obel

Det finns två alternativa inledningar till detta inlägg

1. Wow klockan är fyra, det måste vara torsdag
2. Varje natt, samma rutin, klockan är fyra

Tror jag går med det sistnämnda

Bakgrund, så jag har sömnproblem, för att jag ens ska kunna somna någon gudsförgäten tid krävs det en sömntablett och några lugnande och ljud. Jag klarar aldrig av att somna i tystnad. Det räcker med att en person andas i samma rum som mig, eller snarkar. Eller lever.
Men eftersom jag nu är singel i min tvåa är min go to Huset Ushers undergång Av Edgar Allan Poe. Jag lovar jag har satt på den ljudboken minst 10 gånger nu och inte kommit längre än till att han beskriver sin väns yttre, ingående. Där somnar jag alltid. Hans vän måste se extremt tråkig ut.
Sedan slår klockan 4. Mitt inre klockverk slår på och jag vaknar igen. Varje natt. Gör mig själv en kopp te av märket Bedtime som jag har köpt just för detta ändamål och sätter på Fever Ray.

Ypperlig musik för sömn. Var på en fest en gång där de slog på Fever Ray, den musiken är så kopplat till min sömncykel att jag var nära att somna right then and there.

När vi väl är inne så det kan jag ju säga några rader om Fever Ray, upptäkte dem på en Arvika festival för en herrans år sedan, skitcool ljushow och awsome scenframträdande. Det är Karin Dreijer soloprojekt, ett av syskonen från The knife, och det är i princip the kinfe. Fast man har skalat bort dansbeatsen och lämnats kvar med en mycket mörkare och mer mystisk underton som förstärks av hennes djupa röst. Det är något magiskt äver det samtidigt som det abolut hör hemma i den elektroniska musikens värld. Lyssnar upplevelse om du inte hört än.

Iallfall, sidospår. Jag undrar vad som kan hänt mig som gör att jag vaknar varje natt vid fyra.

Teorier:
Tarumatisk händelse vid fyratiden
Jag har blivit förbannad av en ond häxa/voodoo prästinna
Jag är hämsökt

Fler teorier?

Dagen efter nyår så väntade jag på tåget och vad är bästa filmen för det? Jo den filmen jag missade förra året nämligen Suicide Squad. Värsta skräpet, se den inte. Såg den även med en vän som skulle till att påpeka varenda småsak han avskydde i den vilket gjorde att jag inte ens kunde låtsas att jag kunde uppskatta något av den. Storyn var rörig, kändes som att de försökte klämma in så många historier som de bara kunde i en enda film. Om jag skulle berätta allt som var fel så skulle jag spoila för mycket, kort och gott resultatet var att den blev för obalanserad.

(Läs serien stället. Serien är väldigt bra!)

Kommer ihåg hur jag verkligen såg fram emot filmen under året. Tesertrailerna med deras musik var verkligen jätte bra. Den här låten gav mig rysningar:

Besvikelsen är total. Jag hoppades verkligen att denna filmen skulle ge DC universumet lite upprättelse, serierna är inte så dåliga men filmerna, om man jämför med Marvel, är skit. Vet ni vad som skulle räddat filmen? King Shark.

Varför är King Shark min favoritkaraktär? Han som alla de andra karaktärerna är inte direkt ond, han är helt enkelt en väldigt stor hungrig haj, som går på gatorna och äter saker. Thats it. Men ta inte mitt ord för det finns andra mycket bättre skribenter än mig som sammanfattat vad all kärlek till denna karaktär handlar om.

Men ja, tack och lov gjorde han ett gäst framträdande i serien Flash. En serie som jag faktiskt kan rekommendera! Wow, DC misslyckades faktiskt inte, en gång. Och med en så tråkig karaktär med Flash, jag är faktiskt på riktigt förvånad. Jag skyller all deras lycka på att de faktiskt vågar ha med stora monster som King Shark och Grodd (stor telepatisk gorilla). 

Flash är då en spinoff på den inte alls jättebra serien Arrow som jag bara orkat se en halv säsong av, så hoppa över den och se bara det som är bra.