obel

I mitt förra inlägg blev jag sjukt peppad att skriva om kanske den bästa spelserie som gjorts nämligen *trumvirvel* Final Fantasy! Jag vet att det är gammal skåpmat men det är trots allt spel som format mig och mitt liv. Jag har ingen aning om inte hur många timmar jag lagt ner på de spelen och kanske det andra spelet som vinner den tävlingen är World of Warcraft. Jag var då barn av min tid och spelade nummer sju, åtta och nio.

 

Åh jag kommer ihåg första gången jag spelade sjuan, 3-grafiken var så underbart ny och spännande, tittar jag tillbaka på det nu var det ju kantigt och inte särskilt vackert, skaparna hade inte ens försökt ge dem fingrar. Trots det var Final Fantasy ett av de mest rörande och vackra spel jag någonsin spelat. När Aeris dör grät jag.

 

 

Sen kom åttan, med ännu finare grafik men då hade alla hoppat på den här trenden "3-D", jag blev inte särskilt imponerad av spelet, kanske för att efter sjuans genomslag i mitt liv hade jag byggt upp otroliga förväntningar på nästa spel. Jag tror inte ens att jag spelade klart till slutet.

 

Nian däremot, efter åttans magplask så var detta spel som en frisk vårvind, den lite "bulliga" designen som sjuan hade återinfördes i detta steampunkiga spel. Nian är tillsammans med sjuan de spel jag spelat igenom flest gånger... 2 gånger.. men jag spelar aldrig igenom spel så det är ganska mycket för mig.

 

År jag har även en favorit karaktär från alla spelen, och en karaktär jag inte gillar alls. Tifa står ju inte alls högt upp på min lista, hennes roll i spelet var bara lite, menlös. Men min absoluta favorit karaktär är, den lilla svart magikern från nian. Sötare svart magiker får man leta efter, inte för att det är så svårt då det finns en hel by med dem. Det var faktiskt ett tag jag ville ha en tatuering föreställandes honom. Men när jag var åtta ville jag har en tår under mitt öga så vissa saker är det bra att man växer ur.

 

 

Veckans spel är Child of Light som är ett vackert litet plattforms spel, hela spelet är som ett rörligt konstverk som man färdas igenom, flyger igenom faktiskt. En rolig liten detalj är att i bakgrunden kan man hela tiden ser saker som händer, jättar som går förbi i landet som heter Lemuria.

Man spelar prinsessan Aurora och historieberättandet är taget från ett västerländskt sagoramverk, bara i prologen kan jag dra paralleller mellan till Skönheten och odjuret, Törnrosa och Snövit. Aurora är ett hopplock av alla dessa prinsessor fast med ett stor svärd att puckla på monster med och förmågan att flyga.

Med sig har man en lite blå eldfluga som hjälper en i strider och ibland att lösa pussel. Man kan även som en andra spelare spela eldflugan, så man kan uppleva Auroras äventyr med en medspelare.

Jag gillar verkligen den här trenden med att spelen ska se handmålade ut (eller faktiskt vara handmålade) det känns verkligen som att spelen börjar nå en helt ny nivå. Spelet är vackert, stillsamt och striderna har samma makliga takt som jag mest känner igen från serien Final Fantasy. Historier kanske inte är revolutionerande men miljöerna och tempot i spelet är skönt.

 

 

Det var kanske för ett år sedan som jag bad en av mina käraste vänner om musik, då jag vet att hon har god smak öppnar hon mina ögon för Sopor Aeternus. Hon drog paralleller mellan den här sångerskan och rollspelet Vampire the Masquerade. När man tittar tillbaka på det så var det faktiskt Vampire The Masquerade som först fick mig att öppna mina ögon för rollspelens underbara värld. En värd som nu tyvärr ligger i träda. Det gjordes även ett dator spel för en herrans år sedan som baserades på rollspelet. Som mina kära Troika Games var skyldiga till. Spelet var fyllt av buggar som deras spel alltid är men tack och lov fanns det entusiaster som fixade patcher relativt snabbt. Annars var spelet rikigt bra, tyvärr var det spelet det sista de gjorde innan spelföetaget fick lägga ner. 

 

 

 

Nålbinder min klänning in på småtimmarna. Nu är den nästan anständigt till skillnad från det plagg som kvinnan på bilden har på sig.

Jag börjar längta tills natten kommer intågande, ensam för mig själv med bara mitt pyssel och ljudböcker, jag blir inte trött förren vid gryningen Det är så svårt att slita sig från bra böcker...

Det har det senaste året kommit en exposition av vackra och genomtänkta plattformsspel, tänk att för några år sedan i och med att 3D-spelen gjorde sitt intågande så trodde man att de klassiska 2D-spelen skulle dö ut. Så blev det inte riktigt men de utväxlades, blev bättre, djupare och spännande. Så jag tänkte att jag skulle sammanställa en liten lista på de bästa spelen som jag spelat de senaste åren.

Alla finns till x-box men jag vet inte om de finns till andra spelplattformar

 

 

I detta spel spelar man ett sött litet rymdskepp och nu undrar man kanske hur ett litet rymdskepp kan vara sött men spelutvecklarna har verkligen lyckats med att göra det sötaste lilla rymdskeppet som mina ögonen skådat.

Så det söta lilla rymdskeppet står emot ett sport hot, planeten blir anfallet av en stor svart sak som infekterar och hotar med att ta över hela planeten och det är bara det modiga lilla rymdskeppet som kan stoppa det.

Här är spelets story i en liten ask, spelets pussliga bit är av lagom svårighetsgrad och erbjuder en lagom utmaning.

 

 

 

I The Cave spelar man sju olika karaktärer som alla har varsin som är gömt i den stora mörka grottan och alla deras historier är lite mörka som grottan de är begravna i. Det är min favorit Ron Gilbert som är skaparen till detta spel, han som gjorde till exempel Day of the Tentacle. Focus är på historieberättandet så de små pusslena är väldigt lätta och jag tror att hela spelet är anpassat för en yngre publik.

 

Så nu har jag tittat klart på min senaste serie. Warehouse 13 denna serie som vars handling kretsar runt ett varuhus som samlar otrygga artefakter med magiska egenskaper. Den är inte jätte bra men den har en viss mysfaktor. Tyvärr är karaktärsutvecklingen obefintlig. Enda behållningen är den sköna punktjejen Claudia som faktiskt växer upp under serien, träffar folk som utvecklar henne, hon blir ledsen och glad och uppfinner saker med samma eld genom hela serien.
Föremålens egenskaper och bakgrundshistoria är även den lite godtycklig och skräddarsys så att de ska passa in i universumet som är serien. Det får mig att tänka på kultserien Sliders, när jag tänker efter har Sliders många likheter med denna serie.

De senaste månaderna så har jag unnat mig några spel som sticker ut lite i dagens flöde. Det är The Walking Dead och The Wolf Among Us som båda är utgivna av Telltale games. Dessa spel ges ut i episoder och marknadsförs med att dina val skapar historien. Den sista är en halvsanning, du gör val men de spelar inte stor roll för huvud historien, men de små förändringarna påverkar du med dina val.

Båda spelen är baserade på serietidningar, och spelat The Wolf Among Us får mig riktigt sugen på att läsa om Fabels som den är baserad på, The Walking Dead, är helt enkelt baserad på tidningen The Walking Dead.

 

I The Walking Dead, spelar du som en dömd fånge som i början av historien är på väg till fängelset då men kör på en vandrande död. Kort därefter möter man Clementine som är en liten flicka som man bestämmer sig för att ta under sina vingar.
Resten av historien försöker man som både i boken och i tv-serien överleva samtidigt som man möter spillror av människor som desperat försöker ta sig fram genom de döda samhällena. Sammtidigt som de döda vandrar och är livsfarliga.

 

The The Wolf Among Us baseras som sagt på Fabels, universumet där sagofigur som rödluvan och vargen, snövit och andra sagofigurer som har kommit till våra värld och försöker smälta in i vår värld. De lever i ett samhälle mitt i New York kallad Fabeltown och hela samhället är kantat av intriger.
Karaktären man spelar, Bigby vargen som åt rödluvan - nu sheriff, kastas rakt in i intrigerna och i resten av spelet försöker man trassla ut härvan som man hamnat i genom att intervjua de olika sago figurerna. Trassel trassel.

 

Dessa båda spel är riktigt bra, nu får vi hoppas att Telltale games fortsätter göra spel i samma klass, för jag är fast.

Jag nålbinder mitt största projekt någonsin. En klänning i brunt tunt ullgarn och enligt mina beräkningar så kommer det ta 200 timmar och jag spenderar denna tid med att lyssnar på alla ljudböcker i serien Sagan om is och eld skriven av George R.R. Martin För dem som inte vet är det böckerna som den otroligt populära serien Game of Thrones är baserad på.
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.

Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.

Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.

Som alla vet eller borde veta är att jag har fått all min musik smak från min mamma. Med det sagt:

 

Nu i veckan ska jag och min moder på konsert i Malmö, har sätt fram emot denna upplevelse sedan i höstas då jag fick reda på (min mamma köpte spontant men ack så nogräknat 2 biljetter) att jag skulle gå.

Så peppen är på topp nu när det börjar närma sig!

Gruppen som förtjänar dessa lovord är Uncle Acid and the Deadbeats någon form av tung doom metal med influenser från till exempel Black Sabbath och 70-tals ja.. musik. Mörker och elände som man bara vill lapa i sig som en liten katt. Detta är inte den bästa låten men videon vinner verkligen storslaget i alla kategorier, hör bara själva:

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i Såneland. Umgås med syster, spelar poker med bror och glassar i solen medans jag dricker kannor med kaffe och samtalar med mor min klockan 6 på morgonen.

 

Får höra om systers alla expriment med sitt hår och rekomenderar två ritikt bra länkar inom ämnet "vad har jag inte haft i håret än?":

 

Lockig.se  - mest för lockigt hår men med bra forum

Shenet.se - en sida med allt ino skönhetsvård

 

Har en liten semester med andra ord. Ska tyvärr snart som med alla semestrar åka till Stockholm igen, till stressen och människorna.

Men jag hoppas att pojken min får jobbet han sökt i Skåne så jag har fler ursäkter till att komma tillbaka.

 

 

 

Min lillasyster frågade mig för några dagar sedan var man kunde hitta bra HK sidor för tyg. Förvirrat undrade jag några minuter vad HK var innan det slog mig, hon menade Historiskt korrekta tyger.

Storasyster är stolt.

 

Denna sida skulle jag rekommendera främst, bra och överskådlig hemsida med vackra tyger, Har många vänner som köpt tyger från den här hemsidan som är väldigt nöjda. Vissa av deras ylletyger är helt makalösa, titta bara på det röda diamantknyperten. Dregel.

Dessa är jag lite mer osäker på, men jag har sätt deras sortiment på marknader och har aldrig blivit besviken. Men jag har hört att de har bra priser.

Jag gillar verkligen inte deras hemsida, svår att navigera sig på men den är rekommenderad av mina vänner. De ska visst ha bra lintråd till exempel.

Deras nätbutik är inte den bästa så bor du i krokarna runt Stockholm så föreslår jag att du svänger förbi där och kikar på vad de har i sitt sortiment. Har själv hittat flera vacka yllletyger där.

Jag botar tistessen i mitt liv med förstelser som detta:

 

Så senaste experimentet med mitt hår är att få till lockar, jag har kollat på de olika altenativen, superspolar i plast skumgummiplast och små töntspolar: alla metoder går att läsa om på Baba yagas dredssalongs blogg.

Så idag kände jag mig lite peppad (läs: ångesthantering) och gick därför runt i butiker för att kolla mina olika möjligheter och så. Slutsats; töntspolarnarna var för små, skumgummispolarna kostade 60 kronor för 6 stycket vilket är lite över min budget och superullarna hittade jag inte ens.

Så jag gick och köpte gumminsnoddar och knåpade ihop det här:

 

 

Jag längtar så till skogen därför postar jag nu två skogrelaterade låtar som beskiver mina mixade känslor till skogen. För det är inte så lätt alltid, den är kall och jävlig, den kan rasa över en och man spenderar två dagar i den och vill aldig se den igen, ändå två dagar senare så villl man tillbaka.

 

Den andra låten

 

Jag gillar inte reagge, trots minda deadsiga dreds, men en låt är så annorunda och spännande att jag verkligen inte kan undvika att älska den. Klicka på bilden för att lyssna. Fylld av fågeljud, konstinga pussljud och den den dadaistiska texten "ayayayay" samtidigt som sångerskan suckar fram "where have you been all my life". Nora Dean heter geniet bakom detta underbara stycke av musik historia.

Läs mer om hennes låtar i denna kärleksfulla uppradning och tolkande lista av hennes låtar.

 

 

Det är ett fängslande mörkt namn till ett litet peka och klicka spel som jag spelat nu i mellandagarna. Historien som berättas är lika mörk som som titlen till spelet.

Man spelar 5 olika karaktärer som torteras kontinuerligt i hundratals år av en stor superdator vad namn AM som tagit över världen. AM verkar dock har tröttnat eller något liknande och hittat på ett nytt spel åt de fem, ett spel där han lovar att de ska kunna besegra honom om de löser hans lilla pussel.

Grafiken är från 1995, så det är inte allas kopp av te men det är en liten pärla för alla som älskar peka och klicka spel.

 

 

Spelet bygger på en novell skriven av Harlan Ellison som jag inte läst (än) eftersom det verkar som att den inte finns att få tag på här i Sverige. Kanske ska man damsuga bilioteken någon dag. Synd att jag är så rädd att låna på bibliotek, men det brukar alltid bli så dyrt för mig.

Tack och lov hittade jag en trevlig liten uppläsning av författaren Harlan Ellison själv på youtube som jag kan lyssna igenom någon trevlig dag.

 

 

Det här spelet kan vara det finaste spelet att spela så här års, tillängnad snön på utsidan. Företaget som gör spelet har för övrigt en hel mängd små vackra, söta spel med passande ambient musik till på sin hemsida som man kan fördriva lite av sin tid på, om man nu har den tiden. Tid är kanske något man tar sig. Särskit i sådanna här tider.

Spelen är oftast icke våldsamma vilket är ett stort plus i min bok. Tycker inte spel måste innehålla någon form av våld för att vara bra spel.