Vände vinden

Det har alltid varit en fascination för mig det här men rymden, vad som inte har varit det har varit de här mossiga gamla männen som skriver litteratur. Ibland slår det dock gnistor. Det finns ett verk jag bara inte kunnat ignorera i mitt intresse för rymden, siencefiction och litteratur och det är Aniara.

Aniara är en diktsvit bestående av 103 sånger skriven av Harry Martinson och handlingen följder såsom att jorden är död, kärnvapenkrig och miljöförstöring har ätitupp planeten och för att fly från den förkolnade bit som återstår. För att fly så skickas gigantiska skepp ut, utformade som någons slags noas ark, för att bosätta sig på de närliggande planeterna. Ett av dem, där denna historia utspelar sig, slås ut kurs och driver ut. I världs rymden utan hopp om att bli räddade. Bara utsikten att driva längre oh längre ut och leva där tills resurserna på skeppet tar slut.

Upplyftande eller hur!

För några år sedan var jag på Stockholms Stadsteater och tittade på deras 50-jubileum 2010 så presenterade dem en musikal version av verket med väldigt tystlåten vemodig musik av Kleerup. Ni skulle varit där, det var mäktigt, men bäddar in en liten smula från en bit av repetitionerna
 

Så min vän var hos mig i helgen, jag råkade ha färg, små små dukar, han råkade ha en bok(altså det är ju aniara om ni inte listat ut det), gnistor slog och inspirationen flödade och det här hände!
 
 
Ser ni det lilla lilla rymd skäppet i den stooora rymden?
 
Tänkte avsluta med dikt nummer åtta, den som insperarade oss tilla att måla detta verk.
 
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
Och allt som ligger fjärran blir vårt hem,
ja, bortom alla gränser finns vårt stöd
åt Doris dal förtror jag all min nöd
och att i ständig längtan vistas där
blir hälsan själv, blir levnadskonsten här.
 
Vi ägnar sällan någon tanke åt
vårt stora stolta underverk till båt,
och bara vid begravningstalen slår
det oss med ens att denna värld är vår,
och många svarta tankar flaxa då
omkring i valven i det slutna rum
som fyllt av ekon från sitt eget liv
drar framåt i en rymd ofattligt stum.
Då skyndar vi till miman för att få
dess tröst att se men inte till att nå.
Då myllra tusenden i ändlös flock
i alla gångar in mot mimahallen.
Då minns vi kanske plötsligt i en blink
att skeppets längd är sexton tusen fot,
dess bredd tre tusen och att människomängden
som myllrar i dess valv är åtta tusen själar,
att allt blev byggt för stor emigration,
att detta skepp är bara ett av tusen
som alla lika stora, lika byggda
gå trygga i trafik till Mars och Venus,
att bara vi har slungats ur vår kurs
tills vi en dag av förste astroloben
fick veta att vi inte längre låg
i det interna fältet, men att allt
som kunde göras skulle göras för
att livet i externa fältet blev
en pionjärfärd och en trevare,
den längsta hittills ut mot nästa fält.
 
När sedan det gick upp för Ledningen
att ingen återvändo mera fanns
och att externa fältets lagar var
av annat slag än de som klart bestämmer
interna rymdens trygga färdrutin
kom först paniken, sedan apatien
som mellan stormar av förtvivlan lade
sin kalla stiltjevärld av känslodöd,
tills miman som en tröstare i nöden
och fylld av prover ifrån andra världars liv
till allas tröst slog upp visionens skrin.
 
 
Ps. ett till litet avslut, alltså, det finns så mycket att skriva om Aniara så jag vet inte, jag tog bara upp det som berört mig mest, det finns opror, serietidningar you name it! Bara att börja leta! Ds.

Skogen

 
 
I Sverige finns det ett antal humorgupper men ingen om har satt sina spår imig som Klungan, jag tycker de är het geniala på det dem gör..Gruppen bildades på 2003 och det var inte förren Ingen bor i skogen som sändes 2009som jag på riktigt började älska dem.
Mammas nya kille som gick på p3 tog mig ett bra tag att komma in i... men det är lite gjejjen med deras humor, det tar ett tag att gräppa kring den. plus att de kan ha riktigt mörk humor, som när de tvinga stackars pappan att dricka alkohol för att han blir roligare då. Det är så mörkt att jag nästan ryser med älskar det samtidigt. Enlite wikepediasidan så beskriver de sin föreställning Det är vi som är hemgiften men de här fåtal men väldig bekrivande orden för deras skapande och humor, Vilset vemod med desperat berättargläde.
 
 

Kungen i gult

Av ZlayerOne
 
Song of my soul, my voice is dead,
Die thou, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa.

 

Idag ska jag skriva om ett ämne som jag har funderat på att skriva om i några månader; Kungen i Gult och sambandet med tv-serien True Detective. Det var i vintras jag läste boken och fick låna min mammas HBO Nordic-konto. Jag tyckte det hörde samman då True Detective har gjort boken glödhet igen!


Så vad är det här för bok som alla pratar om och refererar till hela tiden? Kungen i gult är faktiskt en novellsamling skriven 1895 av Robert W. Chambers och hette på originalspråk The King in Yellow. Boken kretsar kring en pjäs, denna pjäs har två akter och den första akten gör inte en fluga förnär men i akt två blir det andra bullar och man börjar ana ugglor i mossen när folk som läst den blir galna.

 

Av capprotti

Som läsare får vi aldrig veta vad pjäsen handlar om egentligen, inte heller vad det mystiska "gula tecknet" är för något och inte häller hur det ser ut. Som katten kring het gröt tassar man runt runt och får bara brottstycken nämnda för sig. Men detta förstärker bara berättelserna, om man verkligen fått veta vad pjäsen egentligen handlat om så hade man nog behövt förbereda sig på en besvikelse, mystiken och skräcken ligger ju i att inte få veta.

 

Boken har senare varit inflytelsefull i den mer kände H.P. Lovecrafts verk,där element ur novellserien har dykt upp lite då och då. Men har nog blivit desto mer använt i det Chtulhu mythos som senare skapats av fans, man kan se exempel på det i rollspelet Call of Chthulu och brädspelet Arkham Horror där ett tillägg faktiskt heter The King in Yellow.

 

 Från serien True Detective
 

Hitintills har boken bara intresserat de riktigt nördiga fansen av Lovecrafts verk men med den nya serien True Detective så har boken fått ett uppsving och i somras kom även en översättning på svenska, men man kan även läsa den gratis på internet. True Detective refererar flera gånger till Kungen i gult och hintar friskt till den galenskap som vi ser i bland annat Lovegrafts verk. Bland annat nämns Staden Carcosa, det gula tecknet och de svarta stjärnorna. Vilket är solklara reverenser till Kungen i Gult.

 

För att komma i stämning till att skriva det här inlägget har jag förresten lyssnat musiken från serien, perfekt för en sömning söndag i det gula tecknets tid. Mamma den här sista meningen är till dig :)


Glimtar

Mina från Mouir Aupres de Toi
 
 
Idag sitter jag och tittar på kortfilmer, har en hel hög på lager just nu som jag vill rekomendera, eller påminnas om för framtida bruk. Så här visar jag några fina (hemska) glimtar av den stora mäng film som jag sätt idag.
 
Blinky™
Mysfaktorn är hög i denna film om en robot som det slår slint för. Tanke expriment gällande robotar går alltid hem, även klassiska om de gjorda såhär väl.
 
Mourir Auprès de Toi
En liten historia om en bokhandel där omslagen kommer till liv för natten. Bibliofili porr på advancerad nivå.
 
Cargo
En far blir smittad av ett zombie virus och föröker rädda sitt nyfödda barn.
 
The Candy Shop
Här har vi den vackraste till min samlin men ven den mörkaste. Det är en film som tar sig an sexhandel med barn på ett förundeligt sätt. Vågat och lyckat. En applåd.
 
 

Neil Gaiman

Neil. För några år senad träffade min vän honom på en filmvisning i Lund. Hon var så till sig att hon inte kunde få fram ett ord.
Stardust tror jag filmen var. Inte något av hans bästa. Men ändå.

Första mötet var nog Goda omen i mina unga år. Sedan har man hört hans namn lite då och då, folk som viskar hans namn lite med förundran. Eller alla de gånger man hör "Va, har du inte läst Neil Gaiman??" Jag var så trött på att höra det. Jag var även trött på att höra "Va, har du inte läst Sandman??"
Så jag läste honom. Jag läste Sandman. Jag läste allt annat. Såg filmerna. Jag är en sådan person som nu frågar "Va, har du inte sätt Mirrormask??" Usch. Jag har blivit en sådan människa.

Först av allt. Sandman. Varje serietidning är ett litet konstverk i sig med sina olika teckningstilar. Varje del har en stor portion världsomvävlande klockrena saker. Språkligt är det ett mästerverk. Sandman kommer att berika ditt liv om det inte redan gjort det.
För att inte tala om om att döden gestaltas av en cool gothar flicka ^^

Drömmen och Döden matar duvor

Nästa stopp; Neverwhere. Jag tog mig aldrig igenom boken men ett ex till mig ville verkligen att jag skule uppleva den så han köpte serien till mig. Så jag lästa serien. Den är ju inte helt galet bra men underhållande och väldigt vacker. (kanske var dåligt att börja med sandman, satte ribban ganska så högt) Huvudrollsinehavaren heter Door, eller så är det någon ointressant kille, men men.
Finns även som tv serie.
 
 
Numer så ryktas det om att han skriver ett till Dr. Who avsnitt efter det brillianta The Doctor's Wife, och nedräkningen till filmen/tvserien? American gods har börjat.
 
Om ni får tid så finns hans blogg som ni kan följa, den är faktiskt urgullig jag följde den som mest när den handlade till största del om hans flickvän Amanda Palmer som är en awsome sångerska.
Jag läste hennes blogg med för att den handlade mest om hennes Neil Gaiman. Ursött!
Båda bloggarna;

Neils blogg:
http://journal.neilgaiman.com/

Amandas blogg:
http://blog.amandapalmer.net/

Jag lovar er. Det är så sött så att man kan dö. Kram på dem båda.

Åh. Jo. Titta på Caroline. Fin fin film.

Rosor av bostäver

Mitt bokprojekt tar sig till nya höjder. Jag försöker göra origami roser av bokpapperna. Det finns en helt makalös ros som jag verkligen vill göra. Den ser ut ungefär såhär:



Vacker, eller hur? Rosen är kallas för en Kawasaki Rose döpt efter skaparen som verkar vara någon typ av papper vika geni.
Så... det går inte så bra, jag är inte en papper vikar geni. Såhär går det för mig:



Men mitt projekt som jag har för de här roserna är väldigt fint och tack och lov är jag tillsammans med en litet mini geni. Om någon kan så kan han. Så jag ska försöka sälja idén om romantiska pappersroser till mig så mycket jag kan. Jag ju fyller ju snart år. Hoppas inte han läser det här.

Men om ni vill bli lika frustrerade som jag blir finns det massor av videos på youtube som tar er igenom alla stegen. Sök bara på Kawasaki Rose...


Läs eller bränn eller...?

De ville skapa ett bokbål av de böcker som Petter skaffat hem eller stänga dem, han hade själv hittat dem i en spotunna. Så nu måste jag komma på saker att göra med gamla böcker.
Så ska jag göra...

Ett konstverk?
Sue Blackwell gör ju helt underbara föremål av gamla böcker se mer av henne på:
http://www.sublackwell.co.uk



Eller kaffekoppar?
Som de här små vacka kopparna som ecilia Levy gör. Uppenbarligen svåra att få till men ack så vackra:
http://www.cecilialevy.com/



Eller varför inte en klocka?
Som den här vackra saker som en Åsa Boström har knåpat ihop. Fler exempel på hennes pysslighet hittar ni här:
http://asa-bostrom.blogspot.se/



Åh eller de här fina små väskorna!
Jag ska nog göra dem snart! Jag vill verkligen ha en liten bokväska
Du kan hitta en beskrivning här:
http://www.wikihow.com/Make-a-Book-Purse


Eller varför inte det gamla klassikern hemligboklåda?
Man kan hita mer insperation på dessa här:
http://www.secretstoragebooks.com




Men något bokbrännande ska det inte bli av inte.

Drömvärdar i Maximovs hjärna.

En dag satte min vän mig framför youtube och och sa "titta på det här, den du kommer älska den."
Det gorde jag och jag gör det fortfarande, jag kan se dem om och om igen. Jag älskar dem verkligen.



Ivan Maximov heter han för den som undrar.

Känn på mörkret



Åh, dagens fynd är Ragnar Persson (om du Ragnar råkar googla dig själv och hitta det här ska du veta att du är ett fynd) har googlat hans namn sen jag råkade se en glimt av honom i nått program på svt (kobra kanske?)
Men vilka vackra bilder. Jag känner driekt att jag bara vill ha mer, jag vill helst ha en t-shirt med en fin bild och gärna en machande väska med tryck. Ungefär så såld är jag. I födelsedags present önskar jag mig boken Feel the darkness, tack.
Jag ska nog fråga några hipsters om de vet vart han brukar ställa ut, för något med det här känns väligt hippt. Men vem vet, det kanske var 2010 som det var hett och nu kanske de har glömt.


The guild


Åh! Den som inspererade mig till att skriva föra inlägget var den underbara Felicia Day och hennes serie The Guild. När hon tog sig ur sitt wow breoende så bestämde hon sig för att göra något produktivt av det, där av skapade hon "The Guild". Jag älskar den här tjejen, och efter att ha sätt igenom hela serien, älskar jag henne mer.
Följer hennes videoblogg med och har gjort det ett bra tag, och hon har flaggat om hennes hemliga nya projekt i många månader nusom jag ät extremt nyfiken på.

Skönt att det finns nördtjejer som henne i världen. Ger hopp till oss andra nördtjejer ^^



Bläckfisk i metall på stranden

En vacker film om två barn som hittar en en mystisk sak på stranden, otroligt fin kortfilm i steampunk anda.
15 minuter av mysighet i höstmörket. Man behöver det såhär års.

http://vimeo.com/11034820

Thors fiske



Tors fiske är en staty som står på Mariatorget, jag ser den varje dag till och från skolan.
En dag tidigt i höstas så träffade jag på en man som utryckte sin facination över statyn och jag frågade vad den representerade. Det visste han inte men han visste att den hette "Thors fiske" http://www.kickasstorrents.com/search/the-eternal-children/
Så jag gjorde ite efterforsking på vad den repesenterade.
Det är en historia om när Thor åkte ut i en båt med sin styvfar Hymer, en jätte med en åtråvärd kittel, de rodde ut på sjön och Hymer lyckades med att fånga massvis med stora fiskar, valarsäger några källor. Men Tor var inte ute efter några småfisk, han ville fånga den största.
Så han ror ut så ångt det går och till sist när han är nöjd sätter han sig och fiskar. Han drar upp Midgårdsormen. Han reser sig upp och ska precis klubba den i huvudet med sin vädiga hammare men då blir Hymer rädd, för han förstår att detta inte är någon vanlig fisk utan den orm som omringar hela världen och om Thor slår ihjäl den så blir det konsekvenser. Han skär av linan och släpper därmed Midgårsormen fri igen.
Thor blir så arg att han stampar i båten så att det inte finns någon båt kvar och båda är tvungna att simma hem igen.


Det är hisorien om fisket, vill ni veta vad som hände sen kan ni läsa det på bland annat http://www.ginnungagap.info/gg_sagner_tf.asp

Lucidor den olycklige



Ligger begravd på kyrkogården som igger brevid mig mitt emot hans gravplats ligger även Evert Taube begravd.

Sven-Bertil Taube – På Källaren Fimmelstången

Evert Taube – Kinesiska muren (Muren och böckerna)

Men Lasse Lucidor är en intressant figur, all respekt till Evert Taube men att leva på 1600 talet som skald var en blodig affär, Lucidor blev dödad i en källarkrog någonstans i Gamla Staden. Det var dock bara nyligen som man kunde rekonstuera hans dikter så nu kan man åter igen sjunga Lucidor den olyckliges dryckesvisor.  Min upptäcksfärd fortsätter kring de nya kvarteren i hjärtat av Stockholm.

A friend is someone who likes you

Jag gick sönder lite grann innombords för några år sedan då jag såg statestik på hur många som upplevde att de inte hade en nära vän från SCB. åh.

Jag har under flera perioder gått och funderat på denna statestik och kännt mig lite dyster varje gång.
Men idag hittade jag en söt liten bok av Joan Walsh Anglund, den hade fina små bilder och ett vackert budskap om att det finns vänner överallt och hur man ska känna igen dem.




Mitt hjärta smälte lite fast på ett bra sätt.

Tickle my funny bone

Så jag frågade pojken min
"Vad är din humor?"
Han svarade
"Det får du nog upptäcka om du inte gjort det."

Snap.

Jag kan inte komma ihåg när han fått mig att skratta. Någonsin. Jag kanske bara är lite pressad just nu och har lite hjärnsläpp och han verkar ta det personligt.
Så jag googlar lite på humor och annat roligt.
Inser att det faktiskt finns ett så kallat "funny bone" och att det är en nerv och att jag vill bli kittlad.

Läskiga kaninisar

6 stycken dåliga chick flicks senare;

A Cinderella Story
Another Cinderella Story
Just My Luck
It's a Boy Girl Thing
27 Dresses
Confessions of a Shopaholic
Love Actually
The Sweetest Thing
In Her Shoes

Oj det var visst fler än sex... det förklarar varför efter den här dagen jag var helt övertygad om att det skulle komma en riddare i skinande rustning och rädda mig.. om jag bara hade lite finare klänningar.. eller lite finare skor (så jag måste ut och shoppa hejdlöst eftersom allt måste vara nytt och hälst prada)

Så efter detta totala mindfuck så bestämde jag mig (efter att ha upptäckt David Lynch The Rabbits som jag kan se på youtube) att titta på Rabbits!



 
Sen såg jag Inland Empire så är ett tre timmars epos av en helt annan typ av mindfuck. David Lynch mindfuck. För att skaka rätt på hjärnan tänkte jag. Jag såg det med min mamma och syster och vi alla satt som ??? hela fimen. Den tar ett tag och smälta men man måste ta på sig sina David Lynch glasögon och sen är det bara att njuta.

ps. Jag kan bara rekomndera chick ficksen om ni varkligen inte har något annat val.
mer mindfuck på myspysen;

Om fanart.... på tal om Buffy


Är man arbetslös, syssloslös och aningslös så fins det bara en vettig sak att ta sig till, se om alla Buffy the vampire slayer! Detbörjade med att vi på en filmkväll slängde på "Once more with feeling..." Petter säger att han vill se mer och jag ställer upp som buffy guru! Vilket uppenbarligen fungerat bra eftersom han numera är helt såld (mowahahah, jag sprider buffy)


Och jag är en stor sucker för fanart, speciellt lökig fanart som nästan är lite för mycket. Jag m enar, A ngel och Spike som är sprillans nakna håller om en buffy i sjuksöterska dräkt invirade i en röd kedja! Varje gång jag ser den kan jag inte sluta skratta! Det är totalt awsome, jag menar, vem kom på det och satte sig se n ner och ritade det? Jag bryr mig egentligen inte, jag vill bara veta var jag kan få mer.






Något annat jag är total sucker för är gay montage av mina idoler. Hälst dem riktigt vackra, där man ser de förbjuda känslorna nästan darra ^^ genialiskt att lyckas med något sådant. Detta fenomenet finns inte bara i Buffy, jag tror det är vanligare för Harry Potter (varför vet jag absolut inte). Om ni själva vill se om det finns något liknande om skåderspelare ni vill ska hoocka upp i fanartens värld är det bara att skriva "slash" efter ni sökt på namnen, lycka till!


Systers blogg

Min lillasyster har en blogg och den är jätte söt:


Nu kan jag snoka på allt som hon gör, så slipper jag ringa. Alla borde ha en blogg.
Jag borde uppdatera min mer.

Gör det ikväll!

Wilhelm Staehle

Hittade precis en jätte söt konstnär när jag satt och slösurfade, Willhelm Staehle gör sjukt snygga motiv med lite skumma humoristiska budord.
Litet tips såhär på en måndags eftermiddag...

Och ni hittar hemsidan här

RSS 2.0