obel

 

Sen jag börjde töja mitt öra har jag varit helt såld på att googla snygga träsmycken på internet. Okej det kan vara så att jag bara är på 4 mm och snabbt går det inte, tre månader säger informationen på intrnet åt mig att det kommer ta att komma upp till 6 mm.

 

Men det stoppar mig inte att googla smycken som jag ändå inte kommer ha råd med på många, många år. Det gör ont i hjärtat.

 

omericaorganic.com
deras pluggar år mig att vilja göra lite strörre töjning än vad som förut var tänkt... men det borde jag nog inte

 

mer örongodis, aj det gör nästan ont i mitt hjärta att titta på det här..

 

finns så många talangfulla människor därute som gör vackra smycken, frågan är väl bara hur man får tag i dem här i sverige?

 

detta är den närmaste svenska internetbutiken som har i närheten av det jag söker, nämligen ett stort urval snygga träörhängen, de har bland annat den här underbara lilla droppen som jag skulle älska att få bära i mitt öra...

 

Eller så kan man bara söka på etsy så får man se mycket örongodis

 

I nästan ett år har jag haft ett gäng mobila telefoner som mer eller mindre har fungerat, oftast mindre. Nu her jag äntligen fått en fungerande telefon av min lilla systers pojkvän (av alla människor) så nu kan man äntligen nå mig igen. Man kan både ringa mig och smsa, helt magiskt. Inte bara det utan den är en sådan dära smartfåne. Den är så modern att jag knappt vet vad jag ska ta mig till med den.

 

Men man kan nå mig!

 

Min underbara vän Billie Stangertz har ritat denna bild åt mig angående att jag var så ledsen över att jag inte hade råd att köpa någon zombiebild från Sf-mässan som jag ska gå på imorgon. Förlaget Apart kommer och ritar bilder mot betalning, men, vem behöver dem när man har så talangfulla vänner?

 

 

I Skåne är det vår, inte vinter och jag googlar bilder på älvor - och blommer. Jag tror det är något slags gentetiskt arv från min mormor, jag gillar inte ens älvor. Jag tycker egentligen älvor är fjantiga, blommer med. Men jag kan inte sluta. Det finns hur många som hälst. 

 

Ja, jag uppdatarade faktiskt min blogg med våriga snödroppar... och älvor.

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid gillat murgröna, det är något visst med denna krypande växt med evigt gröna blad, så när jag skulle lära mig att brodera så var motivet tämligen enkelt, nämligen murgröna som slingrade sig upp längs med armarna. Jag tyckte dem blev väldigt fina.

 

  

 

Åh det finns så många roliga stygn att lära sig! Jag har förut tänkt att det är otroligt svår att brodera, kommer ihåg att både min mormor och syslöjden förökte lära mig men ingen av dem var väldigt pedagogiska. Jag trivs nog bäst med att läsa mig till och ta det i min egna takt. Då är internet en guldgruva för mig. Det finns så otroligt mycket att hämta och så otroligt kreativa människor som delar med sig av sina erfaranheter. 
Här är den bästa sidan jag har hittat om man vill ha en massa snygga stygn förklarade på ett lätt sätt: Sarah's Hand Embroidery Tutorials. Jag vill testa och exprimenterar mera. Nörderi nördera.

Jag har en svaghet, jag gillar att dricka söta saker med små slembollar i sig, ett missbruk som jag tack och lov delar med tusentals andra. Men inte i Sverige för att det går inte att få tag på i Stockholm, inte vad jag vet om åtminstone. Det fanns en plats som hette "Bubble tea and friends" vid Odenplan vill jag minnas men det var länge sedan.
Men i både Malmö och Helsingborg är det möjligt att få tag på min favoritdryck: Bubbletea, som finns att få tag på i Hansa companiet i Malmö och på söder i Helsingborg. Så nu hälsar jag på familjen och passar på att slurpa i mig mina små godisbitar med sött te!

 

Så när kommer det till Stockholm? -_-

Ibland, väldigt ett fåtal tillfällen så önskar jag att ag hade en Iphone. Iallfall när spelproducenter skapar fina spel till bara mobila plattformar, vilket borde vara brottsligt, jag gillar tanken på att bra spel produceras till datorer sen ska det komma en lite sämre version till telefon-folket.
Men så är inte fallet här utan detta spel som verkar helt makalöst kommer inte finnas tillgänglig för mig som kommer dra mig med de gamla tjocktelefonerna tills jag inte har något val längre.
Svenska Simogo har grävt långt ner i det svenska kulturarvet för att skapa det här spelet, uppenbarligen är det inte bara vackert utan siktar mot att undervisa den gemene svensken om vår mytologiska historia. Den som inte handlar om vikingarna och asatron.

 

Årsgång var en en sak man gjorde runt Smålandsområdet där man en gång om året gav sig ensam ut i skogen för att med övernaturliga varelsers hjälp få ledtrådar om framtiden. Detta om man följer vissa regeler som att inte samtala med någon på vägen och inte äta något innan sin färd in i skogen.

 

Jag hittade en bortglömd skatt bland min förvirrande minnen, något bortglömt och underbart. Såhär var det:

Jag var i mina yngre tonår, kanske 13 år och min bästa vän hette Lars och var nästan tio äldre än mig.

Vi brukade sitta i hans lägenhet och prata långt in på småtimmarna tills vi somnade, ofta i samma säng. Inget sexuellt, detta är det första folk brukar fråga om, utan vårt förhållande till varandra var mer som att ha en far, jag och min biologiska pappa hade glitit ifrån varandra några år tidigare, vi hade inget gemensamt och han var ofta arg. Så jag behövde någon sorts fadresfigur och han behövde någon som såg upp till honom skulle jag tro.

Vi spelade tillochmed två malkalver (de som inte är så friska i huvudet) där han spelade min skapare på sådant här interaktivt rollspel kallat Lajv. Det var sött.

Men, det var ett långt sidospår! Det jag egentligen skulle skriva om var iodine Jupiter vars skiva gick varm i lägenheten och det var det minnet jag hade tappat bort! Åh, och han brukade ha högläsning ur denna mans diktböcker, samt berätta alla rykten och mystik kring denna man, hans horor från helvetet.

 

Förra veckan var jag i valet eller kvalet om hurvida jag skulle köpa Fabel III, några klick ifrån köpet så säger min vän (eller bästa ovän) att jag borde spela Terraria med honom, inte så farligt. Jag menar, Fabel är riktigt tråkigt, tråkiga uppdrag, man springar runt i en ganska fin värd men, konceptet håller inte riktigt hela vägen, det är lite för långtråkigt och inte så nyanserande. Man tröttnar på det.

Det var exakt därför jag vill ha det, jag ville ha ett litet mysigt förstöelse spel att mysa till, inte något som man fastnar vid. Den här trailern är bäst oxå: Höna?

 

Måste jag säga att Terraria är extremt beroendeframkallande? Jag har nu byggt ett hus, jag kommer dock göra om det lite... ingen vill bo där för att jag har byggt vissa delar av demonsten, dmonerna är coola men... jag vill att mina små medborgare ska vilja bo där.

 

   

   

   

 

Mitt hus insperarade mig att tänka på andra onda hus, tillexempel ett annat spel kallat Scratches som är ett peka klicka spel, i spelets bokhylla finns det referenser både till Lovecraft samt till Myst. Väldigt välskrivet spel och inte alls lika uppskattat som det borde vara.

Skaparen av det här spelet håller även på med ett annat spel just nu, The Asylum, som finansieras av kickstarter, något att se fram emot då den här killen kan ina saker, han kan få dig att bli rädd.

 

I väntan på att Dr Who säsongen ska forsätta fördriver jag tiden med Torchwood, jag har förut varit väldigt misstänksam mot serien, bara sätt fragment av den men det jag har sätt har inte imponerat på mig nämnvärt. Men jag besämde mig efter frasen "My fandom doesn't need photoshop" för att ge det ett försök och tack och lov för att jag gjorde, vilken liten godsak den här serien är.
Lite mörkare, lite hårdare och lite sexigare. Precis som jag gillar det.

 

Ingenting bra händer efter klockan tre på natten, ibland kan man fastna i timmar framför meningslöst brus på det stora vida nätet.
Själv är jag fullt upptagen med att ladda upp mitt gif arkiv på nätet. Det kommer nog ta ett ta ett tag men mitt nuvarande system var ohållbart.

 

Så jag började läsa på om henna på färgat mörkt hår, snubblade över en tråd på Lockig.se, istället för att välja ett råd tänkte jag att jag skulle satsa på alla. Jag sammanställde även alla de råd som jag hittade, varför man skulle använda dem och till vad och när. Det här blev resultatet:

 

 

 

Vatten

Kamomill - för att göra det änn lite ljusare

Citron - för att om man blandar med syra får man mer ut av färgen

Olivolja - för att det är allmänt bra antar jag? Funkar säkert med raps med

Honung - antagligen bara för att det är bra för håret

 

+ Henna

 

Koka ihop alla ingredienser utom honungen, olivoljan och hennan som du tillsätter i slutet. Rör ner hunungen och olivoljan först och sen hennan. Gegga och häll på mer varmt vatten om det behövs. Det ska se ut som kaksmet. Ät det inte. 

 

Jag hade färgat det innan med något kemiskt från min lokala livsmedelsbutik. Det här är ger verkligen ett mycket bättre resultat, det ända som är lite trixit är mina dreds, så jag är nästan beroende av att hitta någon som kan hjälpa mig att färga. Tur att man har många vänner.

Nästa gång kommer jag även göra blandningen med mindre vatten, det rann ganska ymmigt. Antagligen inte kasta in alla ingerdienser som jag hittar på internet ;)

 

Kärlek till dig min bror, förlåt att jag inte orkar träffa dig just nu. Men det är nog för det bästa även om orsaken var lite tråkig.

Jag har skapat ett blandband i en ny tappning åt dg med de finaste clownlåtarna jag kunde komma på. Sätt på någon av dem istället för att ringa mig.

Tänk på att själva orsaken till att clowner finns är för att få dig att skratta.

 

 

Och nu måste jag skaffa mig en ny bästa vän.
Tur att jag vet hur man gör..

Jag hoppas du vet vem du är, jag älskar dig så S, förlåt för de saker jag gör ibland.

Det är nästan tradition, eller hur.

Du vet.

Julen gör en blödig, eller hur?

 

När jag först tänkte nålbinda ett par strumpor så blev jag irriterad över att det inte finns någon bra beskriving på internet, så jag improviserade och knåpade och uppfann mitt eget av de bitar och ledtrådar som jag snappat upp på det stora vida internet. Jag har förenklat min metod och nu så skiver jag den här beskrivingen så jag inte glömmer bort.

 

Susies nålbundna strumpor:

 

Nu när Bilbo och J.R.R Tolkien är heta igen så ligger det i tiden att lägga upp favorit citatet ur Sagan om ringen.

När Petter kommer tillbaka från sin långa resa har jag lovat mig själv att se den kommande filmen den med honom, även om jag inte har något tålamod och jag blir nästan torr i halsen av att själva tanken på att behöva vänta...

Detta är ett citat som jag tänker på oerhört ofta, faktiskt mer än en tredjedel av gångerna jag går ut genom min dörr. 

 

  

 

"Det är ett våghalsigt företag bara att gå ut genom sin dörr, Frodo, kunde han säga. Du kommer rakt ut på vägen, och om du inte tar dig i akt, kan ingen veta vart den bär iväg med dig. Vet du att den här vägen går direkt genom Mörkermården, eller om man så vill till Ensamma berget eller ock till ännu avlägsnare och hemskare platser.'

Han brukade säga sådana saker just på stigen framför huvudörren på Baggerhus, särskilt när han varit ute på en lång vandring."

 

Sagan om ringen, J.R.R Tolkien 

 

Det citatet kittlar fortfarande, när jag först läste det som barn fick jag nästan svindel när jag insåg att vägen utanför Baggerhus ledde till skämmnde plaster, äventyr och nya världar. Vad ligger då utanför min ytterdörr?

 

Krossa isen, blanda allt i ett högt glas.