obel

 

I Skåne är det vår, inte vinter och jag googlar bilder på älvor - och blommer. Jag tror det är något slags gentetiskt arv från min mormor, jag gillar inte ens älvor. Jag tycker egentligen älvor är fjantiga, blommer med. Men jag kan inte sluta. Det finns hur många som hälst. 

 

Ja, jag uppdatarade faktiskt min blogg med våriga snödroppar... och älvor.

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid gillat murgröna, det är något visst med denna krypande växt med evigt gröna blad, så när jag skulle lära mig att brodera så var motivet tämligen enkelt, nämligen murgröna som slingrade sig upp längs med armarna. Jag tyckte dem blev väldigt fina.

 

  

 

Åh det finns så många roliga stygn att lära sig! Jag har förut tänkt att det är otroligt svår att brodera, kommer ihåg att både min mormor och syslöjden förökte lära mig men ingen av dem var väldigt pedagogiska. Jag trivs nog bäst med att läsa mig till och ta det i min egna takt. Då är internet en guldgruva för mig. Det finns så otroligt mycket att hämta och så otroligt kreativa människor som delar med sig av sina erfaranheter. 
Här är den bästa sidan jag har hittat om man vill ha en massa snygga stygn förklarade på ett lätt sätt: Sarah's Hand Embroidery Tutorials. Jag vill testa och exprimenterar mera. Nörderi nördera.

Jag har en svaghet, jag gillar att dricka söta saker med små slembollar i sig, ett missbruk som jag tack och lov delar med tusentals andra. Men inte i Sverige för att det går inte att få tag på i Stockholm, inte vad jag vet om åtminstone. Det fanns en plats som hette "Bubble tea and friends" vid Odenplan vill jag minnas men det var länge sedan.
Men i både Malmö och Helsingborg är det möjligt att få tag på min favoritdryck: Bubbletea, som finns att få tag på i Hansa companiet i Malmö och på söder i Helsingborg. Så nu hälsar jag på familjen och passar på att slurpa i mig mina små godisbitar med sött te!

 

Så när kommer det till Stockholm? -_-

Ibland, väldigt ett fåtal tillfällen så önskar jag att ag hade en Iphone. Iallfall när spelproducenter skapar fina spel till bara mobila plattformar, vilket borde vara brottsligt, jag gillar tanken på att bra spel produceras till datorer sen ska det komma en lite sämre version till telefon-folket.
Men så är inte fallet här utan detta spel som verkar helt makalöst kommer inte finnas tillgänglig för mig som kommer dra mig med de gamla tjocktelefonerna tills jag inte har något val längre.
Svenska Simogo har grävt långt ner i det svenska kulturarvet för att skapa det här spelet, uppenbarligen är det inte bara vackert utan siktar mot att undervisa den gemene svensken om vår mytologiska historia. Den som inte handlar om vikingarna och asatron.

 

Årsgång var en en sak man gjorde runt Smålandsområdet där man en gång om året gav sig ensam ut i skogen för att med övernaturliga varelsers hjälp få ledtrådar om framtiden. Detta om man följer vissa regeler som att inte samtala med någon på vägen och inte äta något innan sin färd in i skogen.

 

Jag hittade en bortglömd skatt bland min förvirrande minnen, något bortglömt och underbart. Såhär var det:

Jag var i mina yngre tonår, kanske 13 år och min bästa vän hette Lars och var nästan tio äldre än mig.

Vi brukade sitta i hans lägenhet och prata långt in på småtimmarna tills vi somnade, ofta i samma säng. Inget sexuellt, detta är det första folk brukar fråga om, utan vårt förhållande till varandra var mer som att ha en far, jag och min biologiska pappa hade glitit ifrån varandra några år tidigare, vi hade inget gemensamt och han var ofta arg. Så jag behövde någon sorts fadresfigur och han behövde någon som såg upp till honom skulle jag tro.

Vi spelade tillochmed två malkalver (de som inte är så friska i huvudet) där han spelade min skapare på sådant här interaktivt rollspel kallat Lajv. Det var sött.

Men, det var ett långt sidospår! Det jag egentligen skulle skriva om var iodine Jupiter vars skiva gick varm i lägenheten och det var det minnet jag hade tappat bort! Åh, och han brukade ha högläsning ur denna mans diktböcker, samt berätta alla rykten och mystik kring denna man, hans horor från helvetet.

 

Förra veckan var jag i valet eller kvalet om hurvida jag skulle köpa Fabel III, några klick ifrån köpet så säger min vän (eller bästa ovän) att jag borde spela Terraria med honom, inte så farligt. Jag menar, Fabel är riktigt tråkigt, tråkiga uppdrag, man springar runt i en ganska fin värd men, konceptet håller inte riktigt hela vägen, det är lite för långtråkigt och inte så nyanserande. Man tröttnar på det.

Det var exakt därför jag vill ha det, jag ville ha ett litet mysigt förstöelse spel att mysa till, inte något som man fastnar vid. Den här trailern är bäst oxå: Höna?

 

Måste jag säga att Terraria är extremt beroendeframkallande? Jag har nu byggt ett hus, jag kommer dock göra om det lite... ingen vill bo där för att jag har byggt vissa delar av demonsten, dmonerna är coola men... jag vill att mina små medborgare ska vilja bo där.

 

   

   

   

 

Mitt hus insperarade mig att tänka på andra onda hus, tillexempel ett annat spel kallat Scratches som är ett peka klicka spel, i spelets bokhylla finns det referenser både till Lovecraft samt till Myst. Väldigt välskrivet spel och inte alls lika uppskattat som det borde vara.

Skaparen av det här spelet håller även på med ett annat spel just nu, The Asylum, som finansieras av kickstarter, något att se fram emot då den här killen kan ina saker, han kan få dig att bli rädd.

 

I väntan på att Dr Who säsongen ska forsätta fördriver jag tiden med Torchwood, jag har förut varit väldigt misstänksam mot serien, bara sätt fragment av den men det jag har sätt har inte imponerat på mig nämnvärt. Men jag besämde mig efter frasen "My fandom doesn't need photoshop" för att ge det ett försök och tack och lov för att jag gjorde, vilken liten godsak den här serien är.
Lite mörkare, lite hårdare och lite sexigare. Precis som jag gillar det.

 

Neil. För några år senad träffade min vän honom på en filmvisning i Lund. Hon var så till sig att hon inte kunde få fram ett ord.
Stardust tror jag filmen var. Inte något av hans bästa. Men ändå.

Första mötet var nog Goda omen i mina unga år. Sedan har man hört hans namn lite då och då, folk som viskar hans namn lite med förundran. Eller alla de gånger man hör "Va, har du inte läst Neil Gaiman??" Jag var så trött på att höra det. Jag var även trött på att höra "Va, har du inte läst Sandman??"
Så jag läste honom. Jag läste Sandman. Jag läste allt annat. Såg filmerna. Jag är en sådan person som nu frågar "Va, har du inte sätt Mirrormask??" Usch. Jag har blivit en sådan människa.

Först av allt. Sandman. Varje serietidning är ett litet konstverk i sig med sina olika teckningstilar. Varje del har en stor portion världsomvävlande klockrena saker. Språkligt är det ett mästerverk. Sandman kommer att berika ditt liv om det inte redan gjort det.
För att inte tala om om att döden gestaltas av en cool gothar flicka ^^

Drömmen och Döden matar duvor

Nästa stopp; Neverwhere. Jag tog mig aldrig igenom boken men ett ex till mig ville verkligen att jag skule uppleva den så han köpte serien till mig. Så jag lästa serien. Den är ju inte helt galet bra men underhållande och väldigt vacker. (kanske var dåligt att börja med sandman, satte ribban ganska så högt) Huvudrollsinehavaren heter Door, eller så är det någon ointressant kille, men men.
Finns även som tv serie.

 

 

Åh, jag vill rekomendera en liten fantasy triologi av Meredith Ann Pierce som jag läste för nästan ett halvår sedan nu men kom att tänka på härom dagen. Fick den nerstucken i handen hemma hos en tjej med orden "läs den här". Trots att de var lite slarvigt skrivna (eller översatta?) och trots att de är ungdomsböcker så lyser berättar glädjen igenom och det är otroligt uppfriskande att läsa om en kvinnig huvudkaratär, Ariel, som även agerar hjälte i denna saga.
Man kan absolut problematisera hennes roll som kvinnlog hjälte i och med att hon offrar sig och sitt liv osjälviskt för en man men vad gör inte riddaren som rider in och dödar draken för att rädda prinsessan?

 

Den första boken heter Den fjortonde bruden. De andra två delarna i denna trologi heter Vidundrens väg och Ravennas dotter.

 

Ingenting bra händer efter klockan tre på natten, ibland kan man fastna i timmar framför meningslöst brus på det stora vida nätet.
Själv är jag fullt upptagen med att ladda upp mitt gif arkiv på nätet. Det kommer nog ta ett ta ett tag men mitt nuvarande system var ohållbart.

 

Jag har förälskat mig i ett litet flash spel som heter Alice is Dead. Spelat det flera gånger nu, blir bara bättre för varje gång. Det är lite knepigt, precis som riktiga spel ska vara, tråkiga spel som man bara springer igenom utan att behöva trixa och tänka är inga riktiga spel...

Spelet börjar med att man hittar Alice död. Sen ska man ta reda på vad som hänt... och vad som händer. Sen vill jag inte avslöja något mer, stämningen är fin, får en att tänka på de dära noirfilmerna som man ibland tittar på.

Här är flashspelet, bara att klicka och börja.

Ep 1 - http://www.newgrounds.com/portal/view/511552
Ep 2 - http://www.newgrounds.com/portal/view/524348
Ep 3 - http://www.newgrounds.com/portal/view/547837

 

 

Jag hittade precis det här spelet av en total slump. Eller så hittade det mig, man kan aldrig vara så säker. Jag vill iallfall ha det. Nu. Det ser ut att vara gjort för mig och mina behov, av trailen att dömma så flörtar det våldsamt med alla som spelat Beneath a steel sky. Som numer faktiskt är freeware och finns att ladda ner här.

Om du inte spelat det så är det en stark rekomendation. Otroligt fint spel. Jag får väl spela det till jag får pengar att köpa det nya coola robotspelet.

 

Men jag vill verkligen veta vart alla männniskor har tagit vägen i Primordia. Jag kanske lyckas peppa någon till att spela det med mig.