Fadda fabler
Utdraget är från min nordiska familjebok som jag hade turen att fiska upp ur en soptunna för ett år sedan, ja hela uppslagsverket utom då nummer åtta som jag fortfarnde letar efter.
Jag tyckte att citatet passade bra då det skrevs mitt under industrialismens höjdpunkt och det är där mitt senaste spel, Fable III, utspelar sig, fast i en fantastisk värld av magi och talande trädgårdstomtar. Ja helt enkelt de har korsat steampunk med fantasy, precis som det helt underbara spelet Arcanum gjorde i början på 2000-talet.
Men det här inlägget handlar inte om hur bra spelet Fable är utan hur bar idén på Fable är. För när det väl kommer till kritan gör det tredje spelet samma sak som de föregående två. Lämnar mig med en känsla av att att ha spenderat min tid på något som inte gett mig tillräckligt mycket. Spelet är inte så bra och djupt som de hade kunnat vara, det är kort och innehållslöst. Synd.
Men jag kan inte hjälpa att jag älskar konsten i spelet :)
Så det ryktas om att de ska göra ett till spel snart, det kommer antagligen vara så att jag kommer att spela det med. Men chansen är stor att jag kommer att känna samma besvikelse igen. Borde hålla mig till att läsa fabler istället.
Fasansfull helg
Jag önskar att man kunde göra allt.
Helgen är full av underbara roliga saker att göra, mjöd och medeltidsefterträff på vikingatidskrogen Aifur med många goda vänner vid min sida och mina vackra viingatidskläder. För att inte tala om zombie walken på lördagen med en efterfest på nörd klubben Syntax Error där man kan dansa till tv-spels musik (i zombie kläder!) tills man kommer hem utmattad och glad. Då har jag inte ens nämt miljödemonstrationerna.
Sen är det filmfestivalen. Monsters of film, kommer vara i helgen och när jag försökte reda ut alla planer och hur jag skullle få plats med allt frågar min vän mig den här enkla frågan:
H: Kära vännen, vad vill du helst av allt göra en lördag? Festa eller sitta i en biosalong med vänner.
Valet var inte så svårt. Visst hade det varit roligt med återträff efter medeltidsveckan. Eller tv-spels dans. Men inget slår 6 stycken skräckfilmer på raken, hade jag bara kunnat och haft pengar hade jag sätt fler.
Det är även en festival jag väldigt gärna vill stödja, efter det att jag flyttade från Skåne saknade jag verkligen Fantastisk filmfestival som håller till i Lund nu på hösten. Jag älskar verkligen initiativet till en filfestival i Stockholm som koncetrerar sig på skäck och jag är underbart glad över att de växt så mycket på bara ett år.
På fredagen får jag avnjuta:
På lördagen:
Kan ju avslöja att jag ser emot clown zombie filmen mest av de alla.
Jag kan tillochmed vandra som en zombie på dagen dock med minimal sminkning då jag inte har tid att göra något seriöst det här året, här kan man läsa om förra årets gång.
Strumpheter
Nu till hösten går jag igenom min gamla ritual att sitta och dregla över strumpor på Sockdreams, denna sida som får en flicka som mig att bli helt knäsvag. Jag vet att jag har skrivit om den här sidan för flera år sedan och sen dess har jag faktiskt gjort en beställning, dock så är det bara tre av dessa par som forfarande är hela nog att gå i nu efter två år så det börjar bli läge att skaffa sig ett nytt litet lager. Ett av dem är det här paret som är det bekvämaste och i särklass mest hållbara paret strumpor jag stött på.
Jag brukar ha problem att hitta strumpor som är tillräckligt långa för mina ben här i Svergie, inte för att jag är särskilt lång men i förhållande till min kropp har jag bara för långa ben..
Jag tänker skriva ut min lilla önskelista här så att jag inte glömmer
Skör
Aj, det gör ont att må sämre än glad
Men vad är väl en bal på slottet
Var fan ligger ens slottet där balen ska vara.
Finns det ens en bal där ikväll.
Galenskap
Jag har ett så kallat syndigt nöje, tecknade serier, ja och då menar jag inte den mer seriösa och självbiografiska Perspolis om författarens uppväxt i Iran även om den är väldigt bra. Nej nej nej, jag menar de där sliskiga barnprogrammen men glätta färger och så snabba scenbyten att man får epilepsi. Jag tänker nu presentera mina två absoluta favoritserier som finns där ute i bruset.
Jag tror jag har haft den här serien som favorit, jag vet inte hur länge, jag vet inte hur många gånger jag sätt första avsnittet, men mer än kanske 30 gånger. Eller mer. Nu känner mig lite patetisk, eller väldigt hängiven. Det är en fin gräns där.
Serien handlar om en liten utomjording som kommer till jorden för att förbereda den kommande invasionen, ovetandes om att ledarna faktiskt skickat iväg honom för att bli av med honom, dessutom med en felande robot som hjälp på vägen.
Genialt.
Serien handlar om en liten utomjording som kommer till jorden för att förbereda den kommande invasionen, ovetandes om att ledarna faktiskt skickat iväg honom för att bli av med honom, dessutom med en felande robot som hjälp på vägen.
Genialt.
What time is it? Adventure time!
Det var ett år tillbaka som jag hittade den här serien och vilket fynd. Äventyr i snabba 10 minuters avsnitt och ibland är de faktiskt helt klockrena huvudet på spiken ögonblick. Jag skäms nästan över att säga att jag har fällt några tårar under ett eller två avsnitt.
Seriens huvudkaraktärer är Människan Fin och hans hund Jake som springer runt i en värld som befolkas av godisfolk och prinsessor, där de gör äventyr i samma glada anda avsnitt efter avsnitt.
Seriens huvudkaraktärer är Människan Fin och hans hund Jake som springer runt i en värld som befolkas av godisfolk och prinsessor, där de gör äventyr i samma glada anda avsnitt efter avsnitt.
Ensamma äventyr
När jag var runt 18 år gammal så hittade jag ett par böcker vid namn Ensamma vargen i något litet typ av bibiotek i Tumba för en struntsumma. Jag tror att hegen jag hittade dem så hade jag en liten mat paus i rollspelsmötet som utspelade sig i någon föreningslokal som vi hittat. Saknar rollspel.
Sedan hittade jag några fler böcker på loppisar år senare och de har varit trygga resekambrater och ett varmt samtalsämne med likasinnade.
I början av sommaren fick jag goda nyheter! Spelen har fått en typ av återuppståndelse via min nya androidtelefon . Ett företag vid namn Tin Man Games har tagit upp flera av dessa gamla spel och de är i princip bara så att de har tagit böckerna och fört över dem till ett annat format. Jag har ju turen att kunnat se flera av dem för att se hur trogna böckerna telefonversionen har varit. Roligt tycker jag iaf.
Just nu håller jag på att kriga mig igenom House of hell, det går inte så bra, jag dör av skäck varje gång.
Just nu håller jag på att kriga mig igenom House of hell, det går inte så bra, jag dör av skäck varje gång.
Och i november får min gamla kärlek Ensamma vargen komma till min telefon. Underbart initiativ och jag kan bara bocka och ta emot med öppna armar. Men det är ett annat företag vid namn Forgereply och vi får väl se vad de gör med konceptet att ta boken till spelens värld. För en som inte kan vänta eller och har böckerna redan finns det en underbar liten hemsida där du kan ladda ner flera av dem.
Mörka framtid
De senaste veckorna har jag suttit med näsan nere i en bok som jag först fick av en vän för kanske ett och ett halvt år sedan, men sedan har den bara legat bortglömd i min bokhylla. Tills jag för några veckor sedan bestämde mig för att i sensommaren åka ut till landstället och snappade åt mig första bästa olästa boken i bokhyllan på väg ut genom dörren. Boken var Oryx och Crake av Margeret Atwood. Boken utspelar sig i ett dystopiskt framtids samhälle och dess undergång. Lite svårt att komma in i det första kapitlet men efter det så var jag fast.
För mina sista torra slantar så gick jag till butiken och köpte nästa del i den här trilogin, Syndaflodens år som är fortsättningen på Oryx och Crake men parallell samtidigt men med andra presoner som instar huvudrollen. Den här gängen väntade jag varken ett år eller tvivlade på de första kapitlet och slukade boken på en bussresa, en kväll och en frukost. Förresten måste man älska en bok som kommer med ett eget soundtrack. Fast sorgen man känner när man läser ut en bra bok för snabbt är inte nådig. Men till min glädje fick jag veta att nästa bok faktiskt hade kommit ut, inte mindre än två veckor tidigare. Åh glädjen
... kan krossas så lätt. För när jag kommer tillbaka till Stockholm och strosar in på sf-bokhandeln för att köpa mig nästa del; MaddAddam så skrattade hon som jobbade åt mig. Tydligen är jag inte ensam om min kärlek till dessa böcker. Jag fortsatte min vandring till min lokala Akademibokhandel men samma sak där. De sa att jag skulle vänta tills november. Den är visst slut på förlaget.
Tack och lov var det precis en liten fågel som precis viskade i mitt öra att det står några böcker i svärföräldrarnas bokhylla som Margeret Atwood skrivit, man kanske ska ge dessa en chans i väntan på sista delen.
September regn
De senaste dagarna har jag legat hemma i en snabb dunderförkylning, kanske gick den fort över så jag har botat den med massvis av min väns starka ingefära te som han alltid gör varje gång han börjar känna den där lilla smärtan i halsen. Ett mycket enkelt recept
Henriks duderförylnings dryck
Ca 15 halvtunna skivor av ingefära
Lite mer en 1 liter vatten
En tesked honung
Koka i ca 40 minuter... eller längre. Sila bort ingefärsbitarna och häll sedan upp på flaska, tillsätt avkoket när du kokar ditt te eller om du vill dricka det kallt så späd ut det med lite vatten annars kan det nog vara lite i stakraste laget.
Ca 15 halvtunna skivor av ingefära
Lite mer en 1 liter vatten
En tesked honung
Koka i ca 40 minuter... eller längre. Sila bort ingefärsbitarna och häll sedan upp på flaska, tillsätt avkoket när du kokar ditt te eller om du vill dricka det kallt så späd ut det med lite vatten annars kan det nog vara lite i stakraste laget.
För att fördriva tiden och förkylningen så har vi spelat tv-spelet Borderlands och varvat det med avsnitt av den gamla advokat drama serien Ally McBeal.
Borderlands var riktigt bra, jag fick till min lycka låna den av ev vän precis innan min förkylning slog till, skönt litet spel men jag kan inte för mitt liv förstå hur man ska kunna sikta på en x-box. Så sag valde närstrids boxar karaktären, Brick. Vi lyckades klara av spelet lagom till förkylningens slut. Även om min lootkåta vän blev besviken på den slutgltiga skatten. Men jag måste verkligen ge mina komplimanger till musiken i spelt. Sjukt bra soundtrack.
När vi blev alldeles för trött och febriga och inte ens klarade av att hålla i en kontroll så tittade vi på serien Ally McBeal som vi båda tycker om alldeles för mycket för att det skulle vara riktigt okej. Denna osannolika men dödscharmiga serien var ett perfekt sällskap i min förkylning.
Kombinationen av de här två aktiviteterna har fått mina feberdrömmar att bli en blandning av relations drama blandat med zombie-plast-spiontema, medan jag sov så spelade Henrik Perfect Dark vilket kan vara en förklaring till det sistnämnda. Men som min pojkvän så vitsigt sa så är några regniga heldagar med stakt te och soffliggande är septembers motsvarighet till att ligga i juli månad på en solstrand med en glass i handen utan ett moln på himlen.
