obel

Igår lyckades en av mina vänner tipsa mig om att jag tipsat henne om ett spel. Jag förvirrad som jag är förstod först inte vad hon talade om innan hon visade mig det här söta lilla akvarellspelet som faktiskt finns att spela online på Newgrounds.
Som vanligt i något spel som jag gillar är det ett peka klicka spel. musiken underbar, just det att spelet är handmålat i akvarell får det att kännas som en skruvad liten sagobok. Plus att hela stämmingen man som det här spelet är utformat är väldigt smygande läskig och stämningsfull. Med en stor portion humor. Passar väl bra i den annalkande hösten?
Även när man dör, för du kommer att dö, för att stackars gretel and hansel hade det inte så lätt vaje gång. Bästa gången är nog när man hittar kaninen och pussar den tills man dör. Ah. Klassiskt.
Förresten är detta bara första delen av ett spel som de utlovar ska finnas tre delar utav.



Klicka på bilden så kommer ni till spelet.

Jag var på den första konserten sen jag flyttade upp i onsdags förra veckan. Ane Brun och några till har skapat en festival som står utanför politiken och ekonomiska intressen. Eller så har jag bara köpt snacket rakt av.
Hur som helst var det en underbar konsert där man kunde plocka upp en hel uppsjö av talangfulla superhjältar (jag kallar dem så för att de försöker musikaliskt rädda världen, vilket är jättefint).

Bob Hanson presenterade hela kalaset och var fullkomligt lysande. Hans ord i det här sammanhanget var raka och gjorde ett helt bedårande klumpigt försök till att blanda vetenskap och poesi. Som ackompanjerades av min pojkväns förklarade ord ifrån morgonkvisten (då vi faktiskt hade diskuterat precis samma biologiska utveckling)
Det som träffade mig mest av hans ord var dock att alla är vinnare, för alla vann loppet till att födas. Äh. Man måste nog ha varit där.

Detta är inte en festival som händer en gång i livet, detta är ett långsiktigt projekt som kommer fortsätta, tills något faktiskt händer... för något måste hända.

En artist jag verkligen fastnade för var Wendy McNeill som insperarade mig att skriva det här inlägget



Sen var det ju även Ane Brun som alltid är fantastisk. Bob Hanson (här är hans blogg den är söt) En vädigt talangfull Rebekka Karijord
Väldigt många fler duktiga musiker. Men de var dem som jag tog till mig mest av.

Jag gick upp idag mot dörrarna till min framtid. Ställde mig där, vände på klacken och gick tillbaka mot utgången. Satte mig på en bänk, drog några nervösa bloss på min ciggaret och ringde en vän.

"Hej, kom hit jag behöver pepp och mod.
Håll mig i handen.
Som mormor brukade göra när jag skulle till tandläkaren."

Modet svek mig, första frågan när han kom dit var vad lejonet fick i Trollkarlen från Oz. Jag behöver det där. Min vän sa att lejonet aldrig behövde något egentligen, för utan hans visdom så tog han viktiga och modiga beslut. Men trollkarlen gav honom helt enkelt en flaska av fakst grönt mod. Jag behövde placebo effekten idag, så jag tog lite te ur min termos och min vän följde mig in.

Snäll vän, all kärlek åt honom.
För precis som lejonet så har jag vackra snälla vänner runt omkring mig. Så står bakom mig när mitt eget mod sviker min kropp.

Så även om jag inte är behörig så kommer jag på måndag att starta en kurs på universitetet i Stockholm ♥
Men shh, säg inte till någon att jag inte får vara där.

Ligger begravd på kyrkogården som igger brevid mig mitt emot hans gravplats ligger även Evert Taube begravd.

Sven-Bertil Taube – På Källaren Fimmelstången

Evert Taube – Kinesiska muren (Muren och böckerna)

Men Lasse Lucidor är en intressant figur, all respekt till Evert Taube men att leva på 1600 talet som skald var en blodig affär, Lucidor blev dödad i en källarkrog någonstans i Gamla Staden. Det var dock bara nyligen som man kunde rekonstuera hans dikter så nu kan man åter igen sjunga Lucidor den olyckliges dryckesvisor.  Min upptäcksfärd fortsätter kring de nya kvarteren i hjärtat av Stockholm.

"and i dreamt of a castle rich and bright
and everyone in it was filled with light"

Jag har lämnat Malmö och flyttat till Stockholm i dagrna tre har jag röjt och städat, fixat och möblerat och nu känns det hemma.
Jag älskar min nya stad, min nya vistelse är utopisk. Jag bor i hjätat av staden. Faktiskt jag bor ovanför hjärtats bar.

Det här är mina nya häng
Hjärtats bar - http://www.sodershjarta.se/
Café Sodom - http://cafesodom.blogspot.com/
Och kyrkogården brevid mig.

Nu får det banne mig vara slut på mina hippie fasoner som jag har hållt på med i sommar,alla spetsar och vida opraktiska kjolar som fastnar i björnbärssnår.
Struktur. Jag behöver mer ordning och reda i mitt liv, så jag tänkte skaffa mig några strikta kläder när jag flyttar till Stockholm i en förhoppning om att de kommer med sin strikthet spegla över resten av mitt liv och magiskt skapa struktur.

Så jag satt och funderade på vad för kläder som skulle ge mig mest struktur, lekte med tanken på att klä sig som en affärskvinna men jag kände att det var inte tillräckligt mycket.

Men milletärer, de hade struktir. Nazi tyskland hade struktur. Så nazityskland som mode ikon. Kan fungera.


Kvinnliga vakter utanför ett konsentrationsläger.

Så färgerna ska vara brunt, begie, vitt och grått. Det ska vara knästrumpor och skjorter.
Så ingen mer spets, volang och krusidull här inte. Slut med de rosa blommorna och lila stumpbyxorna.

Various Artists – Panzer Marches Of Ww2 Nazi Third Reich
... varför finns det ens på spotify?





















.

Jag gick sönder lite grann innombords för några år sedan då jag såg statestik på hur många som upplevde att de inte hade en nära vän från SCB. åh.

Jag har under flera perioder gått och funderat på denna statestik och kännt mig lite dyster varje gång.
Men idag hittade jag en söt liten bok av Joan Walsh Anglund, den hade fina små bilder och ett vackert budskap om att det finns vänner överallt och hur man ska känna igen dem.

Mitt hjärta smälte lite fast på ett bra sätt.