Toffla

Jag har lite snöat in på att nålbinda tofflor, eller strumpor. Känner inte att hattar, vantar eller vad man nu skulle tycka om att nålbinda förutom strumpor är lika interssant. Kanske för att jag har en smärre strump fetich eller kanske inte.
Iallfall har jag hittat väldens bästa lilla guide för att göra strumor eller tofflor nämligen här.
Själv följde jag den sista beskivingen i denna guide kallad "Norwegian all-in-one method" och tyckte den funkade riktigt bra, jag är ett stort fan av enkla lösningar utan en massa krångel.
Men lite svårt för mig är det då jag tenderar att låta strumpan leta sig upp läns mitt ben så långt som möjligt, har tillexempel gjort ett par sjukt långa strumpor i tunt ylle i våras. Urspunligen ska de vara väligt låga som man ser på bilden här:
 
 
 
 Och om ni klickar på bilden kan ni även se hur återsällandet av denna socka har gjorts. Jag brukar dock tendera att göra mina strumor lite högre som sagt, dels för att de blir lättare att ta på sig och dels för att de värmer mera.

Grunnat på

Av min mormor fick jag idag en klänning till julen i brevlådan. Jag gjorde det ända rätta och tog på mig den. Senare denna dag så köpte jag en ring av de småpengar som skickades med. Tack för de fina presenterna mormor.
Usch julen, det är absolut inte min favorithögtid och varje jul känns det bokstavligt talat som om jag överlevt.
 
 
 
Roligt för några år sedan älskade jag julen, alla ljusen värmen och pysslet. Lustigt hur lusten bara går ur sådär. Jag önskar jag kunde fly från det. Bara för en stund kanske.

Quack!

 
 
Idag ska jag berättta en saga. Det är en saga om en anime som jag såg nu för flera år sedan men som jag inte kunnat glömma. Denna serie är Princess Tutu som på ytan kan verka som den vanliga "liten magisk flicka anime" men verkligen förvånar en. Vi börjar med sagan.
 
En liten anka ser en ledsen prins som förlorat alla bitar till sitt hjärta, hon bestämmer sig för att hjälpa den stackars prinsen. Därför förvandlar hon sig till en människa. Men det finns en ond kråka som vill sätta stopp för det hela även hon förklädd till flicka.
 
Så börjar serien, den kan vara lite absurd ibland, men det känns aldig som de kastat in absurditetrer för sakens skull, som det kan göra med andra animeserier ibland. Utan det känns som att det tillför till andan av serien som tar massiv insperation från erouperisk folklore.
Det stora temat i animen är balett, alla secenr så det blir till en kamp mellan det onda och det goda avgörs tillexempel med ballet. Varje avsnitt dominers ofta av en särskild balettt, som man kan se om man klickar här. Detta tema genomsrar animen, både direkt och i bakgrunden.
Jag inser verkligen att det inte är en serie för alla, men när jag såg dden känndes den underbart kreativ och genomtänkt, det känns som att inte mcket händer i den utan att någon legat och filurat på det först.


Slott

 
Castle är en serie med Nathan Fillion i huvudrollen som mysterie roman författaren Rick Caslte. Tack vare sina goda relationer med borgmästaren får han vara med att lösa brott, tillsammans med stackars komisarie Kate Beckett. Trots denna lite absurda lite fjantiga upplägget så är det en vacker liten ädelsten i högen med bråte som kallas tv-serier.
Alla fallen har en lite av en udd, sammmtidigt som den har en mängd små annekdoter till fantastisk fandom. Detta gör att mina små nörd antenner viberar lite. Titta bara på det här lilla kippet som helt oblygt flötar med kult-serien Firefl som Nathan Fillion även där såelar huvudrollen.
 

Lilla hjulet

Little Wheel
 
 
Om man har läst min blogg vet man att jag är dödens svag för små spel som innehåller små robotar som vrider på saker. Här är ett litet gratis flash spel som man kan spela på max 15 minuter, ett pussel spel av det simplaste formen men man bör inte nedvardera det för det. Mysig bakgrundsmusik är det minsann med.
Klicka bara på bilden så kommer ni direkt till spelet.

Cirkus Pilo

 
Detta var en bok som jag fick låna av en kär vän, vet aldrig hur hon lyckas med att få tag på de guldkorn som hon lånar ur till mig, det slår alltid precis rätt. Hoppas hon nu i denna stund grunnar på nästa bok att låna ut för jag börjar få för få saker att läsa.
 
Boken är en debutroman så vi hoppas på fler små guldkorn av denna Will Elliott. Jag vill verkligen inte säga något om boken, men gillar man clowner lite chaos lite drömmlanskap så gillar man den här boken. Att säga något annat är att säga för mycket, och det finns alltid bra recentioner därute som bara väntar på att få bli lästa av en nyfiken filur. Det är bara att söka på Cirkus Pilo.
 
Anledningen till att jag skriver det här var för att jag förkte spåra vad som hände med mitt exemplar av boken, och insätt att jag lånat den till en vän med en annan bok i sällskap. Tyvärr verkar han inte gå att nå. Nåja. Ska börja efterlysa dem snart.

Svarta speglar

 
Black mirror är en brittisk tv-serie fyllt av små vackra tanke-experiment som leker med vår samtida elektroniska verklighet (eller värsta drömmar), de vrider och vänder på vår uppfattning om verkligheter och har många "tänk om" seminarium.
Titeln refererar faktiskt till de svarta skärmarna, i våra telefoner, teveapparater ochdatorskärmarna eller som de säger de kalla skinande svarta skärmara på dem som möter dig när du inte använder dem.
 
I skrivandets stund har det var gjorts två sesonger men jag har hört rykten om att det ska finnas manus till en tredje. Låt oss hoppas.
 
Skaparen av serien är förresten Charlie Brooker som är lite cool, han har även gjort den serie kallad Dead set som är en zombie mini serie som utspelar sig i ett Big Brother hus. Inte märkvärdigt bra men roligt koncept ändå.
 
 

Glimtar

Mina från Mouir Aupres de Toi
 
 
Idag sitter jag och tittar på kortfilmer, har en hel hög på lager just nu som jag vill rekomendera, eller påminnas om för framtida bruk. Så här visar jag några fina (hemska) glimtar av den stora mäng film som jag sätt idag.
 
Blinky™
Mysfaktorn är hög i denna film om en robot som det slår slint för. Tanke expriment gällande robotar går alltid hem, även klassiska om de gjorda såhär väl.
 
Mourir Auprès de Toi
En liten historia om en bokhandel där omslagen kommer till liv för natten. Bibliofili porr på advancerad nivå.
 
Cargo
En far blir smittad av ett zombie virus och föröker rädda sitt nyfödda barn.
 
The Candy Shop
Här har vi den vackraste till min samlin men ven den mörkaste. Det är en film som tar sig an sexhandel med barn på ett förundeligt sätt. Vågat och lyckat. En applåd.
 
 

Ser gult för att tränga bort det blå

Snön har inte börjat täcka gatorna än och ligger omkring kastat som allmänt skäp i rännstenen. Jag försöker tänka på sommaren som känns så fruktansvärt långt borta just nu sammtidigt som jag håller mig till saker som inspirerar. Varma tankar. Samt till bilder som den här som har allt av ingen mindre än Alphonse Mucha. Även om det ser ut som om roserna klamrar sig envist fast vid sina buskar även vid denna årstid. Inte så länge till.
 
Rose
 

Långt till tornet

Det mörka tornet eller The Dark Tower är  en bokserie serie skriven av Stephen King, jag brukar antigen älska hans böcker eller hata dem och samma gäller hans epos The Dark Tower som jag nu för andra gången försöker ta mig igenom.
Förra gången var åratal sedan, men jag tänkte att jag plockar upp den bok jag slutade på och bara fortsätter. Fy vad tradigt det var men jag tog mig igenom den, fjärde boken är ytterst tråkig och därmed svår att ta sig igenom. Men jag är fast besluten att läsa serien till sitt slut.
 
 
 
Böckerna kretsar kring karaktären Roland som är en revolverman i en värld som håller på att trasas samman av glipor i verkligheten som lättast går att beskriva som trösklar till andra världar. Dessa glipor blir större och större och Roland är säker på att han kan laga dem om han bara lyckas ta sig fram till det mörka tornet. Men för att göra det behöver han hjälp. Detta är det boken handlar om, färden och de han får med sig på denna färd.
 
Ryktena säger att det finns ett spel, Discordia som är baserat på böckerna, naturligtvis smockat med spoilers så jag vill vänta med att testa spela tills serien är klar. Så tyvärr kan jag inte dela mina intryck av att ha spelat det.
 
 
 
Men den omtalade serie-tidningen ska jag nog inte röra, ibland kan det bli för mycket av det goda, i allfall inte än på ett par år. Måste nog smälta bokserien först och det är en hård karamell att smälta. För att inte tala om den mystiska filmen.

Tänkte bara påminna om att cirkusen kommit till stan.

 
 
Oj då, jag insåg att jag inte sätt de sista avsnitten av tvserien Carnivalé. Serien som tragiskt nog la ner utan att bli avslutad, något om för höga konstnader och låga tittarsiffor. Flera av trådarna lämnades avslutade. Serien blev dock en kultklassiker och speler på den klassiska kampen mellan gott och ont. Den utspelar sig år 1934 någonstans i ett amerikanskt ökenlanskap där och kretsar kring en kringresande nöjesfält. Vad mer kan man begära?
Jag tror att denna lilla pärla i öknen ska få hålla mig varm under vintern en stund, för nu har det gått så lång tid sen jag såg den att jag nog måste se om hela serien igen. Åh nej.

DIsneys Ragator

När jag var liten så såg jag inte upp till någon av de prinsessor som visades på filmen, jag kunde inte se dem göra något utom att passivt stå och titta på madens händelsesena spelades upp framför deras ögon. Nu är jag kanske lite hård mot de stackars prinsessorna, ibland lyfter de faktiskt tunga saker och hjälper sig själva ur de situationer de försatt sig i.
De jag såg upp till och identifierade mig med var de onda kvinnliga rollerna. Jag tänkte försöka lista de jag kommer ihåg och ge en skaplig analys till varför.
 
 
 
Maleficent
I Törnrosa från 1959 så träffar vi på Maleficent den onda fen. Första scenen man får se henne i krossar alltid mitt hjärta. Alltid. Första scenen dyker hon upp på den stora festen för den nyfödda prinsessan och förklara utan en darr på rösten att hon inte är ledsen för att inte blivit bjuden. Sen skickar hon iväg sin ondskefulla "present" till prinsessan. Hon kan även få en av de vackraste rosenbuskar med svart bark, tänk er de roserna till sommaren. Jag kan knappt hålla liv i mina garderobs växter. För att inte tala om att hon kan bli en vacker drake. Bra förebild säger jag.
Hör jag det även viskas om en pågående film med Angelina Jolie?
 
 


Ursula
Från 1989 kommer filmen Den lilla sjöjungfrun där den stora onda kakartären är Ursula som gestaltas av en stor lila bläckfisk med magiska krafter. Denna häxa av havet hjälper till viss del Prinsessan Ariel nej vi kan bara anta att hon hjälper henne för att nå ett mål som står henne närmare hjärtat. Hennes musikaliska nummer är fantastiskt: Poor unfotunate souls. Men hon lägger fram korten klart på bordet. Underbar karaktär, en av mina absoluta favoriter någonsin.
 
 
 
Yzma
Yzma är nog den som står ut mest i denna skara av ondska. Filmen Kejsarens nya kläder kommer hon ifrån och filmen är från år 2000. Hon fungerar både som filmens antagonist som en komisk karaktär som har ett hemligt labb som naturligtvis alla känner till. Hon ingjuter kanske inte samma känsla så de två förra ondskans drottningar men man känner något varmt när man ser den filmen.

Svårt att se klart genom grumliga snöflingor

 
Mina sommar minnen börjar blekna så jag påminner mig själv genom att se tillbaka på dem med hjälp av mina tekniska kikare av glas. Den här bilden togs under et tak av löv vid Sofieros slott av mor min. När man ser den här bilden kan man inte tro att det har varit ett så svårt år trots allt. Egentligen har jag ett väldigt vackert liv, bara svårt att uppskatta de små fina sakerna ibland. Särskilt nu när vintern med den bruna snön närmar sig med stormsteg.
 
 
Den här bilden togs av Henrik på min födelsedag, tror ni att den här bruttan är rädd för några månader av snöflingor? Jag intalar mig själv att det faktiskt inte är så. Banne mig bör jag väl lägga till där. Nej den flickan tar nog stoppar sin flaska i den bruna snön så att den ska vara väl kyld tills nästa sup.
 
Räds inget.
 

Tid för te allra käraste syster.

 
För några månader sedan introducerade vi en ny tradition. Bubbel ur allra finaste teservisen. Sedan dess har det tyvärr inte blivit några sådana sammankomster, det här är min inbjudan till dig. Det är lite pirrigt då jag aldrig anordnat en fest förut. Spontanfester har hänt, kanske någon gång. Men inte så här... uppstyrt. Vi får väl se hur det (ur)artar sig.
 
 
 

Stickade drömmar

Eller rubriken kanske borde ha varit drömmar om stickat. Kylan börjar att komma, jag börjar längta efter varmare kläder. Jag vill speciellt ha en halsduk med en huva och fickor på, jag längtar så efter den nu när gatorna börjar glittra av köldkristaller. Jag vet mer hur man kan modifera sitt te mode men kommer jag på ett sätt så kommer jag absolut att göra det.
Hälst hade jag velat lära mig de vackra mönsterna som finns i den här boken. Dock är jag bara en lekman när det kommer till stickat. Men attt lära mig den typen av mönstersticking har varit en våt dröm i många år.
Garnet har jag hemma men det ser ut som att jag har tappat bort mina stickor, letat överallt, kan inte finna dem. Så jag sitter här och drömmer nder lördagkvällen medans jag sippar på kaffe och lyssnar till The Tiny
 
 
 
Min bror är på besök med, han har åkt upp ända till Stockholm för att besöka Scifi mässan och kvällen går även ut på att modifera hans dräkt till perfektion eftersom han ska vara utklädd till Darth Revan under dagen imorgon.
Man får lite enargi av familj. Samt pyssliga lördagskvällar.

Och något annart kul

Man hittar aldrig någon ny bra musik. detta inlägg är en kritik till detta påstående.
 
Tidigt detta året satt jag och pojken min och lyssnade till radion som så många gånger förr, rätt vad det var spelades något poppigt, upptstickande och lite fint på radio.
Varje gång jag tycker om någon msik som jag inte vet vad det är så fladdrar mina öron till lite granna, som att spetsarna på öronen får pyttesmå elektiska stötar, de tinglar lite. Det var det som de gjorde just då.
Musiken skulle det visa sig kom från Mattias alkbergs begravning vilka jag föresten hade turen att se i sommras när jag gick på musikfestivalen Stockholkm Music and arts. Där köpte jag även skivan som nu spelas mycket i min lpspelare. Så ha, även efter att man har fyllt 25 kan man hitta ny musik oavsätt vad kritikerna än säger år dig!
 
God natt.
 

Tala mjukt med mig

Efter radions genombrott så samlades hela familjen framför denna manick. Varje kväll för att höra dagens nyheter och smörsångare sjunga rakt in i deras hjärtan, vardagrummet. Så magiskt det måste ha verkat och framtiden kanske glimtade fram där bland frekvenserna som m,an rattade fram.
Idag spelar inte radion alls lika stor roll för oss borsrtkämda barn av 2000-talet som med tv och datorkan överglänsa radions numera pittoreska framtoning med råge. Så mitt i allt brus så frägade jag och en vän oss var det var, vi hade ingen aning men han var stensäker på att han åtminstone hört att det ska vara det nya coola; och att det har varit det i nu tio år snart. Vi är hopplöst sent ute. Men nu ska jag banne mig försöka mig på Welcome to Night Vale rekomenderat av en mycket vacker dam vid namn Ylva.
 
 
 

 
Radio mini tips!
Pointypool är en zombie skäckfilm som utspelar sig nästan helt occh hållet i en radiostudio. Filmen  är ur mysig och väldigt skämmande att se när de zombies som finns långsamt omsluter den lilla radiostationen.
 
Nu till något som vagt relaterar till de två rekomendationerna och det är sändnngen av radioteatern War of the wolds och hur den togs emot av de som lyssnade. Oroliga lyssnare ringde ner pollstationen och resten ja, det bara är historia, finns att läsa på allas vår wikepdia tillexempel.

Höstute

I tonåren  så upptäckte jag de datorstyrda rollspelen med favoriter som Icewind dale (inte så bra egentligen med tiggare kan inte även vara väljare) eller Neverwinter Nights. Inte bara, mindre kända titlar är Nox och Dark Stone, dark stone var nog det spelet där kärlek tändes som ett blygsamt ljus i en grotta.
Dessa var favoriterna, varken Bulders Gate eller Diablo gjorde mycket för mig. Den främsta har alltid varit Fallout serien, även trean. Kanske inte så mycket Fallut tactics. Men, den får vara med ändå när jag listar spelen i Fallout.

 

 

 

 

Fallout 1
Egentligen har jag faktiskt inte så mycket att säga om detta spel, ofta blandar jag faktiskt ihop minnen från nummer 1 och två när jag tänker tillbaka på den.

Detta spel sätter den unika stämningen för de andra spelen, man spelar i ett avstannat kultur liv som slutade i princip att användas kring 50 - talet miljöerna är hämtade där ifrån och vad jag kommer ihåg så är även pip-boy som hjälpreda - en pip-boy. 

 

Fallout 2
Detta spel är väl det spel som haft mest inverkan i mitt liv. Musiken var given. Spelet men alla sina små påskägg och egenheter , som den lilla deathclaw , eller att man kan stöta på en val och en blomkruka mitt där ute i öknen. Eller den buggade bilen vars baklucka nästan alltid buggar ur så man alltid har en liten lugga för alla skrotiga vapen. Nu ska jag sluta skriva om detta spel för allt jag hör mig själv tänka är aww, och så "kärt minne" oooh, mmm. Nästa spel!

 

Fallout tacics
Detta spel hade väl kanske inte samma genomslag, kanske för att de hade mycket att leva upp till när det kom till tvåan. Mer taktik - mer pausa skjuta räkna ut. Personligen uppskattar jag lite mer historieberättande i spel och sen har jag även hört att det finns ett annat spel som är bättre på detta, Jagged alliance 2 ska uppenbarligen slå taktik fallout på fingrarna med. Men å andra sidan har jag kanske bara gett spelt tio minuter av en ärlig chans.

 

 
 
 

Fallout 3
Första spelomgången gjorde jag så snabbt jag hade tillgång till det, det var hemma hos min dåvarande pojkvän som spelat det en vecka innan mig, jag kan verkligen inte komma håg om jag hatade denna del eller om jag avskydde det, jag antar att spelet inte gjorde sig s märkvärdigt alltid. Förutom kanske musiken i spelt som har varit det mest magiska som jag hört på flera år. 

 

Fallout Las Vegas
Det senaste spelet som jag spelade var det senast utkomna. Min vän säger åt mig att det är mycket bättre än Fallout 3 men jag kan verkligen inte avgöra set då det var nånga år sedan jag spelade trean, Men en sak kan jag säg, musiken är absolut inte p samma höga nivå tyvärr, inte direkt dåligt men inte alls på samma nivå

 

 

 

 

Just nu är jag sjukt sugen på att sy en fallout jumpsuit. En sådan man börjar med i spelet. Men insåg senare att jag nog bör vänta lite till nästa år, vill ju få dessutom ha en med mig en pip-boy  med mig och lite snyggt sydda veck i klädnaden skulle inte sitta helt fel.. nästa Halloween kanske :) det kanske bara får vara en dröm, brukar glömma fina saker.

 

Men snygga är dem

Demoner, humor i en förfallen värld och fabler

Idag har jag en liten märklig kompott av rekommendationer, eller vad sägs om humoristisk framtid blandad med spindelätande övernaturligheter och vackra magiska sagor. Såhär är det, i helgen började jag läsa en fin liten webbcomic som blev rekommenderad till mig.
Det är faktiskt så att jag inte alls tycker om internet serier, jag läser ytterst sällan serier på datorn, det största problemet jag har med serier på internet är nog att de fortsätter i all evighet och är otroligt svåra att komma in i efter 14.537 stycken seriestrippar. Jag vill inte häller läsa 14.537 serie strippar på min dator för att komma i kapp. Inte alls faktiskt. Tacka vet jag papper.
 
Men han sålde den till mig med löften om övernaturlighet, bra story och vackert tecknad. Mycket bröst. Plus att den faktiskt har ett slut och jag gillar avslut. Jag började läsa och blev direkt förälskad. Serien flörtar med så många sidor av mig att jag ser fram emot nästa stund som jag får sitta med den. Här är den:
 
Locus
 
Skapad av Adam Black
 
Men eftersom jag glöme bort namnet så fort jag gick ifrån datorn  så lördagen spenderade jag med att googla listor på bra serier för att hitta den igen. Jag hittade inte den, fick fråga min vän igen, men jag hittade två andra fina serier:
 
Romantically Apocalyptic
 
Skapad av Vitaly S Alexius
 
Ja, jag vet att den är gammal och att jag redan borde har läst denna serie, men den har helt gått mig förbi är jag rädd. Men nu har jag äntligen hittat den och jag älskar en, underbart tecknad och svart menlös humor. Jag har bara läst lite än så länge men den har mitt hjärta. Ser fram emot att historien ska utveckla sig.
 
 
Skapad av Stevan Živadinović
 
Det här var det andra fyndet som jag fann! Inte serie, mer som en saga som är så djävulskt snygg att jag dör. Jag ser fram emot min lediga dag så jag har tid att sitta och tugga mig igenom denna lilla juvel.

Nattfly

Åh, vad jag önskar att jag hade denna kostym till årets fester på halloween, eller jag önskar att jag kunde bära upp den ens, eller att jag kunde se lika glad ut som denna fesliga och vackra människa verkar göra:
 
Kul sida som listar fler vackra kostymer
 
Nu vet jag inte alls vad jag ska gå som, eller om jag ska gå. Hans vackra skrud tog helt musten ur mig. Den must som fanns kvar för fesligheter det vill säga vilket inte är mycket nu i dagarna.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0