obel

 

 

Jag har varit borta länge, livet har haft sin gång. Jag har gråtit och skrattat. Hittat balans, snavat ibland. Kännt mig ensammast i världen och hittat oväntade bekantskaper på oväntade ställen. Funderar på att återvända hit. Vi får se, lovar inget, mest för mig själv. 

Hag vet, det var evighetersedan jag uppdaterade. Mycket har hänt sen dess, förlorat nära och kära men hittat nya nära och kära. Men det är inte det jag vill skriva om idag utan det händer saker i världen! En smitta som sprider skäck i världen och det känns ju lite tråkigt att stanna inne och isolera sig, men jag har en liten bot på det! Ett par böcker jag läst de senaste åren på temat smita i Sverige. Så det är lite smittor, lite zombies och lite undergång. Mys.

Så jag har inte skrivit på jätte länge så är lite rostig men det får väl gå ändå.

 

 

 

 

Denna dystopi utspelar sig från norr till söder och fokuserar på tre karaktärer som man får följa. Med mycket fokus på Lisen som forskare upptäcker hon att något har förändrats med de blå blemmorna som spridit sig i Europa. Frågan är bara om det inte är för sent. Jätte mysig bok som beskriver på ett trovärdigt sätt hur Sverige skulle agera i en sådan här krissituation mer vill jag inte skriva för det som är mest nervkittlande med den här boken är att man får uppleva och gissa sig till vad det är som händer. Rekommenderas! Ska finnas en uppföljare men den har jag inte tagit mig an än.

 

Och jag älskar boktrailers! Så här har in en för boken!

 

 

 

 

Denna bok följer tre olika kvinnors öden i ett Sverige som håller på att falla sönder, ett Sverige som är på väg mot en undergång.
Det är skrämmande hur man inte får veta vad faran är för något direkt utan trots att den börjar med en våldsam massaker så byggs skräcken upp långsamt. En skräck som mer fokuserar på de tre kvinnornas sökande efter trygghet och sanningen bakom apokalypsen.
Även om den är långsam finner jag inte att den blir tråkig och skulle verkligen rekommendera den till din höstläsning.

 

 

 

 

Som titeln skvallrar om handlar denna bok en mystisk smitta som smittar ner staden och galenskapen som följer när matbutikerna stänger och andra samhällsfunktioner slutar fungera.
Självs mystiken spärs på av en smygande surrealist´ som i början kan kännas främmande och kanske förvirrande men får sin förklaring, en annan sak som jag kände fick sin förklaring var att huvudpersonerna verkade ta det så lätt på den allvarliga situationen.Även denna bok är lite sådär små långsam och har den där smygande rädslan som gör att man vill vända blad så snabbt som möjligt.

 

 

 

Ja det här har verkligen varit en djupdykning i Svensk skräck, apokalyps och zombies beskrivningar så jag tänkte skriva lite avslutande ord.
Alla böcker jag har läst har bearbetat apokalyps på olika sätt, vare sig det har varit fjärilar som på ett parasiterande sätt tar över hjärnan på folk till ailens som tar över elektroniken, men en sak har de alla gemensamt, alla utspelar sig i Sverige. Det har gjort att hur de än beskriver smittan så har böckerna varit ganska lika och det är  det jag älskar med dessa böcker, det är lite diskbänks realism som möter en fara som samhället och all vår trygghet inte kan mäta sig med. Det är ett tankeexperiment som som bearbetar hur Sverige skulle klara sig i en krissituation och förintar det samhället vi lever i.
Så tänd lite ljus och mys ner i soffan med en eller åtta av dessa underbara böcker!

 

Det finns två alternativa inledningar till detta inlägg

 

1. Wow klockan är fyra, det måste vara torsdag
2. Varje natt, samma rutin, klockan är fyra

 

Tror jag går med det sistnämnda

 

Bakgrund, så jag har sömnproblem, för att jag ens ska kunna somna någon gudsförgäten tid krävs det en sömntablett och några lugnande och ljud. Jag klarar aldrig av att somna i tystnad. Det räcker med att en person andas i samma rum som mig, eller snarkar. Eller lever.
Men eftersom jag nu är singel i min tvåa är min go to Huset Ushers undergång Av Edgar Allan Poe. Jag lovar jag har satt på den ljudboken minst 10 gånger nu och inte kommit längre än till att han beskriver sin väns yttre, ingående. Där somnar jag alltid. Hans vän måste se extremt tråkig ut.
Sedan slår klockan 4. Mitt inre klockverk slår på och jag vaknar igen. Varje natt. Gör mig själv en kopp te av märket Bedtime som jag har köpt just för detta ändamål och sätter på Fever Ray.

 

 

Ypperlig musik för sömn. Var på en fest en gång där de slog på Fever Ray, den musiken är så kopplat till min sömncykel att jag var nära att somna right then and there.

När vi väl är inne så det kan jag ju säga några rader om Fever Ray, upptäkte dem på en Arvika festival för en herrans år sedan, skitcool ljushow och awsome scenframträdande. Det är Karin Dreijer soloprojekt, ett av syskonen från The knife, och det är i princip the kinfe. Fast man har skalat bort dansbeatsen och lämnats kvar med en mycket mörkare och mer mystisk underton som förstärks av hennes djupa röst. Det är något magiskt äver det samtidigt som det abolut hör hemma i den elektroniska musikens värld. Lyssnar upplevelse om du inte hört än.

 

Iallfall, sidospår. Jag undrar vad som kan hänt mig som gör att jag vaknar varje natt vid fyra.

 

Teorier:
Tarumatisk händelse vid fyratiden
Jag har blivit förbannad av en ond häxa/voodoo prästinna
Jag är hämsökt

 

Fler teorier?

 

Här är en liten saga jag och min pojkvän knåpade ihop för några år sedan på landet, den handlar om alla mina husdjur jag hade som liten och är ytterst självbiografisk, men förståss från mitt håll så den kanske inte alltid är så allt kanske inte ska tas för helt och hållet sanning. Tidvis sorlig tidvis rolig, mn vad är inte det i livet

Man börjar läsa till vänster, man kan inte missa det, och sidorna har även nummrering. Sorry för den kassa kvaliten jag gorde den lite snabbt här hemma idag.

 

   

 

 

 

Rip Natascha
Det här är till minne av dig

 

 

 

 

I sommarens heta omfamning har jag läst mitt första litterära verk för i sommar, förhoppningsvis lär det bli fler innan sommaren löper mot sitt slut. Här ska jag försöka mig på en recension av den senaste boken jag läst, bokens namn är Vril - eller den kommande rasen skriven av Edwars George earle Bulwer-Lytton och nyutgiven av Vertigo som är ett ascoolt förlag.

Boken ifråga utspelar sig under 1800-talet och handlar om en man som genom slump upptäcker en ras under jorden vars samhällsuppbyggnad enligt författaren är mer utvecklad än vår. Boken kretsar runt en person som utforskar rasens historia, samhälle och allmänna filosofi. Det är bokens tema, utforskandet av den så länge undan skymda rasen och den märkliga vrilkraften som de använder.

Enligt vertigo så marknadsförs den som en skäckklassiker men förutom de allra sista sidorna då ( om du spoila din upplevelse av boken sluta läs nu) han inser att han inte bara är en gäst utan även fånge och rasen men hjälp av sin vril kraft kan med lätthet avsluta hans liv.
Det är då en skräckhistoria men det som gör mig verkligt mörkrädd är dåtidens syn på kvinnan  och kvinnan i det här perfekta samhället och trots författarens välmening.  Så med det i bakfickan låt mig berätta hur kvinnan detta idial samhälle beskrivs.
Kvinnan (eller Gy-ei som är benämningen) är fysiskt starkare än männen mer kunniga när de använder vril kraften och de får välja sin egen man, som på 18hundra talet verkar vara en revolutionerande tanke. Nu måste jag nog ta ett utdrag från boken så ni närmare kan förstå vad jag menar:

 

• Varje An (mannen) har sina egna tidsfördriv, sina egna vanor, sina egna nöjen, och vilka dessa än må vara kräver han ett löfte om att utöva dem helhjärtat och fullt ut. Detta lovar kvinnan villigt för att få den hon åtrår; och eftersom ett karaktärsdrag hos detta säregna folk är en outtalad dyrkan av sanningen, så att inte ens den mest lättsinniga Gy brytar mot detta löfte som hon en gång avgivit, är en Gy-ei den mest älskvärda förbindliga och undergivna hustor jag sett ens i det lyckligaste hushåll ovan jord göra. Vril-ya har en aforism som lyder "när en Gy älskar är lydnaden hennes njutning."

Hurra.
Finns otaliga sådana här exempel som man kan finna i boken, men det var den här jag skrattade högst till.Men det är klart, man ska bara damma av sina 1800-tals glasögon och försöka se världen ur dessa. Men en eloge till översättningen som även om den är en nyöversättning känns gammalmodig och tar en tillbaka till en tid utan mobiltelefoner och andra nymodigheter av våran tid
Jag som gammal Jules Verne fantast var glad över att få ta del av den här litteraturen och rekomenderar den varmt till likasinnade

 

Ångestveckan börjar ta slut. Med trasig hand och snurrigt huvud sitter jag  den här veckan och ägnar mig åt massiv eskapism i form av Grimm, serien som enligt Wikipedia sidan tillhör kategorin övernaturlig deckare (på engelska "Occult detective fiction"), som ja är en vedertagen genrer.
Jag är inne på andra säsongen och den börjar göra mig lite besviken, den lider lite av det Buffy led av, men misslyckas där Buffy lyckades.
Första säsongen var fristående avsnitt, men i andra säsongen försöker de fördjupa karatärena men faller platt. Vi har minnesförlust, galenskap, intrigmakerskor, drama drama och lite mer drama det känns som en soppa Sunset Beach hade kunnat kokat ihop. Det ända som saknas är att skurkarna pratar högt för sig själva. Synd att i försöker att lyfta serien och fördjupa karaktärerna lyckas lämlästa serien med otaliga cliffhangers. Jag avskyr cliffhangers och andra säsongen fullkomligt kryllar av dem.
Men jag tänker se tredje säsongen innan jag avskriver den helt. Men jag saknar de fristående avsnitten och känner inte att en serie som den här behöver besmittas med till exempel svartsjukedrama och andra kärlekskrusiduller.
Åh just ja, serien handlar om polisen Nick som genom sitt släktskap med Bröderna Grimm besitter förmågan att de något som inte alla kan se, nämligen olika väsen som går bland oss maskerade som vanliga människor. Grimms är monster som monster berättar för sina barn om för att skämma upp dem. Men Nick är en snäll polis och bryr sig bara om rättvisan.
Om min ångest fortsätter kommer jag nog att titta klart på den, sen även kolla upp Once Upon a Time som jag har hört även ska ha ett sagotema, vars tema dock låter väldigt mycket som temat i serietidningen Fabels.
Jag hoppas min hand kommer må bättre igen snart, har precis införskaffat garn för att nålbinda en ny tröja, åt mig själv den här gången.

Har precis börjat läsa en bok av John Ajvide Lindqvist, han är ju tämligen känd och behöver knappast någon introduktion. Han är trollkarlen och ståupparen som började skriva svensk skäck. Tänkte lite kort sammanfatta några av hans böcker, inte gå in på vad de handlar om så mycket, man bör alltid upptäcka en bok själv känner jag. Själv läser jag aldrig recensioner eller ens bakside text på böcker jag bestämmer mig för att läsa, jag lyssnar istället blint på rekommendationer, om någon säger att en bok skulle passa mig tror jag på deras omdöme. 

 

Detta var hans genomslagsbok och den blev omåttligt populär, varför vet jag inte för enligt min mening är det hans sämsta bok. Boken utspelar sig i en Stockholms förort på 1980-talet och bokens huvudperson är den mobbade killen Oskar så får en ny vän i den nyinflyttade vampyren Eli. Det gjordes även en film baserad på boken.

 

 

Den här boken var den första jag läste och jag älskade den. Bokens huvudsakliga frågeställning är vad skulle hända om en zombie invation skulle interäffa i det byrokratiska Sverige. Fantaskisk roligt samdigt som skräcken sakta kryper sig på en, mer som en obehaglig känsla än renodlad skräck. Något som jag tycker karatiserar mycket av hans författarskap

 

 

Det finns få genren som passar sig så bra i novellform, det är sf-noveller och skräck noveller. Några av novellerna kommer jag fortfarande att tänka på då och då, vilket jag skulle säga är ett bra betyg. Här finns även novellen Sluthanteringen som är en fortsättning på boken Hanteringen av odöda.

 

 

Det är denna bok är den jag precis börjat på! Den utspelar sig i skärgården på en fiktiv ö. Boken handlar om fadern Anders vars dotter är försvann spårlöst en vintermorgon vid en fyr. Längre har jag inte kommit i boken ännu, men jag ska sätta igång att läsa igen efter jag skrivit klart detta inlägg.

 

 

Denna bok handlar mycket om vänskap. Två tjejer, som delar ett utanförskap från samhället, finner varandra och ett speciellt band mellan dem utvecklas. Kommer ihåg att jag lånade den av min vän Erik som propsade på mig den och jag läste den från början till slut på en natt. Sådana nätter är fina, när man ligger nerbäddad i en skön varm säng och kan verkligen inte kan lämna ifrån sig boken.


Han har även givit ut en femte bok; Himmelstrand nu för några månader sedan, väntar nog tills att pocket versionen kommer ut innan jag ger mig in i den.

Ett hedersomnämnande till en till av de svenska författarna som skriver skäck i Sverige är Anders Fager som med sin novell samling Svenska kulter som gavs ut 2009 och blandade svenska miljöer medans han våldsamt flörtade med H.P Lovecrafts förunderliga värld.

 

Song of my soul, my voice is dead,

Die thou, unsung, as tears unshed

Shall dry and die in

Lost Carcosa.

 

Jag upptäkte en liten fin sak igår, något bortglömt och nu åter funnet. Pottermore. Jag tror att det var bra att jag hittade sidan såhär några år efter den kommit ut för det verkar ha varit lite torftigt innan, nu känns sidan smäckfull med historier, berättelser och samlarobjekt. Man klickar sig igenom hennes böcker om Harry Potter genom att titta på olika ögonblicks tekningar från böckerna, supermysigt om man känner att man saknar Hogwarts men inte känner att man behöver läsa alla sju böcker igen. 

Men det absolut roligaste var ju att bli tilldelad sin trollstav - Järnek med en enhörnings kärna - och sist men inte minst, bli tilldelad ett av de fyra husen. Jag har ju gjort en ziljion tester på internet för att se vilket hus jag tillhör, men här fick man verkligen känslan av att J.K. Rowling själv satte sorterings hatten på ens huvud. Jag blev en Slytherin och jag är verkligen inte alls missnöjd med det, börjar faktiskt redan känna mig lite patriotisk.

 

 

 

Läser nu Ull av Hugh Howey, en dystopisk historia som utspelar sig i en enorm silo under mark där människor har levt i hundratals år, längst upp finns det skärmar som visar den ogästvänliga utsidan. En förgiftad värld som människor inte kan vistas i längre. Rättssystemet har för att hålla de där kamerorna rena genom att skicka upp rengörare för att pusta bort smuts på sensorerna. Man skickar helt enkelt ut en som begått något brott till dessa rengöringar.

 

Det är en renodlad spänningsroman och ibland känner jag nästan att det blir lite skrattretande, vissa karaktärer är ibland lite för stora klichéer av sig själv, Bernad som vill bli borgmästare i silon är nästan rolig i sin roll som den onde maktgalna It-chefen och dialogerna ibland är lite väl styltade. Trots det kan jag inte sluta vända sida för jag vill så gärna läsa vidare, förstå hur systemet fungerar och jag vill veta vad som finns över kullarna.

 

Författaren har redan sålt filmrättigheterna, så jag ser med godans lust se fram emot denna film!

Men det är ju verkligen inte slut för mig än, har ju två böcker kvar i serien som jag har många lufyllda lastimmar framför mig fortfarande!

 

Jag sitter här och funderar på om jag ska ta mig an Skivvärlden av Terry Prachett igen, bokserien med de fega trollkarlarna, de bitska häxorna och förvirrade stadsvakterna av Ankh-Morpork.. men frågan är viken ordning  man ska läsa dem i, till skillnad ifrån några år sedan finns det på internet mycket hjälp att finna nuförtiden. Tillexempel den här tabellen över vilken ordning man bör läsa dem sorterat efter tema (vilken lättnad!) eller ska jag helt enkelt ge mig på den här kronologiska ordningen som jag lånat frå wikepedia sidan:

 

1. The Colour of Magic 1983 Rincewind
2. The Light Fantastic 1986 Rincewind
3. Equal Rites 1987 The Witches
4. Mort 1987 Death
5. Sourcery 1988 Rincewind, The Wizards
6. Wyrd Sisters 1988 The Witches
7. Pyramids 1989 Discworld Cultures
8. Guards! Guards! 1989 The City Watch
9. Eric 1990 Rincewind
10. Moving Pictures 1990 Miscellaneous (Holy Wood), The Wizards
11. Reaper Man 1991 Death, The Wizards
12. Witches Abroad 1991 The Witches
13. Small Gods 1992 Discworld Cultures (Omnia), The History Monks
14. Lords and Ladies 1992 The Witches, The Wizards
15. Men at Arms 1993 The City Watch
16. Soul Music 1994 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
17. Interesting Times 1994 Rincewind, The Wizards
18. Maskerade 1995 The Witches
19. Feet of Clay 1996 The City Watch
20. Hogfather 1996 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
21. Jingo 1997 The City Watch
22. The Last Continent 1998 Rincewind, The Wizards
23. Carpe Jugulum 1998 The Witches
24. The Fifth Elephant 1999 The City Watch
25. The Truth 2000 Ankh-Morpork, The City Watch, The Ankh-Morpork Times
26. Thief of Time 2001 Death, Susan Sto Helit, The History Monks
27. The Last Hero 2001 Rincewind, The Wizards, The City Watch
28. The Amazing Maurice and his Educated Rodents 2001 Miscellaneous
29. Night Watch 2002 The City Watch, The History Monks
30. The Wee Free Men 2003 Tiffany Aching
31. Monstrous Regiment 2003 The City Watch, The Ankh-Morpork
32. A Hat Full of Sky 2004 Tiffany Aching, The Witches
33. Going Postal 2004 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
34. Thud! 2005 The City Watch
35. Wintersmith 2006 Tiffany Aching, The Witches
36. Making Money 2007 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
37. Unseen Academicals 2009 The Wizards, Rincewind, Miscellaneous
38. I Shall Wear Midnight 2010 Tiffany Aching, The Witches
39. Snuff 2011 The City Watch (Sam Vimes)
40. Raising Steam 2013 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork, The City Watch

 

Jag kommer ihåg för några år sedan, då vad sådant här nästans svårt, man fick sitta och göra sina tabeller helt själv så gott man kunde. Jag kommer även ihåg att jag tröttnade på att försöka komma på i vilken ordning som jag skulle läsa dem och tröttnade därmed på att läsa dem. Denna process har jag gott igenom om och om igen så nu har jag ju förstos läst en del, men inte alla som till exempel den  här personen gjorde. Peuw vilket jobb! Planen var uppenbarligen att se vilken bok man bör börja med, valet är enkelt för mig; jag skulle säga att romanerna om Döden är bäst att börja med. Döden är bäst. 

 

Måste även nämna de förvånande fina filmerna som Storbritannien har börjar göra (jag säger börjar för att jag så desperat gärna vill att de ska fortsätta), senast jag kollade låg de ven uppe på Netflix här i Sverige med, i a falll de två första. 

Terry Pratchett's The Colour of Magic, Terry Pratchett's Hogfather, Terry Pratchett's Going Postal är namnet på de som hitintills kommit ut. Som man bör se, för de är helt underbara.

 

Numera är Hogfather din nya julfilm, kanske inte men den är iallafall min

 

Det finns förstoss massvis med rykten om andra produktioner till exempel skulle det komma en fjärde film från samma skapare av de omnämnda filmerna, den skulle hetat Terry Pratchett's Unseen Academicals men det är väldans osäkert om den kommer få se dagens ljus. Det andra projektet är tv-serien The Watch som enligt rykten ska börja spelas in 2015, den här är jag däremot mer säker på att den blir gjord. Håller den samma höga kvalitet om filmerna som de senaste åren har kommit ut så lär det bli en fröjd att se! 

Nu är det kanske en gammal nyhet att Stiftelsen av Isaac Asimov ska kanske bli serie ala Game of Trones eller True Blood, HBO har nämligen köpt rättigheterna till böckerna och min vän är rädd, han är rädd att de ska göra snusk av Stiftelsen jag hoppas jag citerar honom rätt nu när jag skriver "Om de kan göra monster sexiga så kan de göra robot sex" något sådant var iallafall hans oro. 

Då började jag tänka på böckerna och hur min sinnebild av Isaac Asimov såg ut, i min hjärna ser han ut om en av de tråkigaste farbröderna man kan tänka sig, i min mening var det väldigt torrt språk i böckerna när jag läste dem för en herrans år sedan, så jag googlade lite bilder på denna farbrodern:

 

Serien börjar med att Odd är en grill kock på den lokala grillen men han kan även se spöken, ibland behöver de hjälp med något ibland har de bara inte gått vidare, i vilket fall som helst så har Odd accepterat sitt öde och gör inte ett större väsen av det. Han är förlåvad med sitt livs kärlek Stormy Llewellyn och planerar sitt bröllop. Planerar även att jobba som däckförsäljare. Folk behöver alltid däck.

 

På svenska har det hitintills kommit ut fyra böcker men Dean Koontz planerar sju, han har redan sagt att han vet precis hur de ska sluta, så vi får väl se - Odd Thomas, Alltid Odd, Broder Odd, Tid för Odd heter de som kommit ut på svenska än så länge..

 

 

Giter man inte läsa har det precis kommit ut en film om baserar sig på första boken: Odd Thomas, jag upptäkte den idag så jag tänkte bulla upp med lite chips och dipp ikväll och mysa ner mig för att se på den här filmen. Jag tror även att jag ska passa på att titta på en liten webb baserad serie som heter Odd Passenger, fyra små episoder och den ska utspela sig mellan Broder Odd och Tid för Odd. Trots att jag inte läst klart Broder Odd än.. spoilar säkert inte så mycket för mig själv. Hoppas jag. 

 

Det här även kommit ut grafiska noveller med historier om Odd men vad jag kan se verkar de inte vara så väldans bra tecknade så jag tror jag skippar dem, så frälst är jag inte av böckerna att jag måste sluka allt känner jag. 

Jag nålbinder mitt största projekt någonsin. En klänning i brunt tunt ullgarn och enligt mina beräkningar så kommer det ta 200 timmar och jag spenderar denna tid med att lyssnar på alla ljudböcker i serien Sagan om is och eld skriven av George R.R. Martin För dem som inte vet är det böckerna som den otroligt populära serien Game of Thrones är baserad på.
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.

Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.

Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.

 

Det är ett fängslande mörkt namn till ett litet peka och klicka spel som jag spelat nu i mellandagarna. Historien som berättas är lika mörk som som titlen till spelet.

Man spelar 5 olika karaktärer som torteras kontinuerligt i hundratals år av en stor superdator vad namn AM som tagit över världen. AM verkar dock har tröttnat eller något liknande och hittat på ett nytt spel åt de fem, ett spel där han lovar att de ska kunna besegra honom om de löser hans lilla pussel.

Grafiken är från 1995, så det är inte allas kopp av te men det är en liten pärla för alla som älskar peka och klicka spel.

 

 

Spelet bygger på en novell skriven av Harlan Ellison som jag inte läst (än) eftersom det verkar som att den inte finns att få tag på här i Sverige. Kanske ska man damsuga bilioteken någon dag. Synd att jag är så rädd att låna på bibliotek, men det brukar alltid bli så dyrt för mig.

Tack och lov hittade jag en trevlig liten uppläsning av författaren Harlan Ellison själv på youtube som jag kan lyssna igenom någon trevlig dag.