Nålbunden sjal

 

Om jag misslyckas med något har jag en tendens att ge upp.

I flera år har jag grunnat på att göra en sjal men varje gång jag har börjat har jag antigen gjort fel, tänkt fel och lagt ner arbetet. För att sedan låta det bero ett år, glömt alla misstag jag gjorde förra gången bara för att ta upp arbetet igen. Och göra samma misstag. Igen.

Nu är den äntligen klar. Tänkte skriva lite om denna gångens process, för denna gång har jag gjort lika många fel som de andra men istället för att bli förbannad och lägga ner projektet. Så nu har jag dokumenterat hela processen - för framtiden. Slitit mitt hår men gjort om och om och sen gjort rätt.

 

Så de misstag jag gjort förut har varit att antigen använda för tunt garn (tvåtrådigt ullgarn) eller tänka fel i hur jag ska öka eller minska för att få den trekantiga formen.

Tidigare har jag börjat från den från den bredaste sidan för att sedan minska, då har jag fått en jämn men dock inte så vacker kant. Eftersom jag gjorde fel så gjorde jag den även inte tillräckligt bred. Det går dock inte att ändra storlek när man väl är klar.  

Denna gången började jag längs ner och ökade stadigt. Här ser ni mina tre försök.

 

 

I början var jag alldeles för feg i i öka och ökade bara med två maskor åt gången. (exempel längst till väster)
Det gick ju inte så bra.
Då ökade jag till fyra. Fortfarande feg och hade en tanke om att det skulle bli för hackigt. Kändes bra i början men efter någon timme insåg jag att detta inte häller var tillräckligt för att få en vacker mer trekantig form. (mitten)
Den sista blev jag faktiskt nöjd med. Då har jag i slutet av varje varv ökat 6 maskor. Perfekt. (längst till höger)

 

Nu är jag påväg!
 

Okej nu ska jag försöka beskriva hur jag gjorde varje gång jag vände. Det är egentligen ganska enkelt men har haft svårigheter i hur jag ska beskriva det i textform.

Varje gång jag vände så den första maska på varje varv band jag bara garnet i den första maskan och manska som jag har runt tummen, alltså inte den maskan bakom som jag brukar göra. Är detta försåtligt? Hoppas det. Men efter den första maskan är klar så gjorde jag som vanligt, fångade upp en fram, en runt tummen och en den förregende maskan. Hoppas det kan appliceras på de flesta stygnen.

 

Nu så, Ja jag störde mig på hacken så jag valde att gör något åt dem! Runt hela sjalen så fäste jag en till rad utanpå och fäste den bara i de yttersta kanterna, detta skapade en liten vacker spets i kanterna vilket jag gillade väldigt mycket.

 

 

Projektet tog en vecka, en blödande tumme och tre säsonger av Walking Dead. Jag använde vinrött entrådigt garn vid namn Lettlopi, fint något melerat garn, och ca fem 50g nystan.

Hoppas att det här hjälpte någon att inte göra samma misstag som mig och ge aldrig upp!

 

 

Gåtfullt - Del två

Så i första delen så skrev jag om min och min mors äventyr genom boken Gåtfulla Skåne : en guide till mytomspunna platser. Det var så att min vän och jag även vi har letat upp en plats närmare mitt hem, i Glumslöv nämligen Örenäsgånggriften. En gravkammare äldre än pyramiderna. Dit bestämde vi oss för att åka, lite hux flux sådär som det kan bli.
När vi åker på vägarna inser jag, vi har ingen ficklampa. Eller ljus. Eller ens kläder för att krypa ner i en gravkammare. "det löser sig" säger min vän och jahapp. Det gör väl det då. Det tog ett tag innan jag kom på att om vi satte igång video funktionen på min mobil kunde vi faktiskt se något. Att krypa in i långkjol var inte häller svårt, jag är bara lite mer lerigare nu än innan. 
 
Vi tog även lite bilder. De är fina så jag ska nu lägga upp dem. Lite mer suggestiva än de som mor min tar. 
 
 
 
 
Mer utflykter, Detta är roligt. 
 

Gåtfullt - Del ett

I Stockholm förra månaden så fick jag syn på en bok i Science Fiction Bokhandeln som jag bara kände att mor och jag behövde nu när träden i Skåne kommer slå om i höstens alla färger. Sagt och gjort, jag la mina sista slantar på Gåtfulla Skåne : en guide till mytomspunna platser. En guide bok som passar oss ypperligt då vi är ganska trötta på Ales stenar och Glimmingehus som de enda resmålen. Tänker skriva lite om vart vi har varit änsålänge men Jag tycker verkligen ni ska köpa boken själva. Det är ett nöje att upptäcka plaster. 
 
 
 
Första platsen vi tog oss till var en plats mig nära om hjärtat. Orkar inte gå in på varför men de som vet vet <3 Tevattenkällan i Klippan, min hemkomun och en plats jag besöktfler gånger än jag kan räkna. Har faktiskt en vän som varje år bygger en hel massa mjöd på detta vattnet och det är det godaste mjödet jag någonsin läppjat på.
När vi var där var det faktiskt även ett annat par som även de hade boken, känndes lite inkräktande, ingen är nämligen någonsin där. Så åker vi därifrån och precis vid utfarten är nu vägen blokerad och surgubben i huset vid vägen. Mor går snällt fram och frågar om vi kan få komma ut och får visst höra att det är förbjudet att köra in. Pyttsan. Surgubben tycker det är lite jobbigt med att det är trafik på "hans väg". Iallfall så åker vi där ifrån, och efter några secunder börjar jag fnissa. För det står precis hur man tar sig dit och boken är precis nyutkommen och vackra Nodvästra Skåne är vackrast på hösten och våren, många kommer nog leta sig dit i höst och surgubben kommer ha en väldigt tjurig höst. Stackars honom. 
 
Fotograf Pia Löfgren
 
 
Andra platsen blev Snibe Stua en samling grottor som sägs husera troll och vättar. Extremt otillgängligt att ta sig till men verkligen värt det när man väl var där. Alltså så otillgängligt att vi var tvungna att skaffa vandringstavar för att orka. 
 
Fotograf Pia Löfgren
 
 
Utflykterna forsätter med ett mer höstigt Skåne i Skäralid. Vi går inte efter boken helt utan det måste finnas plats för lite friform! Sådana rebeller.
 
Fotograf Pia Löfgren
 
Märks det att jag älskar min gröna basker? Jag älskar min gröna basker.
Det är min kära mor som tagit de vackra bilderna, ni hittar henne på hennes instagram om man skulle vilja se fler fina bilder och skivor.. massor av skivor... så många.. skivor.
 

Skevt

Så i söndags var jag och mina nära ute i Skäralid för en promenad i gyttjan, då passade jag på att damma av min gamla kamera (nej verkligen, jag båste på den och en puff av damm flög av).
Jag hade bara en filmkassett kvar som legat och marinerat i sig själv sedan jag köpte den, alltså år. Så jag var ganska så spänd på resultatet då jag inte hade någon aning om hur min utgångna film skulle reagera på att bli framkallad. Resultatet var som väntat.. det tog mer än en halvtimme att framkalla fotot och slutresultatet blev minst sagt intressant av den första bilden:

 

 

Sakta men säkert så med varje bild blev resultatet bättre och nu har jag bara ett kort kvar i kameran. Men detta lämnade mersmak och jag började googla runt efter mer film. Men det är krångligt att få tag på och dyrt. 200+ kr för 8 bilder. Nja tänkte jag och snöade därför in i andra... banor...

Så jag har haft en ovanligt hård vecka. Skitvecka rent ut sagt. Så. Nu har jag lite pengar över och jag unnar mig saker! Ja jag köpte en ny kamera vars film man faktiskt kan få tag på ner i stan. Inte minst till billigare pris. Det jag köpte var en Instax mini 8 och jag är redan förälskad. 899:- på Clas Ohlson och filmen kostar runt 200:- för 20 bilder. Mycket bättre deal.

 

De första bilderna tog jag på min syster, bror och mor. Och lilla jag förstås. Köpte lite gul plast med och tejpade fast framför linsen med för jag gillar de lite varma tonerna i bilder, blir så kallt blått och blixtigt annars. Detta gör även att min bror nu tycker att jag är en ärke hipster.
Försökte förklara begreppet lomography för honom. Han tog min telefon och skrev i Googles sökfönster "i dont care". Tror han försökte ge mig en hint där men ha var säkert bara hungrig och jag skickar en länk åt honom sen så han på riktigt kan fördjupa sig. Då blir han nog glad.
Så ja, har två beroenden. Garn och kameror. Det är mina svagheter. Just nu älskar jag min kamera. Detta kommer bli dyrt inser jag. Jag kommer nog hitta en plats snart där jag kan få upp mina alster.

Jag har haft en bra fredagen den 13de.


Bedrövad

Virkad korp i vissen buske
 

Sommaren är inne på sin sista vals och alla runt omkring mig börjar känna sig låga, själv flyr jag upp till Stockolm en vecka för att lägga mina armar om min kärlek.
Men annars usch och fy för denna vecka. Vaknar upp varje dag och önskar bara att jag kunde sluta mina ögon för evigt, försöker glömma bort världen en stund och sen börjar jag tänka på alla misstag jag gjort sen jag var ungefär sju år. Blunda, minns du inte den där pinsamma stunden i klassrummet när du var 9 år gammal. Kommer du inte ihåg hur alla blickar brände in i dig? Är du egentligen inte ganska olycklig?

 

Så jag skulle städa igår. Istället spenderade jag hela dagen på att virka detta lilla gosedjur år min flickvän som även hon är lite låg. Hon vill ha en fågel, detta är det bästa jag kan åstadkomma. Tog ut den på äventyr idag medan jag och min vän gick och tittade på träd som inte riktigt passar in.

 

Nu ska jag packa inför resan. Ska även förtära glass i mängder.


Från svunna tider

 

 

Så, jag har gjort så mycket den senaste månaden att jag inte haft varken tid eller inspiration till att skriva något alls här.. Men idag så! För några veckor sedan bad en vän mig att göra en fin liten snodd som han kunde ha till sin klädnad, så jag tar fram min solgulnade gaffel och börjar.. när jag väl börjar med något har jag.. en viss tendens att inte sluta. Så vad är det jag gör? Låt mig förtälja!
Hantverket som jag spenderar min tid på att göra heter på svenska gaffelpåtning eller att slynga. Det är ett gammalt hantverk, inte sätt källor på hur gammalt men hörsägen säger att man hittat fynd av gafflar sedan medeltiden.
I princip går det ut på att med en liten gaffelliknade mackapär ska en liten men ack så hållbar snodd. Snodden kan sen användas till att snöra dina kläder, skor, väskor eller helt enkelt använda som dekoration. Låter inte så spännande kanske och hantverket tar dödligt lång tid men det är trevligt terapeutisk och man kan ha med sig den lilla gafflen nästan överallt! Det kräver näst intill ingen tankeverksamhet (tja det beror väl på hur avancerad man vill vara) så man behöver inte släppa det man gör utan kan bara låta händerna arbeta medans man lyssnar till sin podcast socialiserar eller tittar på den där filmen som kräver ens uppmärksamhet.

 

En liten film som visar hur man börjar.. 

 

De snoddar jag gör för tillfället är väldigt simpla, men det finns massvis tekniker med olika mönster, färger och att binda in pärlor i sitt arbete. Är man intresserad av det är det bara att söka på det engelska ordet "Lucet" då hittar man massa beskrivningar på alternativa sätt att göra sina snoddar på, en liten youtube serie för att implementera pärlor länkar jag här.

 

Jag har lite problem att komma på vad jag nu ska göra med alla dessa snoddar.. Lite inspiration har jag fått från sidor och det är att göra lite dekorativa knutar och armband. Varför sluta hantverka bara för att snodden är klar? Lite makramé har väl ingen dött av!

 

Typ ett fint litet hjärta? 

 

Min gaffel har jag hittat på medeltidsveckan för några år sedan för en tjuga men det finns många tjusiga därute! Men ibland måste man vara beredd på att betala några hundra för de som är väldigt vackra och dekorativa. Jag vill ha en. Ge mig en.

 

Köp en sådan åt mig!
 
*googlar vidare*
 
Okej jag ångrade mig... köp den här istället.
 
 

Schmetterling

 
Lisa Ekdahl – Ur askan i elden
 
Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
och den kan bränna hål i bröstet på den som inte är van
håll undan då, jag ber dig, för jag är svart som sot
jag jagar efter lindring
jag söker efter bot
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit

Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit

Om du visste var jag varit
då skulle du förstå
attd det är sant som jag sagt dig
jag var tvungen att gå
jag visste inte varför
inte vart och inte hur
jag följde blott min instinkt
då jag flydde som ett djur

Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar
jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit
 
Japp. Det är en sådan dag idag. En dag av förbittrad poesi uppläggning med mörka bilder. Det snöar, är April och påsken har precis tagit farväl. Så har även mina gäster gjort som varit i min lägenhet de senaste veckorna så nu är jag åter ensam med mina tankar, böcker dåliga serier och brist på motivation.  Och glöm förguds skull inte tvivlet. Gör jag rätt när det så ofta blir fel? Men det ska nog lösa sig. Tack för mig. Nästa inlägg blir roligare. Ridå.

Makabert

 

Så min vän var över och spelade ett underbart litet mobilspel tillsammans med i dagarna Rusty Lake Hotel. Pusselspel när är som mest surrealistiskt, komplett med talande djur.
Du spelar en passop på ett avlägset hotel på en ö, där ska du få era gäster att ha en så bekväm vistelse som möjligt. Detta innebär att blanda drinkar åt dem, se till deras behov och servera dem... på fat och se på när de andra gästerna äter upp varandra.. Precis i enlighet med den lilla receptboken uppe i högra hörnet gärna med de matchande ingredienserna. För fler stjärnor.

 

 Mina inte ont anade gäster påväg till hotellet


Hur tänker du då? Med kniven du hittar i början? Nej, nej, nej. Ty det vore alldeles för lätt. Genom att lösa görsvåra pusslegåtor och kreativt designa den teknik som passar ditt offers rum och omständigheter. Ibland så blev jag ärligt talat lite irriterad på gåtorna som faktiskt made no sense at all ibland. Och jag måste erkänna att jag fuskade. Men jag skäms inte.
Flera gånger under spelets gång får jag känslan av att detta inte är ett spel utan en vackert utformad vuxen bilderbok. Känslan förstärks av de handmålande miljöerna av det gammalmodiga hotellet som det hela dramat utspelar sig i.

 

 Dags för välkomstdrinkar!


Spelet saknar dock ett visst djup, karaktärerna har inte många kommentarer eller ledtrådar till vilka de kan vara (förutom väldigt delikat mat) och det är synd för spelat bygger verkligen upp det en god mysterie saga som slutar i att bara vara ett vackert serie escape the room spel i slutet. Men vad ska man begära av ett spel som bara tar 4 timmar att klara?
Sådärja, litet speltips såhär på torsdags förmiddagen.

 

 Ja drick den där.. med min speciella ingrdiens..

Fyra

 

Det finns två alternativa inledningar till detta inlägg

 

1. Wow klockan är fyra, det måste vara torsdag
2. Varje natt, samma rutin, klockan är fyra

 

Tror jag går med det sistnämnda

 

Bakgrund, så jag har sömnproblem, för att jag ens ska kunna somna någon gudsförgäten tid krävs det en sömntablett och några lugnande och ljud. Jag klarar aldrig av att somna i tystnad. Det räcker med att en person andas i samma rum som mig, eller snarkar. Eller lever.
Men eftersom jag nu är singel i min tvåa är min go to Huset Ushers undergång Av Edgar Allan Poe. Jag lovar jag har satt på den ljudboken minst 10 gånger nu och inte kommit längre än till att han beskriver sin väns yttre, ingående. Där somnar jag alltid. Hans vän måste se extremt tråkig ut.
Sedan slår klockan 4. Mitt inre klockverk slår på och jag vaknar igen. Varje natt. Gör mig själv en kopp te av märket Bedtime som jag har köpt just för detta ändamål och sätter på Fever Ray.

 

 

 

Ypperlig musik för sömn. Var på en fest en gång där de slog på Fever Ray, den musiken är så kopplat till min sömncykel att jag var nära att somna right then and there.


När vi väl är inne så det kan jag ju säga några rader om Fever Ray, upptäkte dem på en Arvika festival för en herrans år sedan, skitcool ljushow och awsome scenframträdande. Det är Karin Dreijer soloprojekt, ett av syskonen från The knife, och det är i princip the kinfe. Fast man har skalat bort dansbeatsen och lämnats kvar med en mycket mörkare och mer mystisk underton som förstärks av hennes djupa röst. Det är något magiskt äver det samtidigt som det abolut hör hemma i den elektroniska musikens värld. Lyssnar upplevelse om du inte hört än.

 

 Fever Ray i scenkläder
 

Iallfall, sidospår. Jag undrar vad som kan hänt mig som gör att jag vaknar varje natt vid fyra.

 

Teorier:
Tarumatisk händelse vid fyratiden
Jag har blivit förbannad av en ond häxa/voodoo prästinna
Jag är hämsökt

 

Fler teorier?


Hajjar du?

Dagen efter nyår så väntade jag på tåget och vad är bästa filmen för det? Jo den filmen jag missade förra året nämligen Suicide Squad. Värsta skräpet, se den inte. Såg den även med en vän som skulle till att påpeka varenda småsak han avskydde i den vilket gjorde att jag inte ens kunde låtsas att jag kunde uppskatta något av den. Storyn var rörig, kändes som att de försökte klämma in så många historier som de bara kunde i en enda film. Om jag skulle berätta allt som var fel så skulle jag spoila för mycket, kort och gott resultatet var att den blev för obalanserad.

 

(Läs serien stället. Serien är väldigt bra!)

 

Kommer ihåg hur jag verkligen såg fram emot filmen under året. Tesertrailerna med deras musik var verkligen jätte bra. Den här låten gav mig rysningar:

 
 

Besvikelsen är total. Jag hoppades verkligen att denna filmen skulle ge DC universumet lite upprättelse, serierna är inte så dåliga men filmerna, om man jämför med Marvel, är skit. Vet ni vad som skulle räddat filmen? King Shark.

 

 

 

Varför är King Shark min favoritkaraktär? Han som alla de andra karaktärerna är inte direkt ond, han är helt enkelt en väldigt stor hungrig haj, som går på gatorna och äter saker. Thats it. Men ta inte mitt ord för det finns andra mycket bättre skribenter än mig som sammanfattat vad all kärlek till denna karaktär handlar om.

 

 

Men ja, tack och lov gjorde han ett gäst framträdande i serien Flash. En serie som jag faktiskt kan rekommendera! Wow, DC misslyckades faktiskt inte, en gång. Och med en så tråkig karaktär med Flash, jag är faktiskt på riktigt förvånad. Jag skyller all deras lycka på att de faktiskt vågar ha med stora monster som King Shark och Grodd (stor telepatisk gorilla). 

 

Flash är då en spinoff på den inte alls jättebra serien Arrow som jag bara orkat se en halv säsong av, så hoppa över den och se bara det som är bra.


Mer vad det fördömda

Jag vet att jag redan skrivit lite löst om detta, men det var 2012 och med anledning av deras nysläppta platta, första på sju år tänker jag skriva ett lite längre bandproträtt av ett av mina favvoband! Även med anledning av att jag fått deras nya skiva Red in Tooth and Claw hemskickad till mit på posten av en god vän!
 
Så;
 
Madder Mortem
 
 
 
Madder mortem är ett progressivt metalband från Norge frontkvinnan har varit med sedan starten. Från Norge är dem och jag förstår inte hur de fortfarande kan vara en hemlighet, känns iallafall som det för inte så många har hört talas om dem
Därför försöker jag ta varenda tillfälle som ges att introducera detta band till folk, på efterfesten, krogragget personen jag möter på gatan, alla mina vänner. De som inte är så inne på metal brukar säga "som nightwish!" apropå deras kvinnliga sångare. Jag brukar ge dem ögonen då och lägga huvudet på sned. Sen pratar jag om något annat för denna person hatar uppenbarligen musik och då vet jag inte om vi någonsin kan träffas igen. De lyssnar antagligen på Takida.
Det är progressivt, doom och alldeles underbart. Snälla knulla mina öron igen.
 
 
 
Så senaste skivan! Jag tror verkligen på den här, tror att det är den som kommer få dem att verkligen komma ur sin skymda lilla håla i Norge och ut på den stora scenen, den har redan blivit väl mottagen av kritiker som hyllar den till skyarna och sen jag fick den några dagar innan jul är den det enda som spelas hemma i min lp-spelare.
Som vanligt böjar deras platta med en underbar låt, den är det röj, konstiga proggiga riff och tät sammankoppling av instrumenten där även basen får komma fram <3 ända vägen till sista låten som bara binder upp hela skivan som en fin liten rosett.
 
Nu när jag rekommenderar de ska jag böja med denna skiva till mina metalvänner, förra skivan till mina progg kompisar men de skivor jag tycker är bäst är nog fortfarande Deadlands (2002) och Desiderata (2006) deras 3 och fjärde platta. Men är det inte alltid så när ett band har följt en så länge, de får mig att tänka på mina vänner, varje tågresa med lurana i och regn på fönster.

Mellanrum

En fickringning
Ett möte en främmande person i ett väntrum
Jag är för tidig till en fika
Lyfter blicken i rätt ögonblick
Och allt faller på plats
 
Som pusselbitar
 
Vi börjar vid begynnelsen.
 
Jag har alltid älskat mormorsrutor! Men sedan jag började nålbinda har jag inte orkat ta tag i min virkning igen, i alla fall ingen stort projekt som mormorsrutor gärna bjuder in till men gärna kastat avundsjuka blickar till mina vänner som suttit där och pulat på sina till och från.
Kommer ihår en kofta jag hade när jag var liten so jag var helt förälskad i, om jag inte missminner mig tror jag fått den av farmor men mitt minne kan förneka mig. För er som inte vet vad jag talar om så kan de se ut på detta sätt.
 
 
 
Men varför inte? Varför inte implementera det med nåblindning? Lång historia kort, Nu sitter jag här och gör en filt på en vecka så har jag kommit 10 % och ja jag älskar att räkna ut hur långt jag kommit matematiskt, har man inte något gräpp om det så skulle man bli ypperlipt galen. Så, 9 veckor till så kommer vi så någon for av resultat? Uppdatring skrev alltså om 10-20 veckor beroende på motivation och upp och nergångar i humörssvängningar! Hitintills blir det vackert ser det ut som i alla fall.
 
Spiral efter spiral.
 
 
 
 
 

Godmorgon kosmonaut

Jag har svårt att äta. Ingen ätstörning men jag har lidit av illamående i flera år och detta året så blev det värre, mycket värre, testat alla hus kurer jag kunnat tänka på, ätit ingefära i alla dess former. Men nu kära kosmonaut har jag skaffat mig framtidsmat så jag i all fall får i mig något annat än min annat så ohälsosamma kost bestående av nudlar och chips! Nano heter dem. Kom hem i brevlådan förra veckan, eller nej, paketet kom till mitt lokala poshämtningsälle, de gav mig smått suspekta blickar när jag hämtade ut min stora låda med konstiga symboler på och jag ser ju inte riktigt normal ut jag häller om man säger så.
Iden är inte ny, i usa har ett företag som kallar sig soylent funnits ett tag. Så jag kommer ju inte helt ersätta min mat med att dricka denna goa sörja men jag är så för denna ide!
 
 
 
För det första, det är matersättning, för det andra, det är matersättning som är gjord för framtiden, för en hållbar framtid. Går man in på deras hemsida och läser om produkten är den första meningen denna:'
 
"Nano is not an all-in one meal-replacement shake, no; Nano is at the forefront of a nutritional movement, a revolution!"
 
Min mat har en bruksanvisning
Det har inte dina morötter
 
Det här känns på någon sätt nog som jag alltid önskat mig, som vegan har jag haft problem att få i mig rätt mat, med mitt illamående så har jag varit så orolig för att jag får i mig allt jag behöver. Jag har så läge bara önskat att det bara fanns det här. Så dycker det upp Så nu ska jag försöka mig på en recentioin!
Så hur var det?
 
Vem byggde en rymdhjälm?
Jag byggde en rymd hjälm,
 
 
Recention
 
Konsistensen var lite välling artad kan bero på den vita färgen och att den var svagt grynig, lite som en smoothies med havregryn och linfrön i som gjorde att den slank ner väldigt lätt. Smaken var av svagt av vanilj. Men inta vämjelig som den lätt hade kunnat bli av sådana här måltidsdrycker då vanligsmaken lätt kan ta över hela drycker och dominera allt den låg i bakgrunden och gjorde inte så mycket väsen utav sig.
Då jag personlig inte brukar lyckas få i mig tjocka drycker så blev jag glatt förvånad över att jag lyckades få i mig allt och längtar till min nästa! Vips så var den uppdrucken!
 
Jag är väldigt nöjd med mitt köp!
30 kr koster en portion Nanofoods och jag har nu mat för en månad = kan gå i ide över vintern ^^ yay

Hund

Att jag snöat in på Creepypasta är nog inget som förvånat någon som känner mig. En Creepypasta är i sin enklaste form små korta skräckhistorier (oftast försäckligt skrivna!) som klipps ut och klistras in på olika forum på nätet, det finns även olika uppsamlingsplatser där man kan spendera timtal och bläddra igenom tusen och åter tusen, några bra några sämre CreepyPastas. Tor jag även sammanställt en lista på mina favoriter här på min blogg för några år sedan nu när jag tänker efter.. Vill man fördjupa sig finns den en väldigt fin svensk bok skriven av Jack Werner kallad Creppypasta - Spökhistorier på internet och han har även en podcast kallad Creepypodden på svenska som man kan kasta sig in! Men det är inte det jag ska ta upp i detta inlägg.
 
Att jag älskar den postapokalyptiska genren, efter katastrofen skildringarna är verkligen inte någon överraskning om man pratat med min i några minuter bara, kan inte ens svara på enkla frågor som
 
H: "tänker du ta körkort"
J: "neej men det hade ju varit bra att köra bil"
H: "varför?"
J: "...becuze zombizzz"

uppenbarligen inte ett socialt korrekt svar för hennes blick efteråt visade det sen sa hon att jag inte var helt normal, men jag tänker, borde inte mitt gröna hår redan skvallrat henne om att jag kanske inte var som alla andra?
Jag slukar allt, från Vägen till The Day After Tomorrow, som jag bara vill påpeka att jag inte tyckte var allt för tråkig. Men det är inte häller det här jag ska ta upp i detta inlägg.

Jag tänkte ta upp ett speciellt giftermål mellan dessa två fenomen, som växte till sig och blev till någonting alldeles extra skitkonstingt. In träder Dogscape.
Världen kan gå under på många olika sätt, vi förstör den med kärnvapenkrig, vi kan förstöra den med miljöförstöringar eller så sprids en smitta som utrotar mänskligheten.
Men att människans mesta vän skulle bli jorden var nog ingen berädd på. Ja ni hörde rätt flickor och pojkar i denna värld har vår fyrbenta vän blivit jorden. Träden. Hund. Bergen. Hund. Vattnet. Hund. Frukt. Ofödda hundfrukter från de pälsbeklädda som nafsar och river efter dig när du försöker klättra upp för dem. Jorden är, mer eller mindre ersatt av, hund.
Ingen vet var denna värld kom från men man försöker överkleva bäst man kan i den, använda det den nya gjorden har givit en, man gör redskap av hundbenen, kläder av hund huden på marken, äter av hundfruterna på träden.
 
Kostnär Skittycat Från deviantart
 
 
The Wongry.com har skrivit en lite längre introdution till The Dogscape om detta invägg har fått dig intresserad till att gräva vidare.
Och här är den helt absurda creepypastan

Vetande

Ja så de här med att snöa in på podcast. Tänkte väl slänga iväg veckans podcast dårå eftersom jag sitter här, har internet för första gången på någon vecka och mitt te inte kallnat än. I natt när jag inte kunde sova blev jag oerhört glad över att veta att ett nytt avsnitt av en av mina favorit podcast Lore hade kommit ut med ett nytt avsnitt, underbart att ligga och lyssna på när man vet att man måste sova men inte kan lyckas flörta till sig John Blund denna natten häller.
Anyway.

 
 
 


Denna podcast träffar rakt i mitt lilla etnolog folkloristik hjärta, samtidigt som den tar upp alla skräckhistorier som historien har att bjuda på, med den mest underbara rösten man kan tänka sig. Får mig nästan att tänka på låten Christopher Lydon av The Dresden Dolls. Så vill du ha lite verkliga historier såhär i vintermörkret som har lagt sig över Sverige så ladda ner denna prisbelönta podcast redan idag och lyssna, på bussen, i sängen över molnen. Vart du än befinner dig!

 

 

Om

Min profilbild

Obel

RSS 2.0