obel

Det finns en regissör som jag verkligen tycker bör uppmärksammas och det är Terry Gilliam, personen som nog är mäst känd för sina animationer till Monty Python men har efter det börjat göra filmer, tänkte sammanställa en liten lista på vilka av hans filmer jag tycker är bäst.

 

 

Tidland
Denna film är nog min absoluta favorit, jag har sätt den flera gånger nu eftersom jag känt mig manad att rekommendera den till folk jag tycker om. Vissa personer jag sätt den med har velat stänga av mitt i, men de flesta har suttit som trollbundna till slutet.
Filmens huvudperson är en liten flicka som åker med sin morfinberoende pappa ut till hans mors hus ute på vischan, väl framme dör fadern och dottern får klara sig själv, hon skapar sig själv en fantasivärld för att hantera händelsen. Underbart vacker och grym film.

 

Brasil
Det smärtar mig att säga men jag kommer inte ihåg den här filmen så väldigt bra, men jag har ett ihärdigt minne av att den var verkligt häftig, därför hamnar den på andra plats i den här listan, har även för mig att den är olidligt lång och det kommer nog ta mig en stund innan jag ser den igen. Man måste verkligen vara på rätt humör. Men när jag ser den ser jag den gärna med en god vän och en stor kopp te.

The Zero Theorem
Såg jag för några veckor sedan när vi hade vår Terry Gillam kväll, jag skulle säga att det här är det bästa han gjort sen Brasil om man ser bortom Tidland då såklart.
Filmen utspelar sig i en fantasivärld där enstöringen datorgeniet Qohen Leth får uppdraget att lösa en ekvation; The Zero Theorem, detta gör han hemifrån och får hjälp på vägen av personer som högste chefen skickar honom. Jag kan verkligen inte göra denna film häller rättvisa genom att skriva om den, man måste se den för att förstå.

12 apornas arme
Det här skulle jag säga är den film som han gjort som är mest mainstream av dem jag listat, jag kan ibland tycka att den är lite för banal, det är såklart om man jämför med hans övriga filmer. Men jag tycker ändå den här filmen har sin lilla charm

Nästa år kommer bli ett bra år känner jag. Av många orsaker, en bra sak eller kanske jag ska säga tre, är de spel som ska komma ut 2015. Alla tre är så kallade kickstarter projekt, ni vet där man ber allmänheten om hjälp för att få göra ett spel eller liknande och drar ihop pengar för sin idé eller projekt på det sättet. 

 

Fösta spelet heter Sunless Sea och ser ut att bli någon slags pirat rougelike som utspelar sig under 1800-talet i ett alternativt London, om man vill känna lite på världen som de har skapat finns det ett gratis online text rollspel som heter Fallen London där man kan skapa en karaktär och utforska världen allt eftersom. Jag har spelat lite och det verkar supermysigt, bra story och grym stämning. Sunless Sea utspelar sig i samma värld som Fallen London och det har sagts vara en typ av spinoff till det spelet, det kommer bli en rent litet nöje att spela när jag får ta på det... jag har ju som sagt inte spelat det än, men betan ligger uppe på steam så det finns folk där ute som spelat det, så länkar jag helt enkelt en recension om spelet.

 

Skaparna bakom Scratches, ett av mina favoritspel, har gjort ett nytt spel! Det här spelet som ska komma ut nästa år, förhoppningsvis. De har redan släppt en teaser för spelet som går att ladda ner här. Men eftersom jag sitter på en dålig dator i skrivandets stund kan jag inte ladda ner den utan jag måste vänta några dagar innan jag kommer hem och kan testa spelet. Spelet ska som titlen skvallrar om utspela sig på ett mentalsjukhus och verkar riktigt rysligt. 

 

 

Det är en sådan där dålig dag då jag bara vill fly iväg från allt, verkar ha de mer frekvent nuförtiden, får känslan av att det inte kommer bli bättre än såhär.

Min allmänna sinnesstämning blir säkert inte bättre av att jag snöar in på hela Gamergate debatten som nu fluorerat i några månader på internet. Fan vad deprimerad man blir av att läsa alla unga vita killars sätt att se på tjejer som spelar. Påriktigt, och jag vet inte varför jag inte kan sluta läsa om det. Tack och lov så finns det folk som lättar lite på stämningen kring denna heta potatis  

Fler ljusglimtar är att jag hittade det här lilla bandet Blueneck när jag klickade runt. Fan vad fint.

 

"Vi spelar idag en potpurri av gammalt och nytt... skit"

 

 

Det här spelet har jag försökt ta mig igenom nu i några veckor, kommer nog inte klara det för jag tycker nästan att det är lite för tungt att spelas.

Spelet börjar med att huvudkaraktären, Susan Ashworth tar livet av sig. Vad som händer sedan är att hon hamnar i en surrealistisk värld där hon träffar en kvinna som kallar sig Gueen of Maggots som ger henne ett uppdrag i utbyte för att Susan ska kunna vila i frid.

Ensamhet och depression är ett genomgående tema i det här spelet vilket har gjort det väldigt tungt för mig att spela, samtidigt vill jag se vad som händer sen... så vi får väl se ifall jag någon dag lyckas fortsätta spela det. Det är iallafall ett av de bästa spelen jag spelat detta år.

Den här hösten har det blivit väldigt mycket anime tittande för mig, sensommaren var dock värst då jag tittade på kanske två om dagen, lugnande ner sig lite efter jag flyttat. De serier som lämnat mest intryck på mig är Kino's Journey och  en anime som jag börjat titta på vid namn Mushishi, båda visuellt vackra och i båda står resandet i fokus och möten med andra människor. 

I denna serien reser vår huvudkaraktär runt på en talande motorcykel och besöker fjärran länder, det som verkligen fick mig att fastna för den här serien var att huvudpersonen alltid åkte in i ett land med ett totalt objektivt synsätt. Hon la sig aldrig i några konflikter inte häller försökte hon lösa problemen som personerna hon mötte kunde tänkas ha. Utan hon besökte, betraktade och sedan åkte hon och hennes motorcykel därifrån. Serien har väldigt vackra miljöer och är välskriven.

 

 

Båda går att se på denna streaming sida på internet jag nyss hittat kissanime.com där man kan bokmärka och makera vilka man sätt och inte stätt, vilket var bekvämt för mig då jag tittade på två stycken varje dag.

 

Det finns tre filmer hitintills som jag viral peppat till, ni vet, de där reklamkampanjerna som får en viral spridning på internet tillexempel genierna bakom Cloverfield reklamkampanjen: här kan ni se vad That Guy With the Glasses tycktre om reklamkampanjen och sedan själva filmen. Ja låt oss säga såhär, gemfört med reklamkampanjen var inte filmen mycket att hurra för.

 

 

Den andra filmen är The Dark Knight som lanserade "Why So Serious?" kampanjen inför upptackten till filmen, med små ledtrådar och kluriga gåtor så lyckades den här reklamkampanjen trollbinda mig direkt, till skillnad från Cloverfild så gjorde inte filmen mig besviken till sist, underbart. 

 

Den tredje kampanjen var till Repo! The Genetic Opera som enbart bestod av musik klipp ifrån filmen, detta i sig räckte för att få mig till att bli helt till mig av förväntan, i månader innan den här filmen kom kunde jag redan sjunga med i tre utav låtarna. Filmen som är en rockopera utspelar sig i en framtid där operationer har blivit en industri och man säljer designer organ som folk köper på avbetalning men med grymma konsekvenser ifall man skulle missa en avbetalning. Filmen är visuellt tilltalande och castingen i den här filmen är fenomenal, Paris Hilton, Sarah Brightman och Anthony Stewart Head. Det här var en kultfilm månader innan den såg dagens ljus. 

 

På senare tid så har han fortsatt sitt kultande med att göra den allt för korta filmen The Devils Carnival som nu ska få två uppföljare, i skrivande stund så dök precis en teaser för film nummer två upp bara för några dagar sen. Första filmen handlade om helvetet, som i filmen är en carnival där tre personer hamnar och får följa några specifika regler. Ja, mycket musik och filmen har stjärnor som Emilie Autumn som jag har en barnslig förtjusning för. Man kan verkligen säga att jag ser fram emot nästa film i serien, har hört att det ryktas om två till åtminstone.  

Sitter här med en kaffe kopp i ena handen och små funderingar i huvudet, tänker på allt jag har tagit till mig de senaste veckorna genom de möten jag har gjort med de nya människorna jag träffat denna höst. Vad man ge och får tillbaka
På tal om sådana saker så tipsade en sådan nyfunnen vän mig om denna totalt galna serie, det är mycket mörk humor i den här serien och jag har verkligen svårt att se den som en barn serie, men med tanke på vad jag själv växte upp med när jag var en liten flicka (tänker på serier som till exempel Ren & Stimpy, wtf) så är det kanske inte så märkvärdigt egentligen.
Serien handlar förövrigt om Morty som är ett helt normalt barn, egentligen som har oturen att vara släkt med en alkoholiserad farfar som även råkar vara ett geni som reser i tid och rum. Gärna då med Morty som är lite delad i sin glädje över att få chansen att delta i farfaderns otroliga och ibland livsfarliga äventyr. Okej Morty verkar faktiskt inte alls glad över detta mer besvärad och absolut livrädd.
Serien är fylld med massa nördig humor och farfadern är helt hialös. Jag älskade den här serien men jag kan förstå varför man kan tycka den är lite svår, som min kära pojkvän råkar göra.
Jaha då mitt lilla tips för idag, tjipp!

Hösten är nära sitt slut snart, nästan alla löv är fallna och det rengar nästan varje dag nu, jag älskar hösten. Men med hösten tror jag en trötthet har lagt sig över mig, jag måste kämpa för att ta mig för saker, nu mer än någonsin, trots det lyckas jag ta mig ut och iväg, nu senast i helgen satt jag och var trött på en klubb, det var ju halloween och att spöka ut sig är en av de finaste sakerna jag är. Jag är glad över att jag klarade av det. Börjar komma närmare min indre clown. En clown med spiral på ena kinden.

Annars har det varit en turbulent höst, mycket dåligt som hänt, mycket dåligt jag gjort, både mot mig själv och andra, men jag överlevde och överlever.  Överlever varje dag numera, försöker hitta vägar som fungerar och lyssna till vad både jag, min kropp och min själ behöver samtidigt som jag försöker lyssna mer på mina närmaste. Det är en skör balansgång och jag kommer att falla mer än en gång, medveten om det så placerar jag så många kuddar jag bara kan under min lina så fallet inte kommer vara så förödande.

Behövde bara skriva av mig några höst tankar någonstans, en slags påminnelse eller ett öppet brev från den här hösten, från mig till framtids jag. Hej framtids jag, hoppas du mår bättre nästa gång du läser det här!

Jag tänkte ta itu med dem när jag har läst klart serien, men jag kan inte ta mig för att göra det. Då skulle ju den här sagan, historien bara ta slut.

Åh, jag har verkligen den värsta veckan på år och dar. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till är jag rädd. Men det känns som att jag nu stött på så många motgångar att jag helt enkelt vänder mig om och går.
Men internet klockan halv två på natten ger mig lite tröst.

 

Attack on Titan är en sällsam liten anime som jag fått rekommenderat till mig av min vän Smilla som via sina små skyddslingar får reda på vad som är nytt och modernt. Serien har för närvarande bara har en säsong på nacken, men ska snart få en uppföljning har jag hört.
Historien utspelar sig i en värld där människorna är undanskuffade till ett litet område som omringas av tre stora murar för att hålla jättarna ute, som inte har attackerat på 100 år.
Jättarna är stora humanoida nakna och fruktansvärda de äter människor, inte för föda utanför att de verkar finna nöje i det. Jag måste bara säga att dessa jättar är väldiga och har slappa intelligenslösa ansikten och går sådär långsamt som ondigarna i de bästa skräckfilmerna. Sjukt obehagliga.
Hjältarna är sådär mindre roliga, de svingar sig på ett spindelmans liknande sätt via vajrar genom hustaken och ibland känns det lite orealistiskt ibland och lite häftigt ibland. Huvudhjälten är som vanligt bajsnödig överdramatisk och lite tråkig. Kommer man över det så sitter man spänt och vill veta mer om dessa mystiska jättar, var kommer dem från, vad är dem och varför?

 

 

Jag har i vår (tidig sommar) samlat på mig massa granbarrs skott, ni vet dem där gröna som och försökt göra marmelad på dem, ni vet med massa socker, pektin, lite citron och ett äpple inga konstigheter och jag följde ett generiskt recept på marmelad i en kokbok.
Gott blev det men jag skulle inte säga att det blev så mycket marmelad av det, snarare granbarrs gelé, det kommer jag sannerligen använda till höstens grytor och mitt viltsmakande soja kött.

 

Den här lilla serien: American Horror Story är en liten guldklimp för alla skräckintresserade där ute. Hitintills har det dykt upp tre säsoner med olika teman, alla säsonger är även fristående.

Första säsongen
Var det faktiskt jätte länge sedan jag såg så jag kommer inte ihåg mer än att den handlar om ett hus men den var nog bra, haha, så atte

Andra säsongen
Denna utspelar sig på ett mentalsjukhus och på det här mentalsjukhuset händer precis -allt- förutom att det är ett läskigt mentalsjukhus så finns det seriemördare, sadistiska nunnor, fruktansvärda nazistläkare, grymma behandlingar, demoner, psykotiska mördare, dödsäglar och inte minst monster i skogen. Allt detta utan en röd tråd blir minst sagt rörigt och det drar ner betyget mycket för den här serien, det med frekventa cliffhangers som ofta bara rinner ut i sanden. Jag glömde nämna rymdvarelserna.

Tredje säsongen
Tredje säsongen utspelar sig på någon slags häxakademi. Till skillnad från mentalsjukhuset har den en välskriven sammanhållen story och den är riktigt bra må jag säga. Till råga på det kretsar hela historien kring riviga häxor med olika specialförmågor.

 

Jag måste bara skriva en ode till försvarets hudsalva, jag har under hela våren haft mer eller mindre munsår som tillslut resulterade i ett infekterat munsår som spred sig till mina visdomständer. Då och bara när det är som värst så går jag till läkaren.
Min läkare tog en snabb titt på mig och gav mig utan mer diskussion penicillin och rekommendationen att jag skulle använda försvarets hudsalva sen vips! Inga mer munsår. Tack försvarets hudsalva.

Jag har snöat in mig på tecknade serier, har den bästa sidan för det med hur många serier, anime, tecknade filmer som helst. watchcartoononline.com. Men serien jag har fördjupat mig i är Batman Beyond som utspelar sig i det framtida Gothamn, där Bruce Wayne har kastat in handduken och låtit en yngre mer fit person ta över. Kanske inte den mest genialiska serien men trevlig att vila ögonen på ibland.
Men det fick mig att tänka på Batman, som jag egentligen tycker är en ganska torr karaktär till skillnad från tillexempel Spindelmannen som är en lekfull och skämtsam karaktär. Jag kommer nog dra fler liknelser till Spindelmannen då det är dessa två hjältar jag fördjupade mig mest i under uppväxten.
Men Batman har en sak som talar för sig och det är skurkarna, Heath Ledgers tolkning av Jokern i The Dark Knight av Christopher Nolan är skrämmande bra men det finns en skurk i Batman som jag tycker är helt eminent och det är pingvinen, denna missförstådda fula lilla pingvinliknande man som gjordes levande i Tim Burtons version av Batman (de nya filmerna får komma och vara nyskapande hur dem vill men de har inget att komma med om man jämför Tim Burtons karaktärsskapande)

Nej, även om spindelmannens karaktärer har ett visst mänskligt djup om man jämför med Batmans lite mer platta skurkar (mina egna åsikter) så kan jag inte annat än älska Tim Burtons Pingvinen.

 

 

 

Jag har några vänner som brygger öl och behövde idéer på vad för smaksättningar man kan ha, jag föreslog fläder då det var flädersäsong och parkerna doftade gott av fläderblommor vid tiden. Sen rekommenderade jag även något så otippat som älggräs, jag tänkte kan man göra saft på det kan man även göra öl å det! Iallfall så blommar älggräset nu och jag hoppas de hittar lite älggräs då jag med spänning gärna hade smakat det.

Sen ska vi inte förglömma mitt misslyckade älggräs projekt, plockade ett tjog förra året som jag tänkte göra saft på. Men förmågan var inte stor och nu har allt i min frys smakat älggräs i ett år. Mitt älggräs ligger fortfarande kvar.

Något roligt i mörket av allt skit

 

 

 

Så det finns en liten skön serie som jag följer nämligen Oddities, söt liten serie en reality serie som kretsar runt en affär som säljer allt mellan himmel och jord. Bara det är tillräckligt konstigt för de som håller i affären. Men det är inte det som gör serien. Det är alla kufer till människor som stiger in i butiken som vill köpa eller sälja sina konstigheter. Det är de människorna som gör serien till att bli bli briljant. Så om man ligger vaken en natt så rekomenderar jag denna lilla pärla till serie. 

Nej nu glömde jag ju säga att denna affär finns på riktigt den heter Obscura Antiques & Oddities så har någon vägarna förbi New York så gör ett besök för min skull!

 

 

I mitt förra inlägg blev jag sjukt peppad att skriva om kanske den bästa spelserie som gjorts nämligen *trumvirvel* Final Fantasy! Jag vet att det är gammal skåpmat men det är trots allt spel som format mig och mitt liv. Jag har ingen aning om inte hur många timmar jag lagt ner på de spelen och kanske det andra spelet som vinner den tävlingen är World of Warcraft. Jag var då barn av min tid och spelade nummer sju, åtta och nio.

 

Åh jag kommer ihåg första gången jag spelade sjuan, 3-grafiken var så underbart ny och spännande, tittar jag tillbaka på det nu var det ju kantigt och inte särskilt vackert, skaparna hade inte ens försökt ge dem fingrar. Trots det var Final Fantasy ett av de mest rörande och vackra spel jag någonsin spelat. När Aeris dör grät jag.

 

 

Sen kom åttan, med ännu finare grafik men då hade alla hoppat på den här trenden "3-D", jag blev inte särskilt imponerad av spelet, kanske för att efter sjuans genomslag i mitt liv hade jag byggt upp otroliga förväntningar på nästa spel. Jag tror inte ens att jag spelade klart till slutet.

 

Nian däremot, efter åttans magplask så var detta spel som en frisk vårvind, den lite "bulliga" designen som sjuan hade återinfördes i detta steampunkiga spel. Nian är tillsammans med sjuan de spel jag spelat igenom flest gånger... 2 gånger.. men jag spelar aldrig igenom spel så det är ganska mycket för mig.

 

År jag har även en favorit karaktär från alla spelen, och en karaktär jag inte gillar alls. Tifa står ju inte alls högt upp på min lista, hennes roll i spelet var bara lite, menlös. Men min absoluta favorit karaktär är, den lilla svart magikern från nian. Sötare svart magiker får man leta efter, inte för att det är så svårt då det finns en hel by med dem. Det var faktiskt ett tag jag ville ha en tatuering föreställandes honom. Men när jag var åtta ville jag har en tår under mitt öga så vissa saker är det bra att man växer ur.