obel

En fickringning
Ett möte en främmande person i ett väntrum
Jag är för tidig till en fika
Lyfter blicken i rätt ögonblick
Och allt faller på plats

 

Som pusselbitar

 

Vi börjar vid begynnelsen.

 

Jag har alltid älskat mormorsrutor! Men sedan jag började nålbinda har jag inte orkat ta tag i min virkning igen, i alla fall ingen stort projekt som mormorsrutor gärna bjuder in till men gärna kastat avundsjuka blickar till mina vänner som suttit där och pulat på sina till och från.

Kommer ihår en kofta jag hade när jag var liten so jag var helt förälskad i, om jag inte missminner mig tror jag fått den av farmor men mitt minne kan förneka mig. För er som inte vet vad jag talar om så kan de se ut på detta sätt.

 

 

Men varför inte? Varför inte implementera det med nåblindning? Lång historia kort, Nu sitter jag här och gör en filt på en vecka så har jag kommit 10 % och ja jag älskar att räkna ut hur långt jag kommit matematiskt, har man inte något gräpp om det så skulle man bli ypperlipt galen. Så, 9 veckor till så kommer vi så någon for av resultat? Uppdatring skrev alltså om 10-20 veckor beroende på motivation och upp och nergångar i humörssvängningar! Hitintills blir det vackert ser det ut som i alla fall.

 

Spiral efter spiral.