obel

I mitt förra inlägg blev jag sjukt peppad att skriva om kanske den bästa spelserie som gjorts nämligen *trumvirvel* Final Fantasy! Jag vet att det är gammal skåpmat men det är trots allt spel som format mig och mitt liv. Jag har ingen aning om inte hur många timmar jag lagt ner på de spelen och kanske det andra spelet som vinner den tävlingen är World of Warcraft. Jag var då barn av min tid och spelade nummer sju, åtta och nio.

 

Åh jag kommer ihåg första gången jag spelade sjuan, 3-grafiken var så underbart ny och spännande, tittar jag tillbaka på det nu var det ju kantigt och inte särskilt vackert, skaparna hade inte ens försökt ge dem fingrar. Trots det var Final Fantasy ett av de mest rörande och vackra spel jag någonsin spelat. När Aeris dör grät jag.

 

 

Sen kom åttan, med ännu finare grafik men då hade alla hoppat på den här trenden "3-D", jag blev inte särskilt imponerad av spelet, kanske för att efter sjuans genomslag i mitt liv hade jag byggt upp otroliga förväntningar på nästa spel. Jag tror inte ens att jag spelade klart till slutet.

 

Nian däremot, efter åttans magplask så var detta spel som en frisk vårvind, den lite "bulliga" designen som sjuan hade återinfördes i detta steampunkiga spel. Nian är tillsammans med sjuan de spel jag spelat igenom flest gånger... 2 gånger.. men jag spelar aldrig igenom spel så det är ganska mycket för mig.

 

År jag har även en favorit karaktär från alla spelen, och en karaktär jag inte gillar alls. Tifa står ju inte alls högt upp på min lista, hennes roll i spelet var bara lite, menlös. Men min absoluta favorit karaktär är, den lilla svart magikern från nian. Sötare svart magiker får man leta efter, inte för att det är så svårt då det finns en hel by med dem. Det var faktiskt ett tag jag ville ha en tatuering föreställandes honom. Men när jag var åtta ville jag har en tår under mitt öga så vissa saker är det bra att man växer ur.