enligt författaren är mer utvecklad än vår. Boken kretsar runt en person som utforskar rasens historia, samhälle och allmänna filosofi. Det är bokens tema, utforskandet av den så länge undan skymda rasen och den märkliga vrilkraften som de använder.
Enligt vertigo så marknadsförs den som en skäckklassiker men förutom de allra sista sidorna då ( om du spoila din upplevelse av boken sluta läs nu) han inser att han inte bara är en gäst utan även fånge och rasen men hjälp av sin vril kraft kan med lätthet avsluta hans liv.
Det är då en skräckhistoria men det som gör mig verkligt mörkrädd är dåtidens syn på kvinnan  och kvinnan i det här perfekta samhället och trots författarens välmening.  Så med det i bakfickan låt mig berätta hur kvinnan detta idial samhälle beskrivs.
Kvinnan (eller Gy-ei som är benämningen) är fysiskt starkare än männen mer kunniga när de använder vril kraften och de får välja sin egen man, som på 18hundra talet verkar vara en revolutionerande tanke. Nu måste jag nog ta ett utdrag från boken så ni närmare kan förstå vad jag menar:
 
  • Varje An (mannen) har sina egna tidsfördriv, sina egna vanor, sina egna nöjen, och vilka dessa än må vara kräver han ett löfte om att utöva dem helhjärtat och fullt ut. Detta lovar kvinnan villigt för att få den hon åtrår; och eftersom ett karaktärsdrag hos detta säregna folk är en outtalad dyrkan av sanningen, så att inte ens den mest lättsinniga Gy brytar mot detta löfte som hon en gång avgivit, är en Gy-ei den mest älskvärda förbindliga och undergivna hustor jag sett ens i det lyckligaste hushåll ovan jord göra. Vril-ya har en aforism som lyder "när en Gy älskar är lydnaden hennes njutning."

Hurra.
Finns otaliga sådana här exempel som man kan finna i boken, men det var den här jag skrattade högst till.Men det är klart, man ska bara damma av sina 1800-tals glasögon och försöka se världen ur dessa. Men en eloge till översättningen som även om den är en nyöversättning känns gammalmodig och tar en tillbaka till en tid utan mobiltelefoner och andra nymodigheter av våran tid
Jag som gammal Jules Verne fantast var glad över att få ta del av den här litteraturen och rekomenderar den varmt till likasinnade

Väsen

 
 
Ångestveckan börjar ta slut. Med trasig hand och snurrigt huvud sitter jag  den här veckan och ägnar mig åt massiv eskapism i form av Grimm, serien som enligt Wikipedia sidan tillhör kategorin övernaturlig deckare (på engelska "Occult detective fiction"), som ja är en vedertagen genrer.
Jag är inne på andra säsongen och den börjar göra mig lite besviken, den lider lite av det Buffy led av, men misslyckas där Buffy lyckades.
Första säsongen var fristående avsnitt, men i andra säsongen försöker de fördjupa karatärena men faller platt. Vi har minnesförlust, galenskap, intrigmakerskor, drama drama och lite mer drama det känns som en soppa Sunset Beach hade kunnat kokat ihop. Det ända som saknas är att skurkarna pratar högt för sig själva. Synd att i försöker att lyfta serien och fördjupa karaktärerna lyckas lämlästa serien med otaliga cliffhangers. Jag avskyr cliffhangers och andra säsongen fullkomligt kryllar av dem.
Men jag tänker se tredje säsongen innan jag avskriver den helt. Men jag saknar de fristående avsnitten och känner inte att en serie som den här behöver besmittas med till exempel svartsjukedrama och andra kärlekskrusiduller.
Åh just ja, serien handlar om polisen Nick som genom sitt släktskap med Bröderna Grimm besitter förmågan att de något som inte alla kan se, nämligen olika väsen som går bland oss maskerade som vanliga människor. Grimms är monster som monster berättar för sina barn om för att skämma upp dem. Men Nick är en snäll polis och bryr sig bara om rättvisan.
Om min ångest fortsätter kommer jag nog att titta klart på den, sen även kolla upp Once Upon a Time som jag har hört även ska ha ett sagotema, vars tema dock låter väldigt mycket som temat i serietidningen Fabels.
Jag hoppas min hand kommer må bättre igen snart, har precis införskaffat garn för att nålbinda en ny tröja, åt mig själv den här gången.

Krypande skräck

 
Har precis börjat läsa en bok av John Ajvide Lindqvist, han är ju tämligen känd och behöver knappast någon introduktion. Han är trollkarlen och ståupparen som började skriva svensk skäck. Tänkte lite kort sammanfatta några av hans böcker, inte gå in på vad de handlar om så mycket, man bör alltid upptäcka en bok själv känner jag. Själv läser jag aldrig recensioner eller ens bakside text på böcker jag bestämmer mig för att läsa, jag lyssnar istället blint på rekommendationer, om någon säger att en bok skulle passa mig tror jag på deras omdöme. 
 
 
 
Låt den rätte komma in
Detta var hans genomslagsbok och den blev omåttligt populär, varför vet jag inte för enligt min mening är det hans sämsta bok. Boken utspelar sig i en Stockholms förort på 1980-talet och bokens huvudperson är den mobbade killen Oskar så får en ny vän i den nyinflyttade vampyren Eli. Det gjordes även en film baserad på boken.
 
 
Hanteringen av odöda
Den här boken var den första jag läste och jag älskade den. Bokens huvudsakliga frågeställning är vad skulle hända om en zombie invation skulle interäffa i det byrokratiska Sverige. Fantaskisk roligt samdigt som skräcken sakta kryper sig på en, mer som en obehaglig känsla än renodlad skräck. Något som jag tycker karatiserar mycket av hans författarskap
 
 
Pappersväggar
Det finns få genren som passar sig så bra i novellform, det är sf-noveller och skräck noveller. Några av novellerna kommer jag fortfarande att tänka på då och då, vilket jag skulle säga är ett bra betyg. Här finns även novellen Sluthanteringen som är en fortsättning på boken Hanteringen av odöda.
 
 
Människohamn
Det är denna bok är den jag precis börjat på! Den utspelar sig i skärgården på en fiktiv ö. Boken handlar om fadern Anders vars dotter är försvann spårlöst en vintermorgon vid en fyr. Längre har jag inte kommit i boken ännu, men jag ska sätta igång att läsa igen efter jag skrivit klart detta inlägg.
 
 
Lilla stjärna

Denna bok handlar mycket om vänskap. Två tjejer, som delar ett utanförskap från samhället, finner varandra och ett speciellt band mellan dem utvecklas. Kommer ihåg att jag lånade den av min vän Erik som propsade på mig den och jag läste den från början till slut på en natt. Sådana nätter är fina, när man ligger nerbäddad i en skön varm säng och kan verkligen inte kan lämna ifrån sig boken.


Han har även givit ut en femte bok; Himmelstrand nu för några månader sedan, väntar nog tills att pocket versionen kommer ut innan jag ger mig in i den.

Ett hedersomnämnande till en till av de svenska författarna som skriver skäck i Sverige är Anders Fager som med sin novell samling Svenska kulter som gavs ut 2009 och blandade svenska miljöer medans han våldsamt flörtade med H.P Lovecrafts förunderliga värld.


Kungen i gult

Av ZlayerOne
 
Song of my soul, my voice is dead,
Die thou, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa.

 

Idag ska jag skriva om ett ämne som jag har funderat på att skriva om i några månader; Kungen i Gult och sambandet med tv-serien True Detective. Det var i vintras jag läste boken och fick låna min mammas HBO Nordic-konto. Jag tyckte det hörde samman då True Detective har gjort boken glödhet igen!


Så vad är det här för bok som alla pratar om och refererar till hela tiden? Kungen i gult är faktiskt en novellsamling skriven 1895 av Robert W. Chambers och hette på originalspråk The King in Yellow. Boken kretsar kring en pjäs, denna pjäs har två akter och den första akten gör inte en fluga förnär men i akt två blir det andra bullar och man börjar ana ugglor i mossen när folk som läst den blir galna.

 

Av capprotti

Som läsare får vi aldrig veta vad pjäsen handlar om egentligen, inte heller vad det mystiska "gula tecknet" är för något och inte häller hur det ser ut. Som katten kring het gröt tassar man runt runt och får bara brottstycken nämnda för sig. Men detta förstärker bara berättelserna, om man verkligen fått veta vad pjäsen egentligen handlat om så hade man nog behövt förbereda sig på en besvikelse, mystiken och skräcken ligger ju i att inte få veta.

 

Boken har senare varit inflytelsefull i den mer kände H.P. Lovecrafts verk,där element ur novellserien har dykt upp lite då och då. Men har nog blivit desto mer använt i det Chtulhu mythos som senare skapats av fans, man kan se exempel på det i rollspelet Call of Chthulu och brädspelet Arkham Horror där ett tillägg faktiskt heter The King in Yellow.

 

 Från serien True Detective
 

Hitintills har boken bara intresserat de riktigt nördiga fansen av Lovecrafts verk men med den nya serien True Detective så har boken fått ett uppsving och i somras kom även en översättning på svenska, men man kan även läsa den gratis på internet. True Detective refererar flera gånger till Kungen i gult och hintar friskt till den galenskap som vi ser i bland annat Lovegrafts verk. Bland annat nämns Staden Carcosa, det gula tecknet och de svarta stjärnorna. Vilket är solklara reverenser till Kungen i Gult.

 

För att komma i stämning till att skriva det här inlägget har jag förresten lyssnat musiken från serien, perfekt för en sömning söndag i det gula tecknets tid. Mamma den här sista meningen är till dig :)


Pottermore

 
 
Jag upptäkte en liten fin sak igår, något bortglömt och nu åter funnet. Pottermore. Jag tror att det var bra att jag hittade sidan såhär några år efter den kommit ut för det verkar ha varit lite torftigt innan, nu känns sidan smäckfull med historier, berättelser och samlarobjekt. Man klickar sig igenom hennes böcker om Harry Potter genom att titta på olika ögonblicks tekningar från böckerna, supermysigt om man känner att man saknar Hogwarts men inte känner att man behöver läsa alla sju böcker igen. 
Men det absolut roligaste var ju att bli tilldelad sin trollstav - Järnek med en enhörnings kärna - och sist men inte minst, bli tilldelad ett av de fyra husen. Jag har ju gjort en ziljion tester på internet för att se vilket hus jag tillhör, men här fick man verkligen känslan av att J.K. Rowling själv satte sorterings hatten på ens huvud. Jag blev en Slytherin och jag är verkligen inte alls missnöjd med det, börjar faktiskt redan känna mig lite patriotisk.
 
 

Det finns även ett tävlings element på sidan där man kan duellera och göra trolldrycker för att få elevhemspoäng men jag har svårt att se hur det ska vara kul, jag tycker det är mysigare att titta på de vackra bilderna från böckerna och samla chokladgrodkort.
Jag fick även min pojkvän till att registrera sig så jag ser fram emot att sitta ner myst under en filt med honom under jullovet (som vi båda ska spendera hos min familj i Skåne) samtidigt som vi klickar oss fram genom böckerna, drickandes ryckande hett kryddat te.

 
 
Och är det inte helt fantastiskt att det är helt gratis? Man blir nästan lite tårögd för att hon gör detta för sina fans utan att be dem om något tillbaka. Fantastiskt.

Ull

 
 
Läser nu Ull av Hugh Howey, en dystopisk historia som utspelar sig i en enorm silo under mark där människor har levt i hundratals år, längst upp finns det skärmar som visar den ogästvänliga utsidan. En förgiftad värld som människor inte kan vistas i längre. Rättssystemet har för att hålla de där kamerorna rena genom att skicka upp rengörare för att pusta bort smuts på sensorerna. Man skickar helt enkelt ut en som begått något brott till dessa rengöringar.
 

Det är en renodlad spänningsroman och ibland känner jag nästan att det blir lite skrattretande, vissa karaktärer är ibland lite för stora klichéer av sig själv, Bernad som vill bli borgmästare i silon är nästan rolig i sin roll som den onde maktgalna It-chefen och dialogerna ibland är lite väl styltade. Trots det kan jag inte sluta vända sida för jag vill så gärna läsa vidare, förstå hur systemet fungerar och jag vill veta vad som finns över kullarna.

 

Författaren har redan sålt filmrättigheterna, så jag ser med godans lust se fram emot denna film!

Men det är ju verkligen inte slut för mig än, har ju två böcker kvar i serien som jag har många lufyllda lastimmar framför mig fortfarande!


Funderar

Världen
 
Jag sitter här och funderar på om jag ska ta mig an Skivvärlden av Terry Prachett igen, bokserien med de fega trollkarlarna, de bitska häxorna och förvirrade stadsvakterna av Ankh-Morpork.. men frågan är viken ordning  man ska läsa dem i, till skillnad ifrån några år sedan finns det på internet mycket hjälp att finna nuförtiden. Tillexempel den här tabellen över vilken ordning man bör läsa dem sorterat efter tema (vilken lättnad!) eller ska jag helt enkelt ge mig på den här kronologiska ordningen som jag lånat frå wikepedia sidan:
 

1. The Colour of Magic 1983 Rincewind
2. The Light Fantastic 1986 Rincewind
3. Equal Rites 1987 The Witches
4. Mort 1987 Death
5. Sourcery 1988 Rincewind, The Wizards
6. Wyrd Sisters 1988 The Witches
7. Pyramids 1989 Discworld Cultures
8. Guards! Guards! 1989 The City Watch
9. Eric 1990 Rincewind
10. Moving Pictures 1990 Miscellaneous (Holy Wood), The Wizards
11. Reaper Man 1991 Death, The Wizards
12. Witches Abroad 1991 The Witches
13. Small Gods 1992 Discworld Cultures (Omnia), The History Monks
14. Lords and Ladies 1992 The Witches, The Wizards
15. Men at Arms 1993 The City Watch
16. Soul Music 1994 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
17. Interesting Times 1994 Rincewind, The Wizards
18. Maskerade 1995 The Witches
19. Feet of Clay 1996 The City Watch
20. Hogfather 1996 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
21. Jingo 1997 The City Watch
22. The Last Continent 1998 Rincewind, The Wizards
23. Carpe Jugulum 1998 The Witches
24. The Fifth Elephant 1999 The City Watch
25. The Truth 2000 Ankh-Morpork, The City Watch, The Ankh-Morpork Times
26. Thief of Time 2001 Death, Susan Sto Helit, The History Monks
27. The Last Hero 2001 Rincewind, The Wizards, The City Watch
28. The Amazing Maurice and his Educated Rodents 2001 Miscellaneous
29. Night Watch 2002 The City Watch, The History Monks
30. The Wee Free Men 2003 Tiffany Aching
31. Monstrous Regiment 2003 The City Watch, The Ankh-Morpork
32. A Hat Full of Sky 2004 Tiffany Aching, The Witches
33. Going Postal 2004 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
34. Thud! 2005 The City Watch
35. Wintersmith 2006 Tiffany Aching, The Witches
36. Making Money 2007 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
37. Unseen Academicals 2009 The Wizards, Rincewind, Miscellaneous
38. I Shall Wear Midnight 2010 Tiffany Aching, The Witches
39. Snuff 2011 The City Watch (Sam Vimes)
40. Raising Steam 2013 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork, The City Watch

 

Älskar häxorna <3
 

Jag kommer ihåg för några år sedan, då vad sådant här nästans svårt, man fick sitta och göra sina tabeller helt själv så gott man kunde. Jag kommer även ihåg att jag tröttnade på att försöka komma på i vilken ordning som jag skulle läsa dem och tröttnade därmed på att läsa dem. Denna process har jag gott igenom om och om igen så nu har jag ju förstos läst en del, men inte alla som till exempel den  här personen gjorde. Peuw vilket jobb! Planen var uppenbarligen att se vilken bok man bör börja med, valet är enkelt för mig; jag skulle säga att romanerna om Döden är bäst att börja med. Döden är bäst. 

 

Måste även nämna de förvånande fina filmerna som Storbritannien har börjar göra (jag säger börjar för att jag så desperat gärna vill att de ska fortsätta), senast jag kollade låg de ven uppe på Netflix här i Sverige med, i a falll de två första. 

Terry Pratchett's The Colour of Magic, Terry Pratchett's HogfatherTerry Pratchett's Going Postal är namnet på de som hitintills kommit ut. Som man bör se, för de är helt underbara.

 

Numera är Hogfather din nya julfilm, kanske inte men den är iallafall min

 

Det finns förstoss massvis med rykten om andra produktioner till exempel skulle det komma en fjärde film från samma skapare av de omnämnda filmerna, den skulle hetat Terry Pratchett's Unseen Academicals men det är väldans osäkert om den kommer få se dagens ljus. Det andra projektet är tv-serien The Watch som enligt rykten ska börja spelas in 2015, den här är jag däremot mer säker på att den blir gjord. Håller den samma höga kvalitet om filmerna som de senaste åren har kommit ut så lär det bli en fröjd att se! 


Klurig farbror

Nu är det kanske en gammal nyhet att Stiftelsen av Isaac Asimov ska kanske bli serie ala Game of Trones eller True Blood, HBO har nämligen köpt rättigheterna till böckerna och min vän är rädd, han är rädd att de ska göra snusk av Stiftelsen jag hoppas jag citerar honom rätt nu när jag skriver "Om de kan göra monster sexiga så kan de göra robot sex" något sådant var iallafall hans oro. 
Då började jag tänka på böckerna och hur min sinnebild av Isaac Asimov såg ut, i min hjärna ser han ut om en av de tråkigaste farbröderna man kan tänka sig, i min mening var det väldigt torrt språk i böckerna när jag läste dem för en herrans år sedan, så jag googlade lite bilder på denna farbrodern:
 
 

Inte alls som jag föreställde mig, en klurig farbror småleendes in i en kamra med fantastiska polisonger! Jag skyller det torra språket på översättarna av hans böcker, kanske ska ta mig an dem på originalspråk, kanske ändå är dags att läsa om dem nu när det nalkas en serie och allt. Eller någon annan av hans 500 böcker, för ja han har skrivit 500 böcker i all fall om man får tro Wikipedia sidan om honom. Inte bara klurig utan oxå produktiv genom sitt liv.
Det kanske känns lite övermäktigt att läsa honom om man inte har gjort det förut nu när man vet hur mycket han har skrivit men om man ska börja någonstans så läs hans robotnoveller. Jag, Robot är förutom Stiftelsen det mest kända han skrivit och kan läsas i en bok om nio noveller. Det gjordes även en känd film med samma namn, men som egentligen inte har så mycket att göra med novellerna. Filmen med Will Smith i huvudrollen gav dock Isaak Asimov ett uppsving 2004.

Jag känner att jag måste komplettera denna ganska röriga hyllning text till en av mina barndoms idoler med de omåttligt kända robotlagarna som genomsyrar mycket av han verk.

 

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom om sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.

 

Men jag tror att min väns farhågor är onödiga, jag kan verkligen fortfarande inte se hur HBO skulle kunna göra Stiftelsen sexig. Nej. Bara nej.


Odd i bokhyllan

 
Jag har fått låna de tre första böckerna i serien om Odd Thomas av Dean Koontz och jag läser så det knakar, igår tog jag faktiskt upp den andra boken och slutade inte förrens jag läst klart den klockan 2 på natten. 

Serien börjar med att Odd är en grill kock på den lokala grillen men han kan även se spöken, ibland behöver de hjälp med något ibland har de bara inte gått vidare, i vilket fall som helst så har Odd accepterat sitt öde och gör inte ett större väsen av det. Han är förlåvad med sitt livs kärlek Stormy Llewellyn och planerar sitt bröllop. Planerar även att jobba som däckförsäljare. Folk behöver alltid däck.

 

På svenska har det hitintills kommit ut fyra böcker men Dean Koontz planerar sju, han har redan sagt att han vet precis hur de ska sluta, så vi får väl se - Odd Thomas, Alltid Odd, Broder Odd, Tid för Odd heter de som kommit ut på svenska än så länge..

 

 
Giter man inte läsa har det precis kommit ut en film om baserar sig på första boken: Odd Thomas, jag upptäkte den idag så jag tänkte bulla upp med lite chips och dipp ikväll och mysa ner mig för att se på den här filmen. Jag tror även att jag ska passa på att titta på en liten webb baserad serie som heter Odd Passenger, fyra små episoder och den ska utspela sig mellan Broder Odd och Tid för Odd. Trots att jag inte läst klart Broder Odd än.. spoilar säkert inte så mycket för mig själv. Hoppas jag. 
 
Det här även kommit ut grafiska noveller med historier om Odd men vad jag kan se verkar de inte vara så väldans bra tecknade så jag tror jag skippar dem, så frälst är jag inte av böckerna att jag måste sluka allt känner jag. 

Kråkona festar och drakarna dansar

Tronen som alla kämpar om
 Bildens ursprung MarcSimonetti
 
Jag nålbinder mitt största projekt någonsin. En klänning i brunt tunt ullgarn och enligt mina beräkningar så kommer det ta 200 timmar och jag spenderar denna tid med att lyssnar på alla ljudböcker i serien Sagan om is och eld skriven av George R.R. Martin För dem som inte vet är det böckerna som den otroligt populära serien Game of Thrones är baserad på.
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.

Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.

Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.
 
 
Favoritkaratären Arya vilse i källaren
Billdens ursprung Tim TeiIku

I Have No Mouth, and I Must Scream

 
 
Det är ett fängslande mörkt namn till ett litet peka och klicka spel som jag spelat nu i mellandagarna. Historien som berättas är lika mörk som som titlen till spelet.
Man spelar 5 olika karaktärer som torteras kontinuerligt i hundratals år av en stor superdator vad namn AM som tagit över världen. AM verkar dock har tröttnat eller något liknande och hittat på ett nytt spel åt de fem, ett spel där han lovar att de ska kunna besegra honom om de löser hans lilla pussel.
Grafiken är från 1995, så det är inte allas kopp av te men det är en liten pärla för alla som älskar peka och klicka spel.
 
 
 
Spelet bygger på en novell skriven av Harlan Ellison som jag inte läst (än) eftersom det verkar som att den inte finns att få tag på här i Sverige. Kanske ska man damsuga bilioteken någon dag. Synd att jag är så rädd att låna på bibliotek, men det brukar alltid bli så dyrt för mig.
Tack och lov hittade jag en trevlig liten uppläsning av författaren Harlan Ellison själv på youtube som jag kan lyssna igenom någon trevlig dag.
 
Harlan Ellison posar med skrivmanskin och pipa
 
Del tre
 

Cirkus Pilo

 
Detta var en bok som jag fick låna av en kär vän, vet aldrig hur hon lyckas med att få tag på de guldkorn som hon lånar ur till mig, det slår alltid precis rätt. Hoppas hon nu i denna stund grunnar på nästa bok att låna ut för jag börjar få för få saker att läsa.
 
Boken är en debutroman så vi hoppas på fler små guldkorn av denna Will Elliott. Jag vill verkligen inte säga något om boken, men gillar man clowner lite chaos lite drömmlanskap så gillar man den här boken. Att säga något annat är att säga för mycket, och det finns alltid bra recentioner därute som bara väntar på att få bli lästa av en nyfiken filur. Det är bara att söka på Cirkus Pilo.
 
Anledningen till att jag skriver det här var för att jag förkte spåra vad som hände med mitt exemplar av boken, och insätt att jag lånat den till en vän med en annan bok i sällskap. Tyvärr verkar han inte gå att nå. Nåja. Ska börja efterlysa dem snart.

Långt till tornet

Det mörka tornet eller The Dark Tower är  en bokserie serie skriven av Stephen King, jag brukar antigen älska hans böcker eller hata dem och samma gäller hans epos The Dark Tower som jag nu för andra gången försöker ta mig igenom.
Förra gången var åratal sedan, men jag tänkte att jag plockar upp den bok jag slutade på och bara fortsätter. Fy vad tradigt det var men jag tog mig igenom den, fjärde boken är ytterst tråkig och därmed svår att ta sig igenom. Men jag är fast besluten att läsa serien till sitt slut.
 
 
 
Böckerna kretsar kring karaktären Roland som är en revolverman i en värld som håller på att trasas samman av glipor i verkligheten som lättast går att beskriva som trösklar till andra världar. Dessa glipor blir större och större och Roland är säker på att han kan laga dem om han bara lyckas ta sig fram till det mörka tornet. Men för att göra det behöver han hjälp. Detta är det boken handlar om, färden och de han får med sig på denna färd.
 
Ryktena säger att det finns ett spel, Discordia som är baserat på böckerna, naturligtvis smockat med spoilers så jag vill vänta med att testa spela tills serien är klar. Så tyvärr kan jag inte dela mina intryck av att ha spelat det.
 
 
 
Men den omtalade serie-tidningen ska jag nog inte röra, ibland kan det bli för mycket av det goda, i allfall inte än på ett par år. Måste nog smälta bokserien först och det är en hård karamell att smälta. För att inte tala om den mystiska filmen.

Demoner, humor i en förfallen värld och fabler

Idag har jag en liten märklig kompott av rekommendationer, eller vad sägs om humoristisk framtid blandad med spindelätande övernaturligheter och vackra magiska sagor. Såhär är det, i helgen började jag läsa en fin liten webbcomic som blev rekommenderad till mig.
Det är faktiskt så att jag inte alls tycker om internet serier, jag läser ytterst sällan serier på datorn, det största problemet jag har med serier på internet är nog att de fortsätter i all evighet och är otroligt svåra att komma in i efter 14.537 stycken seriestrippar. Jag vill inte häller läsa 14.537 serie strippar på min dator för att komma i kapp. Inte alls faktiskt. Tacka vet jag papper.
 
Men han sålde den till mig med löften om övernaturlighet, bra story och vackert tecknad. Mycket bröst. Plus att den faktiskt har ett slut och jag gillar avslut. Jag började läsa och blev direkt förälskad. Serien flörtar med så många sidor av mig att jag ser fram emot nästa stund som jag får sitta med den. Här är den:
 
Locus
 
Skapad av Adam Black
 
Men eftersom jag glöme bort namnet så fort jag gick ifrån datorn  så lördagen spenderade jag med att googla listor på bra serier för att hitta den igen. Jag hittade inte den, fick fråga min vän igen, men jag hittade två andra fina serier:
 
Romantically Apocalyptic
 
Skapad av Vitaly S Alexius
 
Ja, jag vet att den är gammal och att jag redan borde har läst denna serie, men den har helt gått mig förbi är jag rädd. Men nu har jag äntligen hittat den och jag älskar en, underbart tecknad och svart menlös humor. Jag har bara läst lite än så länge men den har mitt hjärta. Ser fram emot att historien ska utveckla sig.
 
 
Skapad av Stevan Živadinović
 
Det här var det andra fyndet som jag fann! Inte serie, mer som en saga som är så djävulskt snygg att jag dör. Jag ser fram emot min lediga dag så jag har tid att sitta och tugga mig igenom denna lilla juvel.

Tidigare inlägg
RSS 2.0