obel

Så nu är äntligen min nålbundna klänning klar efter veckor av nålbindande, två ljudböcker och ett blödande skavsår på tummen. Men den är klar och det lagom till Ale vikingamarknad där jag antagligen kommer försöka sälja den till ett helt osjäligt pris tillsammans med min nålbunda struhätta, som nu inte får alls så mycket uppmärksamhet som den förtjänar nu när jag har nålbundit mig en klänning.

Det höga priset som jag kommer sätta är för egentligen, innerst inne så vill jag nog inte skiljaas från den, den är lite som ett barn. Av ylle. ... Men jag vill inte riktigt använda den häller för jag vet att där ute någonstans, så finns det en människa som kommer älska den mer än vad jag någonsin skulle kunna göra.

 

Men fy vad det känns tomt nu när jag är klar. Jag måste hitta ett projekt som överträffar det här men jag kan inte för mitt liv komma på vad det skulle vara. Men jag har tre böacker kvar i serien.