obel

 

Jag har funderat lite på användarnamn den senaste tiden, mitt namn som jag avänder på internet och har gjort lite till och ifrån sen jag var fjorton, förutom tidigare namn som jag kanske inte är lika stolt över: miss_draco och natt_troll, båda påkomna innan fjortonårs ålder vill jag påminna om ;) Namnet Obel är lite problematiskt dock, det är ett populärt användarnamn så det finns ett par variationer som jag använder mig av. För att inte tala om artisten Agnes Obel som faktiskt är en väldigt talangfull singer and songwriter. Lite för rent ljud i hennes musik för min smak, gillar när det är lite smutsigare, lite mer expimetellt. Förfinigar känns ofta lite som slöseri men jag antar att människor alltid försöker sträva efter någon slags perfektion utan att inse att det ofta är det inperfekta som gör det vackert.

 

 

Obel var någos som inte var så tydligt, samtidigt som det är ett hemligt litet medelande i namnet och jag älskar då när saker har mer än en bottnar, när lådor har fler lådor i sig. Som kinderägg eller ruska dockor. Namnet anspelar på en låt av favoritartisten som spelades om och om igen på min bandspelare när jag var en ung flicka, skivan Post av Björk. Namnet är faktiskt lite mer av en fri tolkning från min sida på låten som jag kände indetiferade mig som person och kanske i viss grad formade mig i mina unga år.  

 

Jag fick faktiskt chansen att se henne sommaren 2012 på festivalen Music and Arts på skeppholmen, stod på ett dåligt ställe där folk inte riktigt hade lyssnat på henne tidigare och faktiskt sa saker som "hm, jag förstår faktiskt inte varför hon har fårr så mycket uppmärsamhet, det här var ju inte så bra" nä, jag borda ha stått lite längre fram med de fanatiska fansen känner jag. Eller det kände jag medans tårar rann ner för min kind under låten Possibly Maybe. På denna festivalen så använde hon även en sjungade tesla coil vilket är ascoolt

 

På senare år har hon kanske inte haft en lika stor roll i mitt liv men hon är fortfarande ett återkommande element i mitt liv, jag kan fortfarande höra henne sjunga vissa textrader för mig i mitt huvud då jag relaterar till andra människor i min omgiving och mig själv, eller då det bara är tyst runt omkring mig. Hon har varit en tröst i mitt liv och en insperation. Därav denna detta lilla hyllnings brev till henne.

Jag kommer ihåg när den här sidan först poppade upp, kommer ihåg att jag tyckte det var ett jätte bra intiativ men det var nu några år sedan och jag är kanske inte alls lite entusiastisk numera, men folk bör påminnas om att den finns till, för det är fotfarande en fin tanke...

 

 

Har för några år sedan fastnat för en sida kallad Filmtipset, att betygsätta sina filmer och sedan se statestik på hur många filmer jag har sätt är fint, känns som att man chekar av dem. (bara några miljoner kvar)
Är snart uppe i 2500, undrar hur många timmar det är av mitt liv..
Man kan även se vilka regissörer som har fått högst betyg (Edward D Wood Jr !!) och mina vänners senaste betyg tilltalar den del av mig som är så svag för statestik.
En rolig sak är att sidan har svårt att placera mig i något normalt fack och ofta reagerar faktiskt folk på min filmsmak, nej, de säger inte några snälla saker om den.

 

 "Det är både möjligt och nödvändigt att samtidigt som man uppskattar media,
ser kritiskt på deras mer problematiska aspekter"

 

Jag älskar den här kvinnan, håller kanske inte alltid med i det hon säger, men det hennes analyser och slutsatser får mig ofta att skatta högt av träffsäkerheten. Jag är glad att det finns någon som henne som samlar de spretiga tankar som man har om sina favoritböcker och serier och buntar ihop dem till en lite rektangel som man kan titta på i lugn och ro när man sitter och äter frukost.

Hennes senaste projekt handlar om kvinnor i dator och videospel, ett projekt som är väl underbyggdt och finansierat av kickstarter. Första avsnittet kom ut för några dagar sedan och inte nog med det så har hon skakat om internetet lite och skapat en diskussion kring kvinnor och hur de protesteras i spelvälden. Det här är bara första videon av många i denna seie och jag ser med spänd förväntan emot nästa.

 

Tyvärr har hon efter att utlyst detta projekt fått utså en del trakasserier på internet från vad jag antar är manliga spelare. Helt galet. Men inte helt förvånande. Inte med tanke på vad jag själv som nörd och kvinna har fått utstå genom alla år.

 

Så kolla in hennes sida och klicka på länkarna, det ända som är ledsamt med dem är att det inte finns fler:

 

 

En bok, nja snarare en bokserie som jag önskat mig i många år är Gormenghast serien skriven av Mervyn Peake. Men varje gång jag har varit i närheten av den så har den antagligen varit utlånad på bibliotek eller så har jag varit tvungen att beställa in den till bokhandlar jag aldrig kommit tillbaka till på grund av mitt ormkringflackande liv. Jag vet att jag höll första boken i min hand under en vecka men sen försvann den. Böckerna är:

    1946 - Titus tronföljaren (Titus Groan)
    1950 - Slottet Gormenghast (Gormenghast)
    1959 - Titus rymlingen (Titus Alone)

Men jag kommer fortfarande ihåg beskrivningen av det väldiga slottet och människorna som sakta men säkert genom generationer blev en del av slottet, vet inte hur långt jag kom i boken, men det lämnade en smak efter mer. Nu är det några år sedan jag såg den brittiska miniserien som gick på tv, kanske tio år sedan, men jag har för mig att den var vacker, fantasieggande och spännande. Min uppfattning kanske är en aning förlegad men jag tror den skulle stämma än idag.

Men jag har bestämt mig för att inte se om den förren jag läst böckerna.

 

 

 

 

Jag har alltid älskat rymden, planeterna i vårt solsytem och den ändlösa rymden. Jag tror jag vigde min första hemsida åt vårt solsytem, den är nog för alltid försvunnen i cyberymden men var väldigt vacker, väldigt poetisk. Tror att jag hade någon sorts livskris just då som kallades tonår.

Min favoritplanet av dem alla var Jupiter, mycket coolare än Saturnus, jupiter har oxå ringar så det så.

Men, Pluto, stackars Pluto som inte längre får vara en planet nu när de har hittat större och bättre planeter än denna himlakropp. Det är orättvis, ja nästan mobbing. Jag gillade Pluto, visste ni att förra veckan, den 13 mars var firandet av Pluto som planet?

Det ska minsann firas nästa år. Minsann.

 

Så vem är ansvarig? Jo. Den här killen, som skyller ifrån sig. Jag säger som Sheldon

 

Men, Pluto, jag är inte häller en planet, det är okej...

 

När jag var liten, runt åtta år gammal så hade de flesta i min klass börjat läsa men ja hade större svårigheter, man försökte hjälpa mig men alldeles snart hamnade jag i den klassen som hade svårigheter för det ena eller det andra. Det fanns fina ord för dessa klasser men alla barn visste vilken klass man hamnat i, den klassen för dumma elever.
Trots alla mina försök hade jag otroligt svårt att komma in i min mors böcker som stod i ett bibliotek, nyckeln till dem var mig förlorad. Så sommaren 1994 så lånade jag böcker för pinsamt små barn och och plöjde mig igenom, en bok i taget. Det gjorde nog egentligen inte någon skillnad men i slutet fick jag en bok för att jag läst tillräckligt mycket böcker och jag väljer Trollkarlen från övärlden av Ursula K. Le Guin trots att den är uppenbart för svår för mig som åttaåring. Men jag var inte någon för att sätta ribban lågt. Det tog lång tid, många Wahlströms röda ryggar senare med lite lättlästa böcker så kunde jag äntligen sätta mig ner och obehindrat läsa boken som var det slutgiltiga målet och samtidigt en portal in till fantastiska böcker.

Detta är helt enkelt ett hyllningsinlägg till den första författare som fick mig att verkligen känna kärlek för en bok och speciellt boken i sig själv
Övärlden är en plats där magi finns och verkar, vindmagiker kan hjälpa skeppen på traven ut bland öarna och skördarna kan gro lättare med lite hjälp från en magiker. De är nyttogörare men all magi har ett pris, magin man tar tar man från någonting annat. Vår unga hjälte har kraften i sig, men ungdomens nycker och att inte visa respekt för sin kraft visar sig har ett stort pris som han lär sig när han kommer till magiskolan.

 

Det där är förstås bara första boken, de andra fattade jag aldrig tycke för när jag var en liten flicka men har kommit till att uppskatta på senare dar, här är en lista på alla böcker i romansviten och åren de kom ut, hämtat från wikipedia:

    1968 – Trollkarlen från Övärlden (A Wizard of Earthsea)
    1970 – Gravkamrarna i Atuan (The Tombs of Atuan)
    1972 – Den yttersta stranden (The Farthest Shore)
    1990 – Tehanu (Tehanu)
    2001 – Berättelser från Övärlden (Tales from Earthsea)
    2001 – Burna av en annan vind (The Other Wind)
 
Sen gjordes det även en serie för några år sedan, jag tänker verken skriva något som denna för den är fruktansvärt dåligt, inte häller kommer jag länka till den. Men jag tänker länka till det öppna brevet som författaren skrev efter all kritik som hon personligen fått efter att serien kommit ut: Earthsea Miniseries där hon påminner om att böckerna alltid kommer finnas i din bokhylla

 

Men en annan filmatisering har gjorts, som sonen till Hayao Miyazaki (mannen baken Min granne totoro och Spirited away) och det är de senare böckerna tredje och fjärde som tas upp i filmen, Det är en söt film, inget uppseendeväckande men mysig. Kan rekomendera den om man gillar Miyazaki den äldres filmer... och övärlden.

 

 

Sen jag börjde töja mitt öra har jag varit helt såld på att googla snygga träsmycken på internet. Okej det kan vara så att jag bara är på 4 mm och snabbt går det inte, tre månader säger informationen på intrnet åt mig att det kommer ta att komma upp till 6 mm.

 

Men det stoppar mig inte att googla smycken som jag ändå inte kommer ha råd med på många, många år. Det gör ont i hjärtat.

 

omericaorganic.com
deras pluggar år mig att vilja göra lite strörre töjning än vad som förut var tänkt... men det borde jag nog inte

 

mer örongodis, aj det gör nästan ont i mitt hjärta att titta på det här..

 

finns så många talangfulla människor därute som gör vackra smycken, frågan är väl bara hur man får tag i dem här i sverige?

 

detta är den närmaste svenska internetbutiken som har i närheten av det jag söker, nämligen ett stort urval snygga träörhängen, de har bland annat den här underbara lilla droppen som jag skulle älska att få bära i mitt öra...

 

Eller så kan man bara söka på etsy så får man se mycket örongodis

 

En guilty pleasure just när är paj, ser om serien Pushing Daisies som bland annat utspelar sig i en paj-resturang. Usch vissa serier är verkligen så underskattade, detta är ett litet gimmande guldkorn, jag gillar speciellt hur det lyckas kombinera så många pastellfärger med död.

Sen så finns det ju även lite dåligare saker med den som min vän påpekade, tillexempel de förlegade könsrollerna som gör att serien inte riktigt känns tovärdig men mackar 50-tals klänningarna väldigt bra.

 

I nästan ett år har jag haft ett gäng mobila telefoner som mer eller mindre har fungerat, oftast mindre. Nu her jag äntligen fått en fungerande telefon av min lilla systers pojkvän (av alla människor) så nu kan man äntligen nå mig igen. Man kan både ringa mig och smsa, helt magiskt. Inte bara det utan den är en sådan dära smartfåne. Den är så modern att jag knappt vet vad jag ska ta mig till med den.

 

Men man kan nå mig!

 

Min underbara vän Billie Stangertz har ritat denna bild åt mig angående att jag var så ledsen över att jag inte hade råd att köpa någon zombiebild från Sf-mässan som jag ska gå på imorgon. Förlaget Apart kommer och ritar bilder mot betalning, men, vem behöver dem när man har så talangfulla vänner?