Kryp
En annan gång i tiden
Boktips
En gång i tiden
Nålbunden sjal
Om jag misslyckas med något har jag en tendens att ge upp.
I flera år har jag grunnat på att göra en sjal men varje gång jag har börjat har jag antigen gjort fel, tänkt fel och lagt ner arbetet. För att sedan låta det bero ett år, glömt alla misstag jag gjorde förra gången bara för att ta upp arbetet igen. Och göra samma misstag. Igen.
Nu är den äntligen klar. Tänkte skriva lite om denna gångens process, för denna gång har jag gjort lika många fel som de andra men istället för att bli förbannad och lägga ner projektet. Så nu har jag dokumenterat hela processen - för framtiden. Slitit mitt hår men gjort om och om och sen gjort rätt.
Så de misstag jag gjort förut har varit att antigen använda för tunt garn (tvåtrådigt ullgarn) eller tänka fel i hur jag ska öka eller minska för att få den trekantiga formen.
Tidigare har jag börjat från den från den bredaste sidan för att sedan minska, då har jag fått en jämn men dock inte så vacker kant. Eftersom jag gjorde fel så gjorde jag den även inte tillräckligt bred. Det går dock inte att ändra storlek när man väl är klar.
Denna gången började jag längs ner och ökade stadigt. Här ser ni mina tre försök.
I början var jag alldeles för feg i i öka och ökade bara med två maskor åt gången. (exempel längst till väster)
Det gick ju inte så bra.
Då ökade jag till fyra. Fortfarande feg och hade en tanke om att det skulle bli för hackigt. Kändes bra i början men efter någon timme insåg jag att detta inte häller var tillräckligt för att få en vacker mer trekantig form. (mitten)
Den sista blev jag faktiskt nöjd med. Då har jag i slutet av varje varv ökat 6 maskor. Perfekt. (längst till höger)
Okej nu ska jag försöka beskriva hur jag gjorde varje gång jag vände. Det är egentligen ganska enkelt men har haft svårigheter i hur jag ska beskriva det i textform.
Varje gång jag vände så den första maska på varje varv band jag bara garnet i den första maskan och manska som jag har runt tummen, alltså inte den maskan bakom som jag brukar göra. Är detta försåtligt? Hoppas det. Men efter den första maskan är klar så gjorde jag som vanligt, fångade upp en fram, en runt tummen och en den förregende maskan. Hoppas det kan appliceras på de flesta stygnen.
Nu så, Ja jag störde mig på hacken så jag valde att gör något åt dem! Runt hela sjalen så fäste jag en till rad utanpå och fäste den bara i de yttersta kanterna, detta skapade en liten vacker spets i kanterna vilket jag gillade väldigt mycket.
Projektet tog en vecka, en blödande tumme och tre säsonger av Walking Dead. Jag använde vinrött entrådigt garn vid namn Lettlopi, fint något melerat garn, och ca fem 50g nystan.
Hoppas att det här hjälpte någon att inte göra samma misstag som mig och ge aldrig upp!
Skevt
Så i söndags var jag och mina nära ute i Skäralid för en promenad i gyttjan, då passade jag på att damma av min gamla kamera (nej verkligen, jag båste på den och en puff av damm flög av).
Jag hade bara en filmkassett kvar som legat och marinerat i sig själv sedan jag köpte den, alltså år. Så jag var ganska så spänd på resultatet då jag inte hade någon aning om hur min utgångna film skulle reagera på att bli framkallad. Resultatet var som väntat.. det tog mer än en halvtimme att framkalla fotot och slutresultatet blev minst sagt intressant av den första bilden:
Sakta men säkert så med varje bild blev resultatet bättre och nu har jag bara ett kort kvar i kameran. Men detta lämnade mersmak och jag började googla runt efter mer film. Men det är krångligt att få tag på och dyrt. 200+ kr för 8 bilder. Nja tänkte jag och snöade därför in i andra... banor...
Så jag har haft en ovanligt hård vecka. Skitvecka rent ut sagt. Så. Nu har jag lite pengar över och jag unnar mig saker! Ja jag köpte en ny kamera vars film man faktiskt kan få tag på ner i stan. Inte minst till billigare pris. Det jag köpte var en Instax mini 8 och jag är redan förälskad. 899:- på Clas Ohlson och filmen kostar runt 200:- för 20 bilder. Mycket bättre deal.
De första bilderna tog jag på min syster, bror och mor. Och lilla jag förstås. Köpte lite gul plast med och tejpade fast framför linsen med för jag gillar de lite varma tonerna i bilder, blir så kallt blått och blixtigt annars. Detta gör även att min bror nu tycker att jag är en ärke hipster.
Försökte förklara begreppet lomography för honom. Han tog min telefon och skrev i Googles sökfönster "i dont care". Tror han försökte ge mig en hint där men ha var säkert bara hungrig och jag skickar en länk åt honom sen så han på riktigt kan fördjupa sig. Då blir han nog glad.
Så ja, har två beroenden. Garn och kameror. Det är mina svagheter. Just nu älskar jag min kamera. Detta kommer bli dyrt inser jag. Jag kommer nog hitta en plats snart där jag kan få upp mina alster.
Jag har haft en bra fredagen den 13de.
Bedrövad
Sommaren är inne på sin sista vals och alla runt omkring mig börjar känna sig låga, själv flyr jag upp till Stockolm en vecka för att lägga mina armar om min kärlek.
Men annars usch och fy för denna vecka. Vaknar upp varje dag och önskar bara att jag kunde sluta mina ögon för evigt, försöker glömma bort världen en stund och sen börjar jag tänka på alla misstag jag gjort sen jag var ungefär sju år. Blunda, minns du inte den där pinsamma stunden i klassrummet när du var 9 år gammal. Kommer du inte ihåg hur alla blickar brände in i dig? Är du egentligen inte ganska olycklig?
Så jag skulle städa igår. Istället spenderade jag hela dagen på att virka detta lilla gosedjur år min flickvän som även hon är lite låg. Hon vill ha en fågel, detta är det bästa jag kan åstadkomma. Tog ut den på äventyr idag medan jag och min vän gick och tittade på träd som inte riktigt passar in.
Nu ska jag packa inför resan. Ska även förtära glass i mängder.
Från svunna tider
Så, jag har gjort så mycket den senaste månaden att jag inte haft varken tid eller inspiration till att skriva något alls här.. Men idag så! För några veckor sedan bad en vän mig att göra en fin liten snodd som han kunde ha till sin klädnad, så jag tar fram min solgulnade gaffel och börjar.. när jag väl börjar med något har jag.. en viss tendens att inte sluta. Så vad är det jag gör? Låt mig förtälja!
Hantverket som jag spenderar min tid på att göra heter på svenska gaffelpåtning eller att slynga. Det är ett gammalt hantverk, inte sätt källor på hur gammalt men hörsägen säger att man hittat fynd av gafflar sedan medeltiden.
I princip går det ut på att med en liten gaffelliknade mackapär ska en liten men ack så hållbar snodd. Snodden kan sen användas till att snöra dina kläder, skor, väskor eller helt enkelt använda som dekoration. Låter inte så spännande kanske och hantverket tar dödligt lång tid men det är trevligt terapeutisk och man kan ha med sig den lilla gafflen nästan överallt! Det kräver näst intill ingen tankeverksamhet (tja det beror väl på hur avancerad man vill vara) så man behöver inte släppa det man gör utan kan bara låta händerna arbeta medans man lyssnar till sin podcast socialiserar eller tittar på den där filmen som kräver ens uppmärksamhet.
De snoddar jag gör för tillfället är väldigt simpla, men det finns massvis tekniker med olika mönster, färger och att binda in pärlor i sitt arbete. Är man intresserad av det är det bara att söka på det engelska ordet "Lucet" då hittar man massa beskrivningar på alternativa sätt att göra sina snoddar på, en liten youtube serie för att implementera pärlor länkar jag här.
Jag har lite problem att komma på vad jag nu ska göra med alla dessa snoddar.. Lite inspiration har jag fått från sidor och det är att göra lite dekorativa knutar och armband. Varför sluta hantverka bara för att snodden är klar? Lite makramé har väl ingen dött av!
Min gaffel har jag hittat på medeltidsveckan för några år sedan för en tjuga men det finns många tjusiga därute! Men ibland måste man vara beredd på att betala några hundra för de som är väldigt vackra och dekorativa. Jag vill ha en. Ge mig en.
Mellanrum
Ett möte en främmande person i ett väntrum
Jag är för tidig till en fika
Lyfter blicken i rätt ögonblick
Och allt faller på plats
Vände vinden
Aniara är en diktsvit bestående av 103 sånger skriven av Harry Martinson och handlingen följder såsom att jorden är död, kärnvapenkrig och miljöförstöring har ätitupp planeten och för att fly från den förkolnade bit som återstår. För att fly så skickas gigantiska skepp ut, utformade som någons slags noas ark, för att bosätta sig på de närliggande planeterna. Ett av dem, där denna historia utspelar sig, slås ut kurs och driver ut. I världs rymden utan hopp om att bli räddade. Bara utsikten att driva längre oh längre ut och leva där tills resurserna på skeppet tar slut.
Upplyftande eller hur!
För några år sedan var jag på Stockholms Stadsteater och tittade på deras 50-jubileum 2010 så presenterade dem en musikal version av verket med väldigt tystlåten vemodig musik av Kleerup. Ni skulle varit där, det var mäktigt, men bäddar in en liten smula från en bit av repetitionerna
Så min vän var hos mig i helgen, jag råkade ha färg, små små dukar, han råkade ha en bok(altså det är ju aniara om ni inte listat ut det), gnistor slog och inspirationen flödade och det här hände!
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
Och allt som ligger fjärran blir vårt hem,
ja, bortom alla gränser finns vårt stöd
åt Doris dal förtror jag all min nöd
och att i ständig längtan vistas där
blir hälsan själv, blir levnadskonsten här.
vårt stora stolta underverk till båt,
och bara vid begravningstalen slår
det oss med ens att denna värld är vår,
och många svarta tankar flaxa då
omkring i valven i det slutna rum
som fyllt av ekon från sitt eget liv
drar framåt i en rymd ofattligt stum.
Då skyndar vi till miman för att få
dess tröst att se men inte till att nå.
Då myllra tusenden i ändlös flock
i alla gångar in mot mimahallen.
Då minns vi kanske plötsligt i en blink
att skeppets längd är sexton tusen fot,
dess bredd tre tusen och att människomängden
som myllrar i dess valv är åtta tusen själar,
att allt blev byggt för stor emigration,
att detta skepp är bara ett av tusen
som alla lika stora, lika byggda
gå trygga i trafik till Mars och Venus,
att bara vi har slungats ur vår kurs
tills vi en dag av förste astroloben
fick veta att vi inte längre låg
i det interna fältet, men att allt
som kunde göras skulle göras för
att livet i externa fältet blev
en pionjärfärd och en trevare,
den längsta hittills ut mot nästa fält.
att ingen återvändo mera fanns
och att externa fältets lagar var
av annat slag än de som klart bestämmer
interna rymdens trygga färdrutin
kom först paniken, sedan apatien
som mellan stormar av förtvivlan lade
sin kalla stiltjevärld av känslodöd,
tills miman som en tröstare i nöden
och fylld av prover ifrån andra världars liv
till allas tröst slog upp visionens skrin.
Dålig fantasi
Ibland när jag går på vikingaengagemang så funderar jag på den otroligt dåliga fantasi alla som bär vikingaklänningar har. Det förvånar mig med personer jag annars aktar högt och blir inspirerad av lyckas med sin trångsynthet lämna mig med en fadd smak i munnen. Det finns så mycket mer man hade kunnat göra med sin klänning, bara små variationer hade gjort skillnad. Ja, jag blir mäkta provocerad av de svenska vikningatjejerna är jag rädd, jag menar alla klänningar ser ut som om de skulle komma från samma förlaga.
Titta bara på den här pdfen som man får upp om man söker på "viking dress pdf", massor av variationer på några vikingatida finska dräkter. Jag vet inte hur historiskt korrekta dem är men med det här exemplet vill jag visa att man kan variera.
Jag tycker helt enkelt att den nutida vikingatida dräkten som syns på marknader är cementerad och det finns många andra rön som verkligen inte stödjer denna, till exempel här.
Är det verkligen bara jag som får känslan av att någon var kreativ för 1000 år sedan sen har alla kopierat den här individen? Eller att forskarnas strävan av att finna en generisk vikingaklänning har gjort att alla i vikingatida kretsar har drabbats av akut idé torka.
Mångtimmas projekt
Nålbinda natten iväg
Kråkona festar och drakarna dansar
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.
Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.
Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.
Systra min
Toffla
Stickade drömmar
Man får lite enargi av familj. Samt pyssliga lördagskvällar.
Ensamma äventyr
Just nu håller jag på att kriga mig igenom House of hell, det går inte så bra, jag dör av skäck varje gång.
Fragment från Vendel
Klicka bara på krigarna så kommer ni förhoppningsvis till pdf dokumentet!
Det gångna, det varande och det kommande
- här är en jättebra nybörjarsida med massvis utav bra och enkla mönster samt en stor länksamling. Sidan behandlar inte bara brickband utan nålbindning och växtfärgning samt mycket, mycket mer.
- det här är en väldigt lätt manövrerad sida med många snygga mönster, de är även på tyska så här kan google translate vara din vän. Dett är nog min favorit bland de tre.
- har ni vekligen slut på ideer? ja då har vi den här sidan med sina hundratals mönster vara till hjälp. Kruxet är att det är kanske är tio stycken som faktiskt är väldigt fina och genomtänkta. Men om man verkligen vill spendera några dagar i frustration med att väva nakna brudar så finns det även mönster för detta på den här sidan!