obel

Jag har ett så kallat syndigt nöje, tecknade serier, ja och då menar jag inte den mer seriösa och självbiografiska Perspolis om författarens uppväxt i Iran även om den är väldigt bra. Nej nej nej, jag menar de där sliskiga barnprogrammen men glätta färger och så snabba scenbyten att man får epilepsi. Jag tänker nu presentera mina två absoluta favoritserier som finns där ute i bruset.

 

Invader Zim

Jag tror jag har haft den här serien som favorit, jag vet inte hur länge, jag vet inte hur många gånger jag sätt första avsnittet, men mer än kanske 30 gånger. Eller mer. Nu känner mig lite patetisk, eller väldigt hängiven. Det är en fin gräns där.
Serien handlar om en liten utomjording som kommer till jorden för att förbereda den kommande invasionen, ovetandes om att ledarna faktiskt skickat iväg honom för att bli av med honom, dessutom med en felande robot som hjälp på vägen.
Genialt.

 

Det var ett år tillbaka som jag hittade den här serien och vilket fynd. Äventyr i snabba 10 minuters avsnitt och ibland är de faktiskt helt klockrena huvudet på spiken ögonblick. Jag skäms nästan över att säga att jag har fällt några tårar under ett eller två avsnitt.
Seriens huvudkaraktärer är Människan Fin och hans hund Jake som springer runt i en värld som befolkas av godisfolk och prinsessor, där de gör äventyr i samma glada anda avsnitt efter avsnitt.