obel

 

Jag gillar inte reagge, trots minda deadsiga dreds, men en låt är så annorunda och spännande att jag verkligen inte kan undvika att älska den. Klicka på bilden för att lyssna. Fylld av fågeljud, konstinga pussljud och den den dadaistiska texten "ayayayay" samtidigt som sångerskan suckar fram "where have you been all my life". Nora Dean heter geniet bakom detta underbara stycke av musik historia.

Läs mer om hennes låtar i denna kärleksfulla uppradning och tolkande lista av hennes låtar.

 

 

Det är ett fängslande mörkt namn till ett litet peka och klicka spel som jag spelat nu i mellandagarna. Historien som berättas är lika mörk som som titlen till spelet.

Man spelar 5 olika karaktärer som torteras kontinuerligt i hundratals år av en stor superdator vad namn AM som tagit över världen. AM verkar dock har tröttnat eller något liknande och hittat på ett nytt spel åt de fem, ett spel där han lovar att de ska kunna besegra honom om de löser hans lilla pussel.

Grafiken är från 1995, så det är inte allas kopp av te men det är en liten pärla för alla som älskar peka och klicka spel.

 

 

Spelet bygger på en novell skriven av Harlan Ellison som jag inte läst (än) eftersom det verkar som att den inte finns att få tag på här i Sverige. Kanske ska man damsuga bilioteken någon dag. Synd att jag är så rädd att låna på bibliotek, men det brukar alltid bli så dyrt för mig.

Tack och lov hittade jag en trevlig liten uppläsning av författaren Harlan Ellison själv på youtube som jag kan lyssna igenom någon trevlig dag.

 

 

Det här spelet kan vara det finaste spelet att spela så här års, tillängnad snön på utsidan. Företaget som gör spelet har för övrigt en hel mängd små vackra, söta spel med passande ambient musik till på sin hemsida som man kan fördriva lite av sin tid på, om man nu har den tiden. Tid är kanske något man tar sig. Särskit i sådanna här tider.

Spelen är oftast icke våldsamma vilket är ett stort plus i min bok. Tycker inte spel måste innehålla någon form av våld för att vara bra spel.

Jag har lite snöat in på att nålbinda tofflor, eller strumpor. Känner inte att hattar, vantar eller vad man nu skulle tycka om att nålbinda förutom strumpor är lika interssant. Kanske för att jag har en smärre strump fetich eller kanske inte.

Iallfall har jag hittat väldens bästa lilla guide för att göra strumor eller tofflor nämligen här.

Själv följde jag den sista beskivingen i denna guide kallad "Norwegian all-in-one method" och tyckte den funkade riktigt bra, jag är ett stort fan av enkla lösningar utan en massa krångel.

Men lite svårt för mig är det då jag tenderar att låta strumpan leta sig upp läns mitt ben så långt som möjligt, har tillexempel gjort ett par sjukt långa strumpor i tunt ylle i våras. Urspunligen ska de vara väligt låga som man ser på bilden här:

 

 Och om ni klickar på bilden kan ni även se hur återsällandet av denna socka har gjorts. Jag brukar dock tendera att göra mina strumor lite högre som sagt, dels för att de blir lättare att ta på sig och dels för att de värmer mera.

Av min mormor fick jag idag en klänning till julen i brevlådan. Jag gjorde det ända rätta och tog på mig den. Senare denna dag så köpte jag en ring av de småpengar som skickades med. Tack för de fina presenterna mormor.

Usch julen, det är absolut inte min favorithögtid och varje jul känns det bokstavligt talat som om jag överlevt.

 

 

Roligt för några år sedan älskade jag julen, alla ljusen värmen och pysslet. Lustigt hur lusten bara går ur sådär. Jag önskar jag kunde fly från det. Bara för en stund kanske.

 

Idag ska jag berättta en saga. Det är en saga om en anime som jag såg nu för flera år sedan men som jag inte kunnat glömma. Denna serie är Princess Tutu som på ytan kan verka som den vanliga "liten magisk flicka anime" men verkligen förvånar en. Vi börjar med sagan.

 

En liten anka ser en ledsen prins som förlorat alla bitar till sitt hjärta, hon bestämmer sig för att hjälpa den stackars prinsen. Därför förvandlar hon sig till en människa. Men det finns en ond kråka som vill sätta stopp för det hela även hon förklädd till flicka.

 

Så börjar serien, den kan vara lite absurd ibland, men det känns aldig som de kastat in absurditetrer för sakens skull, som det kan göra med andra animeserier ibland. Utan det känns som att det tillför till andan av serien som tar massiv insperation från erouperisk folklore.

Det stora temat i animen är balett, alla secenr så det blir till en kamp mellan det onda och det goda avgörs tillexempel med ballet. Varje avsnitt dominers ofta av en särskild balettt, som man kan se om man klickar här. Detta tema genomsrar animen, både direkt och i bakgrunden.

Jag inser verkligen att det inte är en serie för alla, men när jag såg dden känndes den underbart kreativ och genomtänkt, det känns som att inte mcket händer i den utan att någon legat och filurat på det först.

Castle är en serie med Nathan Fillion i huvudrollen som mysterie roman författaren Rick Caslte. Tack vare sina goda relationer med borgmästaren får han vara med att lösa brott, tillsammans med stackars komisarie Kate Beckett. Trots denna lite absurda lite fjantiga upplägget så är det en vacker liten ädelsten i högen med bråte som kallas tv-serier.

Alla fallen har en lite av en udd, sammmtidigt som den har en mängd små annekdoter till fantastisk fandom. Detta gör att mina små nörd antenner viberar lite. Titta bara på det här lilla kippet som helt oblygt flötar med kult-serien Firefl som Nathan Fillion även där såelar huvudrollen.

 

 

Om man har läst min blogg vet man att jag är dödens svag för små spel som innehåller små robotar som vrider på saker. Här är ett litet gratis flash spel som man kan spela på max 15 minuter, ett pussel spel av det simplaste formen men man bör inte nedvardera det för det. Mysig bakgrundsmusik är det minsann med.

Klicka bara på bilden så kommer ni direkt till spelet.

Black mirror är en brittisk tv-serie fyllt av små vackra tanke-experiment som leker med vår samtida elektroniska verklighet (eller värsta drömmar), de vrider och vänder på vår uppfattning om verkligheter och har många "tänk om" seminarium.
Titeln refererar faktiskt till de svarta skärmarna, i våra telefoner, teveapparater ochdatorskärmarna eller som de säger de kalla skinande svarta skärmara på dem som möter dig när du inte använder dem.

 

I skrivandets stund har det var gjorts två sesonger men jag har hört rykten om att det ska finnas manus till en tredje. Låt oss hoppas.

 

Skaparen av serien är förresten Charlie Brooker som är lite cool, han har även gjort den serie kallad Dead set som är en zombie mini serie som utspelar sig i ett Big Brother hus. Inte märkvärdigt bra men roligt koncept ändå.

 

 

Idag sitter jag och tittar på kortfilmer, har en hel hög på lager just nu som jag vill rekomendera, eller påminnas om för framtida bruk. Så här visar jag några fina (hemska) glimtar av den stora mäng film som jag sätt idag.

 

Mysfaktorn är hög i denna film om en robot som det slår slint för. Tanke expriment gällande robotar går alltid hem, även klassiska om de gjorda såhär väl.

 

En liten historia om en bokhandel där omslagen kommer till liv för natten. Bibliofili porr på advancerad nivå.

 

En far blir smittad av ett zombie virus och föröker rädda sitt nyfödda barn.

 

Här har vi den vackraste till min samlin men ven den mörkaste. Det är en film som tar sig an sexhandel med barn på ett förundeligt sätt. Vågat och lyckat. En applåd.

 

Snön har inte börjat täcka gatorna än och ligger omkring kastat som allmänt skäp i rännstenen. Jag försöker tänka på sommaren som känns så fruktansvärt långt borta just nu sammtidigt som jag håller mig till saker som inspirerar. Varma tankar. Samt till bilder som den här som har allt av ingen mindre än Alphonse Mucha. Även om det ser ut som om roserna klamrar sig envist fast vid sina buskar även vid denna årstid. Inte så länge till.

 

Det mörka tornet eller The Dark Tower är  en bokserie serie skriven av Stephen King, jag brukar antigen älska hans böcker eller hata dem och samma gäller hans epos The Dark Tower som jag nu för andra gången försöker ta mig igenom.

 

Oj då, jag insåg att jag inte sätt de sista avsnitten av tvserien Carnivalé. Serien som tragiskt nog la ner utan att bli avslutad, något om för höga konstnader och låga tittarsiffor. Flera av trådarna lämnades avslutade. Serien blev dock en kultklassiker och speler på den klassiska kampen mellan gott och ont. Den utspelar sig år 1934 någonstans i ett amerikanskt ökenlanskap där och kretsar kring en kringresande nöjesfält. Vad mer kan man begära?

Jag tror att denna lilla pärla i öknen ska få hålla mig varm under vintern en stund, för nu har det gått så lång tid sen jag såg den att jag nog måste se om hela serien igen. Åh nej.

När jag var liten så såg jag inte upp till någon av de prinsessor som visades på filmen, jag kunde inte se dem göra något utom att passivt stå och titta på madens händelsesena spelades upp framför deras ögon. Nu är jag kanske lite hård mot de stackars prinsessorna, ibland lyfter de faktiskt tunga saker och hjälper sig själva ur de situationer de försatt sig i.

De jag såg upp till och identifierade mig med var de onda kvinnliga rollerna. Jag tänkte försöka lista de jag kommer ihåg och ge en skaplig analys till varför.

 

Maleficent

I Törnrosa från 1959 så träffar vi på Maleficent den onda fen. Första scenen man får se henne i krossar alltid mitt hjärta. Alltid. Första scenen dyker hon upp på den stora festen för den nyfödda prinsessan och förklara utan en darr på rösten att hon inte är ledsen för att inte blivit bjuden. Sen skickar hon iväg sin ondskefulla "present" till prinsessan. Hon kan även få en av de vackraste rosenbuskar med svart bark, tänk er de roserna till sommaren. Jag kan knappt hålla liv i mina garderobs växter. För att inte tala om att hon kan bli en vacker drake. Bra förebild säger jag.

Hör jag det även viskas om en pågående film med Angelina Jolie?

Mina sommar minnen börjar blekna så jag påminner mig själv genom att se tillbaka på dem med hjälp av mina tekniska kikare av glas. Den här bilden togs under et tak av löv vid Sofieros slott av mor min. När man ser den här bilden kan man inte tro att det har varit ett så svårt år trots allt. Egentligen har jag ett väldigt vackert liv, bara svårt att uppskatta de små fina sakerna ibland. Särskilt nu när vintern med den bruna snön närmar sig med stormsteg.