obel

 

I sommarens heta omfamning har jag läst mitt första litterära verk för i sommar, förhoppningsvis lär det bli fler innan sommaren löper mot sitt slut. Här ska jag försöka mig på en recension av den senaste boken jag läst, bokens namn är Vril - eller den kommande rasen skriven av Edwars George earle Bulwer-Lytton och nyutgiven av Vertigo som är ett ascoolt förlag.

Boken ifråga utspelar sig under 1800-talet och handlar om en man som genom slump upptäcker en ras under jorden vars samhällsuppbyggnad enligt författaren är mer utvecklad än vår. Boken kretsar runt en person som utforskar rasens historia, samhälle och allmänna filosofi. Det är bokens tema, utforskandet av den så länge undan skymda rasen och den märkliga vrilkraften som de använder.

Enligt vertigo så marknadsförs den som en skäckklassiker men förutom de allra sista sidorna då ( om du spoila din upplevelse av boken sluta läs nu) han inser att han inte bara är en gäst utan även fånge och rasen men hjälp av sin vril kraft kan med lätthet avsluta hans liv.
Det är då en skräckhistoria men det som gör mig verkligt mörkrädd är dåtidens syn på kvinnan  och kvinnan i det här perfekta samhället och trots författarens välmening.  Så med det i bakfickan låt mig berätta hur kvinnan detta idial samhälle beskrivs.
Kvinnan (eller Gy-ei som är benämningen) är fysiskt starkare än männen mer kunniga när de använder vril kraften och de får välja sin egen man, som på 18hundra talet verkar vara en revolutionerande tanke. Nu måste jag nog ta ett utdrag från boken så ni närmare kan förstå vad jag menar:

 

• Varje An (mannen) har sina egna tidsfördriv, sina egna vanor, sina egna nöjen, och vilka dessa än må vara kräver han ett löfte om att utöva dem helhjärtat och fullt ut. Detta lovar kvinnan villigt för att få den hon åtrår; och eftersom ett karaktärsdrag hos detta säregna folk är en outtalad dyrkan av sanningen, så att inte ens den mest lättsinniga Gy brytar mot detta löfte som hon en gång avgivit, är en Gy-ei den mest älskvärda förbindliga och undergivna hustor jag sett ens i det lyckligaste hushåll ovan jord göra. Vril-ya har en aforism som lyder "när en Gy älskar är lydnaden hennes njutning."

Hurra.
Finns otaliga sådana här exempel som man kan finna i boken, men det var den här jag skrattade högst till.Men det är klart, man ska bara damma av sina 1800-tals glasögon och försöka se världen ur dessa. Men en eloge till översättningen som även om den är en nyöversättning känns gammalmodig och tar en tillbaka till en tid utan mobiltelefoner och andra nymodigheter av våran tid
Jag som gammal Jules Verne fantast var glad över att få ta del av den här litteraturen och rekomenderar den varmt till likasinnade

 

Den här helgen har jag och bästa vännen peppat för den nya filmen i Mad Max universumet: Fury Road. Vår pepp gick ut på att titta på de tre gamla filmerna Mad Max från 1979, Mad Max 2 The Road Warrior som kom ut 1981 och Mad Max Beyond Thunderdome som kom ut 1985 och nu den senaste filmen som kom ut nu 2015.
Före detta hade jag bara sätt film nummer tre, som gästas ingen mindre än av stjärnan Tina Turner btw, det är även den som anses vara mest B-film av de tre, vilket i min bok oftast är den som är bäst. Så även i det här fallet! Men jag har ju inte sätt den senaste filmen än så vem vet..
Filmerna utspelar sig i Australiens ödemarker där laglösheten har spridit ut sig,  man skulle kunna säga att de skildrar en pågående samhällskollaps.
Första filmen är Max en polis som slåss mot ett motercykelgäng, andra filmen som utspelar sig längre fram i tiden är det tydligt att det är djungelns lag som råder, det verkar som att det helt saknas en ordningsmakt och man roffar åt sig det man kan och behöver. Max blir en slags antihjälte som glider in och hjälper andra, men bara för att hjälpa sig själv. Tredje filmen är i princip samma sak, men med mindre biljakter och mindre motercykelgäng.

Arvet efter Mad Max går att se i dagens populär kultur, det finns massvis med filmer, tvspel och konst som har inspirerats av Gorge Millers postapokalyptiska vision, såsom Borderlands, Saw-filmerna, Tank girl, Fallout där Max ikoniska enarmade läderjacka även återfinns som rustning i alla hittills släppta spel i serien. Wikiperdia har en artikel som på att bra sätt sammanfattar betydelsen av dessa filmer. För skulle jag lista alla referenser skulle det här inlägget bli onaturligt långt.

Så filmen jag ska gå och se ikväll spelas alltså in 30 år senare efter fimerna från 80-talet, Mel Gibson har gått och blivit en frireligös anisemit, vilket antagligen är en del av orsaken till varför han inte får vara med utan har blivir resatt av Tom Hardy. Men jag vill inte säga för mycket, inte när det finns en underart formulerad artikel som heter Do You Realize Mad Max Fury Road Is A Miracle som man måste läsa om man inte förstått att Mad Max är det bästa som hänt detta året, eller kanske detta åtiondet.

 

En annan lite rolig parentes om den här filmen är mängden arga män som är helt utom sig för att årets stora actionfilm har en kvinna i huvudrollen, ja på riktigt, det är de arga för. Inte bara arga utan rasande. Det här är kanske det roligaste inlägget i debatten som någonsin kommer skrivas. Japp feministpropaganda för hela slanten.

 

Ångestveckan börjar ta slut. Med trasig hand och snurrigt huvud sitter jag  den här veckan och ägnar mig åt massiv eskapism i form av Grimm, serien som enligt Wikipedia sidan tillhör kategorin övernaturlig deckare (på engelska "Occult detective fiction"), som ja är en vedertagen genrer.
Jag är inne på andra säsongen och den börjar göra mig lite besviken, den lider lite av det Buffy led av, men misslyckas där Buffy lyckades.
Första säsongen var fristående avsnitt, men i andra säsongen försöker de fördjupa karatärena men faller platt. Vi har minnesförlust, galenskap, intrigmakerskor, drama drama och lite mer drama det känns som en soppa Sunset Beach hade kunnat kokat ihop. Det ända som saknas är att skurkarna pratar högt för sig själva. Synd att i försöker att lyfta serien och fördjupa karaktärerna lyckas lämlästa serien med otaliga cliffhangers. Jag avskyr cliffhangers och andra säsongen fullkomligt kryllar av dem.
Men jag tänker se tredje säsongen innan jag avskriver den helt. Men jag saknar de fristående avsnitten och känner inte att en serie som den här behöver besmittas med till exempel svartsjukedrama och andra kärlekskrusiduller.
Åh just ja, serien handlar om polisen Nick som genom sitt släktskap med Bröderna Grimm besitter förmågan att de något som inte alla kan se, nämligen olika väsen som går bland oss maskerade som vanliga människor. Grimms är monster som monster berättar för sina barn om för att skämma upp dem. Men Nick är en snäll polis och bryr sig bara om rättvisan.
Om min ångest fortsätter kommer jag nog att titta klart på den, sen även kolla upp Once Upon a Time som jag har hört även ska ha ett sagotema, vars tema dock låter väldigt mycket som temat i serietidningen Fabels.
Jag hoppas min hand kommer må bättre igen snart, har precis införskaffat garn för att nålbinda en ny tröja, åt mig själv den här gången.

 

Har precis börjat läsa en bok av John Ajvide Lindqvist, han är ju tämligen känd och behöver knappast någon introduktion. Han är trollkarlen och ståupparen som började skriva svensk skäck. Tänkte lite kort sammanfatta några av hans böcker, inte gå in på vad de handlar om så mycket, man bör alltid upptäcka en bok själv känner jag. Själv läser jag aldrig recensioner eller ens bakside text på böcker jag bestämmer mig för att läsa, jag lyssnar istället blint på rekommendationer, om någon säger att en bok skulle passa mig tror jag på deras omdöme. 

 

Detta var hans genomslagsbok och den blev omåttligt populär, varför vet jag inte för enligt min mening är det hans sämsta bok. Boken utspelar sig i en Stockholms förort på 1980-talet och bokens huvudperson är den mobbade killen Oskar så får en ny vän i den nyinflyttade vampyren Eli. Det gjordes även en film baserad på boken.

 

 

Den här boken var den första jag läste och jag älskade den. Bokens huvudsakliga frågeställning är vad skulle hända om en zombie invation skulle interäffa i det byrokratiska Sverige. Fantaskisk roligt samdigt som skräcken sakta kryper sig på en, mer som en obehaglig känsla än renodlad skräck. Något som jag tycker karatiserar mycket av hans författarskap

 

 

Det finns få genren som passar sig så bra i novellform, det är sf-noveller och skräck noveller. Några av novellerna kommer jag fortfarande att tänka på då och då, vilket jag skulle säga är ett bra betyg. Här finns även novellen Sluthanteringen som är en fortsättning på boken Hanteringen av odöda.

 

 

Det är denna bok är den jag precis börjat på! Den utspelar sig i skärgården på en fiktiv ö. Boken handlar om fadern Anders vars dotter är försvann spårlöst en vintermorgon vid en fyr. Längre har jag inte kommit i boken ännu, men jag ska sätta igång att läsa igen efter jag skrivit klart detta inlägg.

 

 

Denna bok handlar mycket om vänskap. Två tjejer, som delar ett utanförskap från samhället, finner varandra och ett speciellt band mellan dem utvecklas. Kommer ihåg att jag lånade den av min vän Erik som propsade på mig den och jag läste den från början till slut på en natt. Sådana nätter är fina, när man ligger nerbäddad i en skön varm säng och kan verkligen inte kan lämna ifrån sig boken.


Han har även givit ut en femte bok; Himmelstrand nu för några månader sedan, väntar nog tills att pocket versionen kommer ut innan jag ger mig in i den.

Ett hedersomnämnande till en till av de svenska författarna som skriver skäck i Sverige är Anders Fager som med sin novell samling Svenska kulter som gavs ut 2009 och blandade svenska miljöer medans han våldsamt flörtade med H.P Lovecrafts förunderliga värld.

 

Ny vecka nu.
Förra veckan var ingen bra vecka, kunde inte ta mig ur soffan. Min vän byggde då att litet bo åt mig som jag kunde uggla i tills att jag blev bättre. Mina vänner hjälper mycket.
Hej, jag är bipolär. Inte högfungerande trots all medicinering jag fått, men mina mediciner hjälper mycket. Jag kommer ihåg ett minne från mina skolår som liten, jag satt på en bänk och grät hejdlöst för att jag visste att jag påminde om min far och den jag kände mig närmast var min galna faster. Nu är det inte så farligt, jag gråter inte hejdlöst över mitt öde och inte över min sjukdom häller. Men jag måste erkänna att jag fäller en tår lite då och då över mitt öde.
Men det är en ny vecka nu.
Klockan är 08.00 och jag har fått i mig både en kopp kaffe och två mackor. Nya tag. Jag sitter påklädd och jag har övergett min boplats i soffan. Nya tag.
Jag har varit sjukskriven i flera år nu, jag försöker hitta meningsfulla sysselsättningar på dagarna, lär mig hela tiden nya hantverk som jag blir riktigt bra på. Jag fotograferar, pysslar, bygger. Allt för att få tiden att gå. Tror jag ska binda en bok idag. Lägger upp några bilder på den här bloggen på de fina små böcker jag gjort, senare i veckan kanske.
För det är en ny vecka nu.

Förra veckan spelade jag ett spel som jag lite försiktigt ska rekommendera här, det är inget för den som är äckelmagad. Det är ett skräckspel vid namn Harvester och finns att köpa på steam nu. Spelet har räknats som det mest våldsamma peka och klicka spelat någonsin.
Spelat börjar med att man vaknar upp i en säng, undersöker rummet lite och inser att man inte kommer ihåg någonting alls, man kommer inte ihåg vem man är eller hur man kom dit, man känner inte igen sin påstådda mamma inte häller sin påstådda lillebror och verkligen inte sin fästmö.
Man knatar runt lite i staden och känner inte någon men alla verkar veta vem man själv är, dock så är hela staden lite.. skev, den med alla sina invånare. Varför kör alla samma bil till exempel och varför står ens mamma och bakar kakor sen slänger dem i papperskorgen?

Men det största mysteriet av dem alla är nog "The lodge" som alla verkar hinta om att man ska gå med i.

 

 

Denna lördagen spenderar jag med att se de tre filmerna Dragonheart, där första filmen är lite av en kärlekshistoria för mig, drakens röst spelades av Sean Connery for heaven's sake! Trots att den spelades in på 90-talet är draken riktigt välgjord och väldigt charmig. Jag kommer ihåg den med värme sen jag var liten, filmen har inte gjort mig besviken på gamla dar heller (jag kanske är lite färgad av nostalgi).
Den andra filmen kom några år senare, ingen biofilm den här gången utan den hamnade direkt på videohyllan,  Ett pinsamt försök till en uppföljare, nästan lika pinsamt som det fasansfulla försöket till Zelda tv-serien på 80-talet. De verkade ha uppfattningen att Dragonheart riktade in sig å en mycket mindre mogen publik än vad första filmen gjorde.

Man hade ju kunnat tro att sagan slutade där men överraskande nog så kommer det en uppföljare till filmerna 15 år senare, det finns även tal om att det är en fyra påväg. Den tredje filmen saknar mycket av de två andra filmernas humor, man märker det även på draken som är lite vassare lite taggigare och mer dinosaurie lik än de två förra filmerna. Men den här filmen är snygg och välproducerad tyvärr saknar lite av hjärtat som den första filmen lyckades fylla.

 

Jag fick besök av en gammal vän igår som tipsade mig om en söt liten serie!

Frankenhole är en serie som går på Adultswim, jag har inte riktigt förstår vad det är för någon hemsida men det verkar vara någon form av vuxen version av Cartoon Network. Rick and Morty som jag tipsat om går på den kanalen med.
Serien är filmat med stop motion där nästan allt ser ut att vara papper, vilket ju är jättefint och jag undrar lite granna om allt faktiskt är stop motion eller om lite av det är gjort i datorn, fint är det i alla fall..
Storyn är lite sådär vrickad och kretsar runt Frankenstein som har uppfunnit hål i tid och rum, folk kan passera genom dessa hål för att söka upp Dr Frankenstein och hans speciella expertis som till sin bästa förmåga försöker lösa sina patienters problem. Han har även gjort sig själv odödlig.Hans laboratorium ligger någonstans i östra Europa och stället kryllar av klassiska monster som vargmannen, såklart Frankensteins monster, Dracula och även Nosferatu!

 

 

Hade egentligen tänkt skiva massor den senaste månaden men det har tyvärr inte blivit av.. ska nog ta och skärpa mig den här månaden, få tmmen ur arslet och skriva lite tror jag, här är en låt som tyvärr beskriver mitt liv alldeles för mycket just nu :(

hittade den här artisten när jag såg den andra Sagan om ringen filmen, vägrade att gå ut ur biosalongen under helatiden Gollums song spelade, senare tid har jag lyssnat på henne desto mera

 

You said I began
This messy state of love affair
And I drink too much and smoke too fast
And this city's cleared my innocence

Coffee is pouring out my ears
It's the only thing they have in here
And my heart stops beating

And when it stops it stops
My heart stopped beating
And when it stops it stops
My heart stopped beating

 

Jag upptäkte en liten fin sak igår, något bortglömt och nu åter funnet. Pottermore. Jag tror att det var bra att jag hittade sidan såhär några år efter den kommit ut för det verkar ha varit lite torftigt innan, nu känns sidan smäckfull med historier, berättelser och samlarobjekt. Man klickar sig igenom hennes böcker om Harry Potter genom att titta på olika ögonblicks tekningar från böckerna, supermysigt om man känner att man saknar Hogwarts men inte känner att man behöver läsa alla sju böcker igen. 

Men det absolut roligaste var ju att bli tilldelad sin trollstav - Järnek med en enhörnings kärna - och sist men inte minst, bli tilldelad ett av de fyra husen. Jag har ju gjort en ziljion tester på internet för att se vilket hus jag tillhör, men här fick man verkligen känslan av att J.K. Rowling själv satte sorterings hatten på ens huvud. Jag blev en Slytherin och jag är verkligen inte alls missnöjd med det, börjar faktiskt redan känna mig lite patriotisk.

 

 

Så jag hittade den här söta lilla serien idag och än en gång finner jag mig själv sittandes och undrandes över hur läskiga och vackra barnprogram ibland kan vara. Allt medans jag nattar mig till söms med den här lilla pärlan till tecknad serie som jag hittade här i cyberrymden. 

I alla fall, serien följer två bröder som försöker hitta hem och får hjälp av en liten blå fågel kallad Beatrice, serien har än så länge inte överraskats mer än i sin påhittiga dialog och mysiga stämning.

Så det är det här jag kommer avrunda natten med samt en god kopp te. Allt det när man trodde man visste vart man hade CartoonNetwork så hittar de på det här. 

 

 

 

Läser nu Ull av Hugh Howey, en dystopisk historia som utspelar sig i en enorm silo under mark där människor har levt i hundratals år, längst upp finns det skärmar som visar den ogästvänliga utsidan. En förgiftad värld som människor inte kan vistas i längre. Rättssystemet har för att hålla de där kamerorna rena genom att skicka upp rengörare för att pusta bort smuts på sensorerna. Man skickar helt enkelt ut en som begått något brott till dessa rengöringar.

 

Det är en renodlad spänningsroman och ibland känner jag nästan att det blir lite skrattretande, vissa karaktärer är ibland lite för stora klichéer av sig själv, Bernad som vill bli borgmästare i silon är nästan rolig i sin roll som den onde maktgalna It-chefen och dialogerna ibland är lite väl styltade. Trots det kan jag inte sluta vända sida för jag vill så gärna läsa vidare, förstå hur systemet fungerar och jag vill veta vad som finns över kullarna.

 

Författaren har redan sålt filmrättigheterna, så jag ser med godans lust se fram emot denna film!

Men det är ju verkligen inte slut för mig än, har ju två böcker kvar i serien som jag har många lufyllda lastimmar framför mig fortfarande!

 

Jag sitter här och funderar på om jag ska ta mig an Skivvärlden av Terry Prachett igen, bokserien med de fega trollkarlarna, de bitska häxorna och förvirrade stadsvakterna av Ankh-Morpork.. men frågan är viken ordning  man ska läsa dem i, till skillnad ifrån några år sedan finns det på internet mycket hjälp att finna nuförtiden. Tillexempel den här tabellen över vilken ordning man bör läsa dem sorterat efter tema (vilken lättnad!) eller ska jag helt enkelt ge mig på den här kronologiska ordningen som jag lånat frå wikepedia sidan:

 

1. The Colour of Magic 1983 Rincewind
2. The Light Fantastic 1986 Rincewind
3. Equal Rites 1987 The Witches
4. Mort 1987 Death
5. Sourcery 1988 Rincewind, The Wizards
6. Wyrd Sisters 1988 The Witches
7. Pyramids 1989 Discworld Cultures
8. Guards! Guards! 1989 The City Watch
9. Eric 1990 Rincewind
10. Moving Pictures 1990 Miscellaneous (Holy Wood), The Wizards
11. Reaper Man 1991 Death, The Wizards
12. Witches Abroad 1991 The Witches
13. Small Gods 1992 Discworld Cultures (Omnia), The History Monks
14. Lords and Ladies 1992 The Witches, The Wizards
15. Men at Arms 1993 The City Watch
16. Soul Music 1994 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
17. Interesting Times 1994 Rincewind, The Wizards
18. Maskerade 1995 The Witches
19. Feet of Clay 1996 The City Watch
20. Hogfather 1996 Death, Susan Sto Helit, The Wizards
21. Jingo 1997 The City Watch
22. The Last Continent 1998 Rincewind, The Wizards
23. Carpe Jugulum 1998 The Witches
24. The Fifth Elephant 1999 The City Watch
25. The Truth 2000 Ankh-Morpork, The City Watch, The Ankh-Morpork Times
26. Thief of Time 2001 Death, Susan Sto Helit, The History Monks
27. The Last Hero 2001 Rincewind, The Wizards, The City Watch
28. The Amazing Maurice and his Educated Rodents 2001 Miscellaneous
29. Night Watch 2002 The City Watch, The History Monks
30. The Wee Free Men 2003 Tiffany Aching
31. Monstrous Regiment 2003 The City Watch, The Ankh-Morpork
32. A Hat Full of Sky 2004 Tiffany Aching, The Witches
33. Going Postal 2004 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
34. Thud! 2005 The City Watch
35. Wintersmith 2006 Tiffany Aching, The Witches
36. Making Money 2007 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork
37. Unseen Academicals 2009 The Wizards, Rincewind, Miscellaneous
38. I Shall Wear Midnight 2010 Tiffany Aching, The Witches
39. Snuff 2011 The City Watch (Sam Vimes)
40. Raising Steam 2013 Moist von Lipwig, Ankh-Morpork, The City Watch

 

Jag kommer ihåg för några år sedan, då vad sådant här nästans svårt, man fick sitta och göra sina tabeller helt själv så gott man kunde. Jag kommer även ihåg att jag tröttnade på att försöka komma på i vilken ordning som jag skulle läsa dem och tröttnade därmed på att läsa dem. Denna process har jag gott igenom om och om igen så nu har jag ju förstos läst en del, men inte alla som till exempel den  här personen gjorde. Peuw vilket jobb! Planen var uppenbarligen att se vilken bok man bör börja med, valet är enkelt för mig; jag skulle säga att romanerna om Döden är bäst att börja med. Döden är bäst. 

 

Måste även nämna de förvånande fina filmerna som Storbritannien har börjar göra (jag säger börjar för att jag så desperat gärna vill att de ska fortsätta), senast jag kollade låg de ven uppe på Netflix här i Sverige med, i a falll de två första. 

Terry Pratchett's The Colour of Magic, Terry Pratchett's Hogfather, Terry Pratchett's Going Postal är namnet på de som hitintills kommit ut. Som man bör se, för de är helt underbara.

 

Numera är Hogfather din nya julfilm, kanske inte men den är iallafall min

 

Det finns förstoss massvis med rykten om andra produktioner till exempel skulle det komma en fjärde film från samma skapare av de omnämnda filmerna, den skulle hetat Terry Pratchett's Unseen Academicals men det är väldans osäkert om den kommer få se dagens ljus. Det andra projektet är tv-serien The Watch som enligt rykten ska börja spelas in 2015, den här är jag däremot mer säker på att den blir gjord. Håller den samma höga kvalitet om filmerna som de senaste åren har kommit ut så lär det bli en fröjd att se! 

Nu är det kanske en gammal nyhet att Stiftelsen av Isaac Asimov ska kanske bli serie ala Game of Trones eller True Blood, HBO har nämligen köpt rättigheterna till böckerna och min vän är rädd, han är rädd att de ska göra snusk av Stiftelsen jag hoppas jag citerar honom rätt nu när jag skriver "Om de kan göra monster sexiga så kan de göra robot sex" något sådant var iallafall hans oro. 

Då började jag tänka på böckerna och hur min sinnebild av Isaac Asimov såg ut, i min hjärna ser han ut om en av de tråkigaste farbröderna man kan tänka sig, i min mening var det väldigt torrt språk i böckerna när jag läste dem för en herrans år sedan, så jag googlade lite bilder på denna farbrodern:

 

 

Idag började jag kolla på de mycket omtalade Agents of SHIELD, förväntningarna vad blandade, dels har jag hört att den ska vara värd att se och dels har jag hört att den ska bli bra efter 11 episoden (!?) men jag måste ju ge den en chans i alla fall, jag menar det är ju Joss Weadon som står bakom rattarna.

Jag har än så länge inte nått fram till avsnitt elva men de som gav den ett lågt betyg i början, vad pratar de om? Den är välspelad, spännande och sammanhållen! Jag skulle säga att de som gav den låga betyg gick in med alldeles för stora förväntningar, Vilket inte är så konstigt, det är Marvel och Joss Weadson som går samman och gör en tv-serie, en våt dröm för vilken nörd som helst.

 

 

Så jag kollade upp andra saker som Joss Whedon gjort, ifall jag skulle missat något, och snubblade över en lista på saker som Joss hade planer att göra men aldrig gjorde, två saker gjorde mig väldigt väldigt ledsen att ha missat.

Det första planen var Ripper, en spin off på Buffy the Vampire slayer som skulle utspela sig i London innan Rupert Giles blev Buffys väktare. Oj vad jag skulle velat se den här, Engelska miljöer, mystik, magi och en badboy Rupert Giles. Fy skam att detta inte blev av, I alla fall när Angel blev en sådan hit. Men enligt Joss så kan det fortfarande bli av.

Det andra projektet var, eller kanske fortfarande är ett samarbete med Warren Ellis (som skrivit tillexempel Transmetropolitan och Crooked Little Vein) men sammarbetet vad fördröjt tack vare filmen Avengers. Projektet kallades i alla fall Wastelanders som skulle handla om världens ende. Det skulle som Dr Horribels Sing-Along Blog bli släppt via webben, precis som Ripper är det fortfarande inte helt säkert att detta projekt är nerlagt utan det finns fortfarande chans att det kan bli av.

Om man undrar vad jag syftar till för klänning kan man bara ta upp google och söka på "viking klänning" 

Serien börjar med att Odd är en grill kock på den lokala grillen men han kan även se spöken, ibland behöver de hjälp med något ibland har de bara inte gått vidare, i vilket fall som helst så har Odd accepterat sitt öde och gör inte ett större väsen av det. Han är förlåvad med sitt livs kärlek Stormy Llewellyn och planerar sitt bröllop. Planerar även att jobba som däckförsäljare. Folk behöver alltid däck.

 

På svenska har det hitintills kommit ut fyra böcker men Dean Koontz planerar sju, han har redan sagt att han vet precis hur de ska sluta, så vi får väl se - Odd Thomas, Alltid Odd, Broder Odd, Tid för Odd heter de som kommit ut på svenska än så länge..

 

 

Giter man inte läsa har det precis kommit ut en film om baserar sig på första boken: Odd Thomas, jag upptäkte den idag så jag tänkte bulla upp med lite chips och dipp ikväll och mysa ner mig för att se på den här filmen. Jag tror även att jag ska passa på att titta på en liten webb baserad serie som heter Odd Passenger, fyra små episoder och den ska utspela sig mellan Broder Odd och Tid för Odd. Trots att jag inte läst klart Broder Odd än.. spoilar säkert inte så mycket för mig själv. Hoppas jag. 

 

Det här även kommit ut grafiska noveller med historier om Odd men vad jag kan se verkar de inte vara så väldans bra tecknade så jag tror jag skippar dem, så frälst är jag inte av böckerna att jag måste sluka allt känner jag.