obel

Jag var på den första konserten sen jag flyttade upp i onsdags förra veckan. Ane Brun och några till har skapat en festival som står utanför politiken och ekonomiska intressen. Eller så har jag bara köpt snacket rakt av.
Hur som helst var det en underbar konsert där man kunde plocka upp en hel uppsjö av talangfulla superhjältar (jag kallar dem så för att de försöker musikaliskt rädda världen, vilket är jättefint).

Bob Hanson presenterade hela kalaset och var fullkomligt lysande. Hans ord i det här sammanhanget var raka och gjorde ett helt bedårande klumpigt försök till att blanda vetenskap och poesi. Som ackompanjerades av min pojkväns förklarade ord ifrån morgonkvisten (då vi faktiskt hade diskuterat precis samma biologiska utveckling)
Det som träffade mig mest av hans ord var dock att alla är vinnare, för alla vann loppet till att födas. Äh. Man måste nog ha varit där.

Detta är inte en festival som händer en gång i livet, detta är ett långsiktigt projekt som kommer fortsätta, tills något faktiskt händer... för något måste hända.

En artist jag verkligen fastnade för var Wendy McNeill som insperarade mig att skriva det här inlägget



Sen var det ju även Ane Brun som alltid är fantastisk. Bob Hanson (här är hans blogg den är söt) En vädigt talangfull Rebekka Karijord
Väldigt många fler duktiga musiker. Men de var dem som jag tog till mig mest av.