Nålbunden sjal

 

Om jag misslyckas med något har jag en tendens att ge upp.

I flera år har jag grunnat på att göra en sjal men varje gång jag har börjat har jag antigen gjort fel, tänkt fel och lagt ner arbetet. För att sedan låta det bero ett år, glömt alla misstag jag gjorde förra gången bara för att ta upp arbetet igen. Och göra samma misstag. Igen.

Nu är den äntligen klar. Tänkte skriva lite om denna gångens process, för denna gång har jag gjort lika många fel som de andra men istället för att bli förbannad och lägga ner projektet. Så nu har jag dokumenterat hela processen - för framtiden. Slitit mitt hår men gjort om och om och sen gjort rätt.

 

Så de misstag jag gjort förut har varit att antigen använda för tunt garn (tvåtrådigt ullgarn) eller tänka fel i hur jag ska öka eller minska för att få den trekantiga formen.

Tidigare har jag börjat från den från den bredaste sidan för att sedan minska, då har jag fått en jämn men dock inte så vacker kant. Eftersom jag gjorde fel så gjorde jag den även inte tillräckligt bred. Det går dock inte att ändra storlek när man väl är klar.  

Denna gången började jag längs ner och ökade stadigt. Här ser ni mina tre försök.

 

 

I början var jag alldeles för feg i i öka och ökade bara med två maskor åt gången. (exempel längst till väster)
Det gick ju inte så bra.
Då ökade jag till fyra. Fortfarande feg och hade en tanke om att det skulle bli för hackigt. Kändes bra i början men efter någon timme insåg jag att detta inte häller var tillräckligt för att få en vacker mer trekantig form. (mitten)
Den sista blev jag faktiskt nöjd med. Då har jag i slutet av varje varv ökat 6 maskor. Perfekt. (längst till höger)

 

Nu är jag påväg!
 

Okej nu ska jag försöka beskriva hur jag gjorde varje gång jag vände. Det är egentligen ganska enkelt men har haft svårigheter i hur jag ska beskriva det i textform.

Varje gång jag vände så den första maska på varje varv band jag bara garnet i den första maskan och manska som jag har runt tummen, alltså inte den maskan bakom som jag brukar göra. Är detta försåtligt? Hoppas det. Men efter den första maskan är klar så gjorde jag som vanligt, fångade upp en fram, en runt tummen och en den förregende maskan. Hoppas det kan appliceras på de flesta stygnen.

 

Nu så, Ja jag störde mig på hacken så jag valde att gör något åt dem! Runt hela sjalen så fäste jag en till rad utanpå och fäste den bara i de yttersta kanterna, detta skapade en liten vacker spets i kanterna vilket jag gillade väldigt mycket.

 

 

Projektet tog en vecka, en blödande tumme och tre säsonger av Walking Dead. Jag använde vinrött entrådigt garn vid namn Lettlopi, fint något melerat garn, och ca fem 50g nystan.

Hoppas att det här hjälpte någon att inte göra samma misstag som mig och ge aldrig upp!

 

 

Skevt

Så i söndags var jag och mina nära ute i Skäralid för en promenad i gyttjan, då passade jag på att damma av min gamla kamera (nej verkligen, jag båste på den och en puff av damm flög av).
Jag hade bara en filmkassett kvar som legat och marinerat i sig själv sedan jag köpte den, alltså år. Så jag var ganska så spänd på resultatet då jag inte hade någon aning om hur min utgångna film skulle reagera på att bli framkallad. Resultatet var som väntat.. det tog mer än en halvtimme att framkalla fotot och slutresultatet blev minst sagt intressant av den första bilden:

 

 

Sakta men säkert så med varje bild blev resultatet bättre och nu har jag bara ett kort kvar i kameran. Men detta lämnade mersmak och jag började googla runt efter mer film. Men det är krångligt att få tag på och dyrt. 200+ kr för 8 bilder. Nja tänkte jag och snöade därför in i andra... banor...

Så jag har haft en ovanligt hård vecka. Skitvecka rent ut sagt. Så. Nu har jag lite pengar över och jag unnar mig saker! Ja jag köpte en ny kamera vars film man faktiskt kan få tag på ner i stan. Inte minst till billigare pris. Det jag köpte var en Instax mini 8 och jag är redan förälskad. 899:- på Clas Ohlson och filmen kostar runt 200:- för 20 bilder. Mycket bättre deal.

 

De första bilderna tog jag på min syster, bror och mor. Och lilla jag förstås. Köpte lite gul plast med och tejpade fast framför linsen med för jag gillar de lite varma tonerna i bilder, blir så kallt blått och blixtigt annars. Detta gör även att min bror nu tycker att jag är en ärke hipster.
Försökte förklara begreppet lomography för honom. Han tog min telefon och skrev i Googles sökfönster "i dont care". Tror han försökte ge mig en hint där men ha var säkert bara hungrig och jag skickar en länk åt honom sen så han på riktigt kan fördjupa sig. Då blir han nog glad.
Så ja, har två beroenden. Garn och kameror. Det är mina svagheter. Just nu älskar jag min kamera. Detta kommer bli dyrt inser jag. Jag kommer nog hitta en plats snart där jag kan få upp mina alster.

Jag har haft en bra fredagen den 13de.


Bedrövad

Virkad korp i vissen buske
 

Sommaren är inne på sin sista vals och alla runt omkring mig börjar känna sig låga, själv flyr jag upp till Stockolm en vecka för att lägga mina armar om min kärlek.
Men annars usch och fy för denna vecka. Vaknar upp varje dag och önskar bara att jag kunde sluta mina ögon för evigt, försöker glömma bort världen en stund och sen börjar jag tänka på alla misstag jag gjort sen jag var ungefär sju år. Blunda, minns du inte den där pinsamma stunden i klassrummet när du var 9 år gammal. Kommer du inte ihåg hur alla blickar brände in i dig? Är du egentligen inte ganska olycklig?

 

Så jag skulle städa igår. Istället spenderade jag hela dagen på att virka detta lilla gosedjur år min flickvän som även hon är lite låg. Hon vill ha en fågel, detta är det bästa jag kan åstadkomma. Tog ut den på äventyr idag medan jag och min vän gick och tittade på träd som inte riktigt passar in.

 

Nu ska jag packa inför resan. Ska även förtära glass i mängder.


Från svunna tider

 

 

Så, jag har gjort så mycket den senaste månaden att jag inte haft varken tid eller inspiration till att skriva något alls här.. Men idag så! För några veckor sedan bad en vän mig att göra en fin liten snodd som han kunde ha till sin klädnad, så jag tar fram min solgulnade gaffel och börjar.. när jag väl börjar med något har jag.. en viss tendens att inte sluta. Så vad är det jag gör? Låt mig förtälja!
Hantverket som jag spenderar min tid på att göra heter på svenska gaffelpåtning eller att slynga. Det är ett gammalt hantverk, inte sätt källor på hur gammalt men hörsägen säger att man hittat fynd av gafflar sedan medeltiden.
I princip går det ut på att med en liten gaffelliknade mackapär ska en liten men ack så hållbar snodd. Snodden kan sen användas till att snöra dina kläder, skor, väskor eller helt enkelt använda som dekoration. Låter inte så spännande kanske och hantverket tar dödligt lång tid men det är trevligt terapeutisk och man kan ha med sig den lilla gafflen nästan överallt! Det kräver näst intill ingen tankeverksamhet (tja det beror väl på hur avancerad man vill vara) så man behöver inte släppa det man gör utan kan bara låta händerna arbeta medans man lyssnar till sin podcast socialiserar eller tittar på den där filmen som kräver ens uppmärksamhet.

 

En liten film som visar hur man börjar.. 

 

De snoddar jag gör för tillfället är väldigt simpla, men det finns massvis tekniker med olika mönster, färger och att binda in pärlor i sitt arbete. Är man intresserad av det är det bara att söka på det engelska ordet "Lucet" då hittar man massa beskrivningar på alternativa sätt att göra sina snoddar på, en liten youtube serie för att implementera pärlor länkar jag här.

 

Jag har lite problem att komma på vad jag nu ska göra med alla dessa snoddar.. Lite inspiration har jag fått från sidor och det är att göra lite dekorativa knutar och armband. Varför sluta hantverka bara för att snodden är klar? Lite makramé har väl ingen dött av!

 

Typ ett fint litet hjärta? 

 

Min gaffel har jag hittat på medeltidsveckan för några år sedan för en tjuga men det finns många tjusiga därute! Men ibland måste man vara beredd på att betala några hundra för de som är väldigt vackra och dekorativa. Jag vill ha en. Ge mig en.

 

Köp en sådan åt mig!
 
*googlar vidare*
 
Okej jag ångrade mig... köp den här istället.
 
 

Mellanrum

En fickringning
Ett möte en främmande person i ett väntrum
Jag är för tidig till en fika
Lyfter blicken i rätt ögonblick
Och allt faller på plats
 
Som pusselbitar
 
Vi börjar vid begynnelsen.
 
Jag har alltid älskat mormorsrutor! Men sedan jag började nålbinda har jag inte orkat ta tag i min virkning igen, i alla fall ingen stort projekt som mormorsrutor gärna bjuder in till men gärna kastat avundsjuka blickar till mina vänner som suttit där och pulat på sina till och från.
Kommer ihår en kofta jag hade när jag var liten so jag var helt förälskad i, om jag inte missminner mig tror jag fått den av farmor men mitt minne kan förneka mig. För er som inte vet vad jag talar om så kan de se ut på detta sätt.
 
 
 
Men varför inte? Varför inte implementera det med nåblindning? Lång historia kort, Nu sitter jag här och gör en filt på en vecka så har jag kommit 10 % och ja jag älskar att räkna ut hur långt jag kommit matematiskt, har man inte något gräpp om det så skulle man bli ypperlipt galen. Så, 9 veckor till så kommer vi så någon for av resultat? Uppdatring skrev alltså om 10-20 veckor beroende på motivation och upp och nergångar i humörssvängningar! Hitintills blir det vackert ser det ut som i alla fall.
 
Spiral efter spiral.
 
 
 
 
 

Vände vinden

Det har alltid varit en fascination för mig det här men rymden, vad som inte har varit det har varit de här mossiga gamla männen som skriver litteratur. Ibland slår det dock gnistor. Det finns ett verk jag bara inte kunnat ignorera i mitt intresse för rymden, siencefiction och litteratur och det är Aniara.

Aniara är en diktsvit bestående av 103 sånger skriven av Harry Martinson och handlingen följder såsom att jorden är död, kärnvapenkrig och miljöförstöring har ätitupp planeten och för att fly från den förkolnade bit som återstår. För att fly så skickas gigantiska skepp ut, utformade som någons slags noas ark, för att bosätta sig på de närliggande planeterna. Ett av dem, där denna historia utspelar sig, slås ut kurs och driver ut. I världs rymden utan hopp om att bli räddade. Bara utsikten att driva längre oh längre ut och leva där tills resurserna på skeppet tar slut.

Upplyftande eller hur!

För några år sedan var jag på Stockholms Stadsteater och tittade på deras 50-jubileum 2010 så presenterade dem en musikal version av verket med väldigt tystlåten vemodig musik av Kleerup. Ni skulle varit där, det var mäktigt, men bäddar in en liten smula från en bit av repetitionerna
 

Så min vän var hos mig i helgen, jag råkade ha färg, små små dukar, han råkade ha en bok(altså det är ju aniara om ni inte listat ut det), gnistor slog och inspirationen flödade och det här hände!
 
 
Ser ni det lilla lilla rymd skäppet i den stooora rymden?
 
Tänkte avsluta med dikt nummer åtta, den som insperarade oss tilla att måla detta verk.
 
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
Och allt som ligger fjärran blir vårt hem,
ja, bortom alla gränser finns vårt stöd
åt Doris dal förtror jag all min nöd
och att i ständig längtan vistas där
blir hälsan själv, blir levnadskonsten här.
 
Vi ägnar sällan någon tanke åt
vårt stora stolta underverk till båt,
och bara vid begravningstalen slår
det oss med ens att denna värld är vår,
och många svarta tankar flaxa då
omkring i valven i det slutna rum
som fyllt av ekon från sitt eget liv
drar framåt i en rymd ofattligt stum.
Då skyndar vi till miman för att få
dess tröst att se men inte till att nå.
Då myllra tusenden i ändlös flock
i alla gångar in mot mimahallen.
Då minns vi kanske plötsligt i en blink
att skeppets längd är sexton tusen fot,
dess bredd tre tusen och att människomängden
som myllrar i dess valv är åtta tusen själar,
att allt blev byggt för stor emigration,
att detta skepp är bara ett av tusen
som alla lika stora, lika byggda
gå trygga i trafik till Mars och Venus,
att bara vi har slungats ur vår kurs
tills vi en dag av förste astroloben
fick veta att vi inte längre låg
i det interna fältet, men att allt
som kunde göras skulle göras för
att livet i externa fältet blev
en pionjärfärd och en trevare,
den längsta hittills ut mot nästa fält.
 
När sedan det gick upp för Ledningen
att ingen återvändo mera fanns
och att externa fältets lagar var
av annat slag än de som klart bestämmer
interna rymdens trygga färdrutin
kom först paniken, sedan apatien
som mellan stormar av förtvivlan lade
sin kalla stiltjevärld av känslodöd,
tills miman som en tröstare i nöden
och fylld av prover ifrån andra världars liv
till allas tröst slog upp visionens skrin.
 
 
Ps. ett till litet avslut, alltså, det finns så mycket att skriva om Aniara så jag vet inte, jag tog bara upp det som berört mig mest, det finns opror, serietidningar you name it! Bara att börja leta! Ds.

Dålig fantasi

 

Ibland när jag går på vikingaengagemang så funderar jag på den otroligt dåliga fantasi alla som bär vikingaklänningar har. Det förvånar mig med personer jag annars aktar högt och blir inspirerad av lyckas med sin trångsynthet lämna mig med en fadd smak i munnen. Det finns så mycket mer man hade kunnat göra med sin klänning, bara små variationer hade gjort skillnad. Ja, jag blir mäkta provocerad av de svenska vikningatjejerna är jag rädd, jag menar alla klänningar ser ut som om de skulle komma från samma förlaga.
Titta bara på den här pdfen som man får upp om man söker på "viking dress pdf", massor av variationer på några vikingatida finska dräkter. Jag vet inte hur historiskt korrekta dem är men med det här exemplet vill jag visa att man kan variera.
Jag tycker helt enkelt att den nutida vikingatida dräkten som syns på marknader är cementerad och det finns många andra rön som verkligen inte stödjer denna, till exempel här.

Är det verkligen bara jag som får känslan av att någon var kreativ för 1000 år sedan sen har alla kopierat den här individen? Eller att forskarnas strävan av att finna en generisk vikingaklänning har gjort att alla i vikingatida kretsar har drabbats av akut idé torka.

Om man undrar vad jag syftar till för klänning kan man bara ta upp google och söka på "viking klänning" 

Mångtimmas projekt

Klänningen sedd bakifrån
 
Så nu är äntligen min nålbundna klänning klar efter veckor av nålbindande, två ljudböcker och ett blödande skavsår på tummen. Men den är klar och det lagom till Ale vikingamarknad där jag antagligen kommer försöka sälja den till ett helt osjäligt pris tillsammans med min nålbunda struhätta, som nu inte får alls så mycket uppmärksamhet som den förtjänar nu när jag har nålbundit mig en klänning.
Det höga priset som jag kommer sätta är för egentligen, innerst inne så vill jag nog inte skiljaas från den, den är lite som ett barn. Av ylle. ... Men jag vill inte riktigt använda den häller för jag vet att där ute någonstans, så finns det en människa som kommer älska den mer än vad jag någonsin skulle kunna göra.
 
Men fy vad det känns tomt nu när jag är klar. Jag måste hitta ett projekt som överträffar det här men jag kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara. Men jag har tre böacker kvar i serien.
 
 Kläning och nålbunden struthätta sedd frammifrån
 

Nålbinda natten iväg

Den talangfulle Gil Elvgren har skapat detta konstverk
 
 
Nålbinder min klänning in på småtimmarna. Nu är den nästan anständigt till skillnad från det plagg som kvinnan på bilden har på sig.
Jag börjar längta tills natten kommer intågande, ensam för mig själv med bara mitt pyssel och ljudböcker, jag blir inte trött förren vid gryningen Det är så svårt att slita sig från bra böcker...
 
 

Kråkona festar och drakarna dansar

Tronen som alla kämpar om
 Bildens ursprung MarcSimonetti
 
Jag nålbinder mitt största projekt någonsin. En klänning i brunt tunt ullgarn och enligt mina beräkningar så kommer det ta 200 timmar och jag spenderar denna tid med att lyssnar på alla ljudböcker i serien Sagan om is och eld skriven av George R.R. Martin För dem som inte vet är det böckerna som den otroligt populära serien Game of Thrones är baserad på.
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.

Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.

Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.
 
 
Favoritkaratären Arya vilse i källaren
Billdens ursprung Tim TeiIku

Systra min

 
 
Min lillasyster frågade mig för några dagar sedan var man kunde hitta bra HK sidor för tyg. Förvirrat undrade jag några minuter vad HK var innan det slog mig, hon menade Historiskt korrekta tyger.
Storasyster är stolt.
 
Medeltidsmode
Denna sida skulle jag rekommendera främst, bra och överskådlig hemsida med vackra tyger, Har många vänner som köpt tyger från den här hemsidan som är väldigt nöjda. Vissa av deras ylletyger är helt makalösa, titta bara på det röda diamantknyperten. Dregel.
 
Korps
Dessa är jag lite mer osäker på, men jag har sätt deras sortiment på marknader och har aldrig blivit besviken. Men jag har hört att de har bra priser.
 
Handelsgillet
Jag gillar verkligen inte deras hemsida, svår att navigera sig på men den är rekommenderad av mina vänner. De ska visst ha bra lintråd till exempel.
 
Svarta katten
Deras nätbutik är inte den bästa så bor du i krokarna runt Stockholm så föreslår jag att du svänger förbi där och kikar på vad de har i sitt sortiment. Har själv hittat flera vacka yllletyger där.

Toffla

Jag har lite snöat in på att nålbinda tofflor, eller strumpor. Känner inte att hattar, vantar eller vad man nu skulle tycka om att nålbinda förutom strumpor är lika interssant. Kanske för att jag har en smärre strump fetich eller kanske inte.
Iallfall har jag hittat väldens bästa lilla guide för att göra strumor eller tofflor nämligen här.
Själv följde jag den sista beskivingen i denna guide kallad "Norwegian all-in-one method" och tyckte den funkade riktigt bra, jag är ett stort fan av enkla lösningar utan en massa krångel.
Men lite svårt för mig är det då jag tenderar att låta strumpan leta sig upp läns mitt ben så långt som möjligt, har tillexempel gjort ett par sjukt långa strumpor i tunt ylle i våras. Urspunligen ska de vara väligt låga som man ser på bilden här:
 
 
 
 Och om ni klickar på bilden kan ni även se hur återsällandet av denna socka har gjorts. Jag brukar dock tendera att göra mina strumor lite högre som sagt, dels för att de blir lättare att ta på sig och dels för att de värmer mera.

Stickade drömmar

Eller rubriken kanske borde ha varit drömmar om stickat. Kylan börjar att komma, jag börjar längta efter varmare kläder. Jag vill speciellt ha en halsduk med en huva och fickor på, jag längtar så efter den nu när gatorna börjar glittra av köldkristaller. Jag vet mer hur man kan modifera sitt te mode men kommer jag på ett sätt så kommer jag absolut att göra det.
Hälst hade jag velat lära mig de vackra mönsterna som finns i den här boken. Dock är jag bara en lekman när det kommer till stickat. Men attt lära mig den typen av mönstersticking har varit en våt dröm i många år.
Garnet har jag hemma men det ser ut som att jag har tappat bort mina stickor, letat överallt, kan inte finna dem. Så jag sitter här och drömmer nder lördagkvällen medans jag sippar på kaffe och lyssnar till The Tiny
 
 
 
Min bror är på besök med, han har åkt upp ända till Stockholm för att besöka Scifi mässan och kvällen går även ut på att modifera hans dräkt till perfektion eftersom han ska vara utklädd till Darth Revan under dagen imorgon.
Man får lite enargi av familj. Samt pyssliga lördagskvällar.

Ensamma äventyr

När jag var runt 18 år gammal så hittade jag ett par böcker vid namn Ensamma vargen i något litet typ av bibiotek i Tumba för en struntsumma. Jag tror att hegen jag hittade dem så hade jag en liten mat paus i rollspelsmötet som utspelade sig i någon föreningslokal som vi hittat. Saknar rollspel.
Sedan hittade jag några fler böcker på loppisar år senare och de har varit trygga resekambrater och ett varmt samtalsämne med likasinnade.
 
I början av sommaren fick jag goda nyheter! Spelen har fått en typ av återuppståndelse via min nya androidtelefon . Ett företag vid namn Tin Man Games har tagit upp flera av dessa gamla spel och de är i princip bara så att de har tagit böckerna och fört över dem till ett annat format. Jag har ju turen att kunnat se flera av dem för att se hur trogna böckerna telefonversionen har varit. Roligt tycker jag iaf.
Just nu håller jag på att kriga mig igenom House of hell, det går inte så bra, jag dör av skäck varje gång.
 
Och i november får min gamla kärlek Ensamma vargen komma till min telefon. Underbart initiativ och jag kan bara bocka och ta emot med öppna armar. Men det är ett annat företag vid namn Forgereply och vi får väl se vad de gör med konceptet att ta boken till spelens värld. För en som inte kan vänta eller och har böckerna redan finns det en underbar liten hemsida där du kan ladda ner flera av dem.

Fragment från Vendel

 
Så för ett år sedan så hittade jag en bok i djupet av gömmorna i universitetsbilioteket... Nu ett år senare när jag letar i dammiga datorarkiv så hittar jag den igen, nu i form av mitt inscannade urval (dvs de mönster och så jag tyckte såg finast ut vid tillfället) som jag lägger upp här, i hopp om att bli påmind om vendelkrigarnas existens lite oftare.
Som sagt, det är bara ett fåtal sidor jag har kopierat och det finns massor av vacka bilder samt beskrivingar om man giter att leta upp själva boken. Bokens namn är La Nécropole de Vendel och det var bara den franska utgåvan jag fick tag på, det finns en svensk med och den bör vara relativt enkel att få tag på efter en snabb sökning på LIBRIS om man söker på Hjalmar Stolpe.
Klicka bara på krigarna så kommer ni förhoppningsvis till pdf dokumentet!
Tjopp!
 
 
Här är förresten en klänning jag broderat med ett
av mönsterna från La Nécropole de Vendel
 

Det gångna, det varande och det kommande

Tre kända damer som både spann och vävde
 
Och nu analkas årets stora högtid med stormsteg och jag sätter min ner och gör lite sista minutens vävning, för att göra detta jag går igenom några av mina gamla länkar, jag vet precis vilka sidor jag vill ha och de har varit lite trixiga att hitta, speciellt som att det var närmare 9 månader sedan jag vävde. Helt enlekt så lägger jag upp dem här så jag kan hålla lite koll på dem tills framtiden:

- här är en jättebra nybörjarsida med massvis utav bra och enkla mönster samt en stor länksamling. Sidan behandlar inte bara brickband utan nålbindning och växtfärgning samt mycket, mycket mer.

- det här är en väldigt lätt manövrerad sida med många snygga mönster, de är även på tyska så här kan google translate vara din vän. Dett är nog min favorit bland de tre.

- har ni vekligen slut på ideer? ja då har vi den här sidan med sina hundratals mönster vara till hjälp. Kruxet är att det är kanske är tio stycken som faktiskt är väldigt fina och genomtänkta. Men om man verkligen vill spendera några dagar i frustration med att väva nakna brudarfinns det även mönster för detta på den här sidan!

Ta i trä

Mitt fina smycke jag hopps på att få använda snart
 
Sen jag börjde töja mitt öra har jag varit helt såld på att googla snygga träsmycken på internet. Okej det kan vara så att jag bara är på 4 mm och snabbt går det inte, tre månader säger informationen på intrnet åt mig att det kommer ta att komma upp till 6 mm.
 
Men det stoppar mig inte att googla smycken som jag ändå inte kommer ha råd med på många, många år. Det gör ont i hjärtat.
 
omericaorganic.com
deras pluggar år mig att vilja göra lite strörre töjning än vad som förut var tänkt... men det borde jag nog inte
 
kolopiercing.com
mer örongodis, aj det gör nästan ont i mitt hjärta att titta på det här..
 
evolvejewelry.com
finns så många talangfulla människor därute som gör vackra smycken, frågan är väl bara hur man får tag i dem här i sverige?
 
egotripp.net
detta är den närmaste svenska internetbutiken som har i närheten av det jag söker, nämligen ett stort urval snygga träörhängen, de har bland annat den här underbara lilla droppen som jag skulle älska att få bära i mitt öra...
 
Eller så kan man bara söka på etsy så får man se mycket örongodis
 
Som det här från TheCreatorsCreations

Armgröna

Runeberg har en massa bilder fina ur Nordens flora upplagd på nätet
bra att veta
 
Jag har alltid gillat murgröna, det är något visst med denna krypande växt med evigt gröna blad, så när jag skulle lära mig att brodera så var motivet tämligen enkelt, nämligen murgröna som slingrade sig upp längs med armarna. Jag tyckte dem blev väldigt fina.
 
    
  
 
Åh det finns så många roliga stygn att lära sig! Jag har förut tänkt att det är otroligt svår att brodera, kommer ihåg att både min mormor och syslöjden förökte lära mig men ingen av dem var väldigt pedagogiska. Jag trivs nog bäst med att läsa mig till och ta det i min egna takt. Då är internet en guldgruva för mig. Det finns så otroligt mycket att hämta och så otroligt kreativa människor som delar med sig av sina erfaranheter. 
Här är den bästa sidan jag har hittat om man vill ha en massa snygga stygn förklarade på ett lätt sätt: Sarah's Hand Embroidery Tutorials. Jag vill testa och exprimenterar mera. Nörderi nördera.

Krax

Jag är nästan olidigt stolt över mitt örhänge som jag broderade i förra veckan.
 
Jag vill göra flera,
men alla mina mönster försvann när datorn sorgligt nog dog.
Ska nog nålbinda det där sista paret strumpor istället.
 
Framsidan
 
Baksidan

Bryderier

 
Nu har jag ängnat nästan en vecka till att ligga hemma och vara sjuk och brodera. Tänk, för en vecka sedan så hade jag inte en aning om hur man broderade och nu kan jag minsann brodera riktigt skevt. Mamma är säkert stolt (svara inte på det mamma). Men skam den som ger sig, nu ska jag brodera en drake. Det kommer säkert gå bra.
 
 
 
Jag undrar vad jag ska göra med dem sen, kanske byta till mig saker jag behöver? Jag är nämligen pank som en kyrkråtta för tillfället. Det känns både som en välsingnelse och en förbannelse. Blir mycket gratis för mig den närmaste tiden, ska nog crasha några vernissage och realespartyn - äta upp alla deras salta pinnar och dricka bubblet. Jag kommer bli ökänd.
 
 
Jag lärde mig allt från den här sidan:
 
Hittade en massa mönster på den här:
 
Sen är den här boken fin:

Tidigare inlägg
RSS 2.0