Schmetterling

 
Lisa Ekdahl – Ur askan i elden
 
Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
och den kan bränna hål i bröstet på den som inte är van
håll undan då, jag ber dig, för jag är svart som sot
jag jagar efter lindring
jag söker efter bot
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit

Du ber mig inte sänka blicken
men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit

Om du visste var jag varit
då skulle du förstå
attd det är sant som jag sagt dig
jag var tvungen att gå
jag visste inte varför
inte vart och inte hur
jag följde blott min instinkt
då jag flydde som ett djur

Du ber mig inte sänka blicken men i mitt öga bor det en vulkan
så håll dig undan för jag tampas med att tämja den fan
möt mig om du orkar
jag döljer ingenting
men vill du inte se min sanning
vänd då om och spring
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
jag har bränt allting bakom
och jag kan aldrig mer gå dit

Kanske var det fel
inte var det lätt
men jag var tvungen att gå
och jag fann inget annat sätt
jag gick ur askan in i elden
och jag gjorde det med flit
nu står jag här i lågorna
så kom inte hit
 
Japp. Det är en sådan dag idag. En dag av förbittrad poesi uppläggning med mörka bilder. Det snöar, är April och påsken har precis tagit farväl. Så har även mina gäster gjort som varit i min lägenhet de senaste veckorna så nu är jag åter ensam med mina tankar, böcker dåliga serier och brist på motivation.  Och glöm förguds skull inte tvivlet. Gör jag rätt när det så ofta blir fel? Men det ska nog lösa sig. Tack för mig. Nästa inlägg blir roligare. Ridå.

Makabert

 

Så min vän var över och spelade ett underbart litet mobilspel tillsammans med i dagarna Rusty Lake Hotel. Pusselspel när är som mest surrealistiskt, komplett med talande djur.
Du spelar en passop på ett avlägset hotel på en ö, där ska du få era gäster att ha en så bekväm vistelse som möjligt. Detta innebär att blanda drinkar åt dem, se till deras behov och servera dem... på fat och se på när de andra gästerna äter upp varandra.. Precis i enlighet med den lilla receptboken uppe i högra hörnet gärna med de matchande ingredienserna. För fler stjärnor.

 

 Mina inte ont anade gäster påväg till hotellet


Hur tänker du då? Med kniven du hittar i början? Nej, nej, nej. Ty det vore alldeles för lätt. Genom att lösa görsvåra pusslegåtor och kreativt designa den teknik som passar ditt offers rum och omständigheter. Ibland så blev jag ärligt talat lite irriterad på gåtorna som faktiskt made no sense at all ibland. Och jag måste erkänna att jag fuskade. Men jag skäms inte.
Flera gånger under spelets gång får jag känslan av att detta inte är ett spel utan en vackert utformad vuxen bilderbok. Känslan förstärks av de handmålande miljöerna av det gammalmodiga hotellet som det hela dramat utspelar sig i.

 

 Dags för välkomstdrinkar!


Spelet saknar dock ett visst djup, karaktärerna har inte många kommentarer eller ledtrådar till vilka de kan vara (förutom väldigt delikat mat) och det är synd för spelat bygger verkligen upp det en god mysterie saga som slutar i att bara vara ett vackert serie escape the room spel i slutet. Men vad ska man begära av ett spel som bara tar 4 timmar att klara?
Sådärja, litet speltips såhär på torsdags förmiddagen.

 

 Ja drick den där.. med min speciella ingrdiens..

Fyra

 

Det finns två alternativa inledningar till detta inlägg

 

1. Wow klockan är fyra, det måste vara torsdag
2. Varje natt, samma rutin, klockan är fyra

 

Tror jag går med det sistnämnda

 

Bakgrund, så jag har sömnproblem, för att jag ens ska kunna somna någon gudsförgäten tid krävs det en sömntablett och några lugnande och ljud. Jag klarar aldrig av att somna i tystnad. Det räcker med att en person andas i samma rum som mig, eller snarkar. Eller lever.
Men eftersom jag nu är singel i min tvåa är min go to Huset Ushers undergång Av Edgar Allan Poe. Jag lovar jag har satt på den ljudboken minst 10 gånger nu och inte kommit längre än till att han beskriver sin väns yttre, ingående. Där somnar jag alltid. Hans vän måste se extremt tråkig ut.
Sedan slår klockan 4. Mitt inre klockverk slår på och jag vaknar igen. Varje natt. Gör mig själv en kopp te av märket Bedtime som jag har köpt just för detta ändamål och sätter på Fever Ray.

 

 

 

Ypperlig musik för sömn. Var på en fest en gång där de slog på Fever Ray, den musiken är så kopplat till min sömncykel att jag var nära att somna right then and there.


När vi väl är inne så det kan jag ju säga några rader om Fever Ray, upptäkte dem på en Arvika festival för en herrans år sedan, skitcool ljushow och awsome scenframträdande. Det är Karin Dreijer soloprojekt, ett av syskonen från The knife, och det är i princip the kinfe. Fast man har skalat bort dansbeatsen och lämnats kvar med en mycket mörkare och mer mystisk underton som förstärks av hennes djupa röst. Det är något magiskt äver det samtidigt som det abolut hör hemma i den elektroniska musikens värld. Lyssnar upplevelse om du inte hört än.

 

 Fever Ray i scenkläder
 

Iallfall, sidospår. Jag undrar vad som kan hänt mig som gör att jag vaknar varje natt vid fyra.

 

Teorier:
Tarumatisk händelse vid fyratiden
Jag har blivit förbannad av en ond häxa/voodoo prästinna
Jag är hämsökt

 

Fler teorier?


Hajjar du?

Dagen efter nyår så väntade jag på tåget och vad är bästa filmen för det? Jo den filmen jag missade förra året nämligen Suicide Squad. Värsta skräpet, se den inte. Såg den även med en vän som skulle till att påpeka varenda småsak han avskydde i den vilket gjorde att jag inte ens kunde låtsas att jag kunde uppskatta något av den. Storyn var rörig, kändes som att de försökte klämma in så många historier som de bara kunde i en enda film. Om jag skulle berätta allt som var fel så skulle jag spoila för mycket, kort och gott resultatet var att den blev för obalanserad.

 

(Läs serien stället. Serien är väldigt bra!)

 

Kommer ihåg hur jag verkligen såg fram emot filmen under året. Tesertrailerna med deras musik var verkligen jätte bra. Den här låten gav mig rysningar:

 
 

Besvikelsen är total. Jag hoppades verkligen att denna filmen skulle ge DC universumet lite upprättelse, serierna är inte så dåliga men filmerna, om man jämför med Marvel, är skit. Vet ni vad som skulle räddat filmen? King Shark.

 

 

 

Varför är King Shark min favoritkaraktär? Han som alla de andra karaktärerna är inte direkt ond, han är helt enkelt en väldigt stor hungrig haj, som går på gatorna och äter saker. Thats it. Men ta inte mitt ord för det finns andra mycket bättre skribenter än mig som sammanfattat vad all kärlek till denna karaktär handlar om.

 

 

Men ja, tack och lov gjorde han ett gäst framträdande i serien Flash. En serie som jag faktiskt kan rekommendera! Wow, DC misslyckades faktiskt inte, en gång. Och med en så tråkig karaktär med Flash, jag är faktiskt på riktigt förvånad. Jag skyller all deras lycka på att de faktiskt vågar ha med stora monster som King Shark och Grodd (stor telepatisk gorilla). 

 

Flash är då en spinoff på den inte alls jättebra serien Arrow som jag bara orkat se en halv säsong av, så hoppa över den och se bara det som är bra.


Mer vad det fördömda

Jag vet att jag redan skrivit lite löst om detta, men det var 2012 och med anledning av deras nysläppta platta, första på sju år tänker jag skriva ett lite längre bandproträtt av ett av mina favvoband! Även med anledning av att jag fått deras nya skiva Red in Tooth and Claw hemskickad till mit på posten av en god vän!
 
Så;
 
Madder Mortem
 
 
 
Madder mortem är ett progressivt metalband från Norge frontkvinnan har varit med sedan starten. Från Norge är dem och jag förstår inte hur de fortfarande kan vara en hemlighet, känns iallafall som det för inte så många har hört talas om dem
Därför försöker jag ta varenda tillfälle som ges att introducera detta band till folk, på efterfesten, krogragget personen jag möter på gatan, alla mina vänner. De som inte är så inne på metal brukar säga "som nightwish!" apropå deras kvinnliga sångare. Jag brukar ge dem ögonen då och lägga huvudet på sned. Sen pratar jag om något annat för denna person hatar uppenbarligen musik och då vet jag inte om vi någonsin kan träffas igen. De lyssnar antagligen på Takida.
Det är progressivt, doom och alldeles underbart. Snälla knulla mina öron igen.
 
 
 
Så senaste skivan! Jag tror verkligen på den här, tror att det är den som kommer få dem att verkligen komma ur sin skymda lilla håla i Norge och ut på den stora scenen, den har redan blivit väl mottagen av kritiker som hyllar den till skyarna och sen jag fick den några dagar innan jul är den det enda som spelas hemma i min lp-spelare.
Som vanligt böjar deras platta med en underbar låt, den är det röj, konstiga proggiga riff och tät sammankoppling av instrumenten där även basen får komma fram <3 ända vägen till sista låten som bara binder upp hela skivan som en fin liten rosett.
 
Nu när jag rekommenderar de ska jag böja med denna skiva till mina metalvänner, förra skivan till mina progg kompisar men de skivor jag tycker är bäst är nog fortfarande Deadlands (2002) och Desiderata (2006) deras 3 och fjärde platta. Men är det inte alltid så när ett band har följt en så länge, de får mig att tänka på mina vänner, varje tågresa med lurana i och regn på fönster.

Mellanrum

En fickringning
Ett möte en främmande person i ett väntrum
Jag är för tidig till en fika
Lyfter blicken i rätt ögonblick
Och allt faller på plats
 
Som pusselbitar
 
Vi börjar vid begynnelsen.
 
Jag har alltid älskat mormorsrutor! Men sedan jag började nålbinda har jag inte orkat ta tag i min virkning igen, i alla fall ingen stort projekt som mormorsrutor gärna bjuder in till men gärna kastat avundsjuka blickar till mina vänner som suttit där och pulat på sina till och från.
Kommer ihår en kofta jag hade när jag var liten so jag var helt förälskad i, om jag inte missminner mig tror jag fått den av farmor men mitt minne kan förneka mig. För er som inte vet vad jag talar om så kan de se ut på detta sätt.
 
 
 
Men varför inte? Varför inte implementera det med nåblindning? Lång historia kort, Nu sitter jag här och gör en filt på en vecka så har jag kommit 10 % och ja jag älskar att räkna ut hur långt jag kommit matematiskt, har man inte något gräpp om det så skulle man bli ypperlipt galen. Så, 9 veckor till så kommer vi så någon for av resultat? Uppdatring skrev alltså om 10-20 veckor beroende på motivation och upp och nergångar i humörssvängningar! Hitintills blir det vackert ser det ut som i alla fall.
 
Spiral efter spiral.
 
 
 
 
 

Godmorgon kosmonaut

Jag har svårt att äta. Ingen ätstörning men jag har lidit av illamående i flera år och detta året så blev det värre, mycket värre, testat alla hus kurer jag kunnat tänka på, ätit ingefära i alla dess former. Men nu kära kosmonaut har jag skaffat mig framtidsmat så jag i all fall får i mig något annat än min annat så ohälsosamma kost bestående av nudlar och chips! Nano heter dem. Kom hem i brevlådan förra veckan, eller nej, paketet kom till mitt lokala poshämtningsälle, de gav mig smått suspekta blickar när jag hämtade ut min stora låda med konstiga symboler på och jag ser ju inte riktigt normal ut jag häller om man säger så.
Iden är inte ny, i usa har ett företag som kallar sig soylent funnits ett tag. Så jag kommer ju inte helt ersätta min mat med att dricka denna goa sörja men jag är så för denna ide!
 
 
 
För det första, det är matersättning, för det andra, det är matersättning som är gjord för framtiden, för en hållbar framtid. Går man in på deras hemsida och läser om produkten är den första meningen denna:'
 
"Nano is not an all-in one meal-replacement shake, no; Nano is at the forefront of a nutritional movement, a revolution!"
 
Min mat har en bruksanvisning
Det har inte dina morötter
 
Det här känns på någon sätt nog som jag alltid önskat mig, som vegan har jag haft problem att få i mig rätt mat, med mitt illamående så har jag varit så orolig för att jag får i mig allt jag behöver. Jag har så läge bara önskat att det bara fanns det här. Så dycker det upp Så nu ska jag försöka mig på en recentioin!
Så hur var det?
 
Vem byggde en rymdhjälm?
Jag byggde en rymd hjälm,
 
 
Recention
 
Konsistensen var lite välling artad kan bero på den vita färgen och att den var svagt grynig, lite som en smoothies med havregryn och linfrön i som gjorde att den slank ner väldigt lätt. Smaken var av svagt av vanilj. Men inta vämjelig som den lätt hade kunnat bli av sådana här måltidsdrycker då vanligsmaken lätt kan ta över hela drycker och dominera allt den låg i bakgrunden och gjorde inte så mycket väsen utav sig.
Då jag personlig inte brukar lyckas få i mig tjocka drycker så blev jag glatt förvånad över att jag lyckades få i mig allt och längtar till min nästa! Vips så var den uppdrucken!
 
Jag är väldigt nöjd med mitt köp!
30 kr koster en portion Nanofoods och jag har nu mat för en månad = kan gå i ide över vintern ^^ yay

Hund

Att jag snöat in på Creepypasta är nog inget som förvånat någon som känner mig. En Creepypasta är i sin enklaste form små korta skräckhistorier (oftast försäckligt skrivna!) som klipps ut och klistras in på olika forum på nätet, det finns även olika uppsamlingsplatser där man kan spendera timtal och bläddra igenom tusen och åter tusen, några bra några sämre CreepyPastas. Tor jag även sammanställt en lista på mina favoriter här på min blogg för några år sedan nu när jag tänker efter.. Vill man fördjupa sig finns den en väldigt fin svensk bok skriven av Jack Werner kallad Creppypasta - Spökhistorier på internet och han har även en podcast kallad Creepypodden på svenska som man kan kasta sig in! Men det är inte det jag ska ta upp i detta inlägg.
 
Att jag älskar den postapokalyptiska genren, efter katastrofen skildringarna är verkligen inte någon överraskning om man pratat med min i några minuter bara, kan inte ens svara på enkla frågor som
 
H: "tänker du ta körkort"
J: "neej men det hade ju varit bra att köra bil"
H: "varför?"
J: "...becuze zombizzz"

uppenbarligen inte ett socialt korrekt svar för hennes blick efteråt visade det sen sa hon att jag inte var helt normal, men jag tänker, borde inte mitt gröna hår redan skvallrat henne om att jag kanske inte var som alla andra?
Jag slukar allt, från Vägen till The Day After Tomorrow, som jag bara vill påpeka att jag inte tyckte var allt för tråkig. Men det är inte häller det här jag ska ta upp i detta inlägg.

Jag tänkte ta upp ett speciellt giftermål mellan dessa två fenomen, som växte till sig och blev till någonting alldeles extra skitkonstingt. In träder Dogscape.
Världen kan gå under på många olika sätt, vi förstör den med kärnvapenkrig, vi kan förstöra den med miljöförstöringar eller så sprids en smitta som utrotar mänskligheten.
Men att människans mesta vän skulle bli jorden var nog ingen berädd på. Ja ni hörde rätt flickor och pojkar i denna värld har vår fyrbenta vän blivit jorden. Träden. Hund. Bergen. Hund. Vattnet. Hund. Frukt. Ofödda hundfrukter från de pälsbeklädda som nafsar och river efter dig när du försöker klättra upp för dem. Jorden är, mer eller mindre ersatt av, hund.
Ingen vet var denna värld kom från men man försöker överkleva bäst man kan i den, använda det den nya gjorden har givit en, man gör redskap av hundbenen, kläder av hund huden på marken, äter av hundfruterna på träden.
 
Kostnär Skittycat Från deviantart
 
 
The Wongry.com har skrivit en lite längre introdution till The Dogscape om detta invägg har fått dig intresserad till att gräva vidare.
Och här är den helt absurda creepypastan

Vetande

Ja så de här med att snöa in på podcast. Tänkte väl slänga iväg veckans podcast dårå eftersom jag sitter här, har internet för första gången på någon vecka och mitt te inte kallnat än. I natt när jag inte kunde sova blev jag oerhört glad över att veta att ett nytt avsnitt av en av mina favorit podcast Lore hade kommit ut med ett nytt avsnitt, underbart att ligga och lyssna på när man vet att man måste sova men inte kan lyckas flörta till sig John Blund denna natten häller.
Anyway.

 
 
 


Denna podcast träffar rakt i mitt lilla etnolog folkloristik hjärta, samtidigt som den tar upp alla skräckhistorier som historien har att bjuda på, med den mest underbara rösten man kan tänka sig. Får mig nästan att tänka på låten Christopher Lydon av The Dresden Dolls. Så vill du ha lite verkliga historier såhär i vintermörkret som har lagt sig över Sverige så ladda ner denna prisbelönta podcast redan idag och lyssna, på bussen, i sängen över molnen. Vart du än befinner dig!

 

 

Damm

Jag tänkte damma av två stycken härliga fashanimationer från en svunnen tid, medans jag sitter en gråmulen dag i Malmö, en kopp te framför mig och väntar på att min vän ska vakna. Finns tusentals där ute eftersom det är ett väldigt lätt format att jobba i och i princip varenda student som varit intresserad av datorer och konst på något sätt gjort en liten animation. Jag kommer lägga upp två stycken serier som inspirerat mig.


En liten introduktion till vad som du kommer att bevittna. Jag kommer skicka dig till en sida kallad Newgrounds. En sida där man lägger upp sina skapelser och har funnits med sedan. Ja. Jag har inte tid att göra efterforskningar nu men, när internet var en bäbis och jag hade modem. Då hängde jag där här är wikisidan om den. Finns mängder av fashspel, animationer men jag kan kan inte säga att jag varit inne på en herrans år så jag vet inte riktigt hur den ter sig idag.

 

 

För att du ska bli varm i kläderna så tänkte jag börja med en klassiker. Salad fingers. Bizarr så fantasi eggande uppenbarligen att det finns ändlöst med teorier om vad skaparen kan ha menat med sin skapelse. Vilken jag insåg i natt då jag lång och googlade klockan tre på natten som vanligt av insomnia på intervjuer.

 

Nästa är historierna från Brackenwood. Om Bitey och hans äventyr där, På något sätt har de fastnat och genom alla åren hängt kvar i mitt medvetande. Kika in dem. väldigt vackra, i all sin flsh enkelhet.


Öppna dörrar

Så för flera år sedan läste jag en bok som hette Jonahan Strange and Mr. Norell, en mycket sällsam bok om än mycket tjock. Dock så slutade jag läsa den, nej det var inte tjockleken på boken som avskräckte mig utan det var alla de däringana fördömda fotnötterna, jag svär, en fotnot var på minst tre sidor! Tre sidor! har man hört på maken! Nä kan man inte skriva en hedelig bok på ett normalt sätt så får det lov å va tänkte jag och la ifrån mig den. Med det har grämt mig sedan dess. Vad hände med de där två trollkarlarna i england egentligen? Hur gick det för dem i Napoleon kriget.
 
 

Så jag ligger hemma och lyssnar på en podcast och där rekommenderar dem en serie som jag inte hört ett knyst om! Det har visst i England kommit ut en serie på 7 delar producerad av inga mindre av bbc med vackraste kostymerna och de dammigaste trollkarlarna med de dammigaste biblioteken.
Den utspelar sig i början av 1800 talets England då all magi har dött ut och existerar inte längre, men har gjort i svunna tider. De "magiker" som fortande finns har vigt sina liv till läran om magi istället för att lära sig själva magins konst. Fram träder en man som säger sig vara magiker och inte nog med det, han vill göra den stor igen, han vill ge den ett anseende. Samtidigt i en annan del av England så får en yngling reda på i sitt sökande efter ett yrke att det är hans öde att bli magiker och dessa två mäns vägar korsas i början närmar de varandra med fascination och nyfikenhet men inser snart att de har två helt skilda syn på vad magi är och hur den bör brukas.
 
 
 
Jag fick tag i serien, kokade upp en kanna earl gray jag köpte i London i våras och låste dörren, stängde av min mobiltelefon och la mina snacks på armlängds avstånd sen bänkade jag mig för en helkväll och ja jag hade byggt upp förväntningarna till max som ni kanske hör, men jag blev inte besviken. Den var lika underbar som jag trodde att den skulle vara. Den hade magi, gamla bibliotek, alver, krig, glädje och sorg. Gör er inte en otjänst och missa denna lilla sten av mystik i ert liv.
 

En heelt ny värld

Så, reddit är ett forum på internet, det kan döda många timmar, det kan även vara väldigt svårt att komma in i, ofta så finns det bloggar som sammanfattar den massiva informationsström som genomsyrar detta forum. Det är ofta det som kommer fram till dig. Du vet inte om det, men väldigt mycket av de artiklar du läser på internet, är från reddit. Nu tänkte jag ge dig en liten inblick i ett litet hörn. Nu ska vi resa genom dimensioner!
Egentligen är det meningslöst att försöka beskriva de olika dimensionerna, detta har redan gjorts av bättre flera gånger och kommer säkerligen göras fler, ni kan kika in det här om ni är intresserade men jag tänkte ändå ge en liten introduktion och ett litet smakprov och även min relation till detta fenomen, för den som må orka gita lyssna någon kväll, så ta en kopp te och slå dig ner.
 
Allt började som ett skämt. Ett meme började flöda runt kallat First world problems ett typiskt exempel på ett sådant kan vara "Åh nej, jag kan inte höra min tv.. när jag äter mina chips" för att ta ett exempel. Sen blir det lite mörkare Sen har de hittat på Second Wold Problems, som är lite mörkare de ska utspela sig i de länder som inte leve vid guldkanters rand utan helt enkelt har det lite kämpigare, ett typiskt exempel ur denna shargongen kan vara "Jag hörde någon knacka på dörren, det är en björn". Finns även en tredje, och en fjärde (?!) Hela den här "tre världar" terminologin har de förresten fått från kalla kriget.
Man trodde att internet skulle stanna där. Men nej. Den kollektiva hjärnan hade en annan plan.
Och här kommer.
 
 
En dag på stranden i femte världen, kanske
 
Fifth World Problems
Nu blir det konstigt. Nu hamnar vi i femte världen, det är en värld där all rim och ranson tycks upphöra, släng allt du vet om lagar o gravitation och allt du lärde dig om Pytagoras sats genom väggen, det vill säga om det fortfarande finns en vägg att slänga dem igenom. Vardagliga problem i denna värden, hm vänta jag loggar helt enkelt in och kollar vad som är på agendan idag. "Jag trodde jag tittade på samma begravning, men sen visade det sig vara 15 olika begravningar, men sen insåg jag att det var min egen" Ja.. sådana problem kan man ha. Detta är ett intressant tanke experiment. Men jag vill inte stanna där.. nej. Vi går vidare.
 
 
Jag vill inte ens tänka på hur sjätte välden ser ut så här, söt katt.
 
The Sixth World Problems
Den här blir lite värre att beskriva med ord.. Det finns nämligen inte så många... sammanhängande meningar i detta forum på reddit. mest, tecken, skrik och osammanhängande meningar. Jag är faktiskt lite rädd. Vi går genast vidare utan att passera gå.
 
 
En vanlig dag i sjunde världen, kanske
 
Seventh World Problems
Ah, sådär ja. Nu känns det. Hemma. Bortom kaoset från både femte och sjätte värden verkar vi finna en värld som har funnit frid. Där finns ett torn, bor invånarna av denna värld i detta? Jag är inte riktigt säker, de verkar kommunicera, inte direkt med varandra utan via maskiner och äta medicin. Världen, dimensionen har även ett väldigt specifikt narrativ. Detta skulle jag säga den värld som lyckats bäst i sitt lilla rollspel, litterära spontana kollektiva konstverk.
 
Efter det här finns det hundratals fler. Många många fler världar att upptäcka, döda dimensioner, levande mer eller mindre, jag tror att det finns ett hive minde där ute som faktiskt håller på att försöka utrota mänskligheten. Inte säker men man kan dyka in i det vida denna länken om man känner sig sinnessvag någon kväll
Så hur kom jag in på det här? Jo jag satt hemma en kväll och eftersom jag är lite konstig så tycker jag om att googla saker som är konstiga för då mår jag bättre, känner mig inte alls så konstig själv! Så jag stöter på det här. På en vägen var det.

Gränslandet i öronen

 
Var ska man börja? Jag har totalt snöat in mig på podcasts. Jag menar, det är nästan sjukligt, jag har cravings, måsta ha något att lyssna på alltid, musik räcker knappt längre, jag behöver ord, sammanhang, meningar. Men allt duger inte. Jag tål inte de där amerikanska programmen med flamsiga och tramsiga komiker som tror att de är roliga oj, där kläckte vi ut off ett misogynt skämt till, haha, hoppsan. höhöhöööö.. kräks.
Jag uppskattar mer att få en historia stillsamt berättat för mig. Denna form kallas på engelska audio drama, heter på svenska radioteater fast det låter så mossigt, tänk dig mer som en tv-serie fast i ditt öra!
När jag började skriva detta tänkte jag att jag skulle sammanställa en topp tre lista. nej, jag kommer, inte klara det. Trösts mitt vurmande för topp 3 listor har jag insätt att detta är en omöjlighet.
Men jag måste begränsa mig någonstans! Så jag kommer hålla mig till teman som det ökända, gränslandet där fantasi möter verklighet
 
 
 
Arcive 81
Genre: Horror
 
Premissen för denna är att huvudpersonens ven ska ha fått dessa ljudfiler skickade till sig i efterhand, han letar nu efter sin försvunna vän och tar hjälp av oss, hans vän har fått ett jobb som en sort ljud arkivarie lyssna igenom en massa band och sätta dem i ordning, samtidigt som han själv ska bli avlyssnad. Konstant. Jag är glad att jag lyssnade på det här en ljus dag i sällskap.
 
De dödas röster
Genre: Thiller
En journalist börjar att rota i vad som hände när hennes vän för tjugo år sedan hittades död. Den är bara 8 avsnitt lång och väldigt mystisk, ritual mord rollspel och mysterier dras upp när hon petar på det som kanske borde lämnast orört.
 
The Bright Sessions
Genre: Sci-fi
Man lyssnar på en terapist medans hon spelar in sina patienters sessioner med henne, men det är inga vanliga patienter hon har, det är tidsresenärer folk som kan läsa tanka och styra folks beteenden. Men.. det är faktiskt inte det som gör den här serien så bedårande utan det är de starka människor porätten. Cool lyssning iallafall.
 
King falls AM
Genre: Mysterie Sci-fi
Detta är en radiostation i en liten stad där det händer konstiga saker, vi har deras egna Lochness odjur, Aliens, möjligtvis en vampyr och ett antal spöken. Sammy och Ben sitter där i sin lilla studio och tar samtal mitt i natten och den är ganska rolig i gämna mellanrum
 
 
 
 
 
Limetown
Genre: Mysterie
Serien börjar med att en reporter ska ta reda på vad som hände med den lilla staden Limetown som försvann.. inte avslutad dock..
 
The Messege
Genre: Sci-fi
Åh jag gillade verkligen denna! Några kryptologier ska dekoda ett jättegammalt meddelande från rymden, en liten podcaster nörd får följa med på resa för att dokumentera händelseförloppet men är verkligen allt frid och fröjd?
 
Sayer
Genre: Sci-fi, mörk komedi
Du är anställd av ett företag, detta företag har en AI som talar direkt in i ditt huvud och är där för att hjälpa dig, rymdbasen du är på och mänskligheten. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Men du måste lita på den här rösten för den vet allt om rymdskeppet och du vet så mycket som du behöver veta. Så mycket som Sayer tycker att du behöver veta. Allt medans ditt företag håller på med livsfarliga experiment runtom kring dig.
 
The Magnus Archives
Genre: Skräck, mysterie
Ah, vi började på ett arkiv och nu sluter vi hela denna påse med ett annat.
Utspelar sig på ett arkiv där en arkivarie försöker strukturera upp sitt arkiv genom att läsa in gamla fall som deras institut har samlat in, men deras institut är något utöver det vanliga..
 
 
 
 
Alla finns såklart att ladda ner via nätet och i din mobil telefon, det här var så jobbigt att jag faktiskt inte orkade länka något alls i detta meddelande, men det är bara att söka, allt finns där ute! Kram! 

Ren onska

 
Så jag har en ny vän i den här gudförgärna vindpinade staden! Han introducerade mig till sen serie som totalt gått mig förbi och jag undrar verkligen varför becuse it is right up my ally! Todd And The Book Of Pure Evil Tyvärr gavs det bara ut två säsonger (ledsen min) men  vi fick ut några fina kvällar, en liten aha upplevelse, jaha, det här är varför jag borde prata med folk.
Så när den här lilla canadensiska (de gör verkligen jättebra skräck sci-fi) guldklimpen damp ner i man famn blev jag överlycklig, nu ska jag ge mig på att försöka beskriva handlingen.. lär ju faktiskt inte vara så svårt.
Så vi har den här kille Todd. Metalhead, hans bästa kompis Curtis och kär i Jenny. Jenny är bara intresserad i boken som hon tror kan rädda son pappa, den boken ja.. du gissade rätt The book of pure evil, boken som är gjord av Judas förhud och kan uppfylla folks önskningar, som oftast går horribelt fel, sen flyger den nästan alltid iväg... till nästa offer! 
Så Todd, lierar sig med Jenny, Curtis hakar givetvis på, för att finna boken, för att han gillar henne och sen så hänger de på skolan i äkta Buffy style och jagar efter den onda boken.
Just ja, staden är även i hemlighet skapad av satanister och allt är väldigt tramsigt och metal!!!

Vände vinden

Det har alltid varit en fascination för mig det här men rymden, vad som inte har varit det har varit de här mossiga gamla männen som skriver litteratur. Ibland slår det dock gnistor. Det finns ett verk jag bara inte kunnat ignorera i mitt intresse för rymden, siencefiction och litteratur och det är Aniara.

Aniara är en diktsvit bestående av 103 sånger skriven av Harry Martinson och handlingen följder såsom att jorden är död, kärnvapenkrig och miljöförstöring har ätitupp planeten och för att fly från den förkolnade bit som återstår. För att fly så skickas gigantiska skepp ut, utformade som någons slags noas ark, för att bosätta sig på de närliggande planeterna. Ett av dem, där denna historia utspelar sig, slås ut kurs och driver ut. I världs rymden utan hopp om att bli räddade. Bara utsikten att driva längre oh längre ut och leva där tills resurserna på skeppet tar slut.

Upplyftande eller hur!

För några år sedan var jag på Stockholms Stadsteater och tittade på deras 50-jubileum 2010 så presenterade dem en musikal version av verket med väldigt tystlåten vemodig musik av Kleerup. Ni skulle varit där, det var mäktigt, men bäddar in en liten smula från en bit av repetitionerna
 

Så min vän var hos mig i helgen, jag råkade ha färg, små små dukar, han råkade ha en bok(altså det är ju aniara om ni inte listat ut det), gnistor slog och inspirationen flödade och det här hände!
 
 
Ser ni det lilla lilla rymd skäppet i den stooora rymden?
 
Tänkte avsluta med dikt nummer åtta, den som insperarade oss tilla att måla detta verk.
 
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
Och allt som ligger fjärran blir vårt hem,
ja, bortom alla gränser finns vårt stöd
åt Doris dal förtror jag all min nöd
och att i ständig längtan vistas där
blir hälsan själv, blir levnadskonsten här.
 
Vi ägnar sällan någon tanke åt
vårt stora stolta underverk till båt,
och bara vid begravningstalen slår
det oss med ens att denna värld är vår,
och många svarta tankar flaxa då
omkring i valven i det slutna rum
som fyllt av ekon från sitt eget liv
drar framåt i en rymd ofattligt stum.
Då skyndar vi till miman för att få
dess tröst att se men inte till att nå.
Då myllra tusenden i ändlös flock
i alla gångar in mot mimahallen.
Då minns vi kanske plötsligt i en blink
att skeppets längd är sexton tusen fot,
dess bredd tre tusen och att människomängden
som myllrar i dess valv är åtta tusen själar,
att allt blev byggt för stor emigration,
att detta skepp är bara ett av tusen
som alla lika stora, lika byggda
gå trygga i trafik till Mars och Venus,
att bara vi har slungats ur vår kurs
tills vi en dag av förste astroloben
fick veta att vi inte längre låg
i det interna fältet, men att allt
som kunde göras skulle göras för
att livet i externa fältet blev
en pionjärfärd och en trevare,
den längsta hittills ut mot nästa fält.
 
När sedan det gick upp för Ledningen
att ingen återvändo mera fanns
och att externa fältets lagar var
av annat slag än de som klart bestämmer
interna rymdens trygga färdrutin
kom först paniken, sedan apatien
som mellan stormar av förtvivlan lade
sin kalla stiltjevärld av känslodöd,
tills miman som en tröstare i nöden
och fylld av prover ifrån andra världars liv
till allas tröst slog upp visionens skrin.
 
 
Ps. ett till litet avslut, alltså, det finns så mycket att skriva om Aniara så jag vet inte, jag tog bara upp det som berört mig mest, det finns opror, serietidningar you name it! Bara att börja leta! Ds.

Om

Min profilbild

Obel

RSS 2.0