Titaner

 
 
Attack on Titan är en sällsam liten anime som jag fått rekommenderat till mig av min vän Smilla som via sina små skyddslingar får reda på vad som är nytt och modernt. Serien har för närvarande bara har en säsong på nacken, men ska snart få en uppföljning har jag hört.
Historien utspelar sig i en värld där människorna är undanskuffade till ett litet område som omringas av tre stora murar för att hålla jättarna ute, som inte har attackerat på 100 år.
Jättarna är stora humanoida nakna och fruktansvärda de äter människor, inte för föda utanför att de verkar finna nöje i det. Jag måste bara säga att dessa jättar är väldiga och har slappa intelligenslösa ansikten och går sådär långsamt som ondigarna i de bästa skräckfilmerna. Sjukt obehagliga.
Hjältarna är sådär mindre roliga, de svingar sig på ett spindelmans liknande sätt via vajrar genom hustaken och ibland känns det lite orealistiskt ibland och lite häftigt ibland. Huvudhjälten är som vanligt bajsnödig överdramatisk och lite tråkig. Kommer man över det så sitter man spänt och vill veta mer om dessa mystiska jättar, var kommer dem från, vad är dem och varför?
 
Vad du inte vill se när du vaknar på morgonen
 
 

Amerikansk skräck

Introt gör mig mörkrädd
 
Den här lilla serien: American Horror Story är en liten guldklimp för alla skräckintresserade där ute. Hitintills har det dykt upp tre säsoner med olika teman, alla säsonger är även fristående.

Första säsongen
Var det faktiskt jätte länge sedan jag såg så jag kommer inte ihåg mer än att den handlar om ett hus men den var nog bra, haha, så atte

Andra säsongen
Denna utspelar sig på ett mentalsjukhus och på det här mentalsjukhuset händer precis -allt- förutom att det är ett läskigt mentalsjukhus så finns det seriemördare, sadistiska nunnor, fruktansvärda nazistläkare, grymma behandlingar, demoner, psykotiska mördare, dödsäglar och inte minst monster i skogen. Allt detta utan en röd tråd blir minst sagt rörigt och det drar ner betyget mycket för den här serien, det med frekventa cliffhangers som ofta bara rinner ut i sanden. Jag glömde nämna rymdvarelserna.

Tredje säsongen
Tredje säsongen utspelar sig på någon slags häxakademi. Till skillnad från mentalsjukhuset har den en välskriven sammanhållen story och den är riktigt bra må jag säga. Till råga på det kretsar hela historien kring riviga häxor med olika specialförmågor.
 
Trots att jag inte kommer ihåg första säsongen och att jag tycker att andra säsongen är lite virrig så tycker jag verkligen att tiden man lägger ner är god spenderad tid.

Läderlappen

Jag har snöat in mig på tecknade serier, har den bästa sidan för det med hur många serier, anime, tecknade filmer som helst. watchcartoononline.com. Men serien jag har fördjupat mig i är Batman Beyond som utspelar sig i det framtida Gothamn, där Bruce Wayne har kastat in handduken och låtit en yngre mer fit person ta över. Kanske inte den mest genialiska serien men trevlig att vila ögonen på ibland.
Men det fick mig att tänka på Batman, som jag egentligen tycker är en ganska torr karaktär till skillnad från tillexempel Spindelmannen som är en lekfull och skämtsam karaktär. Jag kommer nog dra fler liknelser till Spindelmannen då det är dessa två hjältar jag fördjupade mig mest i under uppväxten.
Men Batman har en sak som talar för sig och det är skurkarna, Heath Ledgers tolkning av Jokern i The Dark Knight av Christopher Nolan är skrämmande bra men det finns en skurk i Batman som jag tycker är helt eminent och det är pingvinen, denna missförstådda fula lilla pingvinliknande man som gjordes levande i Tim Burtons version av Batman (de nya filmerna får komma och vara nyskapande hur dem vill men de har inget att komma med om man jämför Tim Burtons karaktärsskapande)
Nej, även om spindelmannens karaktärer har ett visst mänskligt djup om man jämför med Batmans lite mer platta skurkar (mina egna åsikter) så kan jag inte annat än älska Tim Burtons Pingvinen.
 
Ryser lite
 

Det tragiska

Något roligt i mörket av allt skit
och mar tragiska öden kan du möta om du klickar på bilden.
 

Udda

 
 
 
Så det finns en liten skön serie som jag följer nämligen Oddities, söt liten serie en reality serie som kretsar runt en affär som säljer allt mellan himmel och jord. Bara det är tillräckligt konstigt för de som håller i affären. Men det är inte det som gör serien. Det är alla kufer till människor som stiger in i butiken som vill köpa eller sälja sina konstigheter. Det är de människorna som gör serien till att bli bli briljant. Så om man ligger vaken en natt så rekomenderar jag denna lilla pärla till serie. 
Nej nu glömde jag ju säga att denna affär finns på riktigt den heter Obscura Antiques & Oddities så har någon vägarna förbi New York så gör ett besök för min skull!
 
 
 

Förunderliga ting

 
 
Så nu har jag tittat klart på min senaste serie. Warehouse 13 denna serie som vars handling kretsar runt ett varuhus som samlar otrygga artefakter med magiska egenskaper. Den är inte jätte bra men den har en viss mysfaktor. Tyvärr är karaktärsutvecklingen obefintlig. Enda behållningen är den sköna punktjejen Claudia som faktiskt växer upp under serien, träffar folk som utvecklar henne, hon blir ledsen och glad och uppfinner saker med samma eld genom hela serien.
Föremålens egenskaper och bakgrundshistoria är även den lite godtycklig och skräddarsys så att de ska passa in i universumet som är serien. Det får mig att tänka på kultserien Sliders, när jag tänker efter har Sliders många likheter med denna serie.

Kråkona festar och drakarna dansar

Tronen som alla kämpar om
 Bildens ursprung MarcSimonetti
 
Jag nålbinder mitt största projekt någonsin. En klänning i brunt tunt ullgarn och enligt mina beräkningar så kommer det ta 200 timmar och jag spenderar denna tid med att lyssnar på alla ljudböcker i serien Sagan om is och eld skriven av George R.R. Martin För dem som inte vet är det böckerna som den otroligt populära serien Game of Thrones är baserad på.
Jag förundras hela tiden över hur lik serien den faktiskt är men jag har fortfarande inte kommit långt i serien och jag har sporadiska minnen av serien så min analys kan vara lite luddig. Men mitt projekt krönts av att efter jag avslutar varje bok så tittar jag på serien.

Mina dagar består iallafall av outtröttligt nålbindande, kaffe på morgonen som bytas ut mot några goda folköl på kvällen, det ända som bryter lite i min dagliga rutin är när min medberoende kommer hem och vi spelar tv-spel tillsammans tills han somnar. Jag har till och med slutat träffa folk för att jag har det så trevligt här hemma, detta är farligt.

Men min klänning går iallafall ner må låren nu men jag har bestämt mig för att göra armar till min klänning så vi kan ju rälna till några timmar till.
 
 
Favoritkaratären Arya vilse i källaren
Billdens ursprung Tim TeiIku

Quack!

 
 
Idag ska jag berättta en saga. Det är en saga om en anime som jag såg nu för flera år sedan men som jag inte kunnat glömma. Denna serie är Princess Tutu som på ytan kan verka som den vanliga "liten magisk flicka anime" men verkligen förvånar en. Vi börjar med sagan.
 
En liten anka ser en ledsen prins som förlorat alla bitar till sitt hjärta, hon bestämmer sig för att hjälpa den stackars prinsen. Därför förvandlar hon sig till en människa. Men det finns en ond kråka som vill sätta stopp för det hela även hon förklädd till flicka.
 
Så börjar serien, den kan vara lite absurd ibland, men det känns aldig som de kastat in absurditetrer för sakens skull, som det kan göra med andra animeserier ibland. Utan det känns som att det tillför till andan av serien som tar massiv insperation från erouperisk folklore.
Det stora temat i animen är balett, alla secenr så det blir till en kamp mellan det onda och det goda avgörs tillexempel med ballet. Varje avsnitt dominers ofta av en särskild balettt, som man kan se om man klickar här. Detta tema genomsrar animen, både direkt och i bakgrunden.
Jag inser verkligen att det inte är en serie för alla, men när jag såg dden känndes den underbart kreativ och genomtänkt, det känns som att inte mcket händer i den utan att någon legat och filurat på det först.


Slott

 
Castle är en serie med Nathan Fillion i huvudrollen som mysterie roman författaren Rick Caslte. Tack vare sina goda relationer med borgmästaren får han vara med att lösa brott, tillsammans med stackars komisarie Kate Beckett. Trots denna lite absurda lite fjantiga upplägget så är det en vacker liten ädelsten i högen med bråte som kallas tv-serier.
Alla fallen har en lite av en udd, sammmtidigt som den har en mängd små annekdoter till fantastisk fandom. Detta gör att mina små nörd antenner viberar lite. Titta bara på det här lilla kippet som helt oblygt flötar med kult-serien Firefl som Nathan Fillion även där såelar huvudrollen.
 

Glimtar

Mina från Mouir Aupres de Toi
 
 
Idag sitter jag och tittar på kortfilmer, har en hel hög på lager just nu som jag vill rekomendera, eller påminnas om för framtida bruk. Så här visar jag några fina (hemska) glimtar av den stora mäng film som jag sätt idag.
 
Blinky™
Mysfaktorn är hög i denna film om en robot som det slår slint för. Tanke expriment gällande robotar går alltid hem, även klassiska om de gjorda såhär väl.
 
Mourir Auprès de Toi
En liten historia om en bokhandel där omslagen kommer till liv för natten. Bibliofili porr på advancerad nivå.
 
Cargo
En far blir smittad av ett zombie virus och föröker rädda sitt nyfödda barn.
 
The Candy Shop
Här har vi den vackraste till min samlin men ven den mörkaste. Det är en film som tar sig an sexhandel med barn på ett förundeligt sätt. Vågat och lyckat. En applåd.
 
 

Tänkte bara påminna om att cirkusen kommit till stan.

 
 
Oj då, jag insåg att jag inte sätt de sista avsnitten av tvserien Carnivalé. Serien som tragiskt nog la ner utan att bli avslutad, något om för höga konstnader och låga tittarsiffor. Flera av trådarna lämnades avslutade. Serien blev dock en kultklassiker och speler på den klassiska kampen mellan gott och ont. Den utspelar sig år 1934 någonstans i ett amerikanskt ökenlanskap där och kretsar kring en kringresande nöjesfält. Vad mer kan man begära?
Jag tror att denna lilla pärla i öknen ska få hålla mig varm under vintern en stund, för nu har det gått så lång tid sen jag såg den att jag nog måste se om hela serien igen. Åh nej.

DIsneys Ragator

När jag var liten så såg jag inte upp till någon av de prinsessor som visades på filmen, jag kunde inte se dem göra något utom att passivt stå och titta på madens händelsesena spelades upp framför deras ögon. Nu är jag kanske lite hård mot de stackars prinsessorna, ibland lyfter de faktiskt tunga saker och hjälper sig själva ur de situationer de försatt sig i.
De jag såg upp till och identifierade mig med var de onda kvinnliga rollerna. Jag tänkte försöka lista de jag kommer ihåg och ge en skaplig analys till varför.
 
 
 
Maleficent
I Törnrosa från 1959 så träffar vi på Maleficent den onda fen. Första scenen man får se henne i krossar alltid mitt hjärta. Alltid. Första scenen dyker hon upp på den stora festen för den nyfödda prinsessan och förklara utan en darr på rösten att hon inte är ledsen för att inte blivit bjuden. Sen skickar hon iväg sin ondskefulla "present" till prinsessan. Hon kan även få en av de vackraste rosenbuskar med svart bark, tänk er de roserna till sommaren. Jag kan knappt hålla liv i mina garderobs växter. För att inte tala om att hon kan bli en vacker drake. Bra förebild säger jag.
Hör jag det även viskas om en pågående film med Angelina Jolie?
 
 


Ursula
Från 1989 kommer filmen Den lilla sjöjungfrun där den stora onda kakartären är Ursula som gestaltas av en stor lila bläckfisk med magiska krafter. Denna häxa av havet hjälper till viss del Prinsessan Ariel nej vi kan bara anta att hon hjälper henne för att nå ett mål som står henne närmare hjärtat. Hennes musikaliska nummer är fantastiskt: Poor unfotunate souls. Men hon lägger fram korten klart på bordet. Underbar karaktär, en av mina absoluta favoriter någonsin.
 
 
 
Yzma
Yzma är nog den som står ut mest i denna skara av ondska. Filmen Kejsarens nya kläder kommer hon ifrån och filmen är från år 2000. Hon fungerar både som filmens antagonist som en komisk karaktär som har ett hemligt labb som naturligtvis alla känner till. Hon ingjuter kanske inte samma känsla så de två förra ondskans drottningar men man känner något varmt när man ser den filmen.

Svårt att se klart genom grumliga snöflingor

 
Mina sommar minnen börjar blekna så jag påminner mig själv genom att se tillbaka på dem med hjälp av mina tekniska kikare av glas. Den här bilden togs under et tak av löv vid Sofieros slott av mor min. När man ser den här bilden kan man inte tro att det har varit ett så svårt år trots allt. Egentligen har jag ett väldigt vackert liv, bara svårt att uppskatta de små fina sakerna ibland. Särskilt nu när vintern med den bruna snön närmar sig med stormsteg.
 
 
Den här bilden togs av Henrik på min födelsedag, tror ni att den här bruttan är rädd för några månader av snöflingor? Jag intalar mig själv att det faktiskt inte är så. Banne mig bör jag väl lägga till där. Nej den flickan tar nog stoppar sin flaska i den bruna snön så att den ska vara väl kyld tills nästa sup.
 
Räds inget.
 

Stickade drömmar

Eller rubriken kanske borde ha varit drömmar om stickat. Kylan börjar att komma, jag börjar längta efter varmare kläder. Jag vill speciellt ha en halsduk med en huva och fickor på, jag längtar så efter den nu när gatorna börjar glittra av köldkristaller. Jag vet mer hur man kan modifera sitt te mode men kommer jag på ett sätt så kommer jag absolut att göra det.
Hälst hade jag velat lära mig de vackra mönsterna som finns i den här boken. Dock är jag bara en lekman när det kommer till stickat. Men attt lära mig den typen av mönstersticking har varit en våt dröm i många år.
Garnet har jag hemma men det ser ut som att jag har tappat bort mina stickor, letat överallt, kan inte finna dem. Så jag sitter här och drömmer nder lördagkvällen medans jag sippar på kaffe och lyssnar till The Tiny
 
 
 
Min bror är på besök med, han har åkt upp ända till Stockholm för att besöka Scifi mässan och kvällen går även ut på att modifera hans dräkt till perfektion eftersom han ska vara utklädd till Darth Revan under dagen imorgon.
Man får lite enargi av familj. Samt pyssliga lördagskvällar.

Tala mjukt med mig

Efter radions genombrott så samlades hela familjen framför denna manick. Varje kväll för att höra dagens nyheter och smörsångare sjunga rakt in i deras hjärtan, vardagrummet. Så magiskt det måste ha verkat och framtiden kanske glimtade fram där bland frekvenserna som m,an rattade fram.
Idag spelar inte radion alls lika stor roll för oss borsrtkämda barn av 2000-talet som med tv och datorkan överglänsa radions numera pittoreska framtoning med råge. Så mitt i allt brus så frägade jag och en vän oss var det var, vi hade ingen aning men han var stensäker på att han åtminstone hört att det ska vara det nya coola; och att det har varit det i nu tio år snart. Vi är hopplöst sent ute. Men nu ska jag banne mig försöka mig på Welcome to Night Vale rekomenderat av en mycket vacker dam vid namn Ylva.
 
 
 

 
Radio mini tips!
Pointypool är en zombie skäckfilm som utspelar sig nästan helt occh hållet i en radiostudio. Filmen  är ur mysig och väldigt skämmande att se när de zombies som finns långsamt omsluter den lilla radiostationen.
 
Nu till något som vagt relaterar till de två rekomendationerna och det är sändnngen av radioteatern War of the wolds och hur den togs emot av de som lyssnade. Oroliga lyssnare ringde ner pollstationen och resten ja, det bara är historia, finns att läsa på allas vår wikepdia tillexempel.

Var är mitt helium?

Jag har aldrig tyckt om Strindberg, ord jag tänker på när jag tänker på Strindberg är; uppblåst kvinnohatare. Att läsa hans böcker är som att bråka med ett gammalt ex, jag hittar fel i varenda mening så jag kan styrka mitt eget förakt.
Det är antagligen jag som är lite trångsynt, kanske borde jag ge det en chans någon gång, eller så kanske jag kan titta på den här gamla klassiker där Strindberg faktiskt får mitt hjärta att smälta: Strindberg and helium
 
 
Hur länge har de här klippen funnits uppe egentligen, börjar vi inte närma oss nästan tio år? Man börjar bli gammal.
Jag avskyr faktiskt inte allt med Strindberg, bara när han yttrar sig via text, andra yttringar såsom hans måleri och fotografi tycker jag inte alls så illa om utan tänker även att de är väldigt angenäma.
 
Har ni någonsin vägarna förbi Stockholm så ta tiden att gå förbi den helt underbara statyn i Tegnérlunden som föreställer en väldigt musklös och maskulin Strindberg, den är underbar i all sin absurditet, statyn är utförd av Carl Eldh. Tyvärr vet jag inte hela historien bakom denna men en sak vet jag, den kittlar mitt funny bone.
 
Statyn i sin fulla prakt
 
 

Fasansfull helg

Jag önskar att man kunde göra allt.
Helgen är full av underbara roliga saker att göra, mjöd och medeltidsefterträff på vikingatidskrogen Aifur med många goda vänner vid min sida och mina vackra viingatidskläder. För att inte tala om zombie walken på lördagen med en efterfest på nörd klubben Syntax Error där man kan dansa till tv-spels musik (i zombie kläder!) tills man kommer hem utmattad och glad. Då har jag inte ens nämt  miljödemonstrationerna.
Sen är det filmfestivalen. Monsters of film, kommer vara i helgen och när jag försökte reda ut alla planer och hur jag skullle få plats med allt frågar min vän mig den här enkla frågan:
 
H: Kära vännen, vad vill du helst av allt göra en lördag? Festa eller sitta i en biosalong med vänner.

 
Valet var inte så svårt. Visst hade det varit roligt med återträff efter medeltidsveckan. Eller tv-spels dans. Men inget slår 6 stycken skräckfilmer på raken, hade jag bara kunnat och haft pengar hade jag sätt fler.
Det är även en festival jag väldigt gärna vill stödja, efter det att jag flyttade från Skåne saknade jag verkligen Fantastisk filmfestival som håller till i Lund nu på hösten. Jag älskar verkligen initiativet till en filfestival i Stockholm som koncetrerar sig på skäck och jag är underbart glad över att de växt så mycket på bara ett år.
 
På fredagen får jag avnjuta:
Fresh Meat, Dark Touch och Stitches
På lördagen:
Maniac, We Are What We Are och Here Comes the Devil
 
Kan ju avslöja att jag ser emot clown zombie filmen mest av de alla.
 
Jag kan tillochmed vandra som en zombie på dagen dock med minimal sminkning då jag inte har tid att göra något seriöst det här året, här kan man läsa om förra årets gång.
 
 
 

Galenskap

Jag har ett så kallat syndigt nöje, tecknade serier, ja och då menar jag inte den mer seriösa och självbiografiska Perspolis om författarens uppväxt i Iran även om den är väldigt bra. Nej nej nej, jag menar de där sliskiga barnprogrammen men glätta färger och så snabba scenbyten att man får epilepsi. Jag tänker nu presentera mina två absoluta favoritserier som finns där ute i bruset.
 
Jag tror jag har haft den här serien som favorit, jag vet inte hur länge, jag vet inte hur många gånger jag sätt första avsnittet, men mer än kanske 30 gånger. Eller mer. Nu känner mig lite patetisk, eller väldigt hängiven. Det är en fin gräns där.
Serien handlar om en liten utomjording som kommer till jorden för att förbereda den kommande invasionen, ovetandes om att ledarna faktiskt skickat iväg honom för att bli av med honom, dessutom med en felande robot som hjälp på vägen.
Genialt.
 
What time is it? Adventure time!
Det var ett år tillbaka som jag hittade den här serien och vilket fynd. Äventyr i snabba 10 minuters avsnitt och ibland är de faktiskt helt klockrena huvudet på spiken ögonblick. Jag skäms nästan över att säga att jag har fällt några tårar under ett eller två avsnitt.
Seriens huvudkaraktärer är Människan Fin och hans hund Jake som springer runt i en värld som befolkas av godisfolk och prinsessor, där de gör äventyr i samma glada anda avsnitt efter avsnitt.
 

September regn

De senaste dagarna har jag legat hemma i en snabb dunderförkylning, kanske gick den fort över så jag har botat den med massvis av min väns starka ingefära te som han alltid gör varje gång han börjar känna den där lilla smärtan i halsen. Ett mycket enkelt recept
 


Henriks duderförylnings dryck

Ca 15 halvtunna skivor av ingefära
Lite mer en 1 liter vatten
En tesked honung
Koka i ca 40 minuter... eller längre. Sila bort ingefärsbitarna och häll sedan upp på flaska, tillsätt avkoket när du kokar ditt te eller om du vill dricka det kallt så späd ut det med lite vatten annars kan det nog vara lite i stakraste laget.
 
 

 
För att fördriva tiden  och förkylningen så har vi spelat tv-spelet Borderlands och varvat det med avsnitt av den gamla advokat drama serien Ally McBeal.
 
 
Borderlands var riktigt bra, jag fick till min lycka låna den av ev vän precis innan min förkylning slog till, skönt litet spel men jag kan inte för mitt liv förstå hur man ska kunna sikta på en x-box. Så sag valde närstrids boxar karaktären, Brick. Vi lyckades klara av spelet lagom till förkylningens slut. Även om min lootkåta vän blev besviken på den slutgltiga skatten. Men jag måste verkligen ge mina komplimanger till musiken i spelt. Sjukt bra soundtrack.
 
 
När vi blev alldeles för trött och febriga och inte ens klarade av att hålla i en kontroll så tittade vi på serien Ally McBeal som vi båda tycker om alldeles för mycket för att det skulle vara riktigt okej. Denna osannolika men dödscharmiga serien var ett perfekt sällskap i min förkylning.
 
Kombinationen av de här två aktiviteterna har fått mina feberdrömmar att bli en blandning av relations drama blandat med zombie-plast-spiontema, medan jag sov så spelade Henrik Perfect Dark vilket kan vara en förklaring till det sistnämnda. Men som min pojkvän så vitsigt sa så är några regniga heldagar med stakt te och soffliggande är septembers motsvarighet till att ligga i juli månad på en solstrand med en glass i handen utan ett moln på himlen.

Frekvens

 "Det är både möjligt och nödvändigt att samtidigt som man uppskattar media,
ser kritiskt på deras mer problematiska aspekter"
 

Jag älskar den här kvinnan, håller kanske inte alltid med i det hon säger, men det hennes analyser och slutsatser får mig ofta att skatta högt av träffsäkerheten. Jag är glad att det finns någon som henne som samlar de spretiga tankar som man har om sina favoritböcker och serier och buntar ihop dem till en lite rektangel som man kan titta på i lugn och ro när man sitter och äter frukost.

Hennes senaste projekt handlar om kvinnor i dator och videospel, ett projekt som är väl underbyggdt och finansierat av kickstarter. Första avsnittet kom ut för några dagar sedan och inte nog med det så har hon skakat om internetet lite och skapat en diskussion kring kvinnor och hur de protesteras i spelvälden. Det här är bara första videon av många i denna seie och jag ser med spänd förväntan emot nästa.
 
Tyvärr har hon efter att utlyst detta projekt fått utså en del trakasserier på internet från vad jag antar är manliga spelare. Helt galet. Men inte helt förvånande. Inte med tanke på vad jag själv som nörd och kvinna har fått utstå genom alla år.
 
Så kolla in hennes sida och klicka på länkarna, det ända som är ledsamt med dem är att det inte finns fler:
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0