Nålbunden sjal

 

Om jag misslyckas med något har jag en tendens att ge upp.

I flera år har jag grunnat på att göra en sjal men varje gång jag har börjat har jag antigen gjort fel, tänkt fel och lagt ner arbetet. För att sedan låta det bero ett år, glömt alla misstag jag gjorde förra gången bara för att ta upp arbetet igen. Och göra samma misstag. Igen.

Nu är den äntligen klar. Tänkte skriva lite om denna gångens process, för denna gång har jag gjort lika många fel som de andra men istället för att bli förbannad och lägga ner projektet. Så nu har jag dokumenterat hela processen - för framtiden. Slitit mitt hår men gjort om och om och sen gjort rätt.

 

Så de misstag jag gjort förut har varit att antigen använda för tunt garn (tvåtrådigt ullgarn) eller tänka fel i hur jag ska öka eller minska för att få den trekantiga formen.

Tidigare har jag börjat från den från den bredaste sidan för att sedan minska, då har jag fått en jämn men dock inte så vacker kant. Eftersom jag gjorde fel så gjorde jag den även inte tillräckligt bred. Det går dock inte att ändra storlek när man väl är klar.  

Denna gången började jag längs ner och ökade stadigt. Här ser ni mina tre försök.

 

 

I början var jag alldeles för feg i i öka och ökade bara med två maskor åt gången. (exempel längst till väster)
Det gick ju inte så bra.
Då ökade jag till fyra. Fortfarande feg och hade en tanke om att det skulle bli för hackigt. Kändes bra i början men efter någon timme insåg jag att detta inte häller var tillräckligt för att få en vacker mer trekantig form. (mitten)
Den sista blev jag faktiskt nöjd med. Då har jag i slutet av varje varv ökat 6 maskor. Perfekt. (längst till höger)

 

Nu är jag påväg!
 

Okej nu ska jag försöka beskriva hur jag gjorde varje gång jag vände. Det är egentligen ganska enkelt men har haft svårigheter i hur jag ska beskriva det i textform.

Varje gång jag vände så den första maska på varje varv band jag bara garnet i den första maskan och manska som jag har runt tummen, alltså inte den maskan bakom som jag brukar göra. Är detta försåtligt? Hoppas det. Men efter den första maskan är klar så gjorde jag som vanligt, fångade upp en fram, en runt tummen och en den förregende maskan. Hoppas det kan appliceras på de flesta stygnen.

 

Nu så, Ja jag störde mig på hacken så jag valde att gör något åt dem! Runt hela sjalen så fäste jag en till rad utanpå och fäste den bara i de yttersta kanterna, detta skapade en liten vacker spets i kanterna vilket jag gillade väldigt mycket.

 

 

Projektet tog en vecka, en blödande tumme och tre säsonger av Walking Dead. Jag använde vinrött entrådigt garn vid namn Lettlopi, fint något melerat garn, och ca fem 50g nystan.

Hoppas att det här hjälpte någon att inte göra samma misstag som mig och ge aldrig upp!

 

 

Gåtfullt - Del två

Så i första delen så skrev jag om min och min mors äventyr genom boken Gåtfulla Skåne : en guide till mytomspunna platser. Det var så att min vän och jag även vi har letat upp en plats närmare mitt hem, i Glumslöv nämligen Örenäsgånggriften. En gravkammare äldre än pyramiderna. Dit bestämde vi oss för att åka, lite hux flux sådär som det kan bli.
När vi åker på vägarna inser jag, vi har ingen ficklampa. Eller ljus. Eller ens kläder för att krypa ner i en gravkammare. "det löser sig" säger min vän och jahapp. Det gör väl det då. Det tog ett tag innan jag kom på att om vi satte igång video funktionen på min mobil kunde vi faktiskt se något. Att krypa in i långkjol var inte häller svårt, jag är bara lite mer lerigare nu än innan. 
 
Vi tog även lite bilder. De är fina så jag ska nu lägga upp dem. Lite mer suggestiva än de som mor min tar. 
 
 
 
 
Mer utflykter, Detta är roligt. 
 

Gåtfullt - Del ett

I Stockholm förra månaden så fick jag syn på en bok i Science Fiction Bokhandeln som jag bara kände att mor och jag behövde nu när träden i Skåne kommer slå om i höstens alla färger. Sagt och gjort, jag la mina sista slantar på Gåtfulla Skåne : en guide till mytomspunna platser. En guide bok som passar oss ypperligt då vi är ganska trötta på Ales stenar och Glimmingehus som de enda resmålen. Tänker skriva lite om vart vi har varit änsålänge men Jag tycker verkligen ni ska köpa boken själva. Det är ett nöje att upptäcka plaster. 
 
 
 
Första platsen vi tog oss till var en plats mig nära om hjärtat. Orkar inte gå in på varför men de som vet vet <3 Tevattenkällan i Klippan, min hemkomun och en plats jag besöktfler gånger än jag kan räkna. Har faktiskt en vän som varje år bygger en hel massa mjöd på detta vattnet och det är det godaste mjödet jag någonsin läppjat på.
När vi var där var det faktiskt även ett annat par som även de hade boken, känndes lite inkräktande, ingen är nämligen någonsin där. Så åker vi därifrån och precis vid utfarten är nu vägen blokerad och surgubben i huset vid vägen. Mor går snällt fram och frågar om vi kan få komma ut och får visst höra att det är förbjudet att köra in. Pyttsan. Surgubben tycker det är lite jobbigt med att det är trafik på "hans väg". Iallfall så åker vi där ifrån, och efter några secunder börjar jag fnissa. För det står precis hur man tar sig dit och boken är precis nyutkommen och vackra Nodvästra Skåne är vackrast på hösten och våren, många kommer nog leta sig dit i höst och surgubben kommer ha en väldigt tjurig höst. Stackars honom. 
 
Fotograf Pia Löfgren
 
 
Andra platsen blev Snibe Stua en samling grottor som sägs husera troll och vättar. Extremt otillgängligt att ta sig till men verkligen värt det när man väl var där. Alltså så otillgängligt att vi var tvungna att skaffa vandringstavar för att orka. 
 
Fotograf Pia Löfgren
 
 
Utflykterna forsätter med ett mer höstigt Skåne i Skäralid. Vi går inte efter boken helt utan det måste finnas plats för lite friform! Sådana rebeller.
 
Fotograf Pia Löfgren
 
Märks det att jag älskar min gröna basker? Jag älskar min gröna basker.
Det är min kära mor som tagit de vackra bilderna, ni hittar henne på hennes instagram om man skulle vilja se fler fina bilder och skivor.. massor av skivor... så många.. skivor.
 

Skevt

Så i söndags var jag och mina nära ute i Skäralid för en promenad i gyttjan, då passade jag på att damma av min gamla kamera (nej verkligen, jag båste på den och en puff av damm flög av).
Jag hade bara en filmkassett kvar som legat och marinerat i sig själv sedan jag köpte den, alltså år. Så jag var ganska så spänd på resultatet då jag inte hade någon aning om hur min utgångna film skulle reagera på att bli framkallad. Resultatet var som väntat.. det tog mer än en halvtimme att framkalla fotot och slutresultatet blev minst sagt intressant av den första bilden:

 

 

Sakta men säkert så med varje bild blev resultatet bättre och nu har jag bara ett kort kvar i kameran. Men detta lämnade mersmak och jag började googla runt efter mer film. Men det är krångligt att få tag på och dyrt. 200+ kr för 8 bilder. Nja tänkte jag och snöade därför in i andra... banor...

Så jag har haft en ovanligt hård vecka. Skitvecka rent ut sagt. Så. Nu har jag lite pengar över och jag unnar mig saker! Ja jag köpte en ny kamera vars film man faktiskt kan få tag på ner i stan. Inte minst till billigare pris. Det jag köpte var en Instax mini 8 och jag är redan förälskad. 899:- på Clas Ohlson och filmen kostar runt 200:- för 20 bilder. Mycket bättre deal.

 

De första bilderna tog jag på min syster, bror och mor. Och lilla jag förstås. Köpte lite gul plast med och tejpade fast framför linsen med för jag gillar de lite varma tonerna i bilder, blir så kallt blått och blixtigt annars. Detta gör även att min bror nu tycker att jag är en ärke hipster.
Försökte förklara begreppet lomography för honom. Han tog min telefon och skrev i Googles sökfönster "i dont care". Tror han försökte ge mig en hint där men ha var säkert bara hungrig och jag skickar en länk åt honom sen så han på riktigt kan fördjupa sig. Då blir han nog glad.
Så ja, har två beroenden. Garn och kameror. Det är mina svagheter. Just nu älskar jag min kamera. Detta kommer bli dyrt inser jag. Jag kommer nog hitta en plats snart där jag kan få upp mina alster.

Jag har haft en bra fredagen den 13de.


RSS 2.0